Hemmastadens stolthet (nåja ...) bandylaget IFK Vänersborg har tunga tider nu. I dagarna inkasserades den åttonde förlusten i rad i den högsta serien. Risken är uppenbar att det kan bli degradering. Tungt och trist för alla hängivna supporters och anhängare.
Trots goda förutsättningar räcker inte laget till. Man har tillgång till en exklusiv inomhusarena som kommunen ställer till förfogande. Publiciteten är stor. Sportsidorna i lokaltidningen liknar mer ett programblad/klubbtidning än ett nyhetsmedium. Allt om klubben/spelarna publiceras/analyseras/uppmärksammas in i minsta detalj även när det inte är säsong. Många vänersborgare är anhängare och stöttar laget på olika sätt som exempelvis ledare, matchvärdar och lottförsäljare. Trots dessa premisser harvar laget år efter år i den högsta seriens mellanskikt, det brukar inte bli så mycket mer.
Gissar att klubbledningen ständigt funderar på olika åtgärder som kan vitalisera och utveckla laget typ värvningar och ny tränarstab. Men kampen om attraktiva spelare är naturligtvis hård. I närområdet finns ytterligare två lag som konkurrerar. Naturligtvis köper man in en och annan spelare från de östra grannländerna men "marknaden" är inte stor.
Ikväll väntar nästa match hemma mot bottenträskkollegan Broberg-Söderhamn. Lite av en ödesmatch. Är ingen större bandyentusiast men förhoppningen är naturligtvis att man håller sig kvar.
Nu är det bara att hoppas spelarna tar i lite extra, ökar kraften i varje skridskoskär, skärper sig i varje passning och har turen på sin sida.
