Advent i antågande ...

Så är lördagen inne för upphängning av adventsstjärna och montering av andra ljuskällor för att markera att julen är i antågande.

Enligt historieboken började det hela någon gång under 1880-talet och det i Tyskland. Ett femtiotal år senare lär traditionen ha kommit till Sverige. Stjärnan symboliserar Betlehemsstjärnan. Det var stjärnan som visade vägen för de österländska stjärntydarna (de tre vise männen) till det nyfödda barnet Jesus - i ett stalls krubba. 

Under uppväxtåren på södra halvklotet fanns både stjärna och adventsstake i hemmet. Har vaga minnen om att jag upplevde det som lite konstigt. Tända ljus och stjärna mitt i sommaren när det ofta var tokvarmt!?! Men mina föräldrar levandehöll den svenska traditionen trots att man var ganska ensamma om att markera julens ankomst på detta sätt.

När vi flyttade till Sverige var hänförelsen stor under jultiden med alla ljuskällor i fönster.

Därför har det i alla år inneburit att tid avsatts i månadsskiftet november-december för att plocka fram, damma av och sätta upp adventsprylar. Av alla dessa saker tillhör fortfarande den orange-röda stjärnan favoriten.

Bokslut ...

Året närmar sig slutet. Tiden är inne för att "släcka ner" strömmen av orienteringsreportage till lokaltidningen TTELA. De återstående veckorna händer det sannolikt inte så mycket på orienteringsfronten i tidningens spridningsområde. Det är klart om Tove Alexandersson väljer att tävla för någon av klubbarna så blir det nog en helsida.

Som vanligt har orienteringen bevakats med jämna mellanrum från början av mars till mitten av november. Många måndagsförmiddagar har gått åt att sammanställa text och redigera tävlingsresultat. I år har det varit lite extra roligt med tanke på att Trollhättans SOK:s juniorer levererat på mästerskapstävlingar.

Emellanåt är det lite slitigt och gnetigt men det som understödjer uthålligheten och tålmodigheten är ledstjärnan: "I orienteringens tjänst ...". Alltså, ett bidrag och en insats för att synliggöra och framhäva den älskade skogssporten.

Tidningens sportchef, Toni Andersson, har ett hjärta som också klappar för orientering. Han har genom åren själv följt bland annat O-Ringen på plats. I början på nästa år blir han pensionär och tidningen söker nu hans efterträdare. En chef profilerar och sätter naturligtvis sin prägel på vad sportsidorna ska fokusera på. Förhoppningsvis finns det fortfarande plats och utrymme för OL-reportage. 

Tokigt eller ...

Graderna var inte många, det var grått och det var vått. Tristessen skingrades genom att under halvannan timma ta sig till Ruddalen i Göteborg där det vankades veteranrace. Hustrun hävdade: DETTA ÄR JU FULLSTÄNDIGT VANSINNE!!!

Nåväl, nu var det ett 80-tal andra "vansinniga" som mötte upp och fick ta itu med det kuperade och mycket detaljrika området mellan Högsbohöjd och Västra Frölunda.

Det bjöds på utmanande banor där det verkligen gällde att vara fokuserad. Stigarna var många på kartan och i terrängen ännu fler. Det brukar bli så i skogarna som ligger granne med en storstad.

Det bjöds på ombyte och varmdusch inomhus och därefter väntade traditionsenlig fika och eftersnack. Det framkom att många saknade och efterlyste "löpformen" och undrade vart den tagit vägen. Naturligtvis gjordes några nostalgiska utblickar och en och annan suck noterades. Det med anledning av att det nu är hela 14 dagar innan nästa veteranrace går av stapeln.  Då lär det bli en "vansinnestur" till Alingsås.

Känslor som svallar...

Indignationen var stor. Upprördheten var påtaglig och var det inte tårar i de skånska stämbanden. Överhörde ett samtal mellan två fotbollsfans. Laget i deras hjärtan var Malmö FF. Föremålet för deras ilska stavades Zlatan. Den store sonen hade dissat MFF när han skulle satsa en del av sin förmögenhet på fotbollen. Istället valde han att köpa in sig i stockholmsklubben Hammarby. Det handlade, av herrarnas samtal att döma, om svek, trolöshet och förräderi. Det var tveklöst äkta indignation och upprördhet.

Känslorna som uttrycktes visar vilken stark kraft klubbkänsla är. Det är något riktigt djupt rotat som naturligtvis präglar tillvaron mer eller mindre hos ett fan.

Själv har jag ett mera distanserat förhållningssätt till det här med klubbkänsla. Visst är det kul när IFK Göteborg lyckas i Allsvenskan och när Frölunda gör mål på hockeyrinken men inte så mycket mer.

Samma något avmätta och reserverade känsla finns också vad gäller medlemsskapet i orienteringssammanhang. Medlemsskapet är i första hand baserat utifrån praktiska grunder. För att tävlingsorientera måste man enligt regelverket tillhöra en registrerad och ansluten förening. Vidare är det bra med en klubb på näravstånd, det blir enklare och lättare med en tillgång till träningsmöjligheter etc. 

Så om jag ska bli indignerad och verkligen upprörd får det handla om andra saker än det som är förknippat med klubbkänsla - vad det nu är!?!

Ebb i kassan ...

Så gott som dagligen kommer rapporter från olika kommunföreträdare att man ligger illa till ekonomiskt. Att en och annan kommun då och då hamnar i knipa är ju en sak men att så många samtidigt slår larm är märkligt och besynnerligt. Det verkar också som om man blivit tagen på sängen, kommunkassorna har tydligen sinat så plötsligt och så snabbt. Som skattebetalare och samhällsmedborgare undrar man naturligtvis vad som är i görningen. Det brukar inte vara helt tydligt om orsakerna och bakgrunden. Att slentrianmässigt hävda att omkostnaderna har ökat eller att utgifterna eskalerat håller inte som argument. 

Det märkliga är att larmrapporterna kommer när det fortfarande är högkonjunktur som råder. Vad ska hända om det blir sämre tider vilket en hel del så kallade experter och initierade siar om?

Någonstans måste det vara ett systemfel. Har kommunerna åtagit sig för stora uppgifter och utgifter. Har Svea Rike genom åren skapat ett lag- och regelsystem med påföljande kostnader som inte längre är möjliga och tillämpliga? Alltså, att den goda tanken med bidrag- och understödssystem då de inrättades inte längre håller. Förutsättningarna har förändrats, spelplanen ser annorlunda ut och tillvaron är inte längre densamma. 

Kan också ana att vissa kommuner klätt sig i alldeles för stor kostym. Man har investerat i stora anläggningar för olika ändamål. Man har övertaget konkursfärdiga verksamheter. Man har inte fokuserat och säkrat sina basuppgifter som kommun. Eller är det så att man helt enkelt inte är några hejare på att förutse och planera. Oavsett vilket så är nu tiden när räkningarna som uppenbarligen blivit avsevärt fler och större ska betalas.

Naturligtvis kommer protesterna bli många från olika målgrupper när inskränkningar görs. Beslutsfattarna har tuffa tider att vänta. Tuffa tider blir det också för enskilda kommuninvånare som kanske redan nu har det tufft.

Så småningom lär det komma rapporter och analyser från samhällsvetare och ekonomer som skärskådat kommunernas situation som den är just nu. Vad döljer sig bakom de drastiska larmrapporterna?

Svart vecka ...

Nu är det "Black week" som når sin kulmen i slutet av veckan med "Black Friday". Denna dag är USA:s största shopping- och readag och företeelsen fick rejält fotfäste i Sverige för fyra-fem år sedan. Många hoppas att de närmaste dagarna kunna göra rejäla fynd till låga kostnader. Men ... så läser man analysen som prisjämförelsesajten Pricerunner gjorde förra året. Då följdes prisutvecklingen på omkring 20 000 populära produkter. Analysen visade att priserna smyghöjdes veckorna innan med 22 procent, och det visade sig att närmare var fjärde reaprodukt var en bluffrea. Ska bli intressant att se vad utfallet blir efter årets svarta vecka.

Tycker det är förvånansvärt att butiker och varuhuskedjor vågar göra på det sättet. Förstår naturligtvis att allt handlar om att tjäna pengar men tänker man emellanåt inte lite väl kortsiktigt. Förr eller senare brukar saker bli uppdagade. Som kund blir man då mer eller mindre förbannad eller lack på butiken ifråga. Man brukar också komma ihåg när man blivit blåst på pengar, det försvinner inte ur minnet bara så där. Tror därför att effekten på längre sikt blir att man avstår att handla där man upplever att man blivit "lurad".

Konsumentvägledare brukar sig att man alltid ska passa sig när man är i köptagen och det goda rådet blir väl att man denna vecka ska vara alldeles särskilt mycket på sin vakt! Men det kanske bästa rådet är att denna vecka inte shoppa loss överhuvudtaget!

Åskådarplats...

En helg där innebandyn har hedrats med närvaro både under lördagen som söndagen. Två matcher på läktaren i Vänersborg samt i Vargön. Barn och barnbarn var involverade som ledare och spelare. Två kul, jämna och spännande matcher bjöds det på.

Då det är lugnt på orienteringsfronten passar det bra att se annan idrott och det "live". Visserligen hade Vinterstudion på TV premiär denna helg men orken räckte bara till en liten stund. Det var gäspigt och frågan är hur det kommer bli resten av vintersäsongen. Allt mellansnack känns redan nu som "a little to much". Så med stor sannolikhet blir det ytterligare några hemmamatcher när ätteläggen figurerar.

Cykeltramp ..

Fredagskvällen inleddes med ett spinningpass tillsammans med orienteringsklubben. Ett 25-tal träningssugna mötte upp där åldersspannet var närmare 60 år mellan yngste och äldste deltagaren. En bra gemensam träningsform där alla kan hitta en passande belastning och tempo och ändå vara med i samma pass. Spinning är en bra alternativ träningsform till all löpträning. Just att finna alternativa och kompletterande träningsvarianter tror jag är viktigt för alla i skadeförebyggande syfte. Ensidig träning brukar många gånger leda till skador och därpå följande trist rehabilitering. Tror det är speciellt viktigt för orienterare som tävlar mycket i jämförelse med andra konditionsidrotter. Tävlingssäsongen brukar oftast bli lång med premiär i början på mars och finallopp först i mitten på november. 

Det är också viktigt för unga generationer att lära sig och inse och förstå vikten av återhämtning och lugnare träning under november och december. Det handlar då inte bara om att säkra den fysiska statusen utan också värna om det som brukar kallas psykologiska faktorer typ lust, åtrå och viljekraft. När tävlingssäsongen inleds ska man längta, sukta och trängta! Det gör man när man fått vila, återhämta sig och avstått från tävlande.

Stor beundran ...

Stor beundran måste uttryckas för de hundratals människor som just nu frivilligt söker efter tonårstjejen som varit försvunnen sedan en vecka i grannstaden Uddevalla. Men inte bara de som timma efter timma klampar omkring i terrängen på vägar, stigar och genom bush och blöta sankmarker gör en stor insats. Många företag och näringsidkare stöttar med mat, dryck och annat så att sökinsatsen kan fortsätta. 

Tycker att hela insatsen visar på ett starkt och solidariskt samhälle. Det är inte bara elände i Svea rike! Man ställer upp när något extraordinärt händer och när offentliga resurser inte räcker till.

Det är med stor tragik man följer det hela i lokalradion och annan media. Så fruktansvärt hemskt för föräldrar och anhöriga med ovissheten. Ovissheten blandat med hoppet att tjejen fortfarande ska vara i livet. Dock tyder det mesta på, utifrån polisens och andra  initierades kommentarer, att hon sannolikt inte är livet. 

Det närmaste dygnet lär ge besked om sökområdet ska utökas och ännu fler frivilliga ska mobiliseras under kommande helg.

Häpnadsväckande ...

Många är företagen, organisationerna, klubbarna och andra sammanslutningar som brukar lyfta fram värdeord som sägs vara vägledande och styrande för hur verksamheten ska bedrivas och hur man ska agera. 

Värdeord är laddade och uppmanande. De ska enligt managementboken ha konsekvenser för hur man agerar och beter sig. De ska skapa vägledning och tydliggöra riktningen i tvivelsituationer och när avgörande beslut ska fattas. De ska märkas genom agerande, handlingar och åtgärder. 

Ibland undrar man om alla berörda är medvetna om och förstår avsikten och innebörden. Kedjan är ganska lång från att något sägs till att det blir tillämpat:

• Vad som sägs blir inte alltid hört…

• Vad som hörts blir inte alltid förstått ...

• Vad som förstås blir inte alltid accepterat ...

• Vad som accepteras blir inte alltid ihågkommet ...

• Vad som koms ihåg blir inte alltid tillämpat ...

Undrar i vilket eller vilka led det sket sig för en av landets största banker. Någonstans har det uppenbarligen falerat med tanke på de avslöjanden som med jämna mellanrum kommit det senaste året.

Så slås man av tanken att det kanske finns något som är överordnat alla honnörsord och tjusiga formuleringar. En oskriven uppmaning, något som sitter i väggarna, som anbefalls och belönas: se till att tjäna hur mycket pengar som helst och det till varje pris!

Ingen höjdare ...

Vi har alla dåliga dagar på jobbet eller har haft oavsett om man är sjuksyrra, rörmokare, statsminister eller vad det nu kan vara. Kollade in en intervju som statstelevisionen hade med Stefan Löfvén. Det handlade om komplexiteten vad gäller kriminalitet-migration-integration. Det blev lite för mycket och omständigt vilket ledde till märkliga uttalanden av statsministern. Man undrar om kåren av underhuggare inte hade briefat chefen om hur saker och ting förhöll sig eller är det så att han sitter i knät på stödpartier som styr och ställer i bakgrunden så att det som faller ut bara blir fel. Nåväl det var ingen höjdardag - en kass dag på jobbet helt enkelt.

I sedvanlig ordning kom idag dementier och tillrättaläggande och jag gissar att underhuggarna haft övertidstimmar de senaste dygnen och blivit uppläxade på ett eller annat sätt.

I tillvaron blir det fel emellanåt, det mesta kan rättas till och bli lappat och lagat. Men det som uppenbarligen är problemet för makthavarna just nu är inte om det ena eller andra åtgärden har vidtagits eller inte. Det handlar mera om synsätt - hur man uppfattar och betraktar det som händer. Av det som framkommer i media och andra sammanhang ägnar man också mycket tid åt förklara, bortförklara, dementera, skylla på föregångare, berätta om allt som gjorts osv. 

Har man inte ett tydligt, distinkt och gemensamt betraktelsesätt som stöd och utgångspunkt blir det lätt fel ...

Marginell förändring ...

Tävlingssäsongen i orientering är så gott som över. Blev idag påmind av en konkurrent att nästa år slipper vi dig i H65. Så är det. Nu har fem år avverkats och nästa år tas steget upp i H70. Oj, oj, oj. ... det är gammalt, riktigt gammalt minns jag att tankarna gick för ett antal decennier sedan. Klassbytet sker vid årsskiftet även om 70-årsinträdet sker några månader senare. Har aldrig riktigt förstått varför man inte byter klass samma dag som man fyller. Mycket märkligt men så är det inom orienteringsidrotten av någon outgrundlig anledning.

Dock lär det inte bli några dramatiska förändringar i jämförelse med de gångna fem åren. Banlängderna är i stort sett desamma. Det enda skillnaden är att banorna inte ska läggas i riktigt lika tuff, kuperad och svår terräng som tidigare. Detta enligt tävlingsreglerna men oftast är denna regelambition svår att omsätta i verkligheten. Så sammantaget blir det som tidigare, alltså ingen större skillnad och därför inte dramatiskt överhuvudtaget. Dock får man vänja sig vid att tävlingskartorna kommer att ligga i lådan/korgen med beteckningen H70.

Det som dock märks och förändras är att löpkapaciteten försämras år från år. Därför är det bara så genialt, så klokt och så genomtänkt med femårsintervallerna i tävlingssammanhang. 

Började mitt orienteringstävlande på hösten 1963 med Skol-DM vid Skatås i Göteborg. Det är nu 56 år sedan!

Friidrott ...

En lång dag med 60 meter, kula, längd och 600 meter. Barnbarn #3 tävlade medan pappa var funktionär. Undrar vem som hade det jobbigast? Pappa Martin fick bland annat mäta närmare 300 kulstötar. Vi var inte på plats hela tiden utan rastade barnbarn#4 med besök på Naturhistoriska och lek på ”Plikta”, ett klassiskt ställe i Slottsskogen.

Många var plats i Friidrottens Hus denna gråa novembersöndag. Friidrott lockar många och det blir mycket väntan om man ska vara med i flera grenar. Skönt naturligtvis att vara inomhus och bekvämt i jämförelse med en orientering under senhösten ... men frågan är vilket som är roligast?

Bollfokus ...

Det var fotbollsfokus under fredagen. Skulle Sverige fixa en biljett till nästa års EM. Det fixade man ... men det blev inte alls den gastkramande matchen mot Rumänien som det siades om. Vad gjorde rumänerna ... deras motstånd andades bara uppgivenhet, ja nästan apati.

Det svenska laget gjorde sin plikt. Man jobbade på och var systematiska. Nu blir det förhoppningsvis en kul sommar nästa år! Laget har många profiler men ingen som sticker ut. Visst saknar man en utstickare som exempelvis Zlatan. Tråkigt att han avslutat sin karriär i landslagsdräkten. Han hade utan tvekan platsat trots att åldern närmar sig 40.

Just i dagarna har han fullt sjå med att hitta ett lag för den fortsatta karriären. Oj, vad mycket han just nu figurerar på sociala medier och andra sammanhang. Det är uppenbart att hans manager har mobiliserat alla sina styrkor för att profilera sin arbetsgivare med det yttersta syftet att fixa till en rejäl ersättning - en jättelön! Ska bli intressant att se vilken klubb det blir till sist.

Denna novemberlördag är sedvanligt gråtrist så som de plägar vara ... det finns inte en enda OL-tävling på näravstånd som kan lysa upp tillvaron😕.

Lite mycket kanske ...

Har under morgontimmarna följt misstroendeförklaringen som riktats mot statsrådet Morgan Johansson. Turerna är komplicerade. Det är inte helt enkelt att ha insikt om och koll på all bakgrundsfakta. Detta blir synnerligen påtagligt när man lyssnar på argument, tyckanden, åsikter och slutsatser. 

Dock få man en och annan fundering och reflektion när man sitter där framför TV-rutan. Hur hinner karln med? Morgan Johansson är både justitie- och migrationsminister. Han är högste chef och ytterst ansvarig för två gigantiska och viktiga sakområden. Han ska vara en fena på både juridiska spörsmål som migrationsfrågor. Gissar att det krävs timmar och åter timmar för att skaffa sig insikter och kunskaper om både helheter och detaljer. Naturligtvis har han en stor stab av underhuggare som läser, bereder och briefar honom men ändå ... han måste ändå själv till syvende och sist göra en tankemässig genomgång. Han måste fundera, värdera, tolka och låta alla förslag och uppslag matchas mot de egna värderingarna och grundantaganden. Sånt tar tid!

Har genom åren mött företrädare som suttit på många stolar och haft flera förtroendeuppdrag. De har jäktat från det ena mötet till det andra. Kan dra mig till minnes hur några av dem aldrig läste på mötesunderlagen i förväg. I sittande möte sprättade de upp kuvertet med alla dokument och ögnade flyktigt igenom textmassorna. Det framkom också väldigt tydligt när något var av större intresse men också mindre. Helt förståeligt! Man kan inte ta till sig allt och man orkar inte stå på tå för allt utan tillvaron handlar emellanåt om att nedprioritera eller välja bort.

Undrar därför om inte Morgan har lite för stor portfölj. Speciellt i dessa dagar när frågorna kring juridik och migration blivit så stora, omfattande och komplicerade! 

Kandidater ...

Nomineringarna till Idrottsgalan som presenteras i början på 2020 har offentliggjorts. Idrottsåret har bjudit på många fina insatser. Nedan har jag i fet stil för respektive kategori markerat vilka jag tror på som vinnare den 20 januari nästa år.

Årets kvinnliga idrottare

Tove Alexandersson – Orientering

Stina Nilsson – Längdskidor

Sarah Sjöström – Simning

Hanna Öberg – Skidskytte

Årets manlige idrottare

Gustav Bergman – Orientering

Armand Duplantis – Friidrott

Oskar Rozenberg Hallberg – Skateboard

Daniel Ståhl – Friidrott

Årets nykomling

Alexander Isak – Fotboll

Tilde Johansson – Friidrott

Frida Karlsson – Längdskidor

Truls Möregårdh – Bordtennis

Årets Lag

Damstafettlaget – Orientering

Damlandslaget – Fotboll

Damstafettlaget – Längdskidor

Josefin Hermansson & Jenny Wegner – Bowling

Årets Ledare

Håkan Carlsson – Orientering

Peter Gerhardsson – Fotboll

Rikard Grip – Längdskidor

Vésteinn Hafsteinsson – Friidrott

Årets Prestation

Angelica Bengtsson – Friidrott

Mattias Falck – Bordtennis

Stina Nilsson – Längdskidor

Hanna Öberg – Skidskytte

Då är det bara att invänta juryns beslut om drygt två månader ... tänker dom "rätt"? 😉

Fotofokus ...

Kameran är alltid med. Antingen den som finns i smartphonen eller den lilla behändiga och kompakta. Korten som tas blir många under ett år. Oftast brukar det bli flera exemplar av varje motiv. Allt lagras sedan på stordatorn och i slutet på året brukar den lilla ångesten komma. Orkar man med att sortera och välja ut så att en fotobok kan skapas även detta år?

Det brukar gå åt några rejäla portioner av suckande och ojande innan det bara är att "ta tjuren vid hornen" och sätta igång. Då brukar lusten konstigt nog infinna sig och har man bara föresatsen att allt inte ska bli klart omedelbums fylls sidorna undan för undan. Plötsligt blir det ett omilt uppvaknande när det är uppenbart att alla ögonblick och fotoklick under året inte får plats. Urval måste göras och begränsningar blir aktuella. Så efter träget arbete och många timmar framför datorn är det fixat. Ett tryck på sänd-knappen och vips laddas allt upp på fotofirmans server. Någon vecka eller två senare dimper fotoboken ner i brevlådan. Ytterligare ett år är dokumenterat och bokhyllan fylls på med minnen och upplevelser. Det känns gött!

Naturligtvis riktas mycket av kamerornas fokus på barnbarnen. Utfallet har under flera år också sammanställts i en särskild fotobok där bara den yngsta generationen figurerar. Funderingar poppar upp emellanåt: tittar dom överhuvudtaget på dessa kort som är samlade mellan två hårda pärmar? Går det att konkurrera med youtubeklipp och insta? Ställer frågan så där lite diskret och försiktigt till en av föräldrarna. Svaret andas förvåning med uppspärrade ögon: det är husets mest välbläddrade böcker!!!

Så även kommande år lär det tas många foton ... och visst skulle det vara bra med en ännu vassare kamera ... en sådan finns visst  i den senaste versionen av iphone 😉 ... och så blir det väl som vanligt nya ångestkänslor så småningom ...

Galatid ...

Igår kollades Fotbollsgalan in på TV4. I pauserna mellan reklamblocken hyllades och delades priser ut till förtjänta spelare och ledare. Bra att bra prestationer belönas och uppmärksammas. Blir dock förvånad när företrädare tycker att individuella priser inte borde finnas i lagidrotter. Det är "kollektivet" som ska belönas hävdar kritikerna. Det låter som en gammal och avdammad floskel från forntida öststater.

Lagidrotterna bygger i grund och botten på individuella prestationer. För tränare, laguttagare, förbundskaptener och allt vad det heter handlar det hela tiden om att den mest brytsäkra backen och anfallaren som är den bäste målspottaren ska finnas med i laguppställningen. Så varför inte också uppmärksamma och premiera de som är bäst i varje lagdel. Det har man gjort så länge jag kan minnas och man undrar lite så där i förbigående vad det är som nu blivit så känsligt och upprörande?

Sedan kan jag förstå och tycker också att exempelvis laguttagare och förbundskaptener inte ska finnas med i juryn som utser eller nominerar kandidater. Man ska inte försätta sig i den typen av jävsituationer.

Därför är det bara att hoppas att fotbollsgalan även i fortsättningen delar ut guld- och diamantbollar.

Singles day ...

Någon mer som noterat att Singles Day inträffar idag den 11 november. Vad är nu detta? Av alla annonser, mejl och flashar på sociala medier förstår man snabbt att olika aktörer vill kränga prylar. Har lärt mig att Singles Day helt enkelt är Kinas svar på Black Friday. Dagen kallades förut för ungkarlarnas dag, då den var riktad främst mot ensamstående män. Att den infaller just i dag är ingen slump, då datumet skrivs 11/11, det vill säga fyra ettor (singlar).
Avsikten är att sälja mängder av prylar och saker under en dag. Många leverantörer använder det också som ett sätt att rivstarta julhandeln.

Pust ... det är jobbigt att vara konsument. Många vill komma åt ens pengar så här på senhösten när julen nalkas. Om några veckor, den fjärde fredagen i november,  kommer nästa stora påbud som är Black Friday.

Final ...

Så var det idag sista tävlingen i Sverige för i år. Som vanligt stod Boråsklubbarna för avslutningen i djurparken bland stall och hägn. Nästan 3000 deltagare kom till start i det knappt plusgradiga vädret. 

Det har blivit några lopp genom åren i parkområdet men trots detta hade banläggarna fixat till nya sträckningar som utmanade. Speciellt början av banorna som var lagda i en skogsbeklädd sluttning.

Efter loppet väntade som vanligt en rundvandring med barn och barnbarn och koll på alla djur som idag höll sig inomhus. Dock inte björnarna som bjöd på utomhusshow både på land och i vatten. 

Avslutningshelgen brukar vara intensiv med tre tävlingar. Däremellan mycket kul umgänge. En bra avslutning på säsongen! Nu går många i vinteride om man nu inte väljer att köra några veteranrace eller delta i andra mindre arrangemang typ nattcup, vinterrace osv. Vidare finns också ett utbud av tävlingar i södra europa ifall OL-suget blir riktigt stort och så plägar det att bli!

Eftertanke ...

Så har det då blivit den 9:e november. 30 år sedan järnridån revs och det politiska landskapet totalförändrades. Diskuterade idag händelsen med yngre generationer som då var alldeles för små att förstå eller inte var födda.

Uppfattade att de har lite svårt att begripa känslorna som idag spelas upp i olika medier men också mina kategoriska avståndstaganden till det forna östblocket. Var det så farligt och det kan väl aldrig hända i Sverige? De såg min bekymrade min. 

- Jo, man ska veta att partierna på vänsterkanten även idag indirekt hyllar de grundantaganden och bevekelsegrunder som formade "öststaterna". Retoriken låter kanske bra, om inte riktigt bra, men bakom allt orerande döljer sig synsätt och en verklighet som andas förtryck, inskränkningar, förföljelser, anti-demokrati, trakasserier, klappjakt på oliktänkande osv. 

- Så därför måste ni förstå min skepsis och min generations farhågor, blev  avslutningsrepliken.

Vet inte om de överhuvudtaget fortsatte att var och en för sig reflektera eller bry sig. Istället övergick vi till att diskutera mera vardagliga ting. På tapeten idag: Boråstävlingarna i orientering som avslutar orienteringsåret. Många är på plats, huvudsakligen ungdomar, men också en del luggslitna gamlingar som var och en bär på en eller flera kroppskrämpor. Krämpor som gör att man inte längre kan springa som förr. Men ... vad gör det när det fortfarande finns möjligheter att utöva skogssporten. Detta trots att de yttre förhållandena är som de är i mitten på november i Borås: småkyligt, småpissigt och grått.

Murens fall ...

I dagarna är det 30 år sedan Berlinmuren började rämna och det blev fritt fram för östtyskar att lämna landet. Något år senare upplöstes också DDR som nation. Detta som en följd av kommunismens sammanbrott i hela Europa samt Sovjetunionen.

Minns med avsky när jag som tonåring första gången stod framför muren i Västberlin. Bakgrunden var den att mina föräldrar hade ett utbyte med en organisation som möjliggjorde att skolbarn i Västberlin fick möjlighet att tillbringa några sommarveckor i Sverige. Som värdpar blev de naturligtvis bjudna tillbaka. På plats fick vi besöka många platser i den forna tyska huvudstaden. Första besöket vid muren en gråmulen dag var dramatisk. Vår ledsagare berättade utförligt om tillkomsten av "Die Mauer" och hur detta präglade vardagslivet. Han berättade om de vita korsen där flyende brutalt hade skjutits ner av sina landsmän när de flydde från öst. Han berättade om tragedierna när familjer splittrades och den enda kontakten man nu hade var genom att då och då kunna vinka till varandra på var sin sida av muren. Allt var så fruktansvärt. Detta har så påtagligt beskrivits av punkbandet Ebba Grön i låten "Die Mauer" som utkom 1982.

Det blev flertalet besök genom åren som orienterare. Kontakter knöts och berättelserna man fick till sig om livet i öst var skrämmande. Hade i många år kontakter med orienteringsentusiasten Gerhard och hans familj men vet inte idag var han finns eller om han fortfarande lever. Stasi som var nationens säkerhetspolis hade stenkoll på honom. Därför blev det aldrig några politiska diskussioner i hans hem av rädsla för att vara avlyssnad. Men i skogen och ute i det fria vid exempelvis TC för en orienteringstävling var det fritt fram att vittna och fundera kring hur det egentligen förhöll sig i ett system som av makthavarna betecknades; "Die Socialismus ist der größte kraft unsere Zeit". Minns väl denna slogan eller slagord för på hyreslängan där Gerhard bodde fanns ett stort rött plakat uppsatt med den texten. Minns att Gerhard alltid gjorde en kräkreflex när han passerade förbi.

Det finns många andra minnen som skulle kunna förmedlas och som understryker varför det var så oerhört skönt och så befriande när den förhatliga muren rämnade och då också ett genomruttet politiskt system. 

Inte lätt ...

Så blir man då initialt lite upprörd när diskusgrenen ska försvinna från nästa års värdetävlingar. Vi ska alltså inte få se när vår Ståhlpojk kastar långt och fixar blågula framgångar. Det är ju trist ... men så besinnar man sig något. Upprördheten beror mer på att det är en svensk som tillhör toppskiktet än att diskus som idrott är så fascinerande och lockande. Kastgrenarna brukar vara ganska så långa och sega föreställningarna som inte heller har högsta prioritet. Men som sagt, finns representanter med från Svea rike står man ut med både diskus, kula och slägga.

Sannolikt är det så att kastgrenarna generellt inte tillhör den stora friidrottspublikens och de idrottsintresserades favoritgrenar. Det är svårt att konkurrera med de spektakulära och kittlande löpgrenarna!

Fascineras ibland över hur vissa idrottsgrenar lockar till sig utövare. Speciellt som de ibland är tekniskt svåra att utföra och dessutom kräver olika säkerhetsåtgärder. Det är ytterst sällan man hör någon säga typ jag-sticker-ut-och-kastar-diskus-en-liten-stund! Dock kräver flera av dessa idrotter mycket slit, träning och vedermödor. Man är ofta hänvisad till udda träningstider och träningskamraterna är inte många. Det handlar mycket om en ensam kamp och en ensam tillvaro.

Förstår därför att Daniel Ståhl känner sig besviken och bortskuffad. Det handlar om en förvisning till en undanskymd tillvaro och i sin förlängning också om sinande penningströmmar och sponsorintäkter. Men trösten är ändå att grenen finns när det vankas OS och VM ... än så länge!

Man häpnar...

Har kollat serien Exit i statstelevisionen. Den lär bygga på intervjuer med unga stenrika norska entreprenör. Naturligtvis har sedan allt dramatiserats för att kunna bli en spännande och underhållande följetong. Man drar på munnen och ruskar då och då på huvudet över allt som verkar vara fiction, påhitt och fantasier. 

Men, men ... så läser man dagsavisorna och "flashen" som med jämna mellanrum landar i mobilen. Nyheter om finansmän (det är oftast män) som trixar, mixar och fixar med penningtransaktioner av olika slag. Det är påfallande ofta man rör sig i gråzoner och i lagstiftningens utmarker. Plötsligt blir man medveten om att verkligheten överträffar sagan eller dikten som i Exit-serien.

Den senaste i raden bland dessa "framgångsrika" och kreativa aktörer har kopplingar till fotbollsvärlden. Hans klubb har haft sanslösa framgångar, han har hyllats, han har fjäskats för och han har omgivits av dyrkande "wannabees". Redan från början har det inte kännts helt OK och en viss fadd smak har funnits där när nunan dykt på TV-skärmen eller löpsedlarna.

Just denna dag har han fällts i domstol efter ett omfattande utredningsarbete. Redogörelserna för bakgrunden, indicierna och omständigheterna överträffar fictioner, påhitt och fantasier. Man häpnar! Uttrycken det-är-bara-på-film eller bara-på-låtsas gäller knappast längre ... 

In i värmen ...

Nu känns höstvindarna med snålblåst och isig kyla. Därför bara så skönt att kunna dra till gymmet och delta i gruppass alternativt att själv dra/lyfta i diverse mer eller mindre sofistikerade apparater. Många känner sig manade och skohyllorna brukar vara välfyllda under sen eftermiddag och kväll. 

Ålderskategorierna varierar men också vilken typ av träning som attraherar. Några är huvudsakligen ute efter att bygga muskler, andra fokuserar på kondition och uthållighet medan den största gruppen bedriver en mera allsidig och inte så krävande träning.  Noterar också att fler och fler föreningar från lagidrotterna väljer att förlägga något eller några av veckans gemensamma träningspass till gymmet. Klokt!

Den egna klubben erbjuder under ”vintersäsongen” spinningpass men det är något förvånande inte så många som nappat på möjligheten. Tror dock att det är ett bra alternativ till all löpträning och särskilt nu när orienteringssäsongen är över och de närmaste månaderna ska karaktäriseras av ”återhämtning”. Men kanske är det så att man avslutar säsongen med Borås O-event kommande helg och därefter så ...

Mmmmm ....

Har de senaste dagarna snappat upp tre händelser, oberoende av varandra, men som ändå har en form av gemensam nämnare:

- en tiggande kvinna satt utanför den tyska lågpriskedjan och tuggade i sig chips eller ostbågar eller var det cashewnötter. En äldre kvinna typ 60-70 år sådär passerade förbi, stannade upp och kom med en tillrättavisning; ät något nyttigt istället!

- i gångtunneln trixade en yngre tonåring med sin fotboll. En äldre kvinna typ 60-70 år sådär passerade förbi, stannade upp och kom med en tillrättavisning; spelar fotboll gör man på fotbollsplanen, inte här! 

- en hantverkare klättrade nerför stegen med en svart sopsäck som förmodligen innehöll byggnadsavfall eller liknande. En äldre kvinna typ 60-70 år sådär, stannade upp och kom med en tillrättavisning; ni börjar jobba alldeles för tidigt, vill faktiskt inte bli väckt redan klockan sju varje morgon!

Den gemensamma nämnaren var tillrättavisandet. Tänkte och undrade för mig själv om tillrättavisningarna överhuvudtaget kommer att ha någon effekt. Kommer det bli konsekvenser av orden eller försvinner de bara ut i luften och vidare till något svart hål i universum?

De egna funderingarna tonade ut, det var inte mycket att bry sig om. Men så av en händelse råkade lokalradion ha ett "barnuppfostringsinslag". En psykolog filosoferade över det här med tillrättavisningar. Intressant!!! Det är viktigt, tyckte hon ... men ska användas med försiktighet!

För många tillrättavisningar tenderar att bli "tjat" och tjat är det ingen som bryr sig om över tid oavsett om man är barn eller vuxen.

En annan negativ effekt är att tillrättavisande stup i kvarten fostrar till passivitet. Människor, oavsett barn eller vuxna blir likgiltiga och oföretagsamma. Orsaken till detta är rädsla och obehag; det är då bättre att inte göra något alls!

De tre refererade händelserna har ytterligare en gemensam nämnare; äldre kvinna typ 60-70 år. Nu råkar det ha varit så men tillrättavisningar har absolut inte med kön eller ålder att göra utan mera om en attityd och ett förhållningssätt att överdrivet banna, tukta och läxa upp!

Fundring ...

Kan man lära något av Brexit? Ja, ingen kan väl ha undgått att följa allt som förevarit sedan det engelska folket föstade för om ett utträde ur EU. Dock var marginalen liten, mycket liten. Lämna-sidan vann med 51,9 procents röster. 

Sedan dess har det varit något av vad man i skolan fick lära vara "polsk riksdag".  Det betecknas som ett stormigt möte utan resultat, som i överförd bemärkelse kan avse oreda eller kaos i allmänhet. Uttrycket härstammar från de historiska polska riksdagarna där varje adelsman hade absolut veto. För att ett beslut skulle vinna laga kraft krävdes enighet, vilket endast med svårighet kunde uppnås.

Man undrar hur länge det engelska folket och deras företrädare orkar att hålla på. Och vad händer sedan. Efter stormen dånar dyningarna, säger ordspråket. Hur länge kommer dyningarna dåna efter den infekterade debatten som uppenbarligen på många sätt splittrat United Kingdom.

Kanske skulle man i alla organisatoriska sammanhang där djupare splittring finns och där åsikterna drar rejält åt olika håll tillämpa så kallad kvalificerad majoritet när beslut fattas.

Det innebär att ett förslag vid en omröstning måste antas av en majoritet som är större än hälften av de röstberättigade. Den kvalificerade majoriteten uttrycks exempelvis som ⅔ (två tredjedelar eller 66,67 %) eller ¾ (tre fjärdedelar eller 75 %). Gränserna syftar till att ge skydd och värna om minoriteten men också för att förhindra att viktiga förändringar beslutas genom en tillfällig enkel majoritet.