Årsskifte i natt …

Nyårsafton idag och dagen kallas också Sylvester och detta efter en påve med namnet Silvester som lär ha blivit begraven den 31 december för en herrans massa år sedan. Men, jag har lärt mig att nyår inte alltid har firats den 1 januari. I det gamla romarriket firades nyårsdagen den 1 mars och detta fram till 153 år före Kristus och i Sverige var den 25 mars nyårsdag ända fram till 1500-talet.

Vad passar bättre inför det stundande årsskiftet om inte att repetera stroferna till dikten NYÅRSKLOCKAN  präntad av Kart-Bosse i Idre: 

Spring, orienterare, spring i bistra nyårsnatten, 

låt pannlampsskenet falla mot markens snö, 

när det gamla året lägger sig att dö ...,

ja, spring ut i skog och över isigt vatten! 

Spring in det nya och glöm det gamla

i årets första skälvande minut.

Spring bommars minnen från hjärnans gränser ut 

och spring in en säkerhet att ej längre famla. 

Spring dina tankar ut ur sorgens häkten

och sätt ett plåster på en sargad arm.

Spring fort och känn dig stark och varm

och spring försoning ut till alla orienterarsläkten. 

Spring ut där slöhet räknar sina dagar 

sök formgestaltningar med bättre driv.

Spring in ett ädlare, ett högre liv 

där lungor ej i motlut klagar. 

Spring ut bekymren och många missars öden

och spring den frusna tiden åter varm. 

Spring ut till skogens tystnad, ej till gatularm 

och giv ditt vildmarkshjärta skaparglöden. 

Spring med den stolthet som blott räknar anor, 

ej förtalets lömskhet, avundens försåt. 

Spring in det rätta på triumfens stråt, 

och spring till seger på Idreveckans banor. 

Spring, orienterare, spring .... och all din krankhet vike; 

det dagas, du formstark fram i styrka går! 

Spring ut, spring ut! Snart är det vår, 

spring in i barmarkstidens rike. 

Spring i den tid då själen lyckligt andas 

i ensam strid mot markens hinder; 

där någon åt dig segerkransen binder, 

och allt med nyårsnattens jubel blandas.

Bakåt och framåt …

Så här i slutet på året ställer olika medier frågor till mer eller mindre kända profiler. Funderade själv på hur jag skulle svara ifall jag hade fått frågorna:

Vad har varit det bästa med året som gått?

Fem höjdartillfäljen bland många:

- Veckorna i Costa Rica i början på året sittande på cykelsadeln ... ingen orientering.

- Två sommarveckor norr om polcirkeln med sanslöst vackert väder ... orientering naturligtvis!

- Barnbarn #2:s konfirmation i Eksjö!

- Veckan med yngsta barnfamiljen på Österlen ... med tre orienteringstävlingar!

- Fem dagar på Bornholm i slutet på oktober ... spaboende och tre orienteringar!

Vad har varit det sämsta?

Förra årsskiftet skrev jag: Kriget i Ukraina toppar med råge listan före alla övergrepp på demokratiska värden och människors fri- och rättigheter. Ytterligare ett brutalt krig kan nu läggas till listan; Gaza. Det har blivit ännu värre!

Har världens ondsinta diktatorer någonsin haft/fått så mycket spelutrymme? Despoter som styr och ställer, underhuggare som stryper samtal, tystar röster och förföljer oliktänkande. Arméer som sprider skräck, död och förintelse. Ja, listan kan göras hur lång som helst på destruktiva händelser som spelats upp - ytterligare ett mörkt, riktigt mörkt år!

Föresats inför det nya året ...

Mata "rätt" varg utifrån nedanstående anekdot:

Fest på gång …

Igår kväll var det spelhåla i hemmet ... kortspel i form av bridge. Gunilla är en hängiven, nästan besatt, spelare och många timmar varje vecka tillbringas med blicken i korthanden. Själv roas jag inte av kortspel. Fick nog under lumpen där det ständigt skulle spelas whist ... då fick jag min beskärda del. Alltså valde jag istället att ge löpbandet på gymmet en rejäl omgång ... eller var det tvärtom.

Årsskiftet närmar sig och då blir det stor fest. En kombinerad 70-årsfest för Gunilla och nyårsfirande med ett 25-tal anförvanter. Några är långväga då de rest över halva jordklotet, ända från Australien. Ska bli kul att ses igen när familjen nu har utökats.

Dagen idag är späckad med en lång inköpslista. Förmodligen blir vi inte ensamma i butikerna så tålamodsgenen har aktiverats.

Utbyggt …

Wow ... vilket förmiddagsväder det bjöds på igår, några minusgrader, vindstilla, knallblå himmel och solen flödade från sin låga position. Det blev en långpromenad och detta på glashalt underlag, utan dubbskor hade det inte varit möjligt. Men lämnade man gångstråken var det betydligt lättare att förflytta sig inne i skogsdungarna.

Vi passerade hamnkanalen där läcker is lagt sig ... tänk om det kunde vara snöfritt och ett par dygn till med kyla då skulle långfärdsgrillorna få göra tjänst. Någon hade roat sig med att kolla bärigheten med en kundvagn ... den höll men hur blir det med vagnens framtida öde?

På kvällen blev det en tur till gymmet som nu har utökats med en avdelning. Löparbanor som kantades av nya träningsredskap med behaglig ljussättning - läckert! Tanken är bland annat att föreningar ska kunna hyra in sig för några träningspass.

Gårdagens förhoppningar om skridskoisar i närtid förbyttes under natten … det blir inget då ett knappt decimetertjockt snölager lagt sig och senare idag förväntas plusgrader och regn - suck! Kundvagnen lär nog sjunka till hamnkanalens botten.   

1X2-vandring …

På isiga och synnerligen hala vägar och gågator i Lilla Edet handlade det igår om poängpromenad i OK Gipens regi. Tolv frågor skulle besvaras med något av tre svarsalternativ. Dessutom fanns det möjlighet att delta i "gå-bingo".

Det var inte första gången vi deltog i denna annandagsaktivitet, det har varit ett mer eller mindre "måste" under många år. 

I sällskapet fanns bland annat äldsta barnfamiljen och vi slog våra kloka huvuden ihop för att få fram de rätta svarsalternativen. Vi hade regeln att inte googla med hjälp mobilerna. Nu var det inte så svåra frågor så det blev många rätt för hela gänget ... men en och annan fråga skiljde oss åt. Med benäget bistånd och lite tur med gissningen om författaren Charles Dickens lyckades jag pricka in en "tolva".

Annandagen är bandyhelg om man bor i Vänerstaden. Igår handlade det om lokalderby mot Gripen från Trollhättan. En match av den karaktären är mer eller mindre "heligförklarad" av alla entusiaster. Jag tillhör dock inte denna skara. Har aldrig riktigt fångats av eller bländats av detta lagspel. Men det var förmodligen en fartfylld match då målen var många och IFK Vänersborg drog längsta strået.

Ökad förståelse …

I många, många år har jag haft för vana att notera, skriva ner och anteckna saker jag sett ... läst ... snappat upp. Saker som varit intressanta, uppstickande, fascinerande, utstickande, uppseendeväckande och så vidare.

Förr (läs innan mobiltelefonen) plitades figurer, siffror och naturligtvis ord ner i en anteckningsbok av det mindre slaget typ A6-format. Ett format som var behändigt att plocka med sig och som bars i jack- eller byxfickan.  

När så mobiltelefonen med fotomöjlighet kom ändrades beteendet. Det blev så lätt och det gick så snabbt att fota textavsnitt, anslag, boksidor, skyltar och artiklar. 

Men ... har konstaterat att detta inte enbart varit en fördel. Det som fångats upp blev inte tankemässigt bearbetat på samma sätt som när bokstäverna blev till ord och ord till meningar om än med ibland  spretig handstil. Innebörden fångades inte upp på samma sätt som när det skrivande momentet gällde.

Detta åtgärdades när anteckningsappar av olika slag dök upp. Då blev det en återgång till att "skriva" om än med tangenttryckning. Det som dock stör är de "stavningskontroller" och "alternativord" som brukar föreslås. 

Så min hemsnickrade teori är att det skrivande momentet är ett steg som underlättar, främjar och gör det lättare att minnas, förstå, uppfatta och bättre begripa. 

Julbudskap …

Jodå, både Kalle och hans vänner samt Karl-Bertil avverkades under julaftonen ...alltså precis som vanligt. Dock ingen juljogg på förmiddagen, underlaget var isigt och slirigt vilket blev värre framåt kvällen då ett lätt regn föll. 

Vi hann också med att ta del av julens budskap i Vänersborgs kyrka ... stämningsfullt och som vanligt mäktigt när "O Helga natt" framfördes.

Framåt midnattstimman kollade vi på en klassisk film, "Deerhunter" från sent 70-tal. Har sett den några gånger tidigare och den var lika ruggig som jag minns den. Drar paralleller till pågående krig och de trauman och psykiska påfrestningar som de stridande, deras familjer och kompisgäng inkasserar. 

Julens budskap som förmedlades av prästen behövs nu mer än någonsin; värme och kärlek, fred på jorden, hoppet finns ... ljus segrar alltid över mörker!

Tillönskan …

Uppvaktning …

Igår fyllde barnbarn #3 14 år. Junioren som är en stark anhängare och påhejare till BK Häcken skrudar sig gärna i svart-gula klädesplagg. Följaktligen uppvaktade vi honom med en gul-svart bricka av karaktären SportIdent AIR+. Ett system som är kontaktlös (touch-free) tidtagning. Tid och kontrollnummer sparas av AIR+ brickan (SIAC) när deltagaren passerar en kontroll på upp till 3 meters avstånd. 

Han önskade ingen tårta utan istället skulle det bjudas på 14 sorters olika kakor. Det önskemålet uppfylldes och det smakade förträffligt gott. Dock testade jag bara de fyra sorter som såg läckrast ut men andra uppvaktande garanterade att alla höll hög klass.

Det blev sen hemresa och under kvällen hade det börjat snöa intensivt längs hela Göta Älvdalen. Detta märkte vi verkligen av framåt midnatt så det var ingen risk att vi överskred hastighetsgränserna.

Igår var också dagen då jordaxeln lutade som mest bort från solen. Men nu vänder det ... ljusare dagar är i antågande!

Lyssna och se …

Denna tid på året blir det en hel del konsumtion av böcker och mest då i form av lyssnande med airpodsen i öronen. Brukar parallellt ha ett antal böcker på gång fast inte av samma karaktär. För stunden betar jag av två "fackböcker" dels Charlotte Kallas biografi "Skam den som ger sig". Ett intressant vittnesmål från elitidrottsvärlden där all glädje är uppblandad med prestationsångest, skamkänslor, matångest och tvivel på ledare och träningsupplägg.

Den andra är "Marionetterna" av Ingrid Carlberg. Det är en berättelse om världen som politisk teater. Hon granskar fjärrstyrda påverkanskampanjer med oklara avsändare, det vi kallar "trollfabriker". Dessa är ofta finansierade av en stat och är ett led i informationspåverkan. Personerna som arbetar som propagandatroll får betalt för att med olika digitala identiteter föra ut uppdragsgivarens åsikter i sociala medier. Syftet är att ge sken av att det finns en kraftig opinion i någon fråga. Genom att vara aktiva i sociala medier och andra forum utger sig medlemmarna i trollfabriken för att vara vanliga privat­per­soner. Till skillnad från vanliga internettroll brukar trollfabriker­nas skribenter inte vara provoka­tiva, utan de vill snarare framstå som trovärdiga personer.

Det blir också en del TV-tittande. Kollar emellanåt av SVT-play. Under dokumentmenyn finns många intressanta uppslag. Ett intressant sådant men synnerligen otäckt, obehagligt och plågsamt är "20 dagar i Mariupol".  Se den ... för att inte glömma bort vad som hänt och händer!

Inget att bry sig om …

En ny matkedja har för avsikt att etablera sig i närområdet. Via media kommer nu åsikter och tyckanden från redan etablerade butiker. Det handlar om suck, stön, ojande och beklagande; vi är redan starkt konkurrensutsatta ... risken är stor att någon slås ut ... det finns inte utrymme för ytterligare en aktör!

Nu tycker jag inte särskilt synd om dessa kedjor. Förstår naturligtvis att de ser minskade marginaler och dalande vinst som en konsekvens med ytterligare en medtävlare som vill komma åt konsumenternas matpengar. Men då ser man tillvaron enbart utifrån de egna perspektiven. 

Däremot som konsument känns det bara så bra. Konkurrens är nödvändigt för att hålla prishöjningar i schack. Det är ingen större hemlighet att matkedjorna gör herostratiska vinster. Ta som exempel butiksjätten ICA som gör en miljardvinst för årets tredje kvartal. Enligt uppgifter landar rörelseresultatet på nästan två miljarder kronor och detta är omkring 200 miljoner mer jämfört med samma period förra året.

Så utmaningen och uppmaningen till berörda aktörer är bara att kavla upp ärmarna och erbjuda bättre service, högre kvalitet och vettiga priser … bäst vinner!

Cykel x 2 …

Igår hängde jag över cykelstyret vid två tillfällen. Barmark och frånvaron av isfläckar inbjöd till en tur med mtb:n. Det blev omkring två mil på vägar och gångvägar runt Vänersborg. Konstaterade att det som gömts i snö kommer upp i tö. Ensamma vantar låg här och där, en och annan halsduk och andra småprylar. Men oj så många hundbajspåsar. Hundarnas mattar och hussar har uppenbarligen haft bra dagar när snön låg djupt. Bara att köra ner den svarta påsen i en snödriva och så var det problemet löst ... hmmm 🤨.

Jag var ensam på min tvåhjuling, mötte inga andra denna gråa dag med ett lätt duggregn. Kastade då och då blickar in i skogspartierna som passerades. Så gott som all snö är nu borta men det verkar vara fruktansvärt blött. Även om plusgraderna var sju-åtta var det himla skönt att ha ordentligt med kläder på sig, brukar emellanåt nonchalera vädergudarna och det straffar sig.

Under sen eftermiddag var det dax för dagens andra uppsittning men nu inomhus. Det obligatoriska spinningpasset på måndagar väntade. Kölistan var lång men hade anmält mig flera dagar i förväg så jag hade en bokad cykel. Som vanligt blev det ett skönt och svettigt pass. Tiden sticker iväg när musiken dunkar och instruktören manar på. Brukar ha pulsklockan påslagen för att då och då få ett kvitto på att tempot och intensiteten ligger på rätt nivå.

Efter det timslånga passet blir det en knapp halvtimma med stretching och diverse rörelser som massören Viola ordinerat en 70-plussare. Det är f'n rent ut sagt att kroppen envisas med att bli stel och mera osmidig när år läggs till år. Men ... det känns bra (efteråt) när muskler, leder och senor har tänjts, sträckts ut och sedan slappnat av.

I omklädningsrummet blir det alltid lite eftersnack med andra mer eller mindre bekanta. Igår ojades det särskilt mycket över snön som försvunnit och naturligtvis över diverse krämpor. Vad gäller det sistnämnda jämras det från både gammal som ung och det slår mig att det klassiska ordspråket som de gamla sjunga kvittrar de unga gäller i allra högsta grad,

Gilla läget …

Jaha ... då var snön borta för den här gången. Helgens intensiva regnande och vindarnas ihärdighet har nu fått bort det mesta av snön i Vänersborg men i stora skogen finns det fortfarande en del kvar. Det blev bara en dag med skidåkning ... trist då både tid och energi ägnades åt att göra skidtillbehören åkbara. Nu är det bara att gilla läget, snöfritt och barmark öppnar möjligheterna för orientering.

Gilla läget är också en attityd som skidskyttar och längdåkare måste ha i dessa tider. Har kollat in World Cup och allt vad det heter.  Oj vad media analyserar och tycker till. Allt analyseras i detalj in till det minsta lilla födelsemärket. 

Stor beundran känner jag för de blågula som står ut med alla frågor och påståenden. Kan bara ana vad de säger till varandra när mikrofonerna är avstängda, TV-kamerorna likaså och reportrarna är utom hörhåll. Det suckas nog en hel del. Men Hanna, Calle, Ebba, Staffan och resten av gänget är skickliga på att hålla god min och gilla läget trots kraven/önskemålen att de alltid ska leverera topplaceringar.

Förväntningarna och kraven är oftast högt ställda och det är mycket sällan kommentarerna tar hänsyn till slumpfaktorer och dagsform. Förvåningen brukar vara riktigt stor när man misslyckas. 

Alla som tävlingsidrottat vet att det finns saker som aldrig kan kontrolleras eller styras oavsett om träningen har skötts, man har sovit sina timmar och ätit frukostgröten. Tillfälligheterna och det oväntade slår till och emellanåt vill inte kroppen och viljan samspela ... så är det bara!

I topp …

Igår blev jag överraskad, till och med häpen. Det var i samband med klubbens Skinklopp som olika priser delades ut bland annat då "Älghornet". Det är ett vandringspris som instiftades i Vänersborgs SK av P-G Axelsson 1985 och som nu har "vandrat" under många år.

Det tilldelas den VSK-orienterare som under året samlar ihop högst poäng utifrån en speciell formel. I stort sett alla tävlingar räknas och de tio bästa resultaten för respektive löpare summeras. Poängberäkningen utgår från följande parametrar:

 

Meriterande tävlingar:

Samtliga individuella tävlingar.

Vid flerdagarstävlingar räknas varje dag för sig.

Tävlingar med gemensam start eller jaktstart räknas ej.

Uträkning:

Poäng = Klasspoäng x (1-Plac./antal startande) + segerbonus

– Segerbonus (ej öppen klass):

Vid seger erhålls 1p per 6 sekunder segermarginal

– Antal startande:

Vid gallrad elitklass räknas antalet startande upp med 50 %

Vid DM och GM räknas antalet startande upp med 25 %

Vid övriga mästerskap räknas antalet startande upp med 50 %

Vid övriga tävlingar räknas antalet startande upp med 1 st.

Klasspoäng:

Huvudklass 1000p

Motion/Lätt 600p

Öppen klass 200p

Tävling med långklass

Långklass 1000p

Huvudklass 800p

Elittävling

Elitklass 1000p

Långklass 875p ( vid gallring 925p)

Huvudklass 750p

Mästerskap

DM 1075p

GM 1075p

VeteranSM 1125p

USM 1125p

SM 1150p

VeteranVM 1200p

VM 1300p

Kvaltävling vid mästerskap betraktas som gallrad elitklass.

Huvudklass 600p

Lätt 300p

Motion/Lätt 600p

Inskolning Startat 100p

Det är alltså en synnerligen komplicerad formel som tillämpas och sammanställs för alla som tävlingsorienterat under året oavsett klass. I år handlade det om 85 löpare.

Jag blev överraskad och förvånad när det kungjordes att jag toppade i år. Hade inte någon som helst koll på ställningen och utfallet men ... det kändes kul att få namnet ingraverat på metallplattan. Där fanns sedan tidigare tre inteckningar med efternamnet  "Hogedal" men då var det äldsta barnbarnet som toppade.