Tiomila ...

Det var många timmars gå och stå. Det var mycket lera och sörja. Det var solsken och behagliga grader. Tiomila i Partille blev en spännande tävling i alla tre klasser: ungdomar, damer och herrar. Speciellt blev uppgörelsen i damklassen högdramatisk. Trodde aldrig att suveräna Tove Alexandersson skulle kunna ta in det stora försprånget tätlagen hade efter fyra sträckor. Imponerande!

Som lokaltidningens bevakare var det mest intressanta TSOK:s ungdomslag som upprepade fjolårets tio-i-topp placering. Även deras damlag gjorde en stabil insats och slutade 63:a. Kapaciteten finns att komma ännu högre upp. Nu tappade man för mycket på inledningssträckorna.

Ett intensivt dygn är över. En spännande dygn. Tack vare all ny teknik kan man verkligen följa tävlingen och uppleva all dramatik oavsett om man står och trampar i leran eller sitter hemma i favoritfåtöljen.

Komblag ...

Jag tänker snävt ... erkänner det. Det handlar om så kallade kombinationslag som deltar i Tiomila och andra stafetter. Möjligheten finns att löpare från olika klubbar kan gå ihop och tävla i ett lag. Bra tanke och framförallt en möjlighet för löpare från små klubbar att känna på atmosfären och kampen i stafettsammanhang. 

Dock tycker jag att dessa lag inte ska placeras före vanliga lag i resultatlistan. Visst kan man ha gjort en bra insats men i grund och botten handlar det ändå om att löparna ska representera samma klubb. Jag har lite svårt för att applådera och hylla komblagen. Ja, så snävt tänker jag.

I årets Tiomila finns flera lokala löpare som deltar i olika konstellationer. Det handlar om exempelvis tidigare kompisgäng där löparna nu finns i olika klubbar men som av nostalgiska eller andra skäl vill delta tillsammans. 

Vidare har grannklubben Skogsvargarna slagit sig ihop med löpare från TSOK som inte platsar i klubbens egna lag. Samma sak gäller Främmestads IK och Ryda SK.

Jag tycker det är bra med denna flexibilitet och det är lite unikt i jämförelse med andra idrotter men, än en gång, placeringen bör vara längst bak i resultatlistan!

Höjdarhelg ...

Under helgen genomförs Tiomila för 72:a gången. Oftast har tävlingen arrangerats i Stockholmsområdet men för första gången avgörs den i Göteborg kommande helg. Arenan med start, växlingsfållor och mål är belägen vid Lexby gård i Partille.

Det är upplagt för en spännande tävling i den förmodligen tuffaste terrängen någonsin. Kuperad terräng med branta sluttningar och huvudsakligen vildmark ställs löparna inför. Vill man inte följa Tiomila på plats är alternativet webb-TV-produktionen. 

Den egna rollen under helgen blir att följa tävlingarna för TTELA:s räkning. Flertalet lag från lokaltidningens klubbar deltar.

OK Gipen, Trollhättans SOK och Vänersborgs SK ställer upp med var sitt lag. Det är upplagt för en jämn kamp mellan TSOK och VSK och båda lagen har kapacitet att komma bland de 150 bästa. Sedan några år tillbaka har VSK taggat ner sin elitsatsning och TSOK räcker sannolikt ännu inte riktigt till för att kunna få en tvåsiffrig placering i det omkring 300 lag stora startfältet.

Topplagen från ifjol får gälla som guldaspiranter även i år: Södertälje-Nykvarn, IFK Göteborg, IFK Lidingö samt finska Kalevan Rasti och Koovee.

Damkavlen med fem sträckor genomförs på lördag eftermiddag. Över 324 lag står på startlinjen och banlängderna varierar mellan 6,1 till 11,3 km. 

Trollhättans SOK ställer upp med tre lag och förstauppställningen har chans att slå sig in bland de 50-60 bästa. Vänersborgs SK och OK Gipen deltar också och med jämna lopp utan misstag bör VSK kunna slå sig in bland de 150 bästa.

Förra året segrade överraskande danska OK Pan Århus med världsmästarinnan Maja Alm på slutsträckan i en spännande slutstrid med Nydalens SK från Norge. Trea blev Göteborg-Majorna OK och laget är i år starkt favorittippade. 

Förutom Tiomila och Damkavlen genomförs också en ungdomstävling med fyra sträckor där två killar och två tjejer upp till och med 16 år får delta.

Det är upplagt för en spännande helg oavsett om man ställer kosan till Partille eller sitter framför datorn eller har paddan i knät.

Helt lost ...

Det var länge, länge sedan jag kom utanför kartan på en orientering. Men på veteranorienteringen i Göta hände det. Gled iväg på en långsträckt sluttning på grund av slarv med kompassen. Efter ett tag gick det inte att få ihop karta och terräng - jag var lost! 

Försökte att få ihop det hela men det blev bara ett irrande. Till slut ställdes riktningen söderut mot en uppfångande grusväg. Väl på denna nollkoll, någon vägkrök fanns inte på kartan. Slutsatsen drogs; kommit utanför kartan! Så småningom löste det sig och då väntade en mycket brant uppförsbacke till kontrollen. Lägga av eller fortsätta, det var frågan.

Det blev fortsätta i det vackra vårvädret. Men ett misstag kommer sällan ensam. Bom igen på en kortsträcka! En timma sedan start och ännu inte i mål på en fyrakilometare - OMG!

Det tog ytterligare några minuter innan pinnen kördes i målenheten. Bekymrad hustru i målet; skadad? Nej, bautabom och då lyste hon upp. Då har jag kanske slagit dig idag!?! Men nej, jag hade 50 sekunder tillgodo!

Hopp ...

Första omgången av ungdomstävlingen SAKO-serien för de lokala klubbarna är avverkad i kyligt förvårsväder. När kommer våren? 

Alltid kul att följa klubbarnas morgondagare - det finns hopp för orienteringen!

TSK och Flundrehof arrangerade ihop med Slätthultsgården som utgångspunkt. Banläggaren hade fått till fina stråk i det stigrika området. 

Vi börjar förse klubbens kids med gps-klockor för att i efterhand kunna kolla vägval och vad som egentligen hände ute på banan. Kan konstateras att det många gånger är en stor skillnad mellan vad de själva hävdar och vad som faktiskt hänt. Det är också bra att mer kunna fokusera på hur de genomfört banan än att bara kolla på resultatlistan.

Men det stora steget är ändå på sikt att slussa in fler i det reguljära tävlingsprogrammet. Det är en utmaning,en rejäl sådan!

Grönt är inte skönt ...

Jag undrar ibland vilka böjelser och bevekelsegrunder vissa banläggare har när man placerar inte bara några utan många kontroller i täta, svårframkomliga, pinniga, bushiga och snåriga områden. Förstår inte riktigt vad man eftersträvar. Flertalet av de som deltar brukar inte precis längta efter att få krypa på knäna, huka sig långa sträckor under kvistar och snår samt att få rivsår i ansiktet och på armar och ben. 

Naturligtvis är terränglådor emellanåt täta och risiga men skickliga banläggare brukar kunna utnyttja detta för att skapa vägvalsalternativ och utmana kartläsningsskickligheten genom olika passager.

Många gånger blir kontrollerna i grönområden riktigt slumpartade. Som löpare kan man ha tur med att någon annan just för stunden finns vid kontrollen eller att det för sent startande bildats någorlunda framkomliga "korridorer". Även om man är mycket noggrann med kompassriktningen tvingas man ofta att väja och undvika hinder av olika slag. Är det dessutom detaljfattigt kan man inte heller förlita sig till kartläsning.

Det blir särskilt bedrägligt på nattävlingar då det är lätt att kontrollreflexen döljs av lövverk och buskage. 

Alltså, borde "grönområden" alltid fungera som en varningssignal för banläggaren som planerar olika sträckningar. 

- Varför välja en kontroll just där? 

- Är det sportsligt och rättvist? 

- Finns det risk för att turen och slumpen avgör?

Ja, det är några frågeställningar som banläggare bör ställa till sig själv och naturligtvis frågor bankontrollanten ska ställa.

Klantigt ...

Den lilla klubben IK Omega från Olsfors bjöd på perfekta arrangemang i soligt och härligt väder. Terrängen var inte den allra roligaste. Rejält kuperat, massor av svårframkomliga och täta områden men så är det bitvis i skogarna mellan Göteborg och Borås.

Dock ett rejält minus. Banläggaren hade av någon märklig anledning valt att ha två sista kontroller belägna 15-20 meter från varandra. Flera felstämplingar och naturligtvis gnäll från löparna. Dessutom fruktansvärt orättvist. Sent startande fick vetskap om detta av löpare som kom tidigt i mål och i slutet av tävlingen var det talkörer som tjoade: kolla kodsiffran! Många bromsade in, vände och gick till rätt kontroll.

Hur kan man som banläggare och bankontrollant klanta till det på detta sätt och skapa  minusstämpel på ett annat så fint arrangemang?

Drar mig till minnes att för två-tre decennier sedan var det en trend att använda sig av flera slutkontroller för att "skapa orientering ända in i det sista". Felstämplingarna var legio och till slut kom man överens om sluta med den typen av "finlir" som inte gladde någon. Det är bara att hoppas att detta var olycksfall i arbetet men fan vet, de som var inblandade var garvade och erfarna.

Skolning ...

Idag bar det iväg till Håkantorp i Skaraborg. Solen sken och det blåste minst sagt kraftiga vindar. Gudhems IF arrangerade i ett flackt, bitvis bushigt och detaljfattigt skogsområde. Det gällde att vara extra noggrann med kompassen när det inte finns så många föremål.

På plats var en del av ungdomsgänget i åldersklasserna HD10 och HD12 som jag och Gunilla försöker att lära några grundläggande tekniker. Det handlar också om att skola in ett beteende och agerande. Just nu ligger tonvikten på devisen "Riktning är så mycket viktigare än fart". Man inbillar sig många gånger att det alltid måste springas så himla fort. Visst måste man springa fort men inte på alla avsnitt av en bana. Just den bedömningsförmågan och disciplinen är så viktig att anamma och ta till sig.

Nattlöp ...

Natt-SM i natt. Klockan 21.40 startar de första löparna och siste man får vackert vänta till väldigt tidig lördag med start 00.24. Men man behöver inte vara på plats om man är OL-nörd. Är man bara uppkopplad så kan man sitta framför datorn eller ha paddan till hands. Mycket information serveras som:

- Liveresultat

- Speakerljud

- GPS-sändning 

Nattorienteringen har förändrats rejält genomåren främst beroende på pannlampornas utveckling. Mer och mer av skogen blir "upplyst" och orienteringstekniskt är det inte mycket som skiljer i jämförelse med dagorientering. Har i ett tidigare inlägg spekulerat om framtiden för nattdisciplinen och frågan är om den överlever. Dock är det förknippat med en viss spänning och upplevelse när det är mörkt och just det är en speciell tjusning och utmaning.

Men natt-SM har inte alltid genomförts på våren. Förr var det en höstaktivitet. Men vi var några elitledare/landslagsledare som för några decennier sedan drev tanken att ha natt-SM på våren. Ett motiv var att man kunde förbereda sig och träna disciplinen under mörka månader tidigt på året. Ett annat var tidsmässig närhet till 10-mila där huvuddelen av sträckorna går i mörker. Reaktionen var reflexmässig, som oftast när något kan/ska förändras, alltså NEJ! Men droppen urholkar stenen och det blev så småningom vedertaget.

Tveksamt ...

Det pågår ett arbete att försöka få vinter-OS till Sverige. I täten för den processen går ordföranden i Sveriges Olympiska kommitté Hans Vestberg. Som vd körde han storföretaget Ericsson rejält i diket och sparkades naturligtvis. Nu driver han Sveriges OS-kandidatur.

Som vanligt när olika städer/länder arbetar med sina OS-förhoppningar lindas allt in i översvallande begrepp om hur bra det kommer att bli för nationen, för idrotten, för folkhälsan och bla bla bla. Naturligtvis utlovas också att man kommer att hålla sig inom strikta ekonomiska ramar genom ett alldeles speciellt klokt och unikt koncept och så följer ännu mera bla bla bla!

Som läsaren av dagens inlägg förstår är jag tveksam, mycket tveksam om det fördelaktiga med ett OS-arrangemang. Däremot mycket mera positiv till VM, EM och allt vad det heter inom olika enskilda idrotter. Det brukar vara hanterbart, överskådligt och kontrollerbart på ett helt annat sätt än OS-satsningar.

Senaste utspelet från Herr Vestberg och SOK är att skidanläggningarna i Falun med nyrenoverade hoppbackar ska överges. Istället ska ett nytt skidstadion byggas upp i Stockholmsområdet till herostratiska kostnader. Skidförbundet reser ragg och vill absolut inte överge Falun och som samhällsmedborgare förstår man inte poängen. Det snackas om att avståndet till Falun från Stockholm är för långt. För långt för vem eller vad eller hur eller vadå?

Genom åren har jag haft förmånen att resa runt i världen och även besökt tidigare OS-städer och platser. Har sett övergivna, outnyttjade och sönderfallande anläggningar, byggnader och backar. Ett trist och dystert eftermäle!

Överhuvudtaget har jag en jordnära och pragmatisk attityd till OS-arrangemang. Så länge det finns länder och platser som krigar om att få arrangemanget så behöver inte Sverige vara med och kämpa. Som idrottsälskare som njuter av spännande OS-tävlingar så bryr man sig oftast inte om var OS avgörs när man sitter framför TV:n eller kollar smartphonen. Det är tävlingen, dramatiken och kampen mellan de allra bästa som kittlar och lockar.

Onsdags-OL ...

Onsdagsförmiddag och då är det veteran-OL på programmet. Minusgrader på morgonen men sedan kom solen igång och fixade till härligt löpväder. Nästan 100 gamlingar mötte upp vid Slätthultsgården i Trollhättan. Det bjöds på en omväxlande bana med bitvis en hel del löpning men också kartläsningskrävande moment i kuperade områden. Dock lite tidstapp på K 8 ... skärmen hängde sannolikt inte vid den lilla punkthöjden på kartan.

Gubbvaden fick sig en omgång i rehabiliterande syfte men fortfarande en irriterande smärta som gör att steglängden måste anpassas ... men det går åt rätt håll. 

Efter lopp och dusch härlig fika utomhus i solskenet. Det obligatoriska eftersnacket med jämförelse av sträcktider är en viktig, ja nästan helig ritual. Annars rörde sig samtalet huvudsakligen om allt mer vanligt förekommande klubbstugearbete som inkräktar och konkurrerar med träningar och andra orienteringsrelaterade aktiviteter. Ett riktigt ofog!

Fusksvårt ...

Fler och fler bär på GPS-klocka och registrerar löpvägen på orienteringstävlingar. Spåren läggs in på Livelox och ger intressanta underlag för reflektioner och förklaringar till både det ena och det andra.

GPS-tekniken kan också i realtid ge information om hur långt man förflyttat sig, med vilken hastighet, höjdnivå osv.

Naturligtvis uppstår då diskussionen om man kan fuska med gps-informationen. Alltså att skaffa sig fördelar typ få exakt besked om hur långt man exempelvis sprungit på en sträcka. 

Har mött de som definitivt vill ha ett förbud mot användning. Ser också att en och annan tejpar för displayen när man startar. Det har jag inte riktigt förstått, varför gör man det? Är frestelsen så stor att man ändå vill kolla trots att man själv tycker det är osportsligt?

Nåväl, har testat att "fuska" och då utnyttja avståndsinformationen på några träningsorienteringar. Det gick åt helvete. Vad ska man fokusera på? Kartan och avstämning av punkter som passeras och dessutom kolla avståndet på gps:en samt göra någon form av mätning på kartan så man vet hur långt det ska vara mellan kontrollerna. Det blev mycket, för mycket att hålla reda på och bearbeta. Dessutom var man tvungen att sänka löpfarten för att hinna med, alltså den inbillade fördelen blev en nackdel. En annan faktor som stökar till det är exempelvis om man måste väja för ett grönområde eller en vattensjuk sankmark. Varje meter man förflyttar sig registreras och plötsligt stämmer inte avståndet man ursprungligen uppskattade eller mätte. Nej, ingen som helst nytta och absolut ingen fördel. Det blev bara krångligt och tidsödande.

Orienteringens regelverk tillåter gps-klockor och jag gissar att det baseras på samma slutsatser och konklusioner jag själv gjort med "fuskförsöken". I dagsläget har jag väldigt svårt att förstå hur man i praktiken skulle kunna fuska med en gps-klocka!

Påskslut ...

Vikingaträffen blev finalen för påskens tävlingspaket. Graderna var inte många och pudersnön fanns i Hjärtumsskogen när de omkring 900 deltagarna kom till Askeröd gård. Medeldistans stod på programmet och det passar bra när gubbvaden hämmar löpsteget.

Arrangörerna hade fixat till utmanande banor med många riktningsförändringar. Det gällde verkligen att vara fokuserad och noggrann.

Det går att få till intressanta vägvalssträckor vilket framgår ovan. Lika snabbt oavsett om man valde rakt på eller utnyttjade körvägen till höger.

Upploppet var tungt, brant och lerigt. Många knäade och många valde att gå i den branta delen.

Uppmaningar ...

Idag finns goda möjligheter att följa upp sina adepter efter tävling och träning. Winsplits, Livelox och naturligtvis ett vanligt hederligt eftersnack ger massor av information.

Kan konstatera några generella och genomgående misstag som görs och därför ska nu ett antal beteenden nötas in, tränas på och följas upp. Åldersgrupperna det handlar om är HD 10 och HD 12.

Alla goda råd och uppmaningar som man ger till andra slår naturligtvis tillbaka på en själv. Så nu gäller det att göra EMMOR!

Aktiv vila ...

Det blev ingen Öjetramp denna påskafton. Gunillas vårförkylning tog ut sin rätt och den egna gubbvaden vädjade om i bästa fall stillhet denna lördag alternativt något som inte ansträngde och sträckte ut en ömmande övre vadmuskel. 

Det blev ingen total vila. Istället en tur till gymmet där Malin och Sandra körde ett intensivt och svettdrivande spinningpass. Många på plats och huvudsakligen tjejer. Själv var jag klart äldst, med råge.

Därefter en stunds arbete och bearbetning av resultat från tävlingar som hittills avverkats under påsken. På tisdag blir det mycket orientering i lokaltidningen TTELA. Trots bra resultatunderlag måste ändå en hel del redigeringsarbete göras för att det ska bli optimalt och passa tidningens mallar och system. Glädjande att några lokala löpare visar framfötterna. TSOK:s juniortjej Elvira Björklund levererar helg efter helg och det gör även Elias Bäcklund Ekvall samt den egna klubbkompisen Viktor W

Påsktrist ...

Häxjaktens tävling blev struken. Hela sju klasser råkade ut för felaktiga kontroller. Tråkigt för både arrangörer och deltagare.

Långfredagen bjöd på bistert och kylslaget väder med bara några plusgrader ... brrr.

Förmiddagen började med sovmorgon och rejäl frukost på Billingehus. Sedan bar det iväg för att se tranorna dansa vid Bjurum. Många var på plats, både fåglar och åskådare.

Vid lunch ställdes riktningen in till Lidköping och eftermiddagens sprinttävling. Vädret var detsamma som under förmiddagen, alltså bistert och blåsigt.

Var tveksam till att starta. "Gubbvaden" som förra helgens tävlande i Tibro resulterade i gjorde sig rejält påmind på Häxjakten. Men gjorde ändå ett försök. Det stramade och smärtade och löpsteget och farten fick anpassas därefter. Det gick någorlunda och orienteringen gick bra i villabebyggelsen och på gräsytorna ... men,  men slarvade och kollade inte kodsiffran vid en kontroll. Det straffade sig. Två kontroller satt mycket nära varandra. 15 meter skiljde. Trist och usch ... vilket missflyt som inledning på påsken!

Kontrollmiss ...

Det händer inte ofta, egentligen väldigt sällan, att en kontroll inte finns där den borde enligt kartan. I alla fall så hade Häxjaktens banläggare en dålig dag på jobbet.

Den fjärde kontrollen verkade vara ett stigslut eller var det den lilla antydan till sänka. Tveksamhet rådde redan på väg till kontrollen som enligt beskrivningen skulle vara den mellersta av stenarna och vara hela två meter hög.
Men, men det blev en del röjande fram och tillbaka och de letande löparna blev fler och fler. Det fanns överhuvudtaget ingen kontroll i ringen.
Så vad göra annat än att utöka sökradien och plötsligt syntes en reflex och på denna rätt kodsiffra men inget snack om att läget var fel. Den hängde vid den stora stenen söder om kontrollringen.
Väl i mål och utstämpling sa jag att en kontroll sitter fel. Naturligtvis förnekande från arrangörernas sida men efterhand som fler kom i mål bekräftades felet. Ett antal klasser blev strukna och trist naturligtvis för Gandvik/Hagen.
Det som är mera intressant är hur felet uppstått. Förmodligen har man ändrat kontrollen i ett sent skede men glömt att göra justeringen i OCAD ... lätt hänt men ödesdigert!

Friskt vågat ...

Det är härligt att möta unga kreativa entreprenörer. Emma är en sådan. Nu har hon omsatt sina idéer och visioner. De har blivit verklighet.

Hon har gett sig in i en tuff och konkurrensutsatt bransch: "gym-hälsa-fitness".

I dagarna öppnade hon sin egen anläggning i Vänersborg, PT-BOXEN, med ett noggrant genomtänkt koncept.

Nu är det bara att hoppas att hon har kraften, lusten och drivet att levandehålla det hon skapat. Det är härligt med människor som vågar!

Cykeltramp ...

Gymmets spinningpass är populära. Det är inte lätt att få en plats. Så fort aktiviteten publiceras i appen är det fulltecknat. Har ibland funderat på varför man inte har fler pass men det saknas tydligen instruktörer/ledare.

Cykeltrampet inomhus är intensivt. Svetten lackar, högtalarna dunkar och instruktören driver högljutt på. 45 minuter går snabbt och plötsligt är det överstökat. Det brukar kännas skönt och upplägget är proffsigt med en växling mellan intensiva perioder och lugnare. Obligatorisk stretching som avslutning känns bara så bra.

Spinningen är ett bra alternativ till andra träningsformer. Att bara ge sig ut och springa har inte samma attraktionskraft längre ... om det inte är orientering förstås! 

Men de närmaste dagarna planeras inga innepass. Påsken är en intensiv tävlingshelg med fem tävlingar i närområdet. Nattävlingen Häxjakten inleder på Skärtorsdagen och följs av en sprinttävling i Lidköping dagen efter. För femtionde gången genomförs påskaftonens Öjetrampen söder om Grästorp. Arrangörerna har valt att utnyttja samma terrängområde som vid premiärtävlingen.

Påskdagens Bohuslunk, en långdistans, arrangeras på Stadsfjället norr om Uddevalla och Vikingaträffen avslutar påskhelgen. 

Många alternativ ...

Möjligheterna är många på orienteringstävlingar speciellt om man har några år på nacken. Överhörde ett samtal i duschen efter en av helgens tävlingar. 

En äldre man, en 70+, tyckte att banorna generellt var för korta när det var långdistans. Hans klubbkamrat eller var det kanske en konkurrent i ungefär samma ålder svarade: Ja, det kan man kanske tycka men vi är ju lyckligt lockade ... vi kan ju välja att springa i ett 20-tal klasser med banlängder från 2 till 10-11 kilometer. Vi kan ju springa H 70, H 65, H 60, H 55, H 50, H 45, H40, H 35, H 21 lång eller kort samt alla öppna klasser!

- Ja, men då får jag tävla mot de som är yngre och starkare och då har jag ingen chans, blev repliken.

- Men vänta nu, sa den andre, om du vill ha längre banor och mera utmaning så måste väl det viktiga vara banlängden och inte vilka du tävlar mot eller ...

- Nja, man vill ju tävla mot dom i samma ålder!

Samtalet slutade med att det egentligen var ganska så bra med hur det ändå var. Möjligheten finns att tävla i många andra klasser och man kan ju komma överens med andra i samma ålder att kanske gå ner någon eller några klasser då och då.

Ja, detta var ett exempel från eftersnacket ... i en herrdusch ... bakom häststallet ... utanför Tibro ... en solig vårsöndag.

Förberedelser ...

Förmiddagens regn avlöstes av solsken och utsättning av kontroller i skogen där SM-stafetten avgjordes 2011. Imorgon väntar SAKO-träning och sannolikt dyker ett 100-tal orienteringssugna upp.

Kartan håller fortfarande hög klass och det har inte varit några större skogsavverkningar. Terrängen är detaljrik och det gäller att noggrannt kolla upp kontrollpunkterna. Vid några kontroller blev det ett antal extrasvängar för att verkligen säkra positionen.

Sedan väntar utskrift av kartor och programmering av datorn samt fixa plastfickor och annat smått och gott. Det är verkligen mycket som måste fixas inför en enkel träningsorientering!

Tibrotrippel ...

I skuggan av massakern i Stockholm genomfördes härliga tävlingar väster om Tibro. Som vanligt var det hög klass där vårvädret verkligen var välkommet. Gropterrängen är alltid lurig, det är lätt att bomma och segla i iväg.

Sammantaget gjordes omkring 1500 starter och det är mindre än vanligtvis. Dock var konkurrensen hård denna helg och exempelvis all elit tävlade i Swedish League som avgjordes i Blekinge.

Tibroterrängen passar som bäst för medeldistans där många kontroller och riktningsförändringar blir utmaningen. En långdistans med färre kontroller och längre sträckor blir lättare.

Boende tillsammans med barn och barnbarn på Karlsborgs Vandrarhem. Kul när alla är samlade under två dygn och så blir det också vid upptakten till påskpaketet med nattävlingen Häxjakten på Billingehus.

Tragik ...

Attacken i Stockholm ... så fullständigt vidrigt ... man finner inte ord ... en tragikens dag. Tankarna går naturligtvis till de drabbade och deras nära och kära. Varför?

Torsdagsträning ...

På banor från och med HD 12 är kontroller många gånger placerade 100-150 meter från en tydlig hållpunkt som exempelvis en stigförgrening. Det är oftast på denna korta sträcka man missar och förlorar tid och orsaken är vanligtvis att man slarvar med riktningen och springer för fort.

Med detta som utgångspunkt inriktades torsdagens träning för de yngre årgångarna som regelbundet tävlar. Nedanstående övning genomfördes för att verkligen nöta in vikten av riktning och noggrann kompass.

Man sprang i vanlig tävlingsfart mellan startpunkterna som markerades med orange-blå snitslar. Från varje startpunkt fanns två kontroller som skulle uppsökas med LÅG FART och NOGGRANN KOMPASSRIKTNING. Först den ena och sedan den andra. Missade man och kom snett, gällde att gå tillbaka till startpunkten och göra om. 

Veteranlopp ...

Närmare 100 startande på årets andra veteranorientering. OK Flundrehof arrangerade i terrängen nordväst om samhället. Det är alltid med blandade känslor man åker till Sjuntorp. Terrängen brukar inte vara den bästa. Skogsavverkningarna och rishögarna brukar vara många. Men denna tid på året har ännu inte undervegetationen tagit fart så sikt och framkomlighet var helt OK.

Banläggarna hade utnyttjat de fina stråken och även valt bra kontrollpunkter på en karta som är i behov av revidering och uppdatering.

Flertalet av deltagarna är sällan med på tävlingsorienteringar. Konceptet med enkla arrangemang och inte alltför långa resavstånd tilltalar. Dessutom krävs inte föranmälan och man kan välja starttid själv. 

Sannolikt kommer man i framtiden allt oftare möta den här typen av arrangemang.

Men just nu är tillflödet inte så stort. De som varit med under många år hänger i men väljer de kortare banalternativen. "Långa banan" lockar färre och färre i jämförelse med tidigare.

Gör en Emma ...

Att lära ut orientering till barn är inte alltid lätt. De första stegen går an men efter ett tag och lite tävlingserfarenhet krävs mer. Med hjälp av gps-klockor och Livelox kan man få en bra uppfattning om vad som händer och sker. Har noterat en återkommande och ett upprepat misstag; när man tagit en kontroll springer man nästan planlöst till nästa. Alltså gäller det att nöta in och tjata in en uppmaning:

Vad är då en Emma? Jo, en dansk framgångsrik landslagstjej heter Emma Klingenberg. Vid en TV-sändning från ett VM-lopp kunde man notera att hon vid så gott som varje kontroll gjorde ett kort men ändå tydligt stopp för att säkra utgång och riktning till nästa kontroll.

Alltså, är uppmaningen som måste tjatas in, att göra ett stopp innan man fortsätter till nästa kontroll. Ett stopp för att kolla riktningen med kompassen. Det kan tyckas och upplevas att man förlorar tid men inte i det långa loppet. Ju fler "Emmor" man gör desto färre blir bommarna och tidstappen. 

Rikt utbud ...

Har man orienterat ett antal decennier så får man allt oftare möta samma terrängområde. Inte bara vid tävlingar men framförallt vid träningsorienteringar och andra former av närtävlingar typ veteranorientering. 

Nu gör det inte så mycket för banorna varierar och så gör också banlängderna. Utvecklingen på kartsidan med fler och fler detaljer skapar också nya utmaningar.

Men det är alltid extra roligt att möta nya områden och terrängkaraktärer man inte tävlat i tidigare.

Dock finns det områden som blir rejält utsprungna, oftast i anslutning till klubbstugor och anläggningar. Då känns det inte så frestande och lockande. Det blir ingen riktig utmaning.

Tävlingsutbudet är rikt och man kan till viss del välja och vraka utan allt för långa resvägar. Den gångna helgen var ett exempel med två nattävlingar, två medeldistans, en stafett och en långdistans i närområdet.

Det enda som fortfarande stör är det så kallade datumstoppet som innebär att inga skogstävlingar får arrangeras efter någon vecka in i maj och en bit in i sommaren. Märkligt att denna förordning fortfarande lever kvar speciellt som det inte finns några som helst belägg för eller forskning som pekar på att flora och fauna påverkas negativt.

Tufft ...

För drygt ett halvår sedan avgjordes VM i medeldistans öster om Tanumshede. Det var tufft, kuperat och mycket utslagsgivande. Löparna var rejält slitna och utpumpade när mållinjen passerades.

Kvillebyns SK arrangerade under söndagen en långdistanstävling i området och bergen var lika höga, branta och krävande som på VM.

Arrangörerna var något besvikna över att bara omkring 350 löpare kom till start och framförallt saknades norrmän. Det bjöds på rejält tuffa och långa banor på en karta av yppersta toppklass signerad västgöten Bo Herdersson.

Flertalet vittnade om utmanande terräng och orientering men samtidigt konstaterande om att det kan bli lite väl tufft och svårt.

Sverigepremiär ...

Så har då årets sjunde tävling avverkats och första för året i Sverige. Efter Italienresan slog influensan till och därför har det varit rörelse- och tävlingsfritt under tiotalet dagar.

I stadsnära och kuperad skog i Mölndal inbjöd FK Herkules till en tuff medeldistans. Över 900 var på plats i det regngråtrista vädret men graderna var ändå löpbehagliga 10-12.

Bara en handfull startande från den egna klubben. Göteborgsterrängen har aldrig lockat några större skaror från Vänersborg. Det bjöds dock på bra banor som krävde mycket skärpa och noggrannhet - kul!

Göteborgsklubbarna levandehåller trenden med att inte erbjuda dusch. Helt klart är att man sannolikt oftare får inrikta sig på tvagning modell "våtklut".

Förstorat ...

En ny plastficka med förstorande egenskaper lanseras i dagarna. Med en speciell teknik där för ögat osynliga plasttrådar vinklas blir plastskiktet som ett förstoringsglas. Man kan välja mellan tre olika förstoringsgrader; 2x, 3x och 5 x. I framtiden ska ännu fler varianter kunna erhållas.

Praktiskt och bra om man som orienterare har svårt med en detaljrik och plottrig karta. Man väljer en plastficka med den förstoringsgrad man vill ha och stoppar enkelt i kartan och vips så blir det förstorat och tydligare. Böjligheten är som en vanlig plastficka dock kan den bara användas en gång pga veckbildning.

Nackdelen är kostnaden. Idag ligger priset på omkring 50:-. Det kan bli lite dyrt men kan kanske vara aktuellt när man i förväg vet om att kartan är svårläst.

Så nu ska ingen längre behöva klaga på att man inte såg stigförgreningen eller den lilla punkthöjden.