Av en händelse slog jag mig ner framför SVT:s kulturprogram Babel igår kväll. I intervjusoffan satt Åsne Seierstad. Bara någon vecka tidigare hade jag lyssnat färdigt på hennes senaste bok "Ofred", en tjock bok på omkring 650 sidor. En tegelsten, ja, men av det slag som bär sin tyngd med mening. Precis som i hennes tidigare böcker var läsningen, eller snarare lyssningen, både krävande och djupt engagerande. Jag har läst allt hon skrivit och gång på gång slagits av samma sak: hennes förmåga att göra det krångliga begripligt utan att göra våld på verkligheten.
Ofred tar sin utgångspunkt i det uppmärksammade avhoppet av Wagner-soldaten Andrej Medvedev, som i januari 2023 tog sig över gränsen och sökte asyl i Norge. Men boken nöjer sig inte med att skildra en spektakulär flykt eller ett enskilt människoöde. I stället vecklar berättelsen ut sig till ett porträtt av ett helt samhälle, ja, en nation i krig med omvärlden men också med sig själv. Medvedevs söndertrasade uppväxt, hans väg in i våldet och hans försök att ta sig ur det blir en spricka genom vilken ett större ryskt landskap träder fram.
Det är särskilt slående att Seierstad gör detta vid en tidpunkt då Ryssland stänger sig alltmer mot omvärlden. När andra reportrar kallas hem eller tvingas rapportera på distans, reser hon tillbaka till landet där hon en gång studerade. Det är inte bara ett fysiskt risktagande, utan också ett intellektuellt. Hon återvänder inte för att bekräfta färdiga teser utan för att lyssna, observera och försöka förstå.
Boken är ett försök att tydliggöra vad som händer och har hänt i Ryssland under kriget mot Ukraina. Just nu är behovet av sådan förståelse större än någonsin.
När jag såg Seierstad i Babel slog det mig hur väl hennes personlighet speglar hennes arbete. Hon framstår som orädd kanske lite vårdslös, nyfiken utan att vara naiv, analytisk men aldrig kylig. Och hon är en språkligt mycket skicklig berättare.
När hon fick den självklara frågan om vad som står näst på agendan, svarade hon undvikande: inget konkret. Men man tvivlar inte en sekund på att hon redan är på väg in i ett nytt projekt.
Det är frestande att spekulera. Kanske riktas hennes blick nu västerut, mot ett USA i snabb förvandling, ett land som många tror sig förstå men som i själva verket blivit allt svårare att överblicka. Tanken på en framtida bok där USA undersöks med samma noggranna lupp och samma förstoringsglas som Ryssland är lockande. Om någon kan göra detta bortom slagord, valresultat och snabba analyser så är det Åsne Seierstad.
