Lördagen präglades av "pilljobb" typ att sätta ihop ett vitrinskåp för svägerskan som valt att flytta till Vänersborg. Nu tillhör inte detta min favoritsyssla. Varken jag, och inte heller Gunilla för den delen, roas av att sätta ihop byggsatser eller få till en möbel av hundratals skruvar och muttrar samt ett antal träskivor som levererats i ett platt paket. Minns med viss fasa hur det var när barn och senare barnbarn med stort engagemang ville att vi var delaktiga i att göra mönster på pärlplattor ... pust! För att inte tala om alla gånger vi genom åren förvandlat ett platt IKEA-paket till en möbel ... ännu mera pust!
Men svägerskan behövde hjälp och det sägs att man med jämna mellanrum ska utmana sina svagheter och ej utvecklade talanger. Med beslutsamhet och viljekraft gav vi oss in i projektet. Noggrannhet och tålamod var utgångspunkten och vi följde slaviskt det mångsidiga instruktionshäftet. Tre timmar senare stod skåpet på plats men ... utdragslådan passade inte helt perfekt (detta har dock rättats till under dagen av andra hjälpande händer) men nu tronar ett pampigt vitt skåp i köket. Vi grejade det utan några mera omfattande kraftord.
Under timmarna med skruvmejslar och skiftnycklar i händerna funderade vi naturligtvis över varför det måste vara så komplicerat. Är det så att konstruktörerna med sina CAD-program roas av att göra det hela mer krångligt än nödvändigt?
Sedan tycker vi att man vid inköp ska få reda på hur många prylar som ingår i "byggsatsen" samt en indikation på hur lång tid det tar innan platt kartong blir exempelvis skåp, hylla eller vad det nu kan vara.
Men, men ... eftermälet är att svärgerskan är nöjd ... skåpet står på plats ... och ett långt träningspass för pannbenet var lyckat!
