Årsskifte …

Bubblet är satt på kylning och nyårssupén ställs färdig. När tolvslaget närmar sig passar dessa strofer in ... en orienteringspräglad tolkning av Kart-Bosse i Idre:

Spring, orienterare, spring i bistra nyårsnatten, 

låt pannlampsskenet falla mot markens snö, 

när det gamla året lägger sig att dö ...,

ja, spring ut i skog och över isigt vatten! 

Spring in det nya och glöm det gamla

i årets första skälvande minut.

Spring bommars minnen från hjärnans gränser ut 

och spring in en säkerhet att ej längre famla. 

Spring ut bekymren och många missars öden

och spring den frusna tiden åter varm. 

Spring ut till skogens tystnad, ej till gatularm 

och giv ditt vildmarkshjärta skaparglöden. 

Spring, orienterare, spring .... och all din krankhet vike; 

det dagas, du formstark fram i styrka går! 

Spring ut, spring ut! Snart är det vår, 

spring in i barmarkstidens rike. 

Plus och minus …

En lokaltidning ställer två frågor till människor i bevakningsområdet. Funderade själv på hur jag skulle svara ifall jag hade fått frågorna:

Vad har varit det bästa med 2022?

Alla tillfällen tillsammans med barn, barnbarn, kompisar och vänner. "Touren" till Danmark med äldsta barnfamiljen med VM-koll i orientering och en etapp av Tour de France var en höjdare. Likaså O-Ringen i Uppsala, bästa hittills både vad gäller arrangemanget och boendet.

Den första utlandsresan efter pandemiåren gick till Frankrike, kanalöarna Guernesey och Jersey med avslutning i England. En kul tripp med orientering och härliga dagar i Paris och London. 

Vad har varit det sämsta med 2022?

Kriget i Ukraina toppar med råge listan före alla andra övergrepp på demokratiska värden och människors fri- och rättigheter. Har världens ondsinta diktatorer någonsin haft/fått så mycket spelutrymme? Despoter som styr och ställer, underhuggare som stryper samtal, tystar röster och förföljer oliktänkande. Arméer som sprider skräck, död och förintelse. Ja, listan kan göras hur lång som helst på destruktiva händelser som spelats upp det gångna året - ett mörkt, riktigt mörkt år!

Skidor i fokus …

Juniorerna fick långsmala julklappar i år. Tomten levererade nya längdskidor för både klassisk- som sprintåkning. Dessa har nu testats på konstsnöspåret i Trollhättan med klart positivt utfall. Återstår att se om det blir mer åkning i närområdet i närtid. Just denna torsdagsmorgon är graderna 5-6 plus och marken gråbrunvåt. Men en vecka i norska Trysil väntar nu och då blir det också åkning på alpina skidor. Prylarna som måste medföras är åtskilliga om man nu ska roa sig på både längden och tvären.

Angripen …

Trots besvärjelser, trolldomsramsor och hälsobringande dekokter för att hålla covid ifrån mig räckte inte detta. I min omgivning har smittan huserat den senaste tiden och jag har märkligt nog eller konstigt nog klarat mig. Men under julen slog den till. Det blir andra omgången, senast var det för ett knappt år sedan. Då blev det fem-sex dagar med lite feber, rinnsnuva etc. Förhoppningsvis samma förlopp också denna gång. 

Helt uppenbart att det är mycket svårt att hålla sig undan viruset fast nu verkar det vara som en vanlig förkylning. Jag har varit försiktig, nästan överdrivet noga med att undvika trängsel, blivit sprutad vid fem tillfällen, regelbundet spritat händerna, varit vaksam och tillämpat diverse avskräckande ramsor. Men, men det är inte lätt att hålla sig undan virus denna årstid oavsett vad de heter. Det har nu blivit tillfälle att växla ner tempot något!

Sportkoll …

Det finns knappast något juniorlandslag som får så mycket uppmärksamhet och mediabevakning som "Småkronorna". Just nu avgörs världsmästerskapen i ishockey och i brist på andra mästerskapstävlingar riktas allt strålkastarljus på juniorkillarna. Tidningarnas sportsidor ser ut som programblad för evenemanget och olika experter och förstå-sig-påare tävlar om att uttala sig dagligen.

Ishockeyförbundet har varit så skickliga på att framhäva och sätta ljuset på detta evenemang. Intresset blir extra stort under mellandagarna då många är lediga och som alternativ till julfilmer och umgåsande runt julgodiset passar det bara så bra att kolla in levande idrott.

Det ska bli intressant att se hur länge till ishockeyn får ha monopol på så mycket fokus och mediabevakning. En vild gissning är att om några år får vi se andra idrotter som väljer att förlägga sina mästerskap till jul- och nyårshelgerna. 

Visst blir det lite tufft och annorlunda för utövarna att inte kunna fira jul tillsammans med nära och kära men det överlever man. Tror knappast det finns någon som skulle säga nej till att delta i en VM-turnering eller motsvarande för att istället vara hem och se på Kalle och hans vänner eller sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.

Klappar …

Det blev några julklappar även till gammal man som egentligen har det mesta. I ett paket fanns en tischa med det så här i jultider speciella påtrycket.

En ny sportidentpinne är också på väg så nu är det bara att "glida" över kontrollenheterna. Det innebär också hårdare tider; det har alltid varit så skönt att vid kontrollerna kunna bromsa in, sikta på hålet, sätta pinnen på plats, höra "pipet" och då veta att registreringen har gjorts ... minipauser som varit så sköna och efterlängtade ... det är nu en svunnen tid!

En uppskattad klapp var också nödpaketet som skickats till Ukraina. Hoppas att det kan leda till något positivt för lidande barn och familjer som utsätts för Rysslands omänskliga brutalitet.

Avverkat …

Julafton har avverkats med sedvanligt upplägg. Barnbarnen har växt till sig, tre tonåringar och en som snart är tvåsiffrig. Klapparna levererades inte av någon tomte, den tiden är förbi.

Julklappar av karaktären kul grej bestod i år av tröjor från tysk lågpriskedja. Inte vackra, inte eleganta och inte praktfulla men utstickande. Får bara användas i sluten familjekrets var påbudet men sannolikheten är stor att den kommer synas i andra sammanhang.

Hälsning …

Dan före dopparedan …

En dag med julbestyr. Det mesta går av gammal vana. Klappar har införskaffats, paketerats och lagts under granen. Barnbarn har vuxit ifrån tomten så någon med vitt skägg dyker inte upp imorgon. Julaftonen inleds med juljogg på förmiddagen innan julbordet ska avnjutas.

Denna dag har också bingolotter inköpts. Idrottande kids har lite svårt att bli av med högen man tilldelats och då är det bra med äldre generationer som köper upp de sista. 

Yngste sonen hävdar med bestämdhet att det vore bättre ifall man skippade all lottförsäljning inkluderat försäljning av kakor, underkläder, toalettpapper etc. Till syvende och sist handlar det ändå om att föräldrar, mor- och farföräldrar samt anförvanter pungar ut med pengar på saker man egentligen inte vill ha ... bättre att då istället skänka några hundringar så slipper många allt jobb med försäljning, distribution, inkassering av pengar samt administration. Kanske har han rätt, jag är benägen att hålla med.

I skrivande stund är i alla fall allt klart inför morgondagen!

Reflektion …

Överhörde ett snack i gymmets omklädningsrum. Det var några yngre förmågor som pratade om vilka mål man har med sitt idrottande inför nästa säsong. Det var stora planer och absolut ingen blygsamhet vad gäller intentioner och föresatser. 

Oftast är det lätt att sätta upp mål typ "jag ska vara tio-i-topp på SM" eller ”vinna minst tre etapper på touren”. 

Det är naturligtvis viktigt med att sätta mål men det avgörande är inte att veta vad man vill uppnå utan vad man då måste göra. Nu sa jag inte detta utan behöll tankarna för mig själv.

Om man inför exempelvis ett orienteringslopp har föresatsen att  "spika alla kontroller" eller "vinna" eller "orientera riktigt bra hela vägen" måste man göra klart för sig vad man faktiskt måste göra för att spika kontrollerna eller orientera bra. 

Det kan då exempelvis vara att ha "en plan för varje sträcka", "vara extra noggrann in från sista säkra" eller "lyfta blicken för att få en bra uppfattning av terrängen".

Kortfattat handlar ”målsättande” egentligen om att:

- göra klart för sig vad man vill uppnå!

- göra klart för sig vad man då måste göra!

Mörkt, men det vänder …

Natten som precis passerat har varit årets längsta och dagen idag blir den kortaste. Det blir mörkt snabbt dessa dagar och ännu mörkare har det blivit när nu vädergudarna har röjt undan allt som har med snö och is att göra.

Mörkt är det också när man blickar ut över världen; kriget i Ukraina, förföljelser och kränkningar av människor på många platser, en inflation som accelererar och som toppen på det mörka stora utbrott av covid, influensa och RS. Usch, fy, tvi och allt det där!

Men ... efter mörker kommer ljus. Vid 22-tiden ikväll vänder det. Redan imorgon blir det några sekunder extra dagsljus och sedan blir det mer och mer för varje dag som går. Tänk om vändningen också gällde allt det andra mörka och då framförallt kriget i Ukraina:

I natt jag drömde, något som jag aldrig drömt förut

Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut

Jag drömde om en jättesal, där statsmän satt i rad

Så skrev de på ett konvolut, och reste sig och sa

Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär

Och ingen känner längre till det ordet militär

På gatorna gick folk omkring och drog från krog till krog

Och alla drack varandra till, och dansade och log

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut

Dramatik i kubik …

Det var svettigt värre tre timmar under sen eftermiddag igår och detta i TV-soffan. Det handlade om koll på VM-finalen i fotboll. Efter första halvleken var tanken inte om Argentina skulle vinna utan med hur många mål. Men så kom fransoserna tillbaka och det med besked. Oj vilken dramatik, spänning och skådespel! Det var en av de häftigaste matcherna jag sett! 

Behöver inte ens ana hur glada argentinarna är denna dag. Fotbollsintresset är gigantiskt. Kunde på nära håll uppleva detta i huvudstaden Buenos Aires för några år sedan.  Vi traskade runt i stadsdelen Belgrano. Det var fotbollssnack hela tiden, överallt, trots att det inte pågick något större mästerskap. Nu har landet fått en "Gud" till bredvid Maradona, Lionel Messi!

Nu lär det ta ett tag innan det blir fotbollskoll igen. Gillar spelet men följer inte vardaglig serielunk oavsett om det är Allsvenskan eller någon utländsk liga. Det krävs någon riktigt "het" match för att det ska kännas kittlande.

Vilken skillnad …

Kontrast och scenförändring! Gårdagens iskyla har förbytts till nollgradigt. Hängbjörken har kastat av sig sin isskrud och återgått till den vanliga vinterklädseln. Den starka kylan är/var ingen höjdare. Men, men beredskapen finns för att det återigen blir kontrast och scenförändring!

Idag ska barnbarn #3 firas. Visserligen fyller han inte tonåring förrän om några dagar men tårta blir det idag för att passa anförvanterna. Men innan tårtan har de som känner sig kallade utmanats för en stund i Laserdome; med sensorförsedda västar på kroppen och futuristiska laservapen i händerna jagar man varandra genom mörka gångar, uppför ramper och över hinder. Jag har räckt upp handen!😱!

Men innan dess blir det en "walkabout" på hemmaplan; alltså vandring/promenad under en timma eller två och denna dag utan termobyxor och tjocktjock dunjacka!

Kallt, kallt …

En travesti på de inledande stroferna av Viktor Rydbergs "Tomten" som på ett utsökt sätt beskriver dagsläget så här en vecka innan jul. 

Det var flera år sedan det var så kallt i Vänersborg som under den gångna natten . Den stora hängbjörken utanför husfönstret visade upp en ovanligt iskall skrud:

Kylan hindrar naturligtvis inte utevistelse men innan utgång handlar det om att rota fram varma persedlar långt inne i garderoben. Den tjocktjocka dunjackan som hängt på sin galge i flera år har de senaste dagarna återinträtt i tjänst. 

Kylan, snön och det isiga hindrar dock skogslöp. Flera traditionella decemberorienteringar har fått ställas in. Möjligheten att dra till skogs är minimal och inte heller särskilt efterlängtat. Det lär nog ta ett tag innan man återigen kan smyga runt enslig gård för att kontroller finna.

Baddag …

Badandet fortsätter ... men vi har övergett haven och sjöarna och dragit inomhus. Det var några år sedan det senast begav sig. Under tidig förmiddag avverkades en halvtimmas simning i Vänerpalatset i Vänersborg. Belöningen blev sedan en halvtimma i bubbelpoolen. Vi var nästan själva i den stora anläggningen. Förmodligen skrämde de 13-14 minusgraderna bort flertalet som annars tar sig en promenad innan simturen.

Halvtimman i bassängen kändes skön, gissar eller inbillar mig att det är bra för rörligheten och smidigheten. Det lär därför bli fler simlängder i närtid.

Stagnation …

Den egna klubben har väl utvecklad statistik för olika aktiviteter. Vad gäller tävlingsdeltagande innevarande år framgår detta i nedanstående tabell. Då är inte lokala arrangemang medtagna typ ungdomsserier, veteranorienteringar, nattcuper och veckans banor. Notera att i tabellen är inte "pandemiåren" 2021-22 noterade.

Som framgår har tävlingsdeltagandet stagnerat rejält i jämförelse med året före pandemin 2019. Det har nästan blivit en halvering oavsett ålderskategori. En dramatisk förändring vilket naturligtvis utmanar föreningen att göra en djupare analyser; vad kan vara orsaken eller orsakerna? Är allt en "pandemieffekt" eller finns det andra faktorer som förklaring?

Nu är detta inte enbart en situation i den egna klubben utan snarlika siffror finns även i närområdets klubbar. Nu är det läge att ta sig en rejäl funderare!

Lucia …

För min del var det aldrig luciafirande under barndomsåren på södra halvklotet. Traditionen fanns överhuvudtaget inte i Sydafrika. Det var först på 60-talet när flyttlasset gått till Sverige  som det blev en årlig aktivitet/tradition. Nu var det några år sedan ett luciatåg kollades in bland annat beroende på covidpandemin. Men igår kväll var det aktuellt igen. Barnbarn #2 och hans kompisar i årskurs 8 på Torpaskolan i Vänersborg hade öppet hus och inbjöd till luciafirande. Det var ett långt tåg med många tärnor och tomtar. 

Det blev en stämningsfull och värdig stund med alla traditionella luciasånger i skolans lokaler. Många föräldrar och anhöriga var på plats och lyssnade på skönsjungande tjejer och killar med målbrottsstämmor. Stort plus för musiklärarna som fixade till det hela!

Förvirring …

Man tager vad man haver lär Cajsa Varg ha sagt. (Det gjorde hon kanske, men det finns inte med i hennes Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber. På några ställen står "Man tager, om man så hava kan" vilket ju är en helt annan sak. Har man exempelvis kalv hemma så är det att föredra, om inte så duger det med fläsk. Så är det tydligen med de fem orden). 

Men uttrycket kan naturligtvis användas i andra sammanhang som exempelvis när snön lägger hinder i vägen för skogsorientering eller sprintlöp i bebyggda områden. Så var det igår och när barnbarn hintade om inomhusorientering på Chalmers i Göteborg drog vi dit.

Vi knallade lugnt omkring i korridorerna där de flesta av de omkring 600 deltagarna sprang för fullt när inte kartläsningen krävde stopp. Vi fotade klubbkompisar i olika delar av banorna samtidigt som vi försökte komma underfund med kartans tecken och konstruktion. Vi skulle naturligtvis ha läst "PM" innan vi traskade iväg. Mycket sent på banan kom vi på att alla trappuppgångar markerades med små, små bokstäver på kartan typ "A", "B" osv. Dessa passager var avgörande för förflyttningen mellan olika våningar. Men förutom detta gällde det att vara observant på alla avspärrningar  och enkelriktade korridorer som banläggarna försvårat banorna med.

Som tur var bistod oss barnbarnen med goda råd och vägledning så att vi kunde komma på rätt stråk. Tur det, för annars hade vi kanske blivit kvar i någon blindgång eller källarutrymme. Så småningom nådde vi målet efter att ha förflyttat oss långa sträckor i upp och ner för trappor, på övergångar och korridorer. Pust!

Efter detta satt det gott med sen lunch och eftersnack på "Hard Rock" tillsammans med barn och barnbarn. En och annan tanke flög genom hjärnhalvorna: ska man alltid tager vad man haver !?!

Snölöp …

Förmiddagen igår handlade om snöig framfart i snötäckt terräng. Detta med anledning av klubbens Skinklopp. Så länge jag kan minnas har en helgdag under december ägnats åt detta. Det är så i många orienteringsklubbar och företeelsen finns över hela landet och upplägget är snarlikt. Man ska gissa sin tid på en bana och den som kommer närmast vinner skinkan. Naturligtvis får ingen klocka tas med. 

Har genom åren deltagit 40-50 gånger men aldrig lyckats bli belönad med en bit av ett grislår. Det beror sannolikt på för dålig självinsikt så antingen övervärderas eller undervärderas den egna kapaciteten.

Inte heller denna decemberlördag fanns turen/lyckan/insikten där - kapaciteten överskattades! Banan tog knappt fyra minuter längre tid än vad jag gissade trots ett orienteringstekniskt felfritt lopp. Dock hindrade snön framfarten mer än jag trodde och det var slitsamt att passera de porsbevuxna sankmarkerna. Startade också bland de första och det fanns inga spår att följa.

Efter loppet väntade som vanligt julgröt och över faten kretsade samtalet kring covidinfektioner. Nästan var och varannan har i närtid haft sjukdomen om än i lindrig form. Själv har jag hittills klarat mig med hjälp av diverse besvärjelser. Dessa togs till när Gunilla konstaterades covidangripen. Hon är sedan några dagar besvärsfri och test visar att hon inte längre är smittbärande - skönt det!

Under eftermiddag och kväll blev det många TV-timmar först med dramatisk VM-fotboll och sedan Nobelfest. Är så imponerad av pristagarnas forskning och besatthet av att försöka lära och förstå mer inom respektive gebit. 

Så klok Alfred Nobel var för över hundra år sedan då han testamenterade sin kvarlåtenskap för att stimulera beforskning och vetenskapliga studier. Han tänkte inte bara på den naturvetenskapliga inriktningen utan också på humaniora genom litteraturpriset samt fredspriset. Han förstod hur viktigt det var att belöna goda insatser och insåg säkert hur detta stärker och stärkte självkänslan och självtilliten hos pristagarna.

Vilka matcher …

Igår var det svettigt värre under sen eftermiddag och kväll. Anledningen stavas kvartsfinaler i fotbolls-VM. Oj, vilken dramatik. Det var ett tag sedan samma spänning och nervdaller upplevdes. Det började med brassarna som till slut förlorade mot Kroatien. Det kulminerade sedan med Argentinas vinst över Holland. Vilka matcher och vilken spänning. Megastjärnorna imponerade. Neymar i Brasilien med sin styrka, uthållighet, kreativitet och karisma. Messi med sin genialitet, straffsparkar och passningar. Det engelska uttrycket when things get going tough the tough ones get going besannades!

Det krävs någon form av återhämtning efter gårdagens makalösa timmar i TV-soffan. Idag väntar orientering av karaktären snöpuls. Ingen höjdare precis men det får duga. Värre är prognoserna om mera snöfall under eftermiddagen. Den vita varan ställer till det! Morgondagens planerade "Jullöp" i Trollhättan har redan ställts in. Arrangörerna insåg alla problem med exempelvis kontrollutsättning. 

De två äldsta barnbarnen skippar utomhusorientering och drar istället till Göteborg och tekniska högskolan Chalmers. Där väntar lite annorlunda terräng: Inomhus i Chalmers olika lokaler och öppna ytor, med trappor och passager av olika storlek. 100% hårt underlag. Passage utomhus på mattor kan förekomma. Två etapper ska genomföras en idag och en imorgon. 

Var själv med förra året men jag och inomhusvarianten av orientering "klickade" inte. Men ... kanske borde man ge disciplinen ytterligare en chans så kanske ska man inte helt avskriva en tur till Götet imorgon.

Halt underlag …

Så ligger då åter snön vit på taken. För drygt tre veckor drog en rejäl snökanon in över nejden med höga snödrivor och högt snödjup som följd. Men så försvann det vita och det möjliggjorde skogsorientering i barmark. Förhoppningar fanns att kylan skulle slå till och då möjligheten till långfärdsskridskoåkning på snöfria istäcken. Men, men ... nu är vi där igen med snöfall, dock inte så stora mängder. 

Det har de senaste dagarna blivit flera långa vandringar/promenader på snöbeklädda gångstråk och stigar. Detta med airpods i öronen och lyssnande på ljudböcker. Oj vad tiden går snabbt och kilometrarna många när man sugs in i en spännande bok. Man möter en hel del hundägare, en och annan joggare samt några cyklister som tålmodigt slirar fram på det hala underlaget. En och annan gång blir det stopp, airpodsen plockas ur öronen och några ord växlas med någon som irrat bort sig och behöver vägledning. Annars är man försjunken i sin egen lilla värld och dras med i ljudbokens fiktiva spänning och dramatik.

Om snön inte nu ställer till det ännu mer väntar två traditionella orienteringsarrangemang under helgen: Skinklopp och Jullöp i Vänersborg respektive Trollhättan. Då väntar också grötfaten efter loppen. 

Inte så bra …

Aah, sicket elände ... Aah, sicket rysligt elände ... sjunger Peps Persson i låten från 1999. Det finns anledning att nu nynna dessa strofer med tanke på alla rapporter som kommit under dagen vad gäller ökad smittspridning av covid, RS och andra otrevligheter.

På hemmaplan märks det påtagligt då Gunilla dragit på sig en covidinfektion. Hon "hämtade" den på pensionärernas bridgeklubb och uppenbarligen är hon inte det enda fallet av ett mejl att döma:

Nu är detta inte helt överraskande. När människor under många timmar sitter nära varandra i trång lokal och tafsar på samma kortlek är förutsättningarna goda för att inte bara mera harmlösa förkylningsvirus utan också allvarligare varianter ska sprida sig med lätthet.

Själv har jag hittills klarat mig trots att Gunilla nyst och hostat de senaste dagarna men peppar-peppar-ta-i-trä! Måste ta till det urgamla uttrycket vilket innebär att man strör avskräckande kryddor på tillståndet så att det inte ska locka till sig onda makter. 

Men ... uppenbarligen är det läge att nu återuppta några av de försiktighetsåtgärder som vi de senaste åren uppmanats till: försök hålla avstånd, ta inte i hand, skippa hälsningskramar, sprita tassarna och undvik att träffa andra när du själv har förkylningssymtom.

Har idag också bestämt mig för att inte delta i gymmets spinningpass de kommande veckorna. Det sunda förnuftet säger att det är ett "riskområde" när människor cyklar tätt tillsammans i ett trångt utrymme och flåsar, pustar och stånkar!

Välförtjänt …

För ungefär ett år sedan skrev jag i bloggen "med dubbla VM-guld och två världsrekord, var jag ganska säker på att det skulle bli skridskoåkaren Nils van der Poel från grannstaden Trollhättan som skulle ta hem bragdguldet. Så blev det inte. Konkurrensen var hård detta år med många fina prestationer ... Vinter-OS avgörs om några månader och då kan han återigen visa sin storhet även om det då inte blir så överraskande och bragdartat".

Det var idag skönt att höra att årets dagbladsguld tilldelats van der Poel, inte överraskande men mycket välförtjänt!

Gäsp …

Är man sportälskare behöver man inte precis leta efter något att se på bland alla TV-kanaler dessa dagar. Fotbolls-VM är naturligtvis paradnumret men även skidskytte och finns på. Runt och kring alla evenemang finns en stor, om inte jättestor drös av kommentatorer, tyckare, intervjuare och experter. Har fascinerats av all tid som går åt att analysera, sia och tycka. Oj, vad det vrids och vänds på allt som händer. Ett enda litet tjuvsläpp i skidspårets uppförsbacke kan ge upphov till en långdragen dialog om fortsättningen;  är skidorna felvallade, är han eller hon redan sliten osv. Är fascinerad av att man orkar häva ur sig alla dessa klyschor vecka efter vecka … det är gäspigt minst sagt. Men ... om jag rannsakar mig själv, att man ända kollar in och lyssnar!?!

Man kan bara hoppas att alla utövares/spelares tränare, coacher och rådgivare är mera sansade. Hur ska man annars kunna ta till sig och tillämpa alla inspel, föresatser och goda råd. Jag tror att det inom idrottsvärlden idag finns en risk för "analys-paralys" alltså att man nagelfar och skärskådar allt in i minsta detalj och då skymmer sikten för helheten och att det leder till handlingsförlamning. Alltså, man blir paralyserad av allt analyserande. Tolka inte detta som att man ska avstå analys. Det är synnerligen viktigt att titta på delar och detaljer för att kunna förstå. Men slutsatserna man kommer fram till måste inlemmas i en helhet, ett sammanhang.

Kloka och duktiga tränare men också kloka och duktiga utövare analyserar förmodligen både med helikoptersyn och ur ett grodperspektiv. Som "groda" fokuserar man på detaljer och enskilda pusselbitar och som "helikopter" tänker man på helheten och hur pusselbitarna hänger ihop.

Men så finns det en faktor som man aldrig kommer åt eller kan förutse. Alla idrotter innehåller moment av tur, tillfälligheter, flax och röta! Saker som inte låter sig förklaras även om experter och bisittare försöker göra allt för att hitta en förklaring. Ibland önskar man bara höra analysen; "det var bara tur" eller "kan inte förklaras, bollen gick bara min väg".

3-4 räcker …

Barnbarn #3 och 4 har haft föräldrafritt under helgen och då har vi ryckt in som ställföreträdande. Deras dagsschema är tajt med diverse träningar och annat. Däremellan handlar det om koll på mobiler om nu inte någon netflixserie av modellen ungflickssåpa lockar med sitt typ 36:e avsnitt.

Vi hann också med att åskåda en innebandymatch tillsammans med andra föräldrar och "ställföreträdare" på läktaren. Intressant att kolla in hur tekniken och taktiken utvecklats. Förr handlade det om att alla i laget sprang och jagade bollen i en klump nu var det mera strategi och eftertanke.

Men, en liten fundering och reflektion ... en målvakt och fem utespelare på plan och ännu fler sittande/vilande avbytare. Det blir bara några minuters spel för var och en under en period förutom för målvakten som är i hetluften hela tiden. Bytena är många och man undrar om spelarna någon gång får känslan av att vara "inne" i matchen? Minns väl när jag själv utövade lagspel som exempelvis handboll. Det var så betydelsefullt och viktigt med ett antal minuters spel för att få upp pulsen och komma igång. Frågan är om man  inte borde begränsa antalet avbytare, det borde räcka med tre-fyra på bänken!

Lyssnarrapport …

Spotify har kartlagt och fört statistik av mitt lyssnande under året:

Att ovanstående fem låtar hamnar i topp beror på gymträning och det program jag följer när kroppen sliter och svetten lackar.

Skattkoll …

Idag avverkades årets förmodligen sista veteranorientering i väst. IFK Göteborg arrangerade i Delsjöterrängen och över 100 kom till start. Löpvädret var behagligt med några plusgrader och små solstrålar som bröt igenom det gråa gråa. Kul banor i den kuperade terrängen sydost om Härlanda tjärn.

På väg hem blev det ett uppehåll i Lödöse för att dels besöka åldrig svärmor dels göra ett besök på Lödöse museum. Där har man sedan någon vecka tillbaka visat upp "Bronsskatten" som hittades av OL-kompisen tillika kartritaren Tomas Karlsson från Alingsås. Han gjorde fyndet i en stenig sluttning strax utanför Alingsås och det visade sig vara mycket unika föremål. Det var verkligen kul att kolla in dessa klenoder.