Nattcup i Trollhättan stod på kvällens program. Jag och barnbarn #2 åkte dit och det visade sig att vi var de enda från VSK som mötte upp. Nu var det inte så många andra, bara omkring 15 startande. Helt klart är att denna aktivitet inte lockar på samma sätt som tidigare år. Kanske har svårighetsgraden blivit för svår eller så avskräcker vintervädret. Nu var det huvudsakligen barmark men sankmarkerna var blöta och minst sagt iskalla.
Det hjälpte inte att ha en nyinköpt ljusstark pannlampa. Den fungerade perfekt men jag gjorde ett misstag (läs slarvade) och var rejält "lost" en bra stund innan jag redde upp det hela.
På hemvägen var det skönt eftersnack med barnbarnet ... kul att kunna dela upplevelser och erfarenheter trots åldersskillnaden på nästan 60 år. Kan aldrig påminna mig att jag hade den typen av dialog/samtal med min farfar ... vi hade inga gemensamma intressen ... men tiderna förändras och det känns så kul att kunna dela fascinationen för orientering.
