Årsslut ...

På årets sista dag hedrade vi OS-centrat 1974 där längdlöpning och skidskytte avgjordes. Ett lätt snöfall under natten hade lagt sig i de annars så välpreparerade skidspåren. Graderna låg omkring noll. Alltså, lite så där vad gäller både fäste och glid.

Men ändå en skön förmiddag som avslutades med våfflor och varm choklad. Det satt gott hävdade två av barnbarnen som var med.

Har noterat efter några dagars skidåkning på både tvären och längden att det är sisådär med skyltning och anvisningar vart olika leder och pister bär. En klar skillnad i jämförelse med svenska anläggningar.

En annan observerad skillnad är att kaffestugor och våffelstugor inte är särskilt välbesökta. Norrmänn verkar generellt ha med sig fika och annat i ryggsäckarna. 

Ett tredje konstaterande är att det inte är så många 65-plussare i backarna. Man ser en och annan bland den stora mängden barnfamiljer.

Nu återstår inte så många timmar innan årsslutet. Förberedelserna börjar komma igång för att fira det nya året. Barnbarnen har utlovats att få vara uppe så länge man vill och ska slippa propåer om sängdax!

Vad passar bättre inför det nya året om inte dikten NYÅRSKLOCKAN  med en orienteringspräglad tolkning av Kart-Bosse i Idre: 

Spring, orienterare, spring i bistra nyårsnatten, 

låt pannlampsskenet falla mot markens snö, 

när det gamla året lägger sig att dö ...,

ja, spring ut i skog och över isigt vatten! 

Spring in det nya och glöm det gamla

i årets första skälvande minut.

Spring bommars minnen från hjärnans gränser ut 

och spring in en säkerhet att ej längre famla. 

Spring dina tankar ut ur sorgens häkten

och sätt ett plåster på en sargad arm.

Spring fort och känn dig stark och varm

och spring försoning ut till alla orienterarsläkten. 

Spring ut där slöhet räknar sina dagar 

sök formgestaltningar med bättre driv.

Spring in ett ädlare, ett högre liv 

där lungor ej i motlut klagar. 

Spring ut bekymren och många missars öden

och spring den frusna tiden åter varm. 

Spring ut till skogens tystnad, ej till gatularm 

och giv ditt vildmarkshjärta skaparglöden. 

Spring med den stolthet som blott räknar anor, 

ej förtalets lömskhet, avundens försåt. 

Spring in det rätta på triumfens stråt, 

och spring till seger på Idreveckans banor. 

Spring, orienterare, spring .... och all din krankhet vike; 

det dagas, du formstark fram i styrka går! 

Spring ut, spring ut! Snart är det vår, 

spring in i barmarkstidens rike. 

Spring i den tid då själen lyckligt andas 

i ensam strid mot markens hinder; 

där någon åt dig segerkransen binder, 

och allt med nyårsnattens jubel blandas.

Fakkelmannen ...

Idag var strategin att vara på plats när gondolliften öppnade i tidig morgonstund. Detta för att slippa köer och trängsel men framförallt för att få åka på "manchester".

Så blev det och de inledande åken denna dag var sagolikt härliga. Solen hade också trängt undan alla moln och det var gudomligt vackert på Hafjellstoppen.

"Fakkelmannen" som syns så tydligt från Hafjellet höggs ut när OS avgjordes i Lillehammer för snart femton år sedan. Hygget har blivit en symbol för kommunen och är ett favoritobjekt att fotografera när man tar en paus i någon av nedfarterna.

Brukar undra om man årligen kör där med röjsågen för att hålla undan alla träembryon. Har förstått att det sedan OS-året pågått en mer eller mindre infekterad strid mellan markägare och kommunen. Markägarna vill fälla den omkringliggande skogen. Kommunen säger nej för då försvinner symbolen. Enligt uppgift vill markägarna ha närmare fyra miljoner för det aktuella området vilket kommunen tycker är hutlöst mycket. Frågan är ännu inte löst men kommunens representanter hävdar "Fakkelmannen blir stående!"

Så sannolikt lär det mansformade hygget även i framtiden få kamerafokus.

På plats ...

Den norska fjäll- och skidvärlden har intagits. Graderna är fem-sex under noll, vinden är stilla och pisterna är välpreparerade. Alltså, goda förutsättningar för att må gott och ha kul. Det är många i liftköerna och trångt vid vissa nedfartspassager. Det är också trångt vid ingången till storlägenheten. Åtskilliga är skodonen som betjänar olika ändamål. Skidboden är också välfylld så man gläds om skidorna som knäpps fast inte är omaka.

Det har blivit några härliga och långa turer nerför Hafjell där vinter-OS avgjordes 1994. Vyerna är storslagna och snötillgången god.

Fullastat ...

Prylarna är många när det ska dras till fjälls. Utförsskidor med alla tillbehör samt längdåkningsdito ska plockas fram, fixas till, kollas och förpackas. Skiboxen ska sättas på bilen och borstas ren från allt garagedamm. 

Kläder med både hög värmefaktor och vindskyddsfaktor ska också med. Så krävs det en del inomhuskläder samt alla tillbehör för en stugvistelse typ lakan, örngott, handdukar etc. Nu börjar bagagehögen bli riktigt hög. 

Under en vecka ska föräldrar, barn och barnbarn njuta av förhoppningsvis pudersnö och skidspår som järnvägsräls. Det blir också en träningsvecka med att hålla reda på alla prylar och man får stålsätta sig med att inte vara för snabb med repliken: Vem har tagit ... ??? Det blir svårt!

Mitt under vistelsen ska ett nytt år välkomnas med allt som tillhör. Nyårssupén kräver lite annat på menyn än pasta och köttfärssås. Förberedelserna har överlåtits till herrarna i sällskapet. Det brukar bli några kul timmar där maltdrycker och bubbelvarianter stimulerar kreativiteten och säkrar uthålligheten.

Ingredienserna införskaffas på hemmaplan vilket naturligtvis innebär att bagagehögen expanderar. Nu börjat det bli riktigt mycket och man undrar så där i förbigående vem som har sagt att en Volvo V70 är för stor för två personer?

Spelkväll ...

Juldagskvällen är spelkvällen sedan många år tillbaka. Nu är det inte poker eller Black Jack det handlar om utan både klassiska som moderna sällskapsspel. Äldsta sonen med familj var årets värdpar. De hade fixat till suveränt god mat, ett fint upplägg och skön stämning. Uppåt 20 personer i varierande åldrar kunde välja spel utifrån tycke och smak och fallenhet ... var och en brukar ha sitt favoritspel. Detta ofta betingat av tidigare framgångar när tärningen kastats, när gissningarna gått hem eller när slugheten firat triumfer.

Traditionen har också påbjudit att ett nytt spel ska testas. Dock var årets utbud lite klent. Det fanns inget nytt som verkade upphetsande eller kittlade nyfikenhet. Därför blev det gamla klassiker typ: När, då, då? ... Ryktet går ... Mer eller mindre.

Även denna juldag blev timman sen och några drog sig hem som vinnare, andra bannade oturen men alla hade ett juleende ☺️

Stämningsfullt ...

Julotta stod på programmet idag. Detta för att traditionen så påbjuder men å andra sidan har traditionen inte alltid följts. Denna morgon var Gärdhems kyrka målet. Stenkyrkan har ofta passerats på väg till sommarhuset. Gjorde ett stopp där för några år sedan när cykeln var färdmedlet från Vänersborg till Ålstad. Det var mitt i sommaren och det blev en stunds svalka i den storslagna byggnaden där det också bjöds på fika för "vägfarande".

Imorse var det gryningsljus och isgrader. Ljus och marschaller visade vägen för de som kände sig kallade, huvudsakligen en ålderstigen generation.

Den timslånga högtiden var som det alltid varit med kända psalmer och bibeltexter. Levande och många ljus och krubban i fokus skapade en stämningsfull stund. Prästen gjorde i sin betraktelse intressanta kopplingar till nutiden och betonade vikten av att reflektera och tänka efter. Hon varnade för falska budskap eller om man så vill "fake news".

Vid utgången fanns möjligheter att ge kollekt och saknades sedlar eller mynt gick det bra att swischa. Behövde man fundera lite över ändamålet var uppmaningen att man kunde göra detta några dagar innan man skickade sitt bidrag. Så skiljdes de församlade åt med frasen "God fortsättning" !

God Jul ...

Idag kommer tomten, här kommer tomten

Titta på listan över allt som vi vill ha:

Vi vill ha svettband, kompass och tuffa tights.

Blixtsnabba dubbskor, så vi får massor av likes.

Femton små skärmar till teknik, hjälper oss att hitta spik.

På våran träning i vår skog, vi får aldrig nog.

Sen har vi önskat nya pinnar från sport-ident.

De gamla vi haft är nu bara ett skämt.

Stiftklämmor växer det mossa på, ett blink och pip det vill vi få.

Stämplingen går då helt galant för gubbe och för tant.

Ge oss ledlampor för vi vill ju springa natt.

De gamla är fula och lyser för matt.

Nya och fräscha ska det va för att kontrollen ta,

reflexen den blänker då extra stark på natten i skog och mark.

Får vi allt detta så ska vi nog nå våra mål.

Du ska få se att vi blir farfars nya idol.

Segrar ska vinnas med en fart, det är klart, uppenbart.

Med hjälp av allt som vi vill få, till pallen ska vi nå!

Vankelmod ...

Vad ska man göra med all metall? Vid julstädningen passerar dammvippan förbi bokhyllan med det stora mässingsfatet. Ett fat med plaketter och medaljer som samlats och sparats genom åren. Detta som belöning för mer eller mindre goda insatser och lopp. De äldsta är från mitten av 60-talet och triggar igång minnen och upplevelser. Men vad göra? För några år sedan hade barnbarnen kul och lekte OS och VM men nu springer de ihop sin egen samling. Förr eller senare blir det slängt. Ingen kommer att sakna de runda, rektangulära och fyrkantiga plåtbitarna. Trots övertygelsen om detta fattas beslutet: äh, jag slänger det till våren.🧐

Ska man sluta med att dela ut pokaler, medaljer och plaketter? Knappast, den yngsta generationen lär protestera högljutt! Men ... gläds alla gamlingar som vinnare av exempelvis DM att få den rektangulära betonggråa plåtbiten? Har själv kommit in i fasen där priser helst ska vara något ätbart eller blommande. Dock absolut inget med handtag på - det ger bara en massa jobb!

Vippan viftar till en sista gång över mässingsfatet och då blänker den till ... medaljen av glaskristall med gulddekor ... var kommer den ifrån ... ja just det, det var i Ukraina ... minnen framkallas ... en skitvarm eftermiddag strax utanför Kiev för flera somrar sedan! Man ska kanske inte slänga bort en massa minnen bara så där ...

Julsaga ...

Så här dan före dan före dan kan man värma upp med nedanstående nygamla betraktelse som har  koppling till "Tjuren Ferdinand".

En gång för länge, länge sedan i den mörka Ursandsskogen fanns det en liten H 12:a som var orienterare och hette Ferdinand. Alla de andra orienterarna som fanns där sprang alltid omkring i skogen och tränade teknik och löpning, de tog ut kompassriktningar och läste kartan ­ men det gjorde inte Ferdinand. Han hade sitt eget favoritställe på höjden märkt ”Punkt 91”. Och där gick han lugnt och stilla för sig själv hela dagarna mellan träden och njöt av naturen.

Hans mamma, som var D 35:a, var ibland orolig för honom. Hon var rädd att Ferdinand skulle känna sig ensam där han gick alldeles för sig själv.

- Hör du Ferdinand, varför springer inte du omkring med de andra orienterarna och tar kontroller du med?

Men Ferdinand skakade bara på huvudet.

- Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt och njuta av naturen.

Och hon var en så fin och förstående mor, fast hon var D 35:a, så hon lät honom gå där och vara lycklig.

Allt eftersom åren gick blev Ferdinand större och större och STÖRRE, och en dag var han så jättestor att han var sistaårsjunior. 

Alla de andra juniorerna ville helst av allt bli uttagna till de stora JVM-tävlingarna, men inte Ferdinand. Han tyckte fortfarande bäst om att gå omkring bland träden och njuta av naturen. En dag kom fem män i färgglada träningsoveraller och lustiga mössor för att välja ut den snabbaste, skickligaste och tuffaste orienteraren som skulle bli uttagen till JVM. 

Alla de andra orienterarna sprang testbanan, tog kontroll efter kontroll. De spikade, missade och gav järnet så att männen skulle tro att de var snabbast, skickligast och tuffast och välja någon av dem. Men inte Ferdinand. Han visste att han inte skulle bli uttagen, så han promenerade testbanan lugnt och stilla, utan att se var han satte foten. Han satte den rakt på en rostig spik som stack ut från kontrollställningen!

Ferdinand gav upp ett illvrål och började vilt rusa fram genom skogen som om han blivit tokig. Han tog varenda kontroll, sänkor och stenar, mossar och punkthöjder. Han var snabbast på långsträckor och kortsträckor, han gav järnet och spikade.

De fem herrarna såg honom i målspurten och alla skrek de av glädje:

- Bravo!

- Excellente!

- Magnifico!

- Splendido!

- Honom ska vi ha, yippee!

Och på den stora tävlingsdagen kom de körande med Ferdinand. Vilken dag! Flaggorna vajade i vinden, orkestrar spelade och kommungubbar höll långtråkiga tal. 

Först till arenan kom supportrarna...sedan kom klubbledarna...och sedan kom landslagsledaren, den stoltaste av dem alla! Och sist... kom orienteraren... och ni vet ju vem. Eller hur? Ja just det ­ Ferdinand. Vänersborgarna jublade! Han kallades Ferdinand den Oslagbare! Alla konkurrenter blev rädda för honom, och deras lagledare blev rädda och speakern blev jätterädd.

Ferdinand startade och såg den vackra skogen. Han sprang rakt in i den och alla skrek, för de trodde att det skulle bli ett våldsamt lopp. Men när Ferdinand nått skogsbrynet satte han sig lugnt ner och njöt av naturen. 

Alla väntade spänt vid mål men ingen Ferdinand kom. Supportrarna blev arga och klubbledarna blev ännu argare, men landslagsledaren, hon blev argast av dem alla.

- Come on, ge järnet! Vad är det med dig? Sätt igång! Kom igen då! Landslagsledaren gjorde fula grimaser: Bläääääh! Blobb-blobb-blobb!

Men Ferdinand kom inte, han bara satt där och njöt av naturen. Landslagsledaren, ja hon blev jättearg. Hon bröt sin Garminklocka i småbitar, hon slet sönder sin skaljacka. Hon stampade på väskan, bankade på ipaden och rev sönder sitt PM. Men Ferdinand bara satt där och njöt av naturen. Landslagsledaren tiggde och bad:

Snälla du, …spring lilla vän, ... stick iväg. Gör någonting. ORIENTERA! 

Speakern var så ilsken att han grät för att han inte fick visa hur duktig han var med sin mikrofon och alla mellantider. 

Man blev till slut helt enkelt tvungna att diskvalificera Ferdinand. Och såvitt man vet så går han fortfarande omkring vid ”Punkt 91” och njuter av den sköna naturen. Och han är så lycklig … 

Jultider ...

Rea före jul!?! Tiderna förändras verkligen. Har affärskedjorna sålt för dåligt och fått panik? Vet inte hur man ska förklara denna iver att att nu bli av med sina varor. 

Funderar samtidigt om det någonsin funnits så mycket kläder/saker/prylar att köpa. Överproduktionen måste vara enorm och vart tar allt så småningom vägen?

Naturligtvis är man själv med och deltar i köpfesten. Barnbarn ska ha klappar och inriktningen är glasklar. Det blir helst idrottsrelaterade prylar typ utrustning och kläder. Under uppväxtåren är överlevnadstiden kort för allt kopplat till storlek. Dessutom är det ingen större lycka att ärva eller överta har jag förstått. Så omsättningen är/blir stor då det dessutom inte bara handlar om en idrottsgren utan flera.

I TV- och radiokanaler är rimstugorna många. Kul att höra olika varianter och kreativiteten är stor. Men ... jag undrar hur många som brukar skriva rim på sina klappar. Det var längsen sen jag själv fick ett paket med några kul rader och när jag dristat mig till att rimma på barnbarnens klappar upplevs det enbart som ett tidsdröjande inslag när omslaget ska rivas av. 

Ska du ge bort en kompass eller ett par dubbskor eller ett pannband kanske dessa ramsor kan vara aktuella:

När du ut i skogen drass, 

kan denna komma väl till pass!

Först från start till mål, ge nu motståndarna vad de tål! 

Både snabba och vassa, nu får Tove sig passa!

Svetten rinner, pannan blänker. 

Denna klapp jag dig skänker!

Tankesked ...

Hushållet har många prylar, riktigt många. Det är saker som genom åren införskaffats, fåtts, ärvts, hittats, gjorts, tilldelats, vunnits osv. Det är saker som blivit liggande eller förvarade i skåp eller lådor. Det är saker som inte dagligen används eller brukas. Men så dyker de upp ibland bara så där. Hittade en liten nött träslev med en träkula i skaftet. Nyfikenheten väcktes. Vad var detta ... åsså inskriptionen "Sök i allt blott själva kärnan" ?!?

Googlade på texten och fick även träff på bilder/foton. Uppfattade att det var en sked som tillbehör till en träskål där man skulle ha nötter under julhelgen. Tydligen var det ett vanligt bruksföremål under 1930-40-talet. Texten då ... jo det var uppenbarligen en strof hämtad från en dikt av K.V. Böttiger:

Kloka ord och tänkvärda strofer som både uppmanar och utmanar. De understryker vikten av att tänka till, reflektera och gå på djupet ... att inte låta sig bländas av det ytliga, det banala, det skenbara och det först uppenbara. 

Oj ... vilka reflektioner en nött och oansenlig träslev kan framkalla. Undrar vad nästa pryl är som kittlar nyfikenheten och väcker undringar och funderingar?

Idolkväll ...

Igår var Idolgänget med hemmasonen William Segerdahl på plats i Vänersborg och Idrottshuset. Under halvannan timma sjöng de sina respektive favoritlåtar och i mellanspelen gavs intervjuer. Jag höjde medelåldern bland publiken som bevistades i sällskap med barnbarn. Naturligtvis gavs tillfälle till att få autografer och bli fotograferad med toppidolerna vilket gladde den yngre generationen.

’

Showen var i första hand en hyllning till William Segerdahl. Den unge killen från Vargön charmade publiken och var utan tvekan kvällens favorit.

Personligen tyckte jag att Kadiatou var och är i en klass för sig. Hennes röst och breda register imponerar. 

Musikbranschen är tuff. Konkurrensen är stenhård. Undrar om någon av årets "idoler" blir stor idol i framtiden? Drömmar, ambitioner och stora förhoppningar finns utifrån vad som framkom av intervjuerna. Men det krävs naturligtvis mycket envetenhet, energi, ork och lust. Det är inte bara i lexikonet som arbete kommer före succé ...

Så bra ...

Har den senaste veckan följt Musikhjälpen och särskilt avslutningstimman på söndagskvällen. Är så imponerad av upplägget och programledarna. De lyckas verkligen skapa en skön anda och positiv attityd. Det är så härligt att se och höra unga människor med sin generösa approach.

Har fått lära mig att ursprungsprogrammet var Serious Request som skapades 2004 av den nederländska radiostationen 3FM. Syftet är att samla in pengar till ett projekt. Detta genomförs genom att tre programledare stängs in i ett hus, kallat "glasburen", i sex dygn utan fast föda. Under tiden sänder de radio och TV dygnet runt, samtidigt som lyssnarna och/eller tittarna kan önska låtar mot att de skänker pengar. 

I år skänktes 50 miljoner, dock inte rekord. Förra året var summan 70 miljoner.

Årets insamling hade temat ”Alla har rätt att funka olika”, med fokus på barn och unga med funktionsnedsättningar över världen.

Jullöpet ...

Traditionen påbjuder att åka till Trollhättan en söndag före jul och orientera in den kommande högtiden. Som vanligt är utgångspunkten Slätthult i stadens södra delar. Banläggarna placerar ut 10-15 kontroller och dessa får tas i valfri ordning. Starten är gemensam och sedan gäller det att fundera ut det optimala vägvalet. Inte helt lätt när det går undan (nåja ...) att hitta de lättlöpta stråken bland höjdsträckningar och detaljrika partier.

Efter loppet brukar man oftast kunna konstatera typ ”borde nog ha tagit elvan före trean”.

När duschen är avklarad väntar grötfaten i storstugan. Då väntar också en hel del eftersnack och förklaringar/beskrivningar till varför resultatet blev som det blev. Efter ytterligare en slev tomtegröt utdelas vandringspriset ”Grötsleven” till den som var snabbast denna nollgradiga med snö-i-luften-förmiddag.

Arrangemanget hade premiär 1998 men har fått ställas in två gånger på grund av snömängden. Denna artonde upplaga samlade enligt arrangörerna Trollhättans SK rekordantalet startande. 51 löpare kom till start och åldersspannet låg mellan 8 och 75 år. Nu är det nära till jul och nästa orienteringsaktivitet går av stapeln först i början på nästa år.

- Det hade inte alls gjort ont att även nästa helg ha en orientering, hördes någon i mängden säga!

Innebandy ...

Idag bevistades en seriematch i innebandy. Vänersborg, där äldste sonen finns med i ledarstaben, tog sin an Borås. Det blev en spännande och målrik match med sammantaget mer än 20 mål. Vänersborg vann med 13-10. 

Den egna kontakten med sporten fick jag i slutet av 60-talet. Vi var ett gäng som spelade inomhus med plastblad som sattes fast på skaften till avslagna hockeyklubbor av trä. Det gillades inte av vaktmästarna men faktum är att plastbladen var skonsamma mot golvet i Lilla Edets idrottshallar. 

Av en tillfällighet och genom någon kontakt fick jag nys om att man i USA hade specialtillverkade klubbor i plast. Beställde då ett paket med tiotalet klubbor från USA. Drar mig till minnes att det tog en evighet innan jag kunde hämta det avlånga paketet på posten. Det kostade en del men detta stod OK Gipen för. Plastklubborna användes i samband med klubbens fredagsträningar vintertid i Ströms skola.

Kvalitén var så där ... klubborna gick lätt sönder eftersom skaften var riktigt klena. Det gick åt en hel del svart isoleringsband för reparera dessa. Det gjordes även förstärkningsstavar som stoppades in i de ihåliga plastskaften.

Ett svenskt företag, Alhqvist Agentur AB i Mölndal, började importera klubbset och detta i samverkan med Korpen Sverige. Inom några år införskaffade skolor, fritidsgårdar och korpklubbar utrustning för innebandy. Utövare inom andra idrotter hade innebandy som del av uppvärmningen inför ordinarie träning. Dock betraktades innebandy inte som en sport utan mera som en kul och fartfylld aktivitet. 

Hade i början på 70-talet ett praktikjobb på Korpen Göteborg. Där jobbade en Bjarne Wäppling som konsulent. En stor entusiast som utformade grundläggande regler som spreds till Korpenkollegor runt om i landet. Innebandyn tog fart och om jag inte minns fel så började Bjarne jobba på Alhqvist Agentur AB. 

Först ut med någon form av seriespel lär vara Mölndalskorpen 1970 och Skånekorpen i Malmö 1971. Två av de första innebandyklubbarna var Mölnlycke FK och IK Lugi från Lund. Den första innebandyklubben i Västmanland Sala IBK i Sala grundades den 21 september 1979. Klubben blev senare initiativtagare till att organisera innebandy till ett eget innebandyförbund. Det var också i detta sammanhang som man införde större mål med målvakt och spel på större plan med nya regler.

Den 7 november 1981 bildades Svenska Innebandyförbundet då som en del av Svenska Landhockeyförbundet. I november 1985 blev man den 58:e medlemmen i Riksidrottsförbundet.

Har aldrig själv utövat innebandy i seriesammanhang och inte heller varit medlem eller ledare i en innebandyklubb. Dock har det blivit en hel del spel av motionskaraktär genom åren. Numera är det barn och barnbarn som jagar den håliga och ihåliga hårdplastbollen.

Det här med avstånd ...

Det här med avstånd är intressant. När är det för långt att åka till en sevärdhet eller en intressant aktivitet? Aldrig hävdar en del, andra pratar om någon/några timmars resa och några hävdar med bestämdhet att det är ett längre cykelavstånd som gäller. Nedanstående seriestripp kanske kan klargöra problematiken. 

Slutsatsen blir naturligtvis att faktiska/verkliga tids- och avståndsskalor skiljer sig ... så är det bara!

Lucia ...

Luciadag ... men noterade bara ett Luciatåg och detta lite på avstånd. När barn och barnbarn var i barnaåldern var den 13:e december inbokad och luciasången har hörts många gånger med olika stämmor. 

Under de egna barndomsåren var inte Luciadagen något ... den sydafrikanska kulturen hade inte detta på agendan. Så det var en barndom utan lussetåg eller lussekatter. 

Denna förmiddag inleddes med att stå i kö. Idol-gänget med Vänersborgs William Segerdahl ska ha konsert i staden nästa vecka och biljetter utdelades gratis. Många var spekulanterna och i Vänersborg var kön timslång. Någon fågel kvittrade att på biblioteket i Vargön fanns också biljetter att få. Där var det också en kö bestående av den äldre generationen som blivit ditkommenterade av barn och barnbarn. Två biljetter per person var ransonen så kommande tisdag kommer de äldsta barnbarnen sitta bänkade i Idrottshuset.

Man undrar varför inte den storslagna arenan i staden utnyttjas så att ännu fler kan kolla in och lyssna på Idolgänget. När arenan projekterades hävdade man från ansvarigt håll att det skulle bli en "multiarena" och inte bara ett bandytempel. Det var naturligtvis klokt men de initierade hävdar att det är för kallt att vara där och dessutom krävs det så mycket tid att lägga ett provisoriskt golv på isen. Så var det med det!

Nattcup ...

Så har då ytterligare en Nattcup avverkats. Denna gång runt Skidstugan i Trollhättan med ett 50-tal deltagare. Upplägget som vanligt med gemensam start, springa på ryggar och följa John. Terrängvalet denna afton handlade en hel del om sträckningar i villabebyggelse med intressanta vägvalsalternativ. Det blir spridning mellan kontrollerna men det brukar tidsmässigt inte skilja så mycket mellan vägvalsalternativen så klungor som splittras strålar samman igen vid kontrollerna.

Nattcuperna brukar vara trevliga tillställningar med mycket eftersnack. Alltid händer något ovanligt som måste förklaras och redogöras för.  Incidenter inträffar då och då och en ärrad veteran kunde redogöra för en händelse som nu kan betraktas som preskriberad:

Nobeldagen ...

Igår följdes Nobelfestligheterna framför TV:n. Även om mycket fokus inriktas på festen, kläderna och menyn så brukar de informativa klippen om prisens inriktning och omfattning samt intervjuerna med berörda vara riktiga höjdare.

Alfred Nobel var bara så stor, insiktsfull och föredömlig. Han insåg vikten av att stimulera och uppmärksamma stora och goda prestationer och inte då bara en naturvetenskaplig inriktning utan också det kulturella och humanitära. Gillar alldeles speciellt inriktningarna i hans testamente "afskaffande eller minskning af stående armeer" och "intet afseende fästes vid någon slags nationalitetstillhörighet". 

Följde också utdelningen av fredspriset i Oslo. Människorättsaktivisten Nadia Murad från Irak och den kongolesiska läkaren Denis Mukwege delade på priset för sina insatser mot sexuellt våld i krig och konflikter.

Murad är yazidiskan som blev tillfångatagen av extremistgruppen IS och förd till Mosul i Irak. Efter tre månader under slavliknande förhållanden med sexuellt våld och tortyr lyckades hon fly. Sedan dess har hon ägnat sin tid åt att berätta om det våld kvinnor utsattes för samt om minoritetsgruppen yazidiernas situation.

Har nyligen läst hennes bok "Den sista flickan" för att öka insikten om dels yazidierna men också om de fruktansvärda övergrepp oskyldiga blivit utsatta för. Så viktigt det är med ett fredspris, så klok Nobel var!

Strukturförändring ...

Just nu pågår ett utvecklingsarbete inom Svensk Idrott för att hitta alternativa sätt att fler ska få möjlighet att idrotta i förening, på olika sätt och så länge som möjligt. 

Inom idrottsrörelsen har modellen “triangel till rektangel” använts för att illustrera den vision som idrotten jobbar mot. Från en struktur där den aktiva perioden avtar i takt med att vi blir äldre till en verksamhet som är anpassad för fler.

Som orienterare upplever man att det redan är mer rektangel än triangel. Alltså att den aktiva perioden INTE avtar med stigande ålder. Men naturligtvis bör man fundera på hur tävlingsutbudet och upplägget kan anpassas för fler. 

Triangel- till rektangeltänkandet inriktar sig också på att de som bredd- och motionsidrottar utanför den organiserade idrotten idag ska känna sig välkomna i klubbar och föreningar. En god tanke men uppfattar det mera som ett "nödrop" från idrottsrörelsen som tappar medlemmar. 

Tror och anar att många idag inte vill motionera och idrotta inom ramen för en klubb. Man vill idrotta punkt slut och inte bli uppbunden med en massa göromål, åligganden och klubbarbete.

Tror därför att om den organiserade idrotten vill skaffa och behålla fler medlemmar så måste man förändra medlemskopplingen. Idag blir man medlem i en förening och man blir då ansluten till ett förbund som exempelvis Orienteringsförbundet. Ett framtida alternativ blir med all säkerhet möjligheten till medlemsskap i ett förbund utan att behöva tillhöra en klubb. Naturligtvis är man ändå berättigad att delta i aktiviteter, tävlingsutbud och vad det nu kan vara. 

Usch så trist ...

Ingen rolig dag med skidstafetter i Norge. Så trist och så tråkigt för både det svenska dam- som herrlaget. Förhoppningar fanns om spännande tävlingar och Sverige inblandat i tätstriderna. Men, men allt rann ut i sanden eller rättare sagt snön. Axlarna hängde och så även mungiporna. Märkligt att utfallet blev så dåligt trots fina insatser och god form de senaste veckorna.

Nu sätts ledarskapet i landslaget på prov. Det är inte helt lätt. Det gäller att ha en balans mellan ”det här var ett olycksfall i arbetet” och ”vad var det som hände”. Alltså, att inte bara sopa under mattan utan också göra en analys och fundering kring vad som kanske måste ändras och fixas till.

Trycket och förväntningarna på skidlandslaget är stort. Oj, vilken press det byggs upp av media och alla vi som kollar in Vinterstudion helg efter helg. Det märks också på bisittare och experter som medverkar. Det är väldigt mycket allvar och analys och varje tävlingshelg följs upp som om det vore ett enskilt mästerskap. Så man ska kanske inte dra för djupgående slutsatser och inte heller dåras av framgång eller knäckas av misslyckanden!

Skinklopp ...

Så länge jag kan minnas har en helgdag under december ägnats åt ett så kallat Skinklopp. Detta i olika orienteringsklubbar. Företeelsen finns över hela landet och upplägget är snarlikt. Man ska gissa sin tid på en bana och den som kommer närmast vinner skinkan. Naturligtvis får ingen klocka tas med. 

Även detta år har ett race avverkats i ett småregnigt och fem plusgradigt väder. Barmark och god sikt denna tid på året när de flesta löven singlat till marken. Ett 60-tal mötte upp och kampen var hård om att komma så nära sin tippade sluttid som möjligt. Hela 35 löpare tippade högst tre minuter fel och 13 hade mindre än en minut. Imponerande självkännedom och förmåga att anpassa farten och inte göra några (större) misstag!

Idolavslut ...

Dagen idag är finaldag för årets Idol. Är en trogen följare. Gillar upplägget och tycker det är kul underhållning med allt från programledarna, juryn och naturligtvis deltagarna. Tycker det är fascinerande att följa den utvecklingsresa de genomför. Är imponerad av den potential många har och som får blomma ut under rådgivares/handledares ledning.

Men det är tufft. Utslagsröstandet är naturligtvis utmanande och juryns omdömen tillhör inte alltid det snälla och ödmjuka.

Sedan finns faktorn utstrålning/karisma som kan vara mer avgörande än sången och musiken. Oavsett vilket så är det en happening som engagerar. Kul att kunna diskutera med barnbarnen och höra deras bevekelsegrunder till varför sympatierna går åt ena eller andra hållet.

Så efter en dag med koll av kontroller i skogen, shopping på köpcentrat Överby och ett gympass så blir det TV-soffan och ett glas rött. Agendan är tajt som pensionär!

Suck ...

Läsaren av denna blogg och de som känner mig vet att jag under de senaste åren ständigt har påpekat det absurda och tokiga i att barn och ungdomar inte får ha storskaliga kartor. Skrev i ett inlägg följande:

"Även yngre årgångar borde få storskaliga kartor. Jag har aldrig förstått varför de under 60 ska ha 10000-del eller 15000-del. De gäller då främst ungdomar. 

Ta som jämförelse textstorleken i en barnbok. Den skiljer sig rejält från en vuxenbok. Sannolikt bygger det på någon form av forskning och erfarenhet som pekar på att barn lättare tar till sig, fattar och förstår större symboler och tecken.

Ja, det här med fasta kartskalor är ytterligare en av orienteringssportens mysterier som av hävd och tradition levandehålls".

Nu blir det i alla fall förändring ... men bara för de som är 45 år och äldre. Efter nyår blir det på tävlingar 7500-del och 3000-del för alla 45-åringar och uppåt på skogskartor respektive sprintkartor. Detta beslutades av Orienteringsförbundets styrelse utifrån en arbetsgrupps rapport.

Så nu får man fortsätta med prata och tjata om att barn ska ha få ha kartor i större skala än 1: 10 000 ... suck!

Dagbladsguld ...

I Svenska Dagbladets statuter för att få Dagbladsguldet framgår följande: med bragd förstås i detta sammanhang ett avgörande av hög rang, vunnet genom ett exceptionellt uppbåd av tekniskt och taktiskt kunnande, segervilja och energi i förening med idrottslig ambition.

Bragdens värde skall anses förhöjt i ett fall där avgörandet skett i ett svårt och vanskligt läge.

En serie bragder innebär ytterligare kvalificering för utmärkelsen. Föredömligt sportsmanship krävs av den som skall belönas. Sålunda kan inte den idrottsutövare, som varit avstängd för doping, komma i fråga för guldmedaljen.

Gissar att juryn hade det knivigt i valet mellan Hanna Öberg och Armand Duplantis. Båda uppfyllde verkligen kriterierna men kanske bedömdes ett OS-guld vara snäppet vassare än EM-vinsten. Undrar om inte tankarna fanns på att ge bägge utmärkelsen.

Så undrar man om orienteringens Tove Alexandersson någonsin kommer att få Dagbladsguldet. Det skulle i så fall vara utifrån perspektivet "En serie bragder innebär ytterligare kvalificering för utmärkelsen". Helt klart är att hon genom åren verkligen levt upp till skrivningen "vunnet genom ett exceptionellt uppbåd av tekniskt och taktiskt kunnande, segervilja och energi i förening med idrottslig ambition".

Kartläggning ...

Har idag intervjuats av SIFO. Det handlade om ett möte med en kvinna som ställde frågor om EU ... om Sverige ... om hur jag tyckte det stod till i Svea Rike. En utfrågning som varade en knapp timma. Det var väldigt noga med integritet och sekretess men frågorna var inte särskilt utmanande eller kontroversiella.

Mina svar ska sedan sammanställas med ett antal andras utifrån perspektivet att vi utgör ett representativt urval till en rapport som presenteras om någon månad.

Kan ana att EU-frågorna är de mest heta för tillfället. Unionen utmanas verkligen nu genom Brexit ... genom Ungern ... genom Polen ... osv. 

Dock var det inga frågor om regeringsbildningen i Sverige. Trodde att det skulle bli en del men denna studie hade en annan inriktning.

Idag får man ofta tycka-till-frågor dels från opinionsinstitut men också när man bott på hotell, beställt något på nätet, köpt en möbel eller beställt ett nytt mobilabonnemang. Undrar hur mycket hänsyn det tas eller vilka reflektioner som görs utifrån inkomna svar. Kanske är allt bara ett spel för galleriet ... att man som kund eller köpare ska känna sig viktig och ombrydd. Kanske samkörs alla databaser i en framtid så att "storebror" kan ha riktigt koll på läget och medborgarna ... hua!!!

Adventstid ...

Många är stakarna, stjärnorna och de blinkande kulörta ljusen som sprider stämning i så gott som varenda fönster under december. Lampförsäljarna gnuggar förmodligen händerna rejält nuförtiden då de flesta hushåll har ett antal uppsättningar av dessa adventsprydnader.

Kan minnas mina barndomsjular då hemmet bara hade en enda stjärna. En sådan där gul-orange-röd sak av grövre papp. Bodde då på södra halvklotet och elektricitet fanns inte. Det var stearinljus som gällde. Minns den ständiga skräcken/oron hos föräldragenerationen att stjärnan skulle ta eld. Alltså blev det bara korta stunder som den spred sitt ljus. 

Det var först när ytterligare några år passerats som jag förstod/lärde mig att den gul-orange-röda symboliserade Betlehemsstjärnan. Det var den stjärna som visade vägen för de tre vise männen till det nyfödda Jesusbarnet i stallets krubba. 

Undrar hur många som idag gör den kopplingen. Oavsett vilket så skapar de upplysta fönstren en känsla av lugn och harmoni och det känns alldeles speciellt skönt att inte behöva oroa sig för att elden ska få fäste.

Av alla ljusdekorationer som exponeras dessa decemberkvällar så är de gul-orange-röda de allra finaste. Barndomsupplevelsen har rotat sig stark!