Idag påbörjas FN:s klimatmöte COP24 i Katowice, Polen. Ett viktigt möte som naturligtvis framkallar känslor och funderingar. Av en händelse lyssnar jag denna morgon på en forskare som fokuserat sig på oss svenskar ... hur vi tänker och agerar vad gäller miljöfrågor.
Det konstateras att miljömedvetenheten är hög men samtidigt är vi högenergiförbrukare. Det finns ett glapp mellan vad vi vet och tycker och hur vi beter oss och agerar. Forskarna försöker förstå hur man klarar av denna "dubbelmoral".
Det konstateras att vi legitimerar vårt beteende med en form av kompensationstänkande. Vi sopsorterar, pantar plastflaskor, kör dubbfritt och har en tillåtande attityd till vargar. Genom detta kan vi också tillåta oss att åka flyga utomlands inte bara någon gång under ett år utan vid flera tillfällen.
Om nu detta stämmer är det ett intressant självbedrägeri vi håller på med. Hur har det uppstått? Tror till viss del att ett ansvar ligger på myndigheter och naturvärnande organisationer. Fokus, kraft, energi och åtgärder har genom decennier huvudsakligen ägnats åt insatser inom avgränsade, i sammanhanget marginella och lätt hanterbara saker.
Ta som exempel det förkättrade datumstoppet för orienteringstävlingar under maj-juni. Oj, så mycket diskussioner det varit genom åren och oj så många tjänstemän, handläggare och förtroendevalda som ägnat massor av tid för konferenser, prat och formulerande av promemorier. Detta har skymt sikten för det stora och allvarliga. Det är både en uppmaning och utmaning att nu byta fokus och inriktning!
