Snön låg djupare än vi räknat med, framkomligheten var betydligt tyngre än väntat och stigarna synnerligen ishala. Men vad gör väl det när det vankas veteranorientering? Denna vinterdag samlades vi vid Sävedalen AIK:s klubbanläggning, där ett knappt 70-tal veteraner trotsade både kyla och besvärliga underlag. Det var torsdag, solen sken från en klarblå himmel och lusten att komma ut i skogen visade sig vara starkare än både frost och halka.
Veteranlöpen i Göteborg är värda ett särskilt kapitel. De är kända för sin tuffa karaktär, med kuperad terräng, krävande vägval och orientering som sällan bjuder på enkelhet. För somliga är det kanske lite väl utmanande, vilket märks på startfälten, det är sällan arrangemangen lockar löpare från vårt närområde. Uppenbarligen delar även en del göteborgare den uppfattningen, för antalet startande denna dag var inte särskilt stort. De som ändå stod på startlinjen gjorde det med både beslutsamhet och lust.
Efter avslutat lopp väntade belöningen. Sopplunch stod framdukad och som kronan på verket serverades nygräddade våfflor. Det smakade extra gott efter en varm dusch, när kroppen tinat upp igen och ersatts av välbehag. Sedvanligt eftersnack tog vid, där dagens sträckor, vägval och halkiga partier analyserades i detalj.
Samtalen gled snart över på vädret och framtiden. En viss oro kunde skönjas när det framkom att meteorologerna utfärdat gul varning för det kommande dygnet. Ett nytt snöfall sas vara på väg, något som inte direkt möttes av jubel. Nu återstår bara att hoppas att väderspåmännen denna gång får fel och att vintern nöjer sig med det den redan bjudit på.
