Ett ständigt lärande …

Idag tog vi adjö av augusti månad med deltagande i tredje etappen av Göteborg O-meeting. Långdistans stod på programmet i det sanslöst härliga höstvädret med över 20 goa grader och blå himmel. Samma arena och mål som i fredags och samma terrängkaraktär ... kuperat, detaljrikt och stigrikt men med luriga och svårfunna kontroller. 

Strulade bort omkring tre minuter på första halvan av banan ... inte kul men så går det när totalfokus inte är aktiverat. Återstår bara att kommande dagar dra på sig tischan med den tankeväckande inskriptionen:

Förmiddagen blev uppvärmningen inför eftermiddagen då det handlade om sittning i TV-soffan för att kolla in EM i sprintorientering.

De svenska herrarna fick inte till det ... lite för mycket missflyt så det blev som så många gånger tidigare damerna som fixade medalj. Så imponerande av comebackande Helena Bergman att bli sexa. Uppenbarligen är hennes landslagskarriär inte över än trots att 40-årsgränsen är uppnådd.

Imorgon säger vi hej-på-dej-september med ett antal DM-tävlingar på agendan.

Fin tävling …

Igår eftermiddag styrde vi kosan mot Eklanda, ett område mellan Mölndal och Frölunda, för att delta i Göteborg O-meeting. Det är en tredagarstävling med disciplinerna medel, sprint och långdistans. När vi närmade oss Göteborg fastnade vi i fredagstrafiken, vilket fördröjde vår resa med 30-40 minuter.

Som tur var hade arrangörerna infört en flexibel fri minutstart för den första etappen. Det tog bort all stress och press som en fast starttid annars kan innebära, särskilt när man reser långt och har flera personer med olika starttider i bilen. Vi kunde lugnt sitta i bilkön utan att oroa oss för att missa någon tid. En sådan flexibilitet är verkligen uppskattad och förtjänar beröm! Kanske borde arrangörer som erbjuder detta belönas på något sätt, till exempel med en lägre tävlingsskatt till det centrala förbundet.

Arrangörsklubbarna Frölunda OL, Göteborg-Majorna OK och Mölndal Outdoor IF levererade ett förstklassigt arrangemang. Terrängen var utmanande, rejält kuperad och tekniskt krävande. Trots att kvällen var fin med cirka 22 grader märktes det att mörkret kommer allt tidigare. Vid 22-tiden, när vi var tillbaka i Vänersborg, kändes det nästan som mitt i natten.

Idag står sprintetappen på programmet, men vi är inte på plats. Att springa 10-15 minuter i Mölndals bostadskvarter lockar inte så mycket, särskilt inte med en bilresa på 2 x 90 minuter, Vänersborg-Göteborg tur och retur. Dessutom är det inte fri minutstart idag. Istället väljer vi att besöka skördefesten på Låcktorps festplats!

Kontrollen …

Den där orienteringskontrollen, det orange-vita tygstycket som hänger där i skogen ... den bara hänger där. Säger inget. Viskar inte. Men den anar att du har irrat runt, att du har sprungit i fel riktning. Den bara väntar på dig. Tålmodigt.

Man närmar sig, flämtande och med en puls på högvarv. Svetten lackar, andhämtningen är frekvent. Och så ser man den där kontrollen, hängande där, som om den aldrig gjort annat. Som om den inte är alls imponerad av all möda ... "ja, ja, grattis då ... du hittade mig till slut ... borde inte tagit så lång tid men okej". Man kan nästan höra den säga det.

Så stannar man till en kort stund ... gött ... man ler mot kontrollen, som en slags storslagen seger, och känslan är hjältens. Man ger sig ut i vildmarken igen, för att söka upp ett annat tyst orangevitt tygstycke. Förhoppningar tänds under vägs ... nästa kontroll ska spikas ... utan irrfärd och med rätt riktning!

Höstfeeling …

Trestadsveteranernas onsdagsorientering avverkades vid Sjölandasjön sydost om Trollhättan. Höstvädret har nu anlänt med grå himmel och regnstänk. Det hindrade dock inte sjöbad efter loppet. Vattentemperaturen var överraskande skön så det blev inte bara ett dopp.

Vi var ett tiotal som efteråt hedrade restaurangen "Ugn18", mitt i hjärtat av Trollhättans industrihistoriska område, med vår lunchsittning. 

Vi "skannade av" flertalet aktuella händelser med kortare eller längre samtal. Detta över god laxrätt och enligt omdömen även synnerligen smakfull kålpudding.

Konsumentverkets förslag om att förbjuda telefonförsäljning fanns naturligtvis på dagordningen. Ingen hade något att erinra om detta. Istället framkom olika väl beprövade metoder för att avfärda slippriga försäljare och envetna mobilnasare. Slutklämmen blev att må de telefonförsäljare som försöker sälja till oss finna lyckan långt borta från våra mobiler.

Prylar i mängd …

Dagens stora händelse i Vänersborg var en invasion av prylexperter! Antikrundan rullade in i stan och plötsligt fylldes luften av förhoppningar om dolda skatter. Hela dagen idag släpade folk med sig allt från dammiga tavlor till statyetter som troligen hade sett bättre dagar. Vi får väl se i början av nästa år på SVT om någon faktiskt gick hem med en förmögenhet i form av en antik pryl, eller om det mest var värdelösa föremål som fick experterna att höja på ögonbrynen.

Kön till experterna var lång och man kan inte annat än beundra det otroliga tålamodet som krävs för att vänta i timmar. Fick veta att man max fick ha tio prylar med sig. 

Det var faktiskt en Vänersborgare som startade alltihop. Bo Knutsson var med redan från 1988 och är fortfarande en av experterna. Han har till och med fått med sin son i prylexpertbranschen, så det verkar vara en familjegrej.

Våra egna söner var på plats i Småland för sju år sedan med arvegods i form av två bronsstatyer. Den ena, en ottomansk krigarfigur, värderades som avslutning på programmet.

Som alltid i Antikrundan är det svårt med exakta värderingar. Att uppskatta värdet är en sak, men att hitta någon som faktiskt är redo att slanta upp är en helt annan. Man misstänker ju att experterna ibland är lite väl optimistiska, troligen för att inte göra folk besvikna. 

Våra söner tyckte att det var en rolig upplevelse, men lovade sig själva dyrt och heligt att aldrig mer köa så länge. Behöver jag nämna att varken vi eller dom stod i kön denna dag.

Sicken match …

Wow, vilken pingisrysare! Vi kollade under söndagskvällen in de avslutande seten och matchbollen var andlöst makalös. Truls Möregårdh tog hem "Europe Smash" efter en otrolig batalj mot världsettan Lin Shidong. Det var nästan man glömde att andas ... att Truls vågade satsa så och lyckades så i det avgörande ögonblicket ... hur var det möjligt?

Efter en match som lika gärna kunde ha slutat med silverplats, precis som i OS i Paris för drygt ett år sedan, besegrade han kinesen. Det var minst sagt mästerligt och den sortens ögonblick som får en att älska idrott.

Kommande vecka väntar ett annat mästerskap, EM i sprintorientering som avgörs i Belgien. Jag kommer att vara på plats ... framför TV:n!

Mycket idrott …

Helgen bjöd på en härlig mix av idrott, både som åskådare och deltagare. Finnkampen, den klassiska friidrottslandskampen, stod i fokus på lördagskvällen och söndagseftermiddagen. Det var kul att följa dramatiken på SVT och se svensk talanger visa framfötterna. Landskampen har en unik charm med sin blandning av världselit och bredd, vilket gör den intressant att titta på. I år dominerade Sverige stort både bland damerna och herrarna.

Det fanns flera prestationer som stack ut. Daniel Ståhl levererade verkligen och hans insats i diskus lovar gott inför kommande VM. Ett annat glädjeämne var att se Samuel Pihlström, med sin bakgrund som orienterare, dominera i avslutningsgrenen 1500 meter.

Mellan TV-sändningarna hann vi med att ge oss ut i skogen. Vi deltog i Hjortsöndan arrangerat av OK Skogshjortarna. De levererade som vanligt en högklassig tävling i skogarna norr om Alingsås. Det var en perfekt dag med det makalöst härliga höstvädret och det var "nära-till-allt".

Vi hade inte bråttom hem utan tog tid för att njuta av vädret kombinerat med trevligt eftersnack ... sammantaget en skön helg fylld med både passiva och aktiva idrottsupplevelser.

Ruggig ruggning …

Jahopp, då var det dags för den årliga fjäderfesten på Jakoben! Just nu är vår badplats mer som ett fågel-spa. Fjädrar och dun flyter omkring som vita moln på vattnet. Vi badande har fått konkurrens av stora gäng flyttfåglar som har fullt upp med att byta fjäderdräkt, de ruggar. Som tur är tappar de inte alla sina fjädrar samtidigt, vilket nog är tur för både dem och oss. Tänk vilken dunexplosion det skulle bli annars!

Fågelkolonierna har också en egen högljudd konsert på gång som verkligen hörs. Det är ingen vacker sång utan mer en kakofoni av kvackande och kacklande.

En fågelkännare har berättat att alla gässen inte flyttar. Vissa stannar kvar här i Vänersborg och trotsar kommande kyla. De som flyger söderut drar iväg i augusti för att sedan återkomma i februari eller mars.

Det är med blandad förtjusning vi dessa dagar tar ett dopp i Vänerhavet. Graderna är helt OK men det blir äckelkänslor när man ser resterna av fjäderdräkter.

Göteborg nästa …

Det tokregnade igår morse när vi drog från Vänersborg. Vädret var höstfint när vi rattade in på Dammekärr, OK Alehofs klubbanläggning öster om Nödinge. Det bjöds på kul veteranbanor i terrängen som gränsar till två etapper i nästa års O-ringen. Då blir det lite att bita i speciellt med tanke på mängden högväxande och löphindrande undervegetation.

Samtalet i omklädningsrummet kretsade kring den stora utmaningen nästa år. Göteborgarna har nu fullt upp med alla förberedelser. Det handlar mycket om provlöpning av banor och kvalitetssäkring av dessa. Banläggarna har ett tufft jobb som kräver stor noggrannhet. Men ... det är mycket annat som måste fungera så jag förstår att det både känns kul och spännande blandat ned farhågor om vad som kan gå snett.

Under vecka 30 nästa år kommer tusentals orienterare tävla i olika klasser runt om i staden. Tävlingens centrum, O-Ringenstaden kommer att vara på Stora Holm. Där erbjuds en samlad "stad" med lantlig idyll men också korta avstånd till både tävlingsområden och storstadens puls. 

Det blir tredje gången som O-Ringen genomförs i Göteborg, senast var 2004, före det 1990. 

Klippning …

Lagom varmt, soligt och vindstilla. Precis som det ska vara när Trestadsveteranerna drar till skogs. Igår var det jakt efter kontroller i skogarna nordväst om Trollhättan. Något över hundra veteraner masade sig i väg till startlinjen för sedvanlig onsdagsorientering. 

Lunchträffen efteråt är ett stående inslag, då avhandlas livets både mindre och större mysterier. Denna gång var det dags att dissekera gräsklippning. Denna återkommande syssla som fyller de flesta villaägares dagar med en del lidande. Det vittnades om hur livsledan fyllde varje cell i kroppen när det var dags att plocka fram klippredskapet.

När så robotgräsklipparna gjorde sitt intåg, spreds en kort stund av glädje, innan man insåg att man var tvungen att hantera robotarnas egenheter. Dessa maskiner jävlas emellanåt och fastnar i gropar, rymmer från tomten och hittar inte hem till laddstationen.

Men den som lyssnade mest på vittnesmålen var jag som för nästan tio år sedan lyckats frigöra mig från gräsklipparkulten. Sommarstugan såldes och därmed slapp jag att klippa 1000 kvadratmeter gräs med jämna mellanrum.

Tidigare slet jag med betinget när det var villaboende som gällde i närmare 30 år och detta med allt från handjagare till motordrivna varianter. Inget man längtar tillbaka till!

Idag väntar Göteborgarnas torsdagslöp för seniorer som genomförs vid Dammekärr strax öster om Nödinge. 

Gigantisk flytt …

 "Så väntade ett besök i Kirunas kyrka. En mycket vacker och ovanlig byggnad. Vi fick en beskrivning om tillkomsten och inte minst planerna om att 2025 flytta kyrkan till en annan plats  två, tre kilometer från det nuvarande stället. Detta på grund av de sättningar i marken som gruvdriften orsakat. En stor del av den gamla staden håller nu på att utrymmas och ödehusen blir fler och fler".

Ovanstående text skrev jag i bloggen för drygt två år sedan. Det är därför med en speciell känsla jag följer SVT:s sändningar om kyrkflytten i Kiruna. För mig är det mer än bara en nyhet; det är en påminnelse om ett unik yrke. Min svärfar var husflyttare, en syssla som sedan gick i arv till min svåger, som fortfarande är aktiv trots att han nått pensionsålder.

Genom åren har jag haft förmånen att följa några av deras projekt och har alltid blivit djupt imponerad, om inte skrämd, av de enorma utmaningar de ställs inför. Det kräver inte bara precision och teknik, utan också en stor dos mod och kreativitet för att lyckas flytta stora byggnader.

Det kändes extra speciellt att se att en av de verkställande krafterna i flytten är Tommy Nylundh, som en gång introducerades i yrket av min svärfar Tage. Tommy, som bor i Nygård utanför Lödöse, är idag en av de mest skickliga i branschen.

Den första dagen gick enligt rapporter utan problem, vilket är ett gott tecken. Nu håller vi tummarna för att den historiska flytten fortsätter smidigt även idag.

Cykeltramp …

Med reglage och rattar fixas cykeln till, man sätter sig i sadeln, spänner fast skorna och så är man redo för en tur som inte tar en någonstans ... det är spinningens krassa verklighet!

I en halvmörk sal fylld av 32 cyklister och dånande taktfast musik lackar svetten, benen jobbar och vattenflaskorna töms.

Ett spinningpass är som en berg- och dalbana i miniatyr. Coachen är rejält peppad och ropar ut sina kommandon ... och vi som cyklar ... vi trampar på. Trampar på som jagade av något.

Under det knappt timslånga passet svettas man så ymnigt att det bildas stora pölar under cykeln. När den sista låten tystnar och man kliver av cykeln känns det lite skakigt med kroppen fylld av endorfiner.

Passet avslutas med stretching stående bredvid cykeln. Lår- och vadmuskler tänjs och sträcks, nackens muskler får sig en omgång och så avslutas det hela med att axlarna "sätts på plats".

Tycker att spinning är ett perfekt konditionspass. Mina ben springer inte utan en karta i handen och då måste man hitta ett alternativ när ingen orientering står till buds. Man får "lura" benen så att de får lite träning. Detta går så mycket lättare till medryckande musik, tillsammans med andra, och med någon som hetsar på.

Har under sommarmånaderna lyckats få åtminstone ett pass i veckan. När vintern rasar brukar mängden fördubblas. Det behövs lite hälsosam galenskap emellanåt!

Ostintag …

Dag #2 på "Ostlöpet" var den första dagen lik. Samma arena, samma härliga sommarväder och samma terränglåda fast igår gällde det långdistans ... längre bana än medeln och färre kontroller.

Tävlingens namn har en koppling till Falköpings Mejeri, vars historia sträcker sig tillbaka till slutet av 1920-talet. Låga mjölkpriser hade tvingat lantbrukare att själva sälja sin mjölk direkt till kunderna i Falköping. När bilen blev ett vanligt transportmedel ökade utbudet, vilket ledde till ett priskrig som sänkte priserna ytterligare.

Som en reaktion på detta, samlades lantbrukare 1928 för att gå samman i en förening och så bildades Falköpingsortens Andelsmejeri numera känt som Falköpings Mejeri.

Under de första åren transporterades all mjölk i krukor, och det var inte förrän 1967 som gårdstankarna blev standard. Även förpackningarna har moderniserats; 1965 byttes de klassiska glasflaskorna ut mot pure-pak.

Idag är mejeriet mer än bara en produktionsanläggning. Det har vuxit till att inkludera en matservering och en stor delikatessbutik.

På vägen hem från gårdagens lopp stannade vi, som vanligt, till vid mejeriet i Falköping. Deras lunchbuffé är en favorit, inte minst för att rätterna alltid har inslag av ost i olika former. Det blev också ett besök i butiken, som är full av spännande ostsorter. Det är alltid lika kul att upptäcka nya smaker.

De senaste veckorna har vi tillbringat mycket tid i Skaraborg för olika tävlingar. Men nu är det dags att byta färdriktning. En snabbtitt i tävlingsprogrammet visar att nästa månads lopp tar oss sydost mot Alingsås, Göteborg och Sjuhärad.

Tvådagars …

 Två timmar tog resan till den djupa skogen mellan Falköping och Mullsjö. Där avverkas under helgen Ostlöpet, en tvådagarstävling med medeldistans och långdistans. Falköpings AIK arrangerar och det bjöds igår på bitvis kuperad terräng med en hel del pinniga och svårframkomliga marker. 

Men ... det fanns också fina områden med god sikt. Ibland lite för god ... det är lätt hänt att kompassriktningen nonchaleras och det straffar sig naturligtvis.

Det fina sommarvädret hängde i och graderna var typ 21-22 ... härligt löpväder!

Vi checkade in på vårt gamla favoritställe, Mullsjö friluftshotell. Vi har varit där så många gånger att det nästan känns som hemma, ett riktigt mysigt ställe man bara måste komma tillbaka till.

Inga barn eller barnbarn var med ... i Växjö avgjordes samtidigt SM i sprint.

Ett sista avsked …

Igår samlades släkten för att ta ett sista, värdigt farväl av Gunillas mamma, min så omtyckta svärmor. Det fina vädret med blå himmel och sol spred ett vackert ljus över kyrkan i Lödöse, där begravningsgudstjänsten ägde rum. Det var en högtid fylld av stillsamhet, eftertanke och vackra blommor, där toner av Paul Sahlins solosång fyllde kyrkorummet och bar våra känslor.

Efteråt fortsatte vi till Ale-Skövde församlingshem för en minnesstund. I en anda av närhet och gemenskap berättade Gunilla om mamma Gertrud, som fick uppleva nästan 95 levnadsår. Tillsammans sjöng vi sånger och visor som Gertrud ofta nynnade på – några med allvarlig klang, andra med glädje i tonen. Varje melodi väckte kära minnen till liv.

Nu har hon funnit sin sista viloplats, sida vid sida med sin man Tage, där de båda nu vilar i frid.

Het sommardag …

Redan tidigt på morgonen visade termometern på över 20 grader. Värmeböljan var ett faktum och väderleksrapporterna siade om att temperaturen skulle klättra upp mot 30. Men det hindrade inte veteranorienterare från att bege sig till det lilla samhället Arentorp på Skaraslätten, en by med runt 500 invånare.

Där, i ett mindre och flackt skogsparti, stod Ryda SK för arrangemanget. Att kalla terrängen svårframkomlig ligger nära till hands. Stubbar, pinnar, rishögar och träd som fallit kors och tvärs utmanade framfarten.

Kanske var det hettan som skrämde iväg en del, för antalet deltagare var färre än vanligt. 117 personer kom till start, vilket är en bit från de 160-170 namn som brukar stå på startlinjen. Men de som kom kämpade på i det gassande solskenet. 

När det var dags för det obligatoriska eftersnacket med kaffekoppen i handen hade termometern hunnit stiga till svettiga 29 grader. 

Tidningsdöd …

Tidningskoncernen som äger lokaltidningen i Vänersborg ska genomföra stora nedskärningar. Förvånande ... nej, nej! Antalet prenumeranter och antalet annonsörer har successivt minskat. Det saknas helt enkelt pengar för att avlöna journalister och andra så åtgärden är sannolikt mycket befogad och nödvändig.

Men ... om man bara tittar på själva produkten alltså innehållet i tidningen så har successivt en förändring skett. Det "lokala" har fått mindre och mindre utrymme. Istället har mängden generella och allmänna nyheter fått allt större utrymme. Reportage och artiklar köps in från någon leverantör och stoppas in i tidningen. En redaktionschef sitter förmodligen och grubblar: "Ska jag skicka ut en reporter för att skriva om kommunens budget eller kan jag bara kopiera en rapport om globala klimatförändringar från nyhetsbyrån?" Det verkar ligga närmare tillhands att välja det senare.

Och ... om man nagelfar de lokala reportagen kan noteras att de slimmas och smalnar av. Sportsidorna, exempelvis, börjar mer och mer likna programblad för ortens bandy- och fotbollslag. Övrig idrott göre sig icke besvär!

Just detta att frångå det lokala fokuset och slimmade reportage är orsaken till att det egna hushållet valde att bryta en långvarig prenumeration. Gissar att det är fler så kallade trogna läsare som agerat på liknande sätt.

Så ... om tidningen ska överleva så handlar det om att starkt fundera på det innehållsmässiga. Om inte kan man skönja en dyster tillvaro där nästa steg är att minska antalet utgivningsdagar innan dödsstöten kommer.

Dock kommer det lokala perspektivet med all säkerhet även framöver vara efterfrågat. Det är kanske så att vi i framtiden kommer att betala för en prenumeration på en tidning där det lokala perspektivet består av någon form av algoritm som sammanställer Facebook-poster och Instagram-inlägg från invånarna. 

Tufft var det …

Idag var det höstpremiär för Trestads veteranernas sedvanliga onsdagsbatalj. Arrangerade Uddevalla OK smällde till direkt med tuffa banor i utkanten av Munkedal. Det handlade om rejält kuperad bohusterräng med mycket "bröte" på marken. Blåbärsriset och porsen växte högt och sankmarkerna var typ tunglöpta.

Ett knappt hundratal veteraner samt en del yngre "wannabees" mötte upp i det härliga sensommarvädret. Himlen var blå och graderna typ 23-24.

Efter loppet väntade sedvanlig eftersnackslunch på ett något nergånget "hak" i de centrala delarna av Munkedal. Sommarens upplevelser ventilerades och vi hann avhandla det mesta mellan badtemperaturer och de senaste avstängningarna i bridgevärlden.

Nu väntar ytterligare tio arrangemang på onsdagar under hösten för ärrade kämpar.

Skogens röda guld …

Igår var det dags för årets lingonpremiär ... och som skogen lyste! Även om vi anar att de kommer vara ännu rödare om en vecka eller två, kunde vi inte hålla tassarna borta. Med omkring tio liter lingon i bunkar och kärl bar det raka vägen hem till syltkoket – halva skörden förvandlades till rött guld.

Och det behövs ... i alla fall om du frågar mig. För finns det något som inte passar med lingonsylt? Jag vidhåller med bestämdhet att lingonsylt är det ultimata universalmedlet på tallriken. Oavsett om det är en för-, huvud- eller efterrätt så är en riktigt stor klick lingonsylt på sin plats. Dessutom är det ju världens bästa fyllning i kakor och brödlimpor. Det är helt enkelt det perfekta, allsidiga bäret!

Utöver att vara otroligt gott, har lingonet också hemliga krafter. Enligt expertisen är lingonet ett av Sveriges ”superbär”, fullproppat med hälsosamma prylar som får kroppen att jubla:

- De bekämpar skurkar i kroppen ... lingon är fulla av antioxidanter som skyddar cellerna från skador orsakade av "fria radikaler". Tänk på dem som små "bodyguards" som tar hand om bråkstakar i kroppen.

 - De håller urinvägarna i schack ... bären (och så även deras kusiner tranbär) ser till att inga otrevliga bakterier får fäste. Lite som en superhjälte som städar rent i urinblåsan.

 - De är snälla mot blodsockret ... studier på möss har visat att lingon kan hjälpa till att balansera blodsockret och kolesterolet. Dessutom kan de dämpa viktuppgången – så ät mer lingonsylt till pannkakorna med gott samvete!

 - De laddar kroppen med energi ... de är fulla av vitaminer och mineraler som C, E, K, kalium och järn. 

 

Så, nu är det bara att ge sig ut igen kommande veckor. Det lär bli flertalet lingonjakter innan plockarsäsongen är över!

Bluffigt …

Den här jultallriken ... det är en investering! Den var en symbol för en dröm, en dröm om en framtid där den skulle vara värd en förmögenhet. Jul efter jul fick familjemedlemmar och nära vänner ett exemplar som senare hamnade i en låda på vinden och glömdes bort.

Snabbspola fram till idag. Man går igenom föräldragenerationens lämningar och hittar inte bara en utan flera lådor med jultallrikar. Man kastar sig över ipaden och söker efter "värde jultallrik 1982". Efter en stund inser man sanningen. Det visar sig att de där handmålade tallrikarna med "begränsad" upplaga, som ingen någonsin använt, är värda typ några tjugor.

Så när man ser en jultallrik på ett loppis, tänk på dess resa. Från en symbol för framtida rikedom ... till en symbol för julstämning ... till en symbol för masshysterin hos en generation. Men en sak kan man vara säker på ... en tallrik är trots allt en tallrik.

Ja ungefär så gick mina och broder Bengts tankar när han under flyttbestyren öppnade en kartong som varit undanstoppad och oöppnad under flera decennier. 

Vi konstaterade att jultallrikarnas historia är en tydlig påminnelse om hur lätt det är för oss människor att svepas med i en kollektiv dröm. Det var inte porslinet som var värdefullt, det var hoppet om att det skulle bli det!

Man undrar om det i nutid finns snarlika kollektiva drömmar av karaktären masshysteri. Samlas det i hus och hem på prylar, som inger någon form av hopp, att de i framtiden ska bli värdefulla?