Tillbakablick ...

Bara några dagar sedan årets O-Ringen avslutades men det känns ändå som om det varit flera veckor sedan. I diverse bloggar och andra sociala medier kan man följa eftermälet från årets upplaga. Det är ömsom vin och ömsom vatten. Både plus och minus. Både kritik och beröm. Synpunkterna är många och frispråkigheten stor. Inläggen och synpunkterna varar sannolikt ytterligare några dagar men sedan är det augustitävlingarna som sätts i fokus. Noterar att åsikterna främst handlar om det som är runtomkring typ bussning, toaletter på C-orten och prisbordets kvalité. Inte så mycket om kartor och banor och det måste tolkas som om att det var klart godkänt.

Under en O-Ringenvecka åtgår mycket tid till transporter till fots, till cykel och i buss. Många är timmarna som går åt dagligen till förberedelser och efterarbete typ sko- och klädtvätt. Det blir intensiva och fulltecknade dagar. Tycker därför att den så kallade vilo- och aktivitetsdagen är ett viktigt inslag. Då har man chansen att ta del av det lokala turistutbudet och att umgås under andra former.

Kan konstatera att O-Ringen medialt inte får så stort utrymme. Visst skrivs det mycket i lokaltidningar men i de stora "drakarna" är det främst kortare notiser. Det lär inte bli så mycket mer under hösten. De stora värdetävlingarna som VM och World Games är överstökade och SM-tävlingarna i september lär inte skapa några rubriker. På något sätt känns det som om den mediala och intressanta orienteringssäsongen har kortats av. Allt vad gäller höjdartävlingar som 10-mila, Swedish League, Jukola, World Games och VM både för seniorer och juniorer är avklarat under april-maj-juni-juli. Är det en tillfällighet eller någon form av medveten planering?

Höjdarvecka ...

O-Ringen är över för i år. Tur med vädret som gör allt så mycket lättare. Sol och badvarmt så gott som varje dag. Helhetsintrycket är att det var en toppenvecka även om tävlingen är förknippad med en hel del gå-stå-köa.

1. 

Suveränt att bo och vara tillsammans med barn och barnbarn. Visst blir det då och då tjuriga miner, gråt och tandagnisslan men det går över. Cykelturerna till C-orten med all packning fungerade smärtfritt och var ett skönt sätt att komma igång dagligen.

Arrangemangen var av toppklass med närhet till det mesta. Terrängområdena var helt klart valda med omsorg. Kul och varierande orientering!

O-Ringen fångar in och tillgodoser de flesta inriktningar. För en del är det en av årets viktigaste tävlingar medan det för andra har semesterprägel. Några väljer kortare banor i jämförelse med vad man brukar bara för att kunna anpassa sig till familjens behov och önskemål. Utbudet av klasser och upplägg är stort. Man kan mer och mer skapa ett eget upplägg vilket sannolikt är viktigt för att säkerställa O-Ringens attraktivitet. Värmlänningarna kan vara stolta över sitt arrangemang!

OMG ...

Oh my God ... utgångsläget inför sista etappen var minst sagt gott. Lokaltidningen där hemma konstaterade att det handlade om en andraplats!

Men, men, men i orienteringsskogen kan allt hända. Den inledande lilla punkthöjden såg svår ut alltså stor försiktighet. Dock ligger den enligt kartan precis vid kanten av det lilla bushiga grönområdet. Men i verkligheten var den helt täckt och omringad av högt sly och inte alls tydlig som kartan kan ge sken av. Var alldeles intill kontrollen ett antal gånger men såg aldrig kontrollskärmen. Som tidigt startande fanns det heller inga spår in till den.

Minuterna gick, förtvivlan kom och gick ... hade ändå varit så noggrann. Till slut gick jag på måfå rätt in i buskaget och där satt den. Det blev nästan sex minuters bom! Fortsättningen gick dock enligt plan och utan misstag men var ändå tveksam ifall försprånget till trean räckte. Det gjorde det. Hade varit trist att åka dit på en slumpkontroll.

Final imorgon ...

Nästsista dagen av O-Ringen bjöd på utmanande och svår orientering med medeldistanskaraktär. Det gällde verkligen att vara helfokuserad och skärpt. Banläggaren hade använt sig av många kontroller så det gällde verkligen att vara noggrann. En kul etapp!

Under eftermiddagen besök på C-ortstorget med allehanda aktiviteter. Spanade in äldsta barnbarnet som kvalat in till finalrundorna på Bagheera-sprinten. Spännande och intensiva lopp i labyrinter. En uppskattad eftermiddagssyssla för den yngre generationen. Och efter detta förväntade sig en av juniorerna bad i Glafsfjorden. Biltur till favoritbadet några kilometer söder om Arvika och dykträning från badflotten. Så blev det då äntligen kväll och kvällspust i soffan!

Busskaos ...

Tredje etappen av O-Ringen i ett nytt område. Återigen långdistanskaraktär i ett kuperat område. Bitvis småskuren terräng som verkligen krävde noggrann orientering.

Idag falerade busstransporten från O-Ringenbyn till arenan. Många var riktigt nervösa och uppretade. Detta gällde framförallt de som hade tidsstart. Därför släppte vi ett antal före i kön och den egna planerade starten blev rejält försenad. Det blev en mycket sen start denna halvmulna dag och väl i mål bar det snabbt tillbaka till Arvika.

Det blir långa dagar som inleds med 5-6 km cykel till C-orten. Därefter väntar 500-600 meter gångväg till bussköerna och sedan avsläpp i närheten av tävlingsarenan efter en dryg halvtimmas resa. I folkvimlet handlar det sedan om att söka upp klubbflaggan. De sista förberedelserna görs innan det är dags att bege sig de cirka 2000 metrarna till starten. Så väntar då banan och väl i mål börjar proceduren med att återvända till Arvika och cykelturen till hyrda villan. Då känns det skönt att pusta ut!

Paus i O-Ringen ...

En så kallad vilodag på O-Ringen men knappast en dag med tomt schema. Olika attraktioner lockade olika delar av sällskapet under förmiddagen. Ungefär 30 % valde Rackstadsmuséet och passade också på att under lunchen kolla in World Games på mobilen. En och annan lunchgäst undrade nog vad vi gjorde när vi jublade för Lysells guld.

Under tidig eftermiddag kollades elitsprinten in på strategisk plats i Arvikas centrala delar. Det blev några häftiga actionfoton på hemmalöparna från Trollhättan och Vänersborg.

Sedan ville småherrarna bada. Glafsfjorden bjöd på sommarbehagligt vatten som uppladdning inför kvällens grillfest. 

Som avslutning på vilodagen väntade Sverige mot Italien i fotbollens Dam-EM.

Kul och innehållsrik vilodag!

Toppen igen ...

Ytterligare en toppendag med härligt väder och fina arrangemang. Dagens terräng låg öster om gårdagens och hade i stort samma karaktär. Dock lite fler bushiga grönområden. 

O-Ringen är en stor fest. Många nationer på plats men elitklasserna är tunna. Visst finns det ett antal topplöpare och VM-medaljörer på plats men det är knappast den stora ansamlingen trots rejäla prispengar. Världseliten brukar många gånger "klaga" på att det inte finns några pengar i sporten men en stark insats kan på O-Ringen rendera åtskilliga kronor. Man kan fundera på varför intresset är svagt.

Idag hade elitklasserna vilodag och laddar upp inför morgondagens sprint i Arvika centrum. Detta medan alla vi andra har "ledigt".

Första etappen ...

Första etappen av O-Ringen bjöd på massor av solsken, härlig öppen terräng och långdistansbanor. Inga som helst köer och nära till det mesta. En arrangörsfullträff!

Träffade en en lumparkompis. Kommer du ihåg 1970? Jovisst, minns jag det. Vi var nyinryckta på I 15 i Borås. O-Ringen närmade sig och i god tid söktes permission för deltagande. Trodde att det enbart var en formalitet men så var det inte. Militärerna pratade alltid så bra om orientering, att man skulle träna och hålla igång osv. Men steget från prat, snack och floskler till verklighet var gigantiskt. Det blev avslag. Men då satte vi igång att överklaga från den ena instansen till den andra. Massor av papper skrevs och det var riktigt roligt att formulera och argumentera. Vi skickade våra dokument högt upp i den militära hierarkin och massor av tid ägnades uppenbarligen åt dessa. Allt verkade kört men sent på söndagseftermiddagen före den första tävlingsdagen kom klartecknet undertecknat av någon högre underhuggare. Vi drog iväg, övernattade i Falkenberg och fortsatte tidigt på morgonen till Skåne. Det blev en kul och bra vecka i Kristianstadstrakten.

Tillbaka i lumparvardagen en vecka senare. Blev uppkallad till bataljonschefen majoren Gabrielsson. Han var rosenrasande, gormade och svor, halspulsådern var spänd som en fiolsträng, han frustade, skrek och gapade. Fattade ingenting, varför denna ilska? Så småningom förstod jag att han var störd av de överklaganden vi gjort och han hade tydligen fått smäll på fingrarna av någon överordnad.
Det är snart 50 år sedan. Majoren har lämnat jordelivet. I 15 har avvecklats. Värnplikten har tagits bort. Visserligen har man nu skapat någon lättvariant och det är bara att hoppas att killarna och tjejerna får möta majorer, kaptener och allt vad dom kallar sig som är rekryterade ur de högre begåvningskvartilerna.

O-Ringen igen ...

Arvika invaderas. Tusentals orienterare samlas för årets O-Ringen. Det blir tredje gången som tävlingen avgörs i Värmland. Det egna deltagandet ligger någonstans mellan 30 och 45 gånger. Har faktiskt inte så noga koll. Tävlandet börjar imorgon och det är kortklass som gäller. Detta för möjligheten att ha fri start. Ett måste när hänsyn ska tas till sällskapets olika åldrar, olika klubbtillhörighet och egen bekvämlighet förstås. Bara så skönt att kunna välja och bestämma starttid.

Hus har hyrts i utkantan av Arvika där en vecka ska tillbringas tillsammans med barn och barnbarn. Ett perfekt ställe med pool och lekaktiviter på tomten. Cykelavstånd till O-Ringentorget där det bjuds på många olika saker. Allas behov kan tillfredsställas! Hoppas nu att vädergudarna är återhållsamma med  nederbörden och frikostiga med het sol.

Fyrbesök ...

Idag gjordes en femmilstur på cykel till Gälleudde och tillbaka. Det är en fyr norr om Vänersborg. Platsen har haft fyr sedan 1864. Då bestod fyren av ett litet torn invid gaveln på fyrvaktarbostaden. 1905 byggde man en ny fyr och ett nytt bostadshus för fyrpersonalen. Fyrplatsen fick el 1951, men var ändå bemannad till 2003. Fyren släcktes sex år senare då man flyttade ljuset till en ny mast som istället sattes upp en bit ifrån den gamla fyren. Vindobservationer från Gälleudde har tidigare rapporteras i SMHI:s väderrapport men ingår inte längre.

Det var en härlig cykeltur längs Pilgrimsleden kombinerat med två bad i Vänerns sommarkalla vatten. Skönt att komma upp ur böljorna och låta solstrålarna svara för torken.

Målning ...

Gårdagen var en dag med plankstrykning. Ett trästaket ropade efter inoljning och är man några som delar på jobbet går det mycket lättare. Torrt trä suger! Det gick åt en hel del träolja, betydligt mer än man i förväg kunde tänka sig.

I bostadsområdet rådde stor aktivitet. Flera semesterlediga passar på att reparera och upprusta sina bostäder. Många är verandorna och trädäcken som tar form. Färghandlaren myser. De närmaste åren kommer många liter lasyrer och oljor säljas.

På eftermiddagen vankades bad med ett barnbarn. Vänervattnet är "friskt" det vill säga riktigt kyligt trots att almanackan visar sommarbilder och tidpunkten är mitt i juli. Allt runt omkring Skräcklan i Vänersborg är så sommarfint men badtemperaturen är bara så vidrig. Ett par härliga, soliga och heta sommarveckor skulle göra susen. Tänk att få dyka i vatten som åtminstone passerat 20 grader!

Det är måndag ...

Pust, pust måndag igen efter en intensiv tävlingshelg. Dagarna är och blir fulltecknade och innehållsrika. Därför bara så skönt att ha måndagspust med exempelvis tvätt av OL-kläder. Ett besök gjordes hos husmassören som fick lite att jobba med. Den senaste månadens tävlingsprogram, vandringar och cykelturer sätter sina spår i kroppen. Alltid är det någon led, muskel eller ligament som ger sig tillkänna på ett lite smärtsamt sätt. Bara att hoppas att Violas starka nypor rättar till skavankerna.

En eftermiddagsvisit hos barnbarn för ett tillbakasnack efter helgen. Det blev en del missar ... och sedan koll på en tischa med engelskt klokord. Undrar om alla vuxnas råd, tips, uppslag, anvisningar och konstateranden snappas upp ... eller blåser det omärkt förbi?

Regndag ...

Regnet strilade ner på slutetappen av Hallands tredagars. Banläggaren hade valt att bitvis dra stråken i riktigt bushig, pinnig och jävlig terräng. Vet inte på vilken sida i Banläggarboken det står att man ska/kan/bör göra så. De båda inledande etapperna var kul och utmanande men så rasar helhetsintrycket på grund av terrängvalet.

Sista etappen avgjordes med jaktstart. Har aldrig gillat eller förstått det fascinerande med denna metod ... att springa tillsammans med andra i samma stråk en hel bana. Det brukar dessutom bara bli marginella skillnader i slutresultatet i jämförelse med hur man startade. Hade dock turen att få springa själv större delen av banan så det kändes bra.

Hemfärden inleddes med bilköer. Att passera Ullared en regnig semesterdag är ingen höjdare. ALLA som befinner sig i närheten passar på att söka sig inomhus för shopping. Därför långlånga bilköer in till Gekås många parkeringar.

När vi så närmar oss Vänersborg med bilen fylld av leriga och våta kläder, paraplyer och regnskydd bryter solen igenom. Förhoppningsvis är det ett långvarigt högtryck som tränger sig på.

Köpfest ...

Idag bjöd Hallands tredagars på långdistans och fysiskt krävande banor. Det var tungt! Sedan började nästa pass, shopping på Gekås. Många var de som kände sig kallade till köpfest denna soliga lördag. Vagnarna var överfyllda och konton tömdes och andra fylldes på.

Den äldre generationen passade fikasugna barnbarn när köpsugna barn med respektive shoppade loss. Överfyllda gul-blå kassar lämpades under sen eftermiddag in i bilarna.

När köptemplet slagit igen portarna för dagen satt det gott med en asiatisk buffé. Rätterna var många, smakerna goda och hungern stillades. Ett kvällsbad avslutade den vackra sommarkvällen medan personalen städade upp efter dagens kommers och förberedde söndagsinvasionen.

Undrar hur många som somnar lyckliga med nyinköpta spinners, badshorts, tandkrämstuber osv osv osv.

OL i Ullared ...

Fredagen inleddes med att följa junior-VM och kampen om långdistansmedaljerna. Återigen Olli Ojanah från värdnationen och schweiziskan Simona Aebersold överst på prispallen. Så otroligt, otroligt imponerande!

Sedan bar det iväg till Ullared och första etappen av Hallands tredagars. Det var några år sedan sist. Har avstått på grund av halvtaskiga arrangemang men nu var det dags igen. Förmiddagens sommarväder växlade till regn och det kände man igen sedan tidigare upplagor av tävlingen.

En kul medeldistans som inledning. Dock över minutens tidstapp på en av avslutningskontrollerna; en halvskum brantfot i ett bushigt område och jag var inte ensam om misstaget.

Så till hotellboendet i Ullared. Ett nyöppnat sådant i en tidigare lagerlokal (?) och det var tur att bokning gjordes i någorlunda god tid. Nu var det fullbelagt till bristningsgränsen. 

En del av ressällskapet passade på att göra en snabbkoll på Gekås inför lördagseftermiddagens shoppingtur. Kanske blir det inköp av något man inte visste att man behövde.

JVM-koll ...

En förmiddag med paddan i knät för koll av sprintdistansen på junior-VM som avgörs i Finland. Man imponeras av två löpare som redan nu har stjärnstatus. Olli Ojanah från värdnationen och schweiziskan Simona Aebersold. Båda har hittills tagit dubbla guld dels på medeldistansen och idag på sprinten. Ska bli mycket intressant att följa dessa löpare kommande år. Är det blivande världsstjärnor som kommer att sopa hem massor av guldmedaljer?

Eftermiddagen gick i cyklingens tecken. Först en tvåmila utomhustur och sedan ett spinningpass på gymmet. Svetten lackade rejält under halvtimmapasset som leddes av Malin. Efteråt kändes det bara så skönt.

Pust ...

På hemmaplan igen efter intensiva och kul dagar på toppen av Danmark. Det behövs lite återhämtning efter tävlingshelger där dagarna fylls med massor av andra aktiviteter förutom orientering. Det behövs några pusta-ut-dagar!

Tvättmaskinen går varm och torktumlaren får jobba på. Kommande helg bär det iväg igen och denna gång är Ullared målet. Där väntar Hallands tredagars och förmodligen en del shoppingrundor på Gekås.

Dagens fysiska beting var cirkelträning på gymmet under ledning av en gästinstruktör. Susanne, som tävlar i boxning och MMA, ledde ett pass som hette duga. Många boxningsrelaterade övningar som ledde till hängande och darriga armar. 

Under sen eftermiddag bar det iväg till Hunneberg där en träningsorientering väntade. Äldsta barnbarnet behövde bilskjuts men det blev inget eget lopp. Har sprungit i samma område flera gånger genom åren och därför känns det inte så lockande och aktuellt. Har märkt att jag de senaste åren blivit alltmer kräsen. Gillar helt enkelt inte att springa i kända och välbekanta områden. Det krävs numera lite utmaningar för att trigga orienteringsnerven!

Final ...

Skawdystens avslutningsdag gick i samma område som gårdagen fast med betydligt svårare banor. Många kontroller var placerade i "mörkgrönt".

Eftermiddagen fylldes med andra aktiviteter typ bangolf och lära sig knyta skosnören. För en del blev det också besök på "Grenen", top of Denmark. Där var vi inte ensamma. Många söker sig dit och särskilt när vädret bara var så bra. Danmark är dejlig!

Skawdyst #2 ...

Andra etappen av Skawdysten avgjordes i kryptallsterräng med många sandiga stigar och öppna områden med högt gräs. Kul orientering och det krävdes verkligen högsta skärpa i de gröna områdena.

 Så kallad "Fri start" tillämpas vilket innebär att man själv får välja starttid. En metod som är bara så bra. Fungerar också fint trots att det är uppåt 1000 startande även om det i början av startperioden blir en del köer. Överhuvudtaget är det finfina arrangemang och hög kvalité på kartor och banor. Cykling ut till etapperna är också en höjdare på cykelvänliga stråk och stigar. Nedan barnbarnet Gabriel som forcerar mot mål.

Eftermiddagen gick i aktivitetens tecken med bangolf och äventyrsstigar avbrutet av vilstolshäng. Det enda som störde i det soliga vädret var blåsten. Vindarna är sällan stilla på toppen av Danmark.

Sandhopp ...

Sista VM-dagen inleddes med cykeltur till ökenområdet Råbjerg Mile. Bara så annorlunda och häftigt med alla sanddyner. Obligatoriskt med hoppuppvisning där stilarna varierade.

Så blev det några spännande timmar med VM-stafetten framför paddan. Inte helt lätt att komma förbi "rättighetsspärrarna" när man befinner sig i utlandet men med förenade krafter löstes detta med en specialapp. Undrar hur länge TV- och produktionsbolag ska spärra vissa program så att de inte kan ses utanför respektive lands gränser. Det är nog en fruktlöst kamp när det finns metoder som gör att man tekniskt kan simulera att man exempelvis befinner sig i ett land fast man är i ett annat. 

Under sen eftermiddag avgjordes så första etappen av Skawdysten. En sprinttävling i semesterbyn på affärsgator, torg och parkområden. Start- och mål var precis vid Skagens kyrka. Verkligen en annorlunda arena och en förstagångsupplevelse för många. Det var riktigt hög klass på banorna. En skicklig banläggare hade lagt banor med många kontroller och ständiga riktningsförändringar.

Det var ett trött gäng som checkade in i sovrummen efter en lång dag med sandhopp, cykling och orienteringslopp.

Dansk mark ...

Ytterligare en gulddag i orienterings-VM. Paddan kopplades upp på piren i Göteborg i väntan på Stena Line till Fredrikshavn. Imponerande att först följa fransmannen Thierry och sedan Tove Alexandersson. Otroliga prestationer av båda två på medeldistansen. Upplagt för en spännande stafett på fredag som avslutning på årets VM.

När färjan äntrat dansk mark bar det iväg med barn och barnbarn på cykel mot Skagen. Efter över tre mils cykling svängde vi in till Feriecentret där två lägenheter väntade. Middagen satt bra och det blev snabbt tomt på faten.

Nu ska tredagarstävlingen Skawdysten avverkas men också bad och alla attraktioner i området.

Döskallemärkning ...

Det är en stor utmaning att lotsa in barn, ungdomar och nybörjare till orienteringssporten. Trösklarna är höga innan man blir någorlunda självgående.

Vi har många olika övningar som tränar olika moment och detaljer. Men ... mycket står och faller med kartkvalitén. Generellt är kartstandarden hög men emellanåt använder vi gamla och oreviderade kartor på träningsorienteringar och liknande. Förödande!Som erfaren orienterare är det inga större problem. Man brukar kunna förbise och ha överseende med en och annan felaktighet. Sannolikt har man också tidigare varit i området och är medveten om defekterna. 

Men för en nybörjare är det mycket förvillande och frustrerande om exempelvis en stig saknas eller om det tillkommit nya hyggen. 

En annan faktor som man bör ta mycket stor hänsyn till är graden av undervegetation och bushiga områden speciellt denna årstid när mycket grönt vuxit upp. Det är svårt för en liten knatte att ha överblick. 

Alltså borde vi "döskallemärka" arrangemang och aktiviteter där kartan är undermålig och terrängen bushig och svårforcerad. Då vet ungdomsledare vad som gäller och kan istället fixa till ett alternativt arrangemang på annan plats. 

Guld igen ...

En lång eftermiddag framför TV:n och koll på långdistansen i orienterings-VM. Detta tillsammans med barn och barnbarn samt barnbarnskompisar. Bitvis var det lite ointressant och segt men då passade det bra med en "powernap".

Fascinerande att följa Tove Alexanderssons väg till ytterligare ett VM-guld och trist att se hur medaljkandidaten Helena Jansson gjorde ett gigantiskt misstag på väg till kontroll # 8. Oj, vad man led med henne.

Efter damerna var det herrarnas tur på en supertuff 17 km lång bana. Det var slitsamt, tunglöpt och svårlöpt med mycket tät vegetation och pinnigt på backen. Så härligt att det blev svenskt brons, det var några år sedan sist närmare bestämt 13.

Sändningarna blir bättre och bättre men fortfarande återstår en del förklarande och pedagogiska insatser så att även de som inte är OL-initierade kan förstå. På torsdag väntar medeldistansen. Utmaningen blir att koppla upp sig på färjan mellan Göteborg och Fredrikshavn. I Danmark väntar tredagarstävlingen Skawdysten strax söder om Skagen.

Gulddag ...

Vilken härlig och efterlängtad guldmedalj Sverige fick på VM-sprintstafetten. Följde hela tillställningen på paddan sittandes utanför Sportshopen i Grebbestad. Det var spännande och dramatiskt. Det var en riktigt klurig tävling med dramatiska och avgörande misstag som tydligt spelades upp tack vare gps.

Under förmiddagen var det jaktstart på Gränsjakten. Har aldrig förstått tjusningen och fascinationen med jaktstart. Det blir oftast "sällskapsresor" i mindre eller större konstellationer. Har aldrig blivit klok på vem som efterfrågar tävlingsformen, arrangörerna eller löparna. Det blir dessutom oftast ett merarbete för funktionärerna och i Strömstad blev det en hel del småstrul i startmomentet som skapade irritation.

Idefjordens SK som arrangerade VM förra året verkade lite "arrangörströtta". Man valde terrängområden som användes vid VM-publiktävlingarna och banorna gick dessutom i samma områden och stråk. Inte särskilt bra. Gissar att en och annan hade förväntat sig ett annat terrängområde med tanke på alla kartor som VM-arrangemanget genererade.

Vidare fungerade inte resultatredovisningen avslutningsdagen. Märkligt att detta falerar från och till. Det var trots allt ett litet arrangemang med knappt 200 deltagare. Får ibland känslan, rätt eller fel, att man krånglar till arrangemang, man överorganiserar.

Sprintdag ...

En spännande tävling när de första VM-medaljerna fördelades. Banorna var mycket löpbetonade och sekundstriderna hårda speciellt i herrklassen. Härligt med svenskt brons. Som många gånger när det är sprintarrangemang uppstår diskussioner om förbjudna passager och liknande. Samma sak på VM-finalen.

Gator stängs av och markeras på kartan med exempelvis en opasserbar stenmur (svart streck). I verkligheten finns det kanske bara en heldragen hängande snitsel som markerar "stenmur" och kan vara svår att se. Förstår att löparna med hög hastighet och intensivt fokus kan göra misstag. Det gjorde guldmedaljören från Schweiz men upptäckte snabbt sitt misstag och vände tillbaka. Naturligtvis uppstod tankar om att han borde diskas trots att han förlorade dyrbara sekunder på sin tabbe och arrangörernas otydliga markeringar. 

TV-sändningen kollades på paddan samtidigt som tävlingen Gränsjakten avgjordes i Strömstad. En förlängd sprintdistans i sommarhärligt väder som följdes av saltvattensbad, ett kallt sådant.