Årsskifte …

Bubblet är satt på kylning och nyårssupén ställs färdig. När tolvslaget närmar sig passar dessa strofer in ... en orienteringspräglad tolkning av Kart-Bosse i Idre:

Spring, orienterare, spring i bistra nyårsnatten, 

låt pannlampsskenet falla mot markens snö, 

när det gamla året lägger sig att dö ...,

ja, spring ut i skog och över isigt vatten! 

Spring in det nya och glöm det gamla

i årets första skälvande minut.

Spring bommars minnen från hjärnans gränser ut 

och spring in en säkerhet att ej längre famla. 

Spring ut bekymren och många missars öden

och spring den frusna tiden åter varm. 

Spring ut till skogens tystnad, ej till gatularm 

och giv ditt vildmarkshjärta skaparglöden. 

Spring, orienterare, spring .... och all din krankhet vike; 

det dagas, du formstark fram i styrka går! 

Spring ut, spring ut! Snart är det vår, 

spring in i barmarkstidens rike. 

Plus och minus …

En lokaltidning ställer två frågor till människor i bevakningsområdet. Funderade själv på hur jag skulle svara ifall jag hade fått frågorna:

Vad har varit det bästa med 2022?

Alla tillfällen tillsammans med barn, barnbarn, kompisar och vänner. "Touren" till Danmark med äldsta barnfamiljen med VM-koll i orientering och en etapp av Tour de France var en höjdare. Likaså O-Ringen i Uppsala, bästa hittills både vad gäller arrangemanget och boendet.

Den första utlandsresan efter pandemiåren gick till Frankrike, kanalöarna Guernesey och Jersey med avslutning i England. En kul tripp med orientering och härliga dagar i Paris och London. 

Vad har varit det sämsta med 2022?

Kriget i Ukraina toppar med råge listan före alla andra övergrepp på demokratiska värden och människors fri- och rättigheter. Har världens ondsinta diktatorer någonsin haft/fått så mycket spelutrymme? Despoter som styr och ställer, underhuggare som stryper samtal, tystar röster och förföljer oliktänkande. Arméer som sprider skräck, död och förintelse. Ja, listan kan göras hur lång som helst på destruktiva händelser som spelats upp det gångna året - ett mörkt, riktigt mörkt år!

Skidor i fokus …

Juniorerna fick långsmala julklappar i år. Tomten levererade nya längdskidor för både klassisk- som sprintåkning. Dessa har nu testats på konstsnöspåret i Trollhättan med klart positivt utfall. Återstår att se om det blir mer åkning i närområdet i närtid. Just denna torsdagsmorgon är graderna 5-6 plus och marken gråbrunvåt. Men en vecka i norska Trysil väntar nu och då blir det också åkning på alpina skidor. Prylarna som måste medföras är åtskilliga om man nu ska roa sig på både längden och tvären.

Angripen …

Trots besvärjelser, trolldomsramsor och hälsobringande dekokter för att hålla covid ifrån mig räckte inte detta. I min omgivning har smittan huserat den senaste tiden och jag har märkligt nog eller konstigt nog klarat mig. Men under julen slog den till. Det blir andra omgången, senast var det för ett knappt år sedan. Då blev det fem-sex dagar med lite feber, rinnsnuva etc. Förhoppningsvis samma förlopp också denna gång. 

Helt uppenbart att det är mycket svårt att hålla sig undan viruset fast nu verkar det vara som en vanlig förkylning. Jag har varit försiktig, nästan överdrivet noga med att undvika trängsel, blivit sprutad vid fem tillfällen, regelbundet spritat händerna, varit vaksam och tillämpat diverse avskräckande ramsor. Men, men det är inte lätt att hålla sig undan virus denna årstid oavsett vad de heter. Det har nu blivit tillfälle att växla ner tempot något!

Sportkoll …

Det finns knappast något juniorlandslag som får så mycket uppmärksamhet och mediabevakning som "Småkronorna". Just nu avgörs världsmästerskapen i ishockey och i brist på andra mästerskapstävlingar riktas allt strålkastarljus på juniorkillarna. Tidningarnas sportsidor ser ut som programblad för evenemanget och olika experter och förstå-sig-påare tävlar om att uttala sig dagligen.

Ishockeyförbundet har varit så skickliga på att framhäva och sätta ljuset på detta evenemang. Intresset blir extra stort under mellandagarna då många är lediga och som alternativ till julfilmer och umgåsande runt julgodiset passar det bara så bra att kolla in levande idrott.

Det ska bli intressant att se hur länge till ishockeyn får ha monopol på så mycket fokus och mediabevakning. En vild gissning är att om några år får vi se andra idrotter som väljer att förlägga sina mästerskap till jul- och nyårshelgerna. 

Visst blir det lite tufft och annorlunda för utövarna att inte kunna fira jul tillsammans med nära och kära men det överlever man. Tror knappast det finns någon som skulle säga nej till att delta i en VM-turnering eller motsvarande för att istället vara hem och se på Kalle och hans vänner eller sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.

Klappar …

Det blev några julklappar även till gammal man som egentligen har det mesta. I ett paket fanns en tischa med det så här i jultider speciella påtrycket.

En ny sportidentpinne är också på väg så nu är det bara att "glida" över kontrollenheterna. Det innebär också hårdare tider; det har alltid varit så skönt att vid kontrollerna kunna bromsa in, sikta på hålet, sätta pinnen på plats, höra "pipet" och då veta att registreringen har gjorts ... minipauser som varit så sköna och efterlängtade ... det är nu en svunnen tid!

En uppskattad klapp var också nödpaketet som skickats till Ukraina. Hoppas att det kan leda till något positivt för lidande barn och familjer som utsätts för Rysslands omänskliga brutalitet.

Avverkat …

Julafton har avverkats med sedvanligt upplägg. Barnbarnen har växt till sig, tre tonåringar och en som snart är tvåsiffrig. Klapparna levererades inte av någon tomte, den tiden är förbi.

Julklappar av karaktären kul grej bestod i år av tröjor från tysk lågpriskedja. Inte vackra, inte eleganta och inte praktfulla men utstickande. Får bara användas i sluten familjekrets var påbudet men sannolikheten är stor att den kommer synas i andra sammanhang.

Hälsning …

Dan före dopparedan …

En dag med julbestyr. Det mesta går av gammal vana. Klappar har införskaffats, paketerats och lagts under granen. Barnbarn har vuxit ifrån tomten så någon med vitt skägg dyker inte upp imorgon. Julaftonen inleds med juljogg på förmiddagen innan julbordet ska avnjutas.

Denna dag har också bingolotter inköpts. Idrottande kids har lite svårt att bli av med högen man tilldelats och då är det bra med äldre generationer som köper upp de sista. 

Yngste sonen hävdar med bestämdhet att det vore bättre ifall man skippade all lottförsäljning inkluderat försäljning av kakor, underkläder, toalettpapper etc. Till syvende och sist handlar det ändå om att föräldrar, mor- och farföräldrar samt anförvanter pungar ut med pengar på saker man egentligen inte vill ha ... bättre att då istället skänka några hundringar så slipper många allt jobb med försäljning, distribution, inkassering av pengar samt administration. Kanske har han rätt, jag är benägen att hålla med.

I skrivande stund är i alla fall allt klart inför morgondagen!

Reflektion …

Överhörde ett snack i gymmets omklädningsrum. Det var några yngre förmågor som pratade om vilka mål man har med sitt idrottande inför nästa säsong. Det var stora planer och absolut ingen blygsamhet vad gäller intentioner och föresatser. 

Oftast är det lätt att sätta upp mål typ "jag ska vara tio-i-topp på SM" eller ”vinna minst tre etapper på touren”. 

Det är naturligtvis viktigt med att sätta mål men det avgörande är inte att veta vad man vill uppnå utan vad man då måste göra. Nu sa jag inte detta utan behöll tankarna för mig själv.

Om man inför exempelvis ett orienteringslopp har föresatsen att  "spika alla kontroller" eller "vinna" eller "orientera riktigt bra hela vägen" måste man göra klart för sig vad man faktiskt måste göra för att spika kontrollerna eller orientera bra. 

Det kan då exempelvis vara att ha "en plan för varje sträcka", "vara extra noggrann in från sista säkra" eller "lyfta blicken för att få en bra uppfattning av terrängen".

Kortfattat handlar ”målsättande” egentligen om att:

- göra klart för sig vad man vill uppnå!

- göra klart för sig vad man då måste göra!

Mörkt, men det vänder …

Natten som precis passerat har varit årets längsta och dagen idag blir den kortaste. Det blir mörkt snabbt dessa dagar och ännu mörkare har det blivit när nu vädergudarna har röjt undan allt som har med snö och is att göra.

Mörkt är det också när man blickar ut över världen; kriget i Ukraina, förföljelser och kränkningar av människor på många platser, en inflation som accelererar och som toppen på det mörka stora utbrott av covid, influensa och RS. Usch, fy, tvi och allt det där!

Men ... efter mörker kommer ljus. Vid 22-tiden ikväll vänder det. Redan imorgon blir det några sekunder extra dagsljus och sedan blir det mer och mer för varje dag som går. Tänk om vändningen också gällde allt det andra mörka och då framförallt kriget i Ukraina:

I natt jag drömde, något som jag aldrig drömt förut

Jag drömde det var fred på jord, och alla krig var slut

Jag drömde om en jättesal, där statsmän satt i rad

Så skrev de på ett konvolut, och reste sig och sa

Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär

Och ingen känner längre till det ordet militär

På gatorna gick folk omkring och drog från krog till krog

Och alla drack varandra till, och dansade och log

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut

Dramatik i kubik …

Det var svettigt värre tre timmar under sen eftermiddag igår och detta i TV-soffan. Det handlade om koll på VM-finalen i fotboll. Efter första halvleken var tanken inte om Argentina skulle vinna utan med hur många mål. Men så kom fransoserna tillbaka och det med besked. Oj vilken dramatik, spänning och skådespel! Det var en av de häftigaste matcherna jag sett! 

Behöver inte ens ana hur glada argentinarna är denna dag. Fotbollsintresset är gigantiskt. Kunde på nära håll uppleva detta i huvudstaden Buenos Aires för några år sedan.  Vi traskade runt i stadsdelen Belgrano. Det var fotbollssnack hela tiden, överallt, trots att det inte pågick något större mästerskap. Nu har landet fått en "Gud" till bredvid Maradona, Lionel Messi!

Nu lär det ta ett tag innan det blir fotbollskoll igen. Gillar spelet men följer inte vardaglig serielunk oavsett om det är Allsvenskan eller någon utländsk liga. Det krävs någon riktigt "het" match för att det ska kännas kittlande.

Vilken skillnad …

Kontrast och scenförändring! Gårdagens iskyla har förbytts till nollgradigt. Hängbjörken har kastat av sig sin isskrud och återgått till den vanliga vinterklädseln. Den starka kylan är/var ingen höjdare. Men, men beredskapen finns för att det återigen blir kontrast och scenförändring!

Idag ska barnbarn #3 firas. Visserligen fyller han inte tonåring förrän om några dagar men tårta blir det idag för att passa anförvanterna. Men innan tårtan har de som känner sig kallade utmanats för en stund i Laserdome; med sensorförsedda västar på kroppen och futuristiska laservapen i händerna jagar man varandra genom mörka gångar, uppför ramper och över hinder. Jag har räckt upp handen!😱!

Men innan dess blir det en "walkabout" på hemmaplan; alltså vandring/promenad under en timma eller två och denna dag utan termobyxor och tjocktjock dunjacka!

Kallt, kallt …

En travesti på de inledande stroferna av Viktor Rydbergs "Tomten" som på ett utsökt sätt beskriver dagsläget så här en vecka innan jul. 

Det var flera år sedan det var så kallt i Vänersborg som under den gångna natten . Den stora hängbjörken utanför husfönstret visade upp en ovanligt iskall skrud:

Kylan hindrar naturligtvis inte utevistelse men innan utgång handlar det om att rota fram varma persedlar långt inne i garderoben. Den tjocktjocka dunjackan som hängt på sin galge i flera år har de senaste dagarna återinträtt i tjänst. 

Kylan, snön och det isiga hindrar dock skogslöp. Flera traditionella decemberorienteringar har fått ställas in. Möjligheten att dra till skogs är minimal och inte heller särskilt efterlängtat. Det lär nog ta ett tag innan man återigen kan smyga runt enslig gård för att kontroller finna.

Baddag …

Badandet fortsätter ... men vi har övergett haven och sjöarna och dragit inomhus. Det var några år sedan det senast begav sig. Under tidig förmiddag avverkades en halvtimmas simning i Vänerpalatset i Vänersborg. Belöningen blev sedan en halvtimma i bubbelpoolen. Vi var nästan själva i den stora anläggningen. Förmodligen skrämde de 13-14 minusgraderna bort flertalet som annars tar sig en promenad innan simturen.

Halvtimman i bassängen kändes skön, gissar eller inbillar mig att det är bra för rörligheten och smidigheten. Det lär därför bli fler simlängder i närtid.

Stagnation …

Den egna klubben har väl utvecklad statistik för olika aktiviteter. Vad gäller tävlingsdeltagande innevarande år framgår detta i nedanstående tabell. Då är inte lokala arrangemang medtagna typ ungdomsserier, veteranorienteringar, nattcuper och veckans banor. Notera att i tabellen är inte "pandemiåren" 2021-22 noterade.

Som framgår har tävlingsdeltagandet stagnerat rejält i jämförelse med året före pandemin 2019. Det har nästan blivit en halvering oavsett ålderskategori. En dramatisk förändring vilket naturligtvis utmanar föreningen att göra en djupare analyser; vad kan vara orsaken eller orsakerna? Är allt en "pandemieffekt" eller finns det andra faktorer som förklaring?

Nu är detta inte enbart en situation i den egna klubben utan snarlika siffror finns även i närområdets klubbar. Nu är det läge att ta sig en rejäl funderare!

Lucia …

För min del var det aldrig luciafirande under barndomsåren på södra halvklotet. Traditionen fanns överhuvudtaget inte i Sydafrika. Det var först på 60-talet när flyttlasset gått till Sverige  som det blev en årlig aktivitet/tradition. Nu var det några år sedan ett luciatåg kollades in bland annat beroende på covidpandemin. Men igår kväll var det aktuellt igen. Barnbarn #2 och hans kompisar i årskurs 8 på Torpaskolan i Vänersborg hade öppet hus och inbjöd till luciafirande. Det var ett långt tåg med många tärnor och tomtar. 

Det blev en stämningsfull och värdig stund med alla traditionella luciasånger i skolans lokaler. Många föräldrar och anhöriga var på plats och lyssnade på skönsjungande tjejer och killar med målbrottsstämmor. Stort plus för musiklärarna som fixade till det hela!

Förvirring …

Man tager vad man haver lär Cajsa Varg ha sagt. (Det gjorde hon kanske, men det finns inte med i hennes Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber. På några ställen står "Man tager, om man så hava kan" vilket ju är en helt annan sak. Har man exempelvis kalv hemma så är det att föredra, om inte så duger det med fläsk. Så är det tydligen med de fem orden). 

Men uttrycket kan naturligtvis användas i andra sammanhang som exempelvis när snön lägger hinder i vägen för skogsorientering eller sprintlöp i bebyggda områden. Så var det igår och när barnbarn hintade om inomhusorientering på Chalmers i Göteborg drog vi dit.

Vi knallade lugnt omkring i korridorerna där de flesta av de omkring 600 deltagarna sprang för fullt när inte kartläsningen krävde stopp. Vi fotade klubbkompisar i olika delar av banorna samtidigt som vi försökte komma underfund med kartans tecken och konstruktion. Vi skulle naturligtvis ha läst "PM" innan vi traskade iväg. Mycket sent på banan kom vi på att alla trappuppgångar markerades med små, små bokstäver på kartan typ "A", "B" osv. Dessa passager var avgörande för förflyttningen mellan olika våningar. Men förutom detta gällde det att vara observant på alla avspärrningar  och enkelriktade korridorer som banläggarna försvårat banorna med.

Som tur var bistod oss barnbarnen med goda råd och vägledning så att vi kunde komma på rätt stråk. Tur det, för annars hade vi kanske blivit kvar i någon blindgång eller källarutrymme. Så småningom nådde vi målet efter att ha förflyttat oss långa sträckor i upp och ner för trappor, på övergångar och korridorer. Pust!

Efter detta satt det gott med sen lunch och eftersnack på "Hard Rock" tillsammans med barn och barnbarn. En och annan tanke flög genom hjärnhalvorna: ska man alltid tager vad man haver !?!

Snölöp …

Förmiddagen igår handlade om snöig framfart i snötäckt terräng. Detta med anledning av klubbens Skinklopp. Så länge jag kan minnas har en helgdag under december ägnats åt detta. Det är så i många orienteringsklubbar och företeelsen finns över hela landet och upplägget är snarlikt. Man ska gissa sin tid på en bana och den som kommer närmast vinner skinkan. Naturligtvis får ingen klocka tas med. 

Har genom åren deltagit 40-50 gånger men aldrig lyckats bli belönad med en bit av ett grislår. Det beror sannolikt på för dålig självinsikt så antingen övervärderas eller undervärderas den egna kapaciteten.

Inte heller denna decemberlördag fanns turen/lyckan/insikten där - kapaciteten överskattades! Banan tog knappt fyra minuter längre tid än vad jag gissade trots ett orienteringstekniskt felfritt lopp. Dock hindrade snön framfarten mer än jag trodde och det var slitsamt att passera de porsbevuxna sankmarkerna. Startade också bland de första och det fanns inga spår att följa.

Efter loppet väntade som vanligt julgröt och över faten kretsade samtalet kring covidinfektioner. Nästan var och varannan har i närtid haft sjukdomen om än i lindrig form. Själv har jag hittills klarat mig med hjälp av diverse besvärjelser. Dessa togs till när Gunilla konstaterades covidangripen. Hon är sedan några dagar besvärsfri och test visar att hon inte längre är smittbärande - skönt det!

Under eftermiddag och kväll blev det många TV-timmar först med dramatisk VM-fotboll och sedan Nobelfest. Är så imponerad av pristagarnas forskning och besatthet av att försöka lära och förstå mer inom respektive gebit. 

Så klok Alfred Nobel var för över hundra år sedan då han testamenterade sin kvarlåtenskap för att stimulera beforskning och vetenskapliga studier. Han tänkte inte bara på den naturvetenskapliga inriktningen utan också på humaniora genom litteraturpriset samt fredspriset. Han förstod hur viktigt det var att belöna goda insatser och insåg säkert hur detta stärker och stärkte självkänslan och självtilliten hos pristagarna.

Vilka matcher …

Igår var det svettigt värre under sen eftermiddag och kväll. Anledningen stavas kvartsfinaler i fotbolls-VM. Oj, vilken dramatik. Det var ett tag sedan samma spänning och nervdaller upplevdes. Det började med brassarna som till slut förlorade mot Kroatien. Det kulminerade sedan med Argentinas vinst över Holland. Vilka matcher och vilken spänning. Megastjärnorna imponerade. Neymar i Brasilien med sin styrka, uthållighet, kreativitet och karisma. Messi med sin genialitet, straffsparkar och passningar. Det engelska uttrycket when things get going tough the tough ones get going besannades!

Det krävs någon form av återhämtning efter gårdagens makalösa timmar i TV-soffan. Idag väntar orientering av karaktären snöpuls. Ingen höjdare precis men det får duga. Värre är prognoserna om mera snöfall under eftermiddagen. Den vita varan ställer till det! Morgondagens planerade "Jullöp" i Trollhättan har redan ställts in. Arrangörerna insåg alla problem med exempelvis kontrollutsättning. 

De två äldsta barnbarnen skippar utomhusorientering och drar istället till Göteborg och tekniska högskolan Chalmers. Där väntar lite annorlunda terräng: Inomhus i Chalmers olika lokaler och öppna ytor, med trappor och passager av olika storlek. 100% hårt underlag. Passage utomhus på mattor kan förekomma. Två etapper ska genomföras en idag och en imorgon. 

Var själv med förra året men jag och inomhusvarianten av orientering "klickade" inte. Men ... kanske borde man ge disciplinen ytterligare en chans så kanske ska man inte helt avskriva en tur till Götet imorgon.

Halt underlag …

Så ligger då åter snön vit på taken. För drygt tre veckor drog en rejäl snökanon in över nejden med höga snödrivor och högt snödjup som följd. Men så försvann det vita och det möjliggjorde skogsorientering i barmark. Förhoppningar fanns att kylan skulle slå till och då möjligheten till långfärdsskridskoåkning på snöfria istäcken. Men, men ... nu är vi där igen med snöfall, dock inte så stora mängder. 

Det har de senaste dagarna blivit flera långa vandringar/promenader på snöbeklädda gångstråk och stigar. Detta med airpods i öronen och lyssnande på ljudböcker. Oj vad tiden går snabbt och kilometrarna många när man sugs in i en spännande bok. Man möter en hel del hundägare, en och annan joggare samt några cyklister som tålmodigt slirar fram på det hala underlaget. En och annan gång blir det stopp, airpodsen plockas ur öronen och några ord växlas med någon som irrat bort sig och behöver vägledning. Annars är man försjunken i sin egen lilla värld och dras med i ljudbokens fiktiva spänning och dramatik.

Om snön inte nu ställer till det ännu mer väntar två traditionella orienteringsarrangemang under helgen: Skinklopp och Jullöp i Vänersborg respektive Trollhättan. Då väntar också grötfaten efter loppen. 

Inte så bra …

Aah, sicket elände ... Aah, sicket rysligt elände ... sjunger Peps Persson i låten från 1999. Det finns anledning att nu nynna dessa strofer med tanke på alla rapporter som kommit under dagen vad gäller ökad smittspridning av covid, RS och andra otrevligheter.

På hemmaplan märks det påtagligt då Gunilla dragit på sig en covidinfektion. Hon "hämtade" den på pensionärernas bridgeklubb och uppenbarligen är hon inte det enda fallet av ett mejl att döma:

Nu är detta inte helt överraskande. När människor under många timmar sitter nära varandra i trång lokal och tafsar på samma kortlek är förutsättningarna goda för att inte bara mera harmlösa förkylningsvirus utan också allvarligare varianter ska sprida sig med lätthet.

Själv har jag hittills klarat mig trots att Gunilla nyst och hostat de senaste dagarna men peppar-peppar-ta-i-trä! Måste ta till det urgamla uttrycket vilket innebär att man strör avskräckande kryddor på tillståndet så att det inte ska locka till sig onda makter. 

Men ... uppenbarligen är det läge att nu återuppta några av de försiktighetsåtgärder som vi de senaste åren uppmanats till: försök hålla avstånd, ta inte i hand, skippa hälsningskramar, sprita tassarna och undvik att träffa andra när du själv har förkylningssymtom.

Har idag också bestämt mig för att inte delta i gymmets spinningpass de kommande veckorna. Det sunda förnuftet säger att det är ett "riskområde" när människor cyklar tätt tillsammans i ett trångt utrymme och flåsar, pustar och stånkar!

Välförtjänt …

För ungefär ett år sedan skrev jag i bloggen "med dubbla VM-guld och två världsrekord, var jag ganska säker på att det skulle bli skridskoåkaren Nils van der Poel från grannstaden Trollhättan som skulle ta hem bragdguldet. Så blev det inte. Konkurrensen var hård detta år med många fina prestationer ... Vinter-OS avgörs om några månader och då kan han återigen visa sin storhet även om det då inte blir så överraskande och bragdartat".

Det var idag skönt att höra att årets dagbladsguld tilldelats van der Poel, inte överraskande men mycket välförtjänt!

Gäsp …

Är man sportälskare behöver man inte precis leta efter något att se på bland alla TV-kanaler dessa dagar. Fotbolls-VM är naturligtvis paradnumret men även skidskytte och finns på. Runt och kring alla evenemang finns en stor, om inte jättestor drös av kommentatorer, tyckare, intervjuare och experter. Har fascinerats av all tid som går åt att analysera, sia och tycka. Oj, vad det vrids och vänds på allt som händer. Ett enda litet tjuvsläpp i skidspårets uppförsbacke kan ge upphov till en långdragen dialog om fortsättningen;  är skidorna felvallade, är han eller hon redan sliten osv. Är fascinerad av att man orkar häva ur sig alla dessa klyschor vecka efter vecka … det är gäspigt minst sagt. Men ... om jag rannsakar mig själv, att man ända kollar in och lyssnar!?!

Man kan bara hoppas att alla utövares/spelares tränare, coacher och rådgivare är mera sansade. Hur ska man annars kunna ta till sig och tillämpa alla inspel, föresatser och goda råd. Jag tror att det inom idrottsvärlden idag finns en risk för "analys-paralys" alltså att man nagelfar och skärskådar allt in i minsta detalj och då skymmer sikten för helheten och att det leder till handlingsförlamning. Alltså, man blir paralyserad av allt analyserande. Tolka inte detta som att man ska avstå analys. Det är synnerligen viktigt att titta på delar och detaljer för att kunna förstå. Men slutsatserna man kommer fram till måste inlemmas i en helhet, ett sammanhang.

Kloka och duktiga tränare men också kloka och duktiga utövare analyserar förmodligen både med helikoptersyn och ur ett grodperspektiv. Som "groda" fokuserar man på detaljer och enskilda pusselbitar och som "helikopter" tänker man på helheten och hur pusselbitarna hänger ihop.

Men så finns det en faktor som man aldrig kommer åt eller kan förutse. Alla idrotter innehåller moment av tur, tillfälligheter, flax och röta! Saker som inte låter sig förklaras även om experter och bisittare försöker göra allt för att hitta en förklaring. Ibland önskar man bara höra analysen; "det var bara tur" eller "kan inte förklaras, bollen gick bara min väg".

3-4 räcker …

Barnbarn #3 och 4 har haft föräldrafritt under helgen och då har vi ryckt in som ställföreträdande. Deras dagsschema är tajt med diverse träningar och annat. Däremellan handlar det om koll på mobiler om nu inte någon netflixserie av modellen ungflickssåpa lockar med sitt typ 36:e avsnitt.

Vi hann också med att åskåda en innebandymatch tillsammans med andra föräldrar och "ställföreträdare" på läktaren. Intressant att kolla in hur tekniken och taktiken utvecklats. Förr handlade det om att alla i laget sprang och jagade bollen i en klump nu var det mera strategi och eftertanke.

Men, en liten fundering och reflektion ... en målvakt och fem utespelare på plan och ännu fler sittande/vilande avbytare. Det blir bara några minuters spel för var och en under en period förutom för målvakten som är i hetluften hela tiden. Bytena är många och man undrar om spelarna någon gång får känslan av att vara "inne" i matchen? Minns väl när jag själv utövade lagspel som exempelvis handboll. Det var så betydelsefullt och viktigt med ett antal minuters spel för att få upp pulsen och komma igång. Frågan är om man  inte borde begränsa antalet avbytare, det borde räcka med tre-fyra på bänken!

Lyssnarrapport …

Spotify har kartlagt och fört statistik av mitt lyssnande under året:

Att ovanstående fem låtar hamnar i topp beror på gymträning och det program jag följer när kroppen sliter och svetten lackar.

Skattkoll …

Idag avverkades årets förmodligen sista veteranorientering i väst. IFK Göteborg arrangerade i Delsjöterrängen och över 100 kom till start. Löpvädret var behagligt med några plusgrader och små solstrålar som bröt igenom det gråa gråa. Kul banor i den kuperade terrängen sydost om Härlanda tjärn.

På väg hem blev det ett uppehåll i Lödöse för att dels besöka åldrig svärmor dels göra ett besök på Lödöse museum. Där har man sedan någon vecka tillbaka visat upp "Bronsskatten" som hittades av OL-kompisen tillika kartritaren Tomas Karlsson från Alingsås. Han gjorde fyndet i en stenig sluttning strax utanför Alingsås och det visade sig vara mycket unika föremål. Det var verkligen kul att kolla in dessa klenoder.

Längtan …

Längtar redan till sommaren ... skrev barnbarn #2 i messet. Han var på hemväg från Eksjö efter att ha deltagit i den första träffen tillsammans med de andra som ska vara med på OL-konfalägret mitt i sommaren nästa år. 

OL-Konfan i Eksjö är ett läger där konfirmationsundervisning kombineras med orienteringsträning och många andra aktiviteter. Deltagarna bor på Eksjö OL-gymnasiets elevhem och lägret pågår i en knapp månad. En dag på lägret består av konfirmationsläsning på förmiddagen och orientering på eftermiddagen.

Det blir en tid som handlar om livet och den kristna tron. Genom diskussioner, undervisning och gudstjänster får man lära sig mer om den kristna tron och vad den kan betyda. Tillsammans med andra som delar orienteringsintresset funderar man på livet, kärlek, vänner, döden, sorg, glädje, ondska och om vad och vem gud är?

I år deltog barnbarn #1 i detta läger och minnesbilderna han förmedlar är så positivt laddade. Samma uppskattande gillande kan höras från andra kompisar. Det är uppenbart en händelserik och säkert också betydelsefull aktivitet för unga tonåringar.

Deltagandet går lite i arv då båda sönerna för knappt 30 år sedan också var med om OL-konfaläger då i Tiveden respektive Skålsjögården, Hälsingland.

När jag överhör och tar del av minnesbilderna känns det bara så bra att vara orienterare och att orienteringssporten möjliggör/levererar OL-konfaläger, förstår att man redan längtar till sommaren!

Inte lätt …

Det är inte alltid lätt att förklara, ange orsaken och tydliggöra varför man gör det ena eller andra. Detta blir allt mera uppenbart när man kommunicerar med nysvenskar ...

Bokslut …

Som bekant är dödssynderna för orienterare åtta och och inte sju som för andra:

Högmod 

Girighet 

Lust 

Avund 

Frosseri 

Vrede 

Lättja 

Kartsläng

Har naturligtvis under året gjort ett och annat övertramp fast när det gäller det sista har absolut ingen överträdelse gjorts. Alla årets orienteringskartor har sparats och vårdats enligt vedertagna regler. Det blev en ansenlig hög även detta år.

Genomräkningen visar att 77 tävlingar har genomförts och 55 övriga orienteringar typ veteranrace, Veckans banor, nattcuper och liknande. Alltså hittills sammantaget 132 löp och med ett snitt på kanske 10-15 kontroller blir det många glädjeögonblick. Fördelningen på olika discipliner för tävlingarna har varit:

Långdistans - 17

Medel - 37 

Sprint - 20 

Stafett - 2 

Natt - 1 

Till skillnad från de senaste åren har det blivit ett antal utlandstävlingar och då i Danmark, Frankrike och England.

Det återstår ytterligare en månad av året så kanske, kanske och förhoppningsvis blir det ytterligare några skogslöp innan nyårsklockorna klämtar.

Svart fredag …

Black Friday infaller alltid den fjärde fredagen i november alltså i förrgår. Det är USA:s viktigaste rea- och shoppingdag som börjar dagen efter en annan urgammal amerikansk tradition, Thanksgiving. Fenomenet har på några år snabbt spritt sig till resten av världen, och Sverige är såklart inget undantag. 

Mejlboxen, tidningsannonserna och brevlådans reklamblad har översvämmats av erbjudanden och påbud. Det finns knappast någon affärskedja, närbutik eller verksamhet som inte hänger med i draget. Skulle möjligtvis vara idrottsrörelsen och exempelvis orienteringssporten. Undrar när erbjudandet kommer: vi firar Black Friday med nattorientering, låg startavgift och spring två banor men betala för en!

Cykeltramp …

Efter att under ett antal haft STC som gymklubb har vi nu bytt till F&S. Den förra var strikt kommersiell medan Friskis och Svettis inte har ekonomisk vinst som mål. Annars är redskapen och utrustningen i stort sett desamma. Under pandemiåren har vi fått hålla tillgodo med orienteringsklubbens enkla källargym men det är och känns bättre med fler redskap, fräscha lokaler och möjligheten att delta i olika instruktörsledda pass. 

Utbudet på F&S är stort och dagligen kan man hitta något som passar om man inte föredrar att lägga upp sina träningspass på egen hand. Den möjligheten fanns också på det tidigare gymmet men upplevelsen är att kvalitén och nivån inte längre är som förr därav skiftet.

 

Denna fredagskväll har vi kört ett spinningpass på 60 minuter. Ett svettdrivande sådant som förberedelse inför IDOL-finalen. Det lär bli ytterligare något pass under helgen då inga orienteringar står till buds och snömängderna omöjliggör skogslöp i Vänersborgsområdet. Trots att termometern visar 3-4 plusgrader är det inte mycket som smälter undan. Det behövs några rejäla regnskurar för att snön ska försvinna. 

Ö-OL …

Några OL-vänner har det gångna veckan varit på ön Mauritius i Indiska oceanen och deltagit i en 3-dagarstävling. Vi fick också en inbjudan men avböjde dels för att det inte passade i tid dels för att vi tidigare varit där. 2009 var vi på de tre öarna Madagaskar, Reunion och Mauritius och naturligtvis var det orienteringstävlingar som stod på tapeten förutom sightseeing och bad. 

Letade fram en av kartorna för 13 år sedan och ser man på att samma område användes för en etapp för några dagar sedan. Vissa förändringar har skett men i stort är "Botanical Garden, Pamplemousses" densamma idag.

Återblicken triggade igång funderingar om vilka öar runt om i världen vi orienterat på. Då gäller det först att fundera på begreppet "ö" ... vad definierar en "ö" och när blir "ö" något annat typ fastland, alltså en inte helt lätt definitionsfråga. Dock sägs det att de fem största öarna i världen är Grönland, Nya Guinea, Borneo, Madagaskar och Baffinön. Nåväl en genomgång av kartpärmarna ger vid handen att bland annat följande öar har vi genom åren orienterat på:

Grönland, Madagaskar, Reunion, Mauritius, Maldiverna, Sri Lanka, Cypern, Sardinien, Sicilien, Korsika, Tasmanien, Barbados, S:t Lucia, Dominica, S:t Kitts, Bequia, Tobago, Madeira, Kuba, Irland, Jersey, Guernsey, Taiwan och Nya Zeeland (Nordön). Däremot ingen orientering på Galapagos som vi besökte 2011. 

Listan kan göras mycket längre om man exempelvis inbegriper öar i närområdet typ Tjörn, Orust, Hisingen, Torsö och Visingsö.

Prylar i mängd …

Så här en dryg månad innan julafton är julkommersen i full gång. Vi tillhör kategorin som säger ja tack till reklam i brevlådan. Det innebär naturligtvis att vi vissa dagar i veckan översvämmas av broschyrer och flygblad i alla möjliga format. Brukar snabbt kolla igenom utbudet av varor och tjänster. Konstaterar att just nu är det julsaker och julprydnader som gäller. Det är inte bara några saker utan sanslösa mängder som gnistrar, blinkar och lyser. Prislapparna är inte heller särskilt höga. Kan därför ana att flertalet prylar bara överlever en julhelg; mycket blir förmodligen "engångsbruk".

Vi lär inte spendera särskilt många kronor, förmodligen inga, på julprylar detta år. Lådorna i källarförvaret är flera och till brädden fyllda!

Från flinga till kaos …

Några små snöflingor yrde i luften under tidig söndagsförmiddag men det var inget som satte stopp för en åktur till Skepplanda Bygdegård. Där samlades närmare 200 löpare för att delta i OK Alehofs öppna KM. Löpvädret var helt OK med några plusgrader. Vi transporterades med buss 20 minuter till startplatsen. Det handlade om gemensam start och när kartan vecklades ut visade det sig att banan bara hade tre kontroller. Dessa var inte särskilt svåra utan betoningen låg på olika vägvalsalternativ. Efter en dryg timma var det målgång på min bana och detta med konstaterandet att det handlade om mycket löpning.

Efter loppet väntade soppa och mackor innan prisutdelningen för tättrion i de åtta klasserna. Ett trevligt arrangemang avrundades och kosan ställdes norrut. 

Nu hade snöflingorna blivit desto fler och för varje kilometer närmare Vänersborg tilltog snöfallet. Söder om Trollhättan låg snön allt djupare och det var ingen höjdare att glida fram med bara sommardäck. Lokalradion pratade om kaos i trafiken och uppmaningen var självklar: stanna hemma! Nu var detta inte aktuellt för mig utan istället blev det högsta skärpa i låg fart. Det kändes som en evighet innan garageporten kunde öppnas och bilen ställas på plats. Det gick vägen utan dikeskörning eller närkontakt med andra fordon - pust!

Vintern är inte riktigt min grej och västkustvinter med slask och blask är bara så vidrigt.

Kick-off idag …

Idag startar fotbolls-VM. Känner inte samma drag och längtan som det brukar vara vart fjärde år. En orsak är naturligtvis allt runt omkring arrangemanget. Det finns väl knappast någon som har insett att det var fulspel vid sidan av planen som gav Qatar mästerskapet. 

Under gårdagen kom dessutom Fifa-presidenten Gianni Infantino med en massa märkliga uttalanden/påståenden/utsagor.

Ett annat skäl är självfallet att Sverige inte finns med i slutspelet. Då dessutom inte heller ett annat av mina favoritländer, Italien, kvalificerat sig så känns det visset. Återstår att heja på Brasilien som alltid har fängslat och fascinerat. Det ska naturligtvis också bli kul att se hur långt Danmark kan avancera.

Men innan första matchen spelas ikväll mellan värdlandet och Equador väntar orientering typ ultra. Ska delta på OK Alehofs öppna klubbmästerskap med gemensam start någonstans i Skepplandaskogarna mellan Trollhättan och Göteborg. Det yr lite snö i luften så här på morgonkvisten men förhoppningsvis blir det inte mer.

För natträvar …

Igår kväll drog vi till vägs ände i Hjärtumsskogen. Bilen parkerades i närheten av sjön Lille Väktor och då återstod en 500 meter lång vandring in till OK Gipens klubbtorp Delsbo. Gården var upplyst med facklor och inne på logen sprakade vedkaminen. Allt var klappat och klart för Gipens natt-KM med efterföljande fredagsmys.

Bergen runt Väktorsjöarna är både höga och vresiga, ett typiskt vildmarksområde utan åker- eller ängsmark och inte heller några körvägar. Med andra ord riktigt tuff och utmanande! Det var förutsättningarna inför stundande lopp i nattmörkret där kvicksilvret precis låg över nollgränsen. Det kändes något ödsligt när jag som först startande begav mig av österut på den slingrande stigen till startpunkten. På väg dit formades taktiken; stenhård koll på kompassen då terrängen bitvis är detaljfattig och utan tydliga replipunkter.

Det gick bra, bara halvannan minuts misstag men det var tunglöpt i det höga blåbärsriset och de vattensjuka sankmarkerna. Skönt att vid sista kontrollen kunna spana in marschallerna vid målet. 

Snabbt ombyte till torra kläder och sedan var det bara att bänka sig runt kaminen och känna den goa värmen och så började eftersnacket; vägvalsgenomgångar och tidsjämförelser. Fredagsmystillbehören dukades fram, sent startande nådde också målet och vi omkring 30 deltagare trivdes på logen.

Arrangören Urban Larsson förtjänar verkligen ett stort tack för initiativet, alla förberedelser och genomförandet. I ärlighetens namn ska sägas att jag under mitt långa orienterarliv aldrig trodde att jag någonsin skulle springa nattorientering i dessa skogar men nu är det gjort! Belönade mig själv med ett glas gowhisky vid hemkomsten!

Värdig tillställning …

Det blev ett par timmar framför TV:n igår kväll för att kolla in galan med anledning av att Ishockeyförbundet fyllde 100 år. Upplägget var som galor brukar vara; prisutdelningar, tal och artistuppträdanden. 

Dock var det alldeles speciellt en hyllning till Börje Salming. En mycket känslosam och värdig tillställning som naturligtvis accentuerades på grund av hans allvarliga sjukdom. 

Var i Toronto i slutet på 80-talet och kunde då på plats konstatera hur stor han var och hur omtyckt han var. 

Vad gäller prisutdelningarna var det inget som överraskade. Dock trodde jag att "Tidernas spelare" skulle bli Foppa men juryn fastnade för Nicklas Lidström. 

Vintern i antågande …

Idag kändes det väldigt påtagligt att Kung Bore är i antågande. Graderna var låga ensiffrigt och vinden kylde ... usch, usch! Nu utgjorde detta inget som helst hinder för att ta sig till Partille och Sävedalens AIK:s klubbstuga. Där väntade veteranorientering med efterföljande soppbuffé. Det var tunglöpt i sankmarkerna denna dag då det var både blött och tuvigt. 

Göteborgspensionärerna vill gärna starta så tidigt som möjligt. Redan en halvtimme före första start, som var 10.30, stod ett gäng vid startpunkten och stampade enligt arrangörerna. Vi som har en bit att åka väljer en tid så nära sista möjliga start och därför är det då ganska avfolkat i skogen. Jag såg inte en enda levande varelse på banan idag!

Efter målgång väntade skön dusch och det fanns gott om utrymme då huvuddelen av deltagarna hade klarat av detta när jag stegade in. Samma förhållande gällde nästa moment; utdelningen av ärtsoppa! Inga köer och ingen trängsel i storstugan. Över soppan diskuterades som vanligt vägval och bommar. Resultatlistan plingade till i mobilen och det visade sig att närmare 120 "vets" inklusive några yngre "hangarounds" hade deltagit.

Imorgon väntar förmodligen ytterligare ett löp. Moderklubben OK Gipen arrangerar då natt-KM med efterföljande fredagsmys i den bistra terrängen runt Väktorsjöarna mellan Trollhättan och Lilla Edet - häftigt!

Tänk till …

Har hunnit avverka två nattorienteringar i början på denna vecka. Ett knappt 30-tal löpare deltog vid respektive evenemang huvudsakligen erfarna "natträvar". Noterade att yngre förmågor och nybörjare lyste med sin frånvaro. Rekryteringen till denna speciella disciplin är närmast obefintlig trots att den är spännande, utmanande och "kittlande" på många sätt.

Är helt övertygad om att fler skulle lockas om man på ett bättre sätt anpassade arrangemangen genom att välja terrängområden av enklare karaktär typ parker och bebyggelse. Föregångare är Boråsklubbarna som den gångna helgen arrangerade ett nattlöp med över 2000 startande huvudsakligen ungdomar.

Som framgår av kartklippet ovan har banläggarna undvikit sammanhängande stora skogsområden utan stigar eller öppna fält. Risken att hamna vilse är mer eller mindre obefintligt. Den här typen av "terräng" kräver inte heller att man behöver pannlampor som kostar skjortan.

Så förhoppningsvis finns det några proaktiva klubbar som inser att nyrekrytering är viktig om disciplinen nattorientering ska överleva.

Kandidater …

Nomineringarna till Idrottsgalan om två månader har offentliggjorts. Idrottsåret har bjudit på många fina insatser. Nedan har jag i fet stil för respektive kategori markerat vilka jag tycker ska stå som vinnare den 16 januari 2023.

- Årets kvinnliga idrottare

Sara Hector, alpint

Sandra Näslund, skicross

Sarah Sjöström, simning

Jonna Sundling, längdskidor

- Årets manlige idrottare

Armand Duplantis, friidrott

Henrik von Eckermann, ridsport

Nils van der Poel, skridsko

Walter Wallberg, puckelpist

- Årets prestation

Armand Duplantis, friidrott

Marcus Ericsson, bilsport

Nils van der Poel, skridskor

Ebba Årsjö, alpin paraskidåkning

- Årets lag

Damstafettlaget, skidskytte

Lag Edin, curling

Mattias Falck och Kristian Karlsson, bordtennis

Herrlandslaget, handboll.

- Årets nykomling

Carl Bengtström, friidrott, 

Linn Grant, golf, 

Jonathan Hellvig och David Åhman, beachvolleyboll,

Frida Westman, backhoppning

- Årets ledare

Henrik Ankarcrona, ridsport

Rasmus Jonsson och Anders Kristiansson, beachvolleyboll

Johannes Lukas, skidskytte

Johan Röjler, skridsko

Då är det bara att invänta juryns beslut om drygt två månader ... tänker dom "rätt"? 😉

Färdigtävlat …

Årets sista tävling avverkades idag, en sprint i Borås djurpark. Över 3000 deltagare kom till start i ett gråmulet väder. Även om jag sprungit i parken flera gånger genom åren hade arrangörerna ändå lyckats skapa banor med nya stråk bland annat beroende på nybyggnation och avspärrningar i vissa passager. 

Efter gårdagens race blev det ingen vila. Kulturupplevelser är ett måste i Borås och därför blev det muséebesök och vi kollade in installationer med ljus som tema. Även utomhus fanns en del konstverk. Sedan var det som vanligt middag med barn och barnbarn. Gott käk, skönt snack och skratt blev det på restaurang Oliven.

Ytterligare en O-eventhelg kan läggas till handlingarna men har dålig koll på hur många det blivit genom åren.

I mörker och nerför …

Två etapper har avverkats i säsongsavslutningen O-Event i Borås. Först ett nattlöp i huvudsakligen lättlöpt parkterräng och på lördagsförmiddagen "downhill" nerför Rya åsar och mål på Borås arena där vanligtvis IF Elfsborg spelar sina hemmamatcher.

Så där lagom kul terräng och banor men otroligt härligt löpväder med omkring 13 grader och inget regn trots att det oftast brukar ösregna i knallestaden. Minns med rysningar hur det var under en lång lumpartid för fem decennier sedan; regn, dimma, fukt, blött ... usch, usch!

Imorgon väntar Zoorientering bland hägn och burar i Borås djurpark.

Finallöp …

Kommande helg är finalhelg för tävlingsorienterarna. Dock rullar veteranorienteringar och liknande arrangemang på som vanligt vecka ut och vecka in.

Under fredag, lördag och söndag invaderas Borås av löpare för en nattsprint i stadsmiljö, ett "down-hill-löp" nerför Rya åsar och Zoo-orientering i Borås djurpark. Startlistorna skvallrar om stort deltagande: 1928, 2294 respektive 3082. Alltså över 7000 starter och detta med ett stort ungdomligt inslag. 

Upplägget har många år på nacken och själv har jag tappat räkningen på hur många gånger vi ställt kosan till Borås i mitten på november. Det blir deltagande även i år och detta tillsammans med barn och barnbarn med hotellboende. Det brukar bli en helg med mycket umgänge som avslutas med koll av alla två- och fyrbenta varelser i djurparken. Knalleland lär besökas och ett obligatorium är lunchen på ett hamburger- och pizzahak. 

Gymtider …

I dessa dystra ekonomiska tider var det någon lustigkurre som sa: det märks att gymträningen ger resultat, att bära hem matvaror för en tusenlapp blir bara lättare och lättare!

Nu när hösten har kommit med besked och tidsomställningen skapat mörker under tidig eftermiddag har gympassen blivit fler. Det behövs och det märks så tydligt när man inte tränat regelbundet. Detta dels i form av rejäl träningsvärk när man avstått en tid men det blir också påtagliga förbättringar efter regelbundna pass under några veckor.

Har sedan några år tillbaka ett väl planerat och inövat program på ungefär 55 minuter. Tror inte på att bara gå till gymmet och oplanerat lyfta, pressa och trycka. Detta gäller särskilt när lusten inte är på topp. Just då är det så viktigt med en rutin. Fick tips på upplägget för några år sedan av en PT som skapade ett upplägg:

- Uppvärmning under 20 minuter på fyra redskap och fem minuter på varje: crosstrainer, roddmaskin, cykel och ministudsmatta.

- Cirkelträning med 10 olika övningar. Varje övning körs 2x40 sekunder med 20 sekunders vila. 

- Stretching och avslappning 

För att själv slippa hålla koll på tiden ledsagar specialanpassad musik via smartphonen. Skönt att inte behöva tänka själv utan bara kunna pumpa på och slita på.

Löp i mörker …

Denna mörka och hösttrista måndagskväll arrangerade företaget GKN:s idrottssektion en  nattorientering för sina anställda. Även andra inbjöds att delta och då utbudet av orientering i mörker är litet passade jag på. Det var mörkt och blött i Slätthultsterrängen i södra delen av Trollhättan. Ett knappt 20-tal hugade natträvar ställde upp.

Det bjöds på en knappt fyra kilometer lång bana i den stigrika terräng. Det gällde verkligen att ha koll på alla stigar och dessutom på alla stigar som inte fanns med på kartan. Det blev ett stabilt lopp men barnbarn #2 var hela tio minuter snabbare.

Förmiddagen ägnades åt besök på Vårdcentralen. Under "europaturnén" fick jag någon form av insektsbett på vänsterarmen och ryggen. Rodnaden har eskalerat under några dagar och efter konsultation med svägerskan Lena kontaktades Vänerparkens vårdcentral. Fick komma omedelbums efter telefonsamtalet och tre olika läkare kollade utslagen men kunde inte identifiera vad det kunde vara. Det blir återbesök om någon vecka och tills dess ska receptbelagd salva dagligen appliceras.

Har naturligtvis själv funderat på vad det kan vara. Trodde först att det var björnbärssnår eller andra buskar som var orsaken. Detta då armarna var rejält sönderrivna och sargade efter några av loppen. Men rodnaderna på ryggen tydde på något annat typ något som sticker. Förhoppningsvis försvinner det om några dagar!