Perspektiven är verkligen annorlunda när jag lyssnar på medias rapportering från Budapest igår. Det handlade om Sveriges NATO-ansökan och Ungerns premiärminister Orban underströk olikheterna i jämförelse med Sverige; vi är exempelvis för fred i Ukraina men ni driver på. Vad säger/menar karln ... är en berättigad fråga/fundering. Perspektiven är tydligt olika!
En annan fundering man gör därhemma i kammaren är utfallet av det uppenbarligen viktiga mötet mellan de två ministrarna. Kristersson fick löfte om NATO-medlemsskap och var lycklig över att också ha krängt några flygplan till Ungern. Däremot är det mera höjt i dunkel vad Ungern fick i utbyte. Orban verkade glad och nöjd. Visst kan han stoltsera med att statsministern gjorde ett besök men hur står det nu till med relationen med den stora grannen i öster? Ryssland har klart uttalat att man vill förhindra/försvåra utbredningen av NATO men så krattar Ungern manegen genom att släppa in Sverige. Det är inte helt lätt att hänga med i svängarna när perspektiven varierar. Fattas nu bara att Ungerns "Ja" förhalas, sinkas och drar ut ännu mera ut på tiden.
Det är mycket man inte förstår!
