Kommande helg är det äntligen dags för tävlingspremiär för orienterarna, den där högtidsstunden när vinterträningen ska testas mot verkligheten. I vanliga fall brukar vi traditionsenligt styra kosan mot strandskogarna vid Åhus i Skåne. Där har vi frusit, huttrat och sprungit vilse och efteråt intalat oss att “det var ju ganska kul ändå”.
Men så blir det inte i år. Snön har legat djup även i Skåne och fortfarande syns inte en tillstymmelse till barmark. På senare år har vi blivit allt mindre förtjusta i konceptet “snöpulsorientering”. Och att springa i andras spår? Det må vara enkelt men det känns mer som att vara statist i någon annans lopp än hjälte i sitt eget äventyr. Orienteringsglädjen infinner sig helt enkelt inte under sådana förhållanden.
Men ... nu talar meteorologerna om väderskifte. Milda vindar, regn och plusgrader är på ingång. Vi håller tummarna så hårt att det nästan krävs tejp runt dem. Om vädergudarna jobbar övertid så kan det vara snöfritt redan helgen därpå. Då siktar vi på tävlingar strax norr om Halmstad.
Om drygt en månad är det vår egen klubb som arrangerar tävlingar. I den bästa av världar är då snön ett avlägset minne, något vi kan prata om med lätt dramatik i rösten:
“Ja, minns ni vintern… när till och med Skåne försvann under snö?”
Tills dess fortsätter vi regelbundet att blicka mot väderprognosen . För just nu är det inte kontroller vi letar efter ... det är barmark!
