Sevärt …

TV-kanalerna och streamingtjänsterna är många. Utbudet är minst sagt stort. Trots alla trailers och annonser kan det vara svårt att hitta de där extra godbitarna. Man får därför vara lyhörd för tips och vinkar man får av kompisar och bekanta. Vi fick ett sådant om serien KNEG som kan hittas på SVT-play. I sex korta avsnitt tolkar några av Sveriges mest profilerade dokumentärfilmare temat "arbete".

Det är sex riktigt bra speglingar av människors arbetsvardag. Det handlar inte om pladdriga heltidspolitiker, slippriga marknadsförare eller pompösa VD:ar som gillar att klia och visa upp sitt ego. Istället är det inblickar bland några som inte har vackra titlar och som sliter hårt bortanför de ekboaserade skrivborden. Sevärt ... ja verkligen!

Skoj på hoj …

Det blev nästan fem mil på cykelsadeln denna underbart härliga pingstdag. På programmet stod det cykelorientering och detta tillsammans med äldsta barnfamiljen samt svåger och svägerska. Lunchstopp med räkmacka och gårdens glass vid ”Mäjens” var en höjdare som sent ska glömmas.

Kuperingen var ringa strax söder om Vänerns sydvästra kant men kyrkorna många. Skaraborgarna har uppenbarligen varit gudfruktiga genom seklen. Det blir helt klart fortsatta turer i detta Skoj-på-hoj-arrangemang som grannklubben Främmestads IK skapat.

Tävlingssugna …

Det bara rasslade på ... orienterarna vill komma igång med sitt tävlande. Om allt går vägen görs lättnader i restriktionerna om några dagar. Därför gick det undan när smålandsarrangörerna öppnade anmälan till sin dubbeltävling den 12-13 juni. Deltagarantalet är begränsat till 500 löpare och starttiderna kommer att vara utspridda hela dagarna för att undvika trängsel och närkontakt.

Av en händelse (nåja ... 😉) var jag på alerten och messade äldsta barnbarnen om vad som var på gång. De svarade med studsande sms: vi är på! Det var då bara att anmäla sig och vi hann innan 500-gränsen passerades ... pust. 😅

Pandemin har stökat till mycket av tillvaron men allt har inte varit till fördärv. Restriktioner har utmanat till förändringar och alternativ. Ett helt fantastiskt sådant är möjligheten att själv välja starttid i entimmasintervaller. Har man exempelvis en lång resa till tävlingen kan man välja en sen starttimma och är man "early-bird" kan man starta tidigt. Det är helt enkelt otroligt bra och frågan är om det blir en tillbakagång till gamla rutiner. Jo, jag vet ... det finns tyckare som menar att det kan vara osportsligt och orättvist om man inte har en lottad startlista. Ett argument som jag inte riktigt kan förstå trots att jag verkligen ansträngt mig. Dock kan jag tillstå att det vid mästerskapstävlingar samt vissa flerdagarstävlingar upp till senioråren kan vara klokt att ha lottad starttid men inte annars.

Nu återstår att se om det kommer att rassla på lika snabbt när arrangörer öppnar för tävlingsanmälningar till den 19-20 juni. 🤔

Möte för idrotten …

Kommande helg är det Riksidrottsmöte som avhålls vartannat år och denna gång är det under ovanliga former som specialförbundens ledamöter samlas. Med anledning av rådande restriktioner genomförs årets RIM helt digitalt.

Under min yrkesverksamma period deltog jag vid åtskilliga tillfällen i dessa möten. Har dels varit förtroendevald men oftast som tjänsteman i Riksidrottsförbundet/SISU. 

Följer lite på avstånd frågor som är på gång och hanteringen av motioner och propåer. Konstaterar att det till stora delar handlar om more-of-the-same. Det är samma karaktär och innehåll typ justeringar av idéprogram, förändringar av bidragssystem och ansökningar från nya förbund som vill tillhöra Riksidrottsförbundet.

Valberedningen föreslår också omval av nuvarande ordförande den åldrige Björn Eriksson för ytterligare en tvåårsperiod. Sammantaget känns det hela lite gammalt och mossigt. Det behövs en vitalisering och mera spänst i den över 100 år gamla organisationen. 

Därför tror jag inte att det blir några beslut eller ställningstagande som gör att vi kommande måndag höjer på ögonbrynen när vi tar del av utfallet.

Bergsspring …

Igår dissade vi den egna kretsens veteranrace. Istället drog vi idag österut för deltagande i skaraborgarnas pensionärslöp. På vägen dit öppnade sig himmelens portar än en gång denna regnrika maj ... men när vi kom till Bergsstugan belägen på sydvästra delen av Mösseberg strax väster om Falköping upphörde blötan och en och annan solstråle visade sig. Det bjöds på vägvalsrika och huvudsakligen lättlöpta banor på denna utlöpa av platåberget.

Efter sedvanlig fika och eftersnack, denna dag med klubbkompisar från åren när vi tävlade för Tibro SOK, väntade ett besök på Vilske härads tidigare avrättningsplats. Den är bland annat omnämnd av Carl von Linné i hans Västgötaresa.

Alldeles intill platsen för galgen finns "spöastenen". Där fick de som syndat på något sätt lägga sig med bar överkropp för att ta emot ett antal piskrapp. Naturligtvis passade jag på tillfället att känna hur det kändes att ligga där utspridd på den flata stenen. Som tur var undslapp jag rottingen.

Dock fick jag pisk av några ynglingar som denna dag "pensionärspryade" på den långa banan.

Nej tack …

Under sen eftermiddag igår bar det iväg till Gipenäs/Delsbo mellan Väktorsjöarna. Farhågan var stor att det skulle regna, prognoserna pekade mot ihållande och kraftig nederbörd. Men vi klarade oss och graderna pendlade mellan 13-15, med andra ord skönt löpväder.

På programmet stod första etappen av "5-dagars på hemmaplan" i moderklubben Gipens regi. Ett arrangemang som har flera decennier på nacken och fortfarande lever! Förutom utmanande banor var det också ett möte med gamla klubbkamrater vid klubbtorpet mellan mäktiga och branta berg. 

När det så blev hemfärd öppnade sig himmelens portar och det utlovade regnet levererades. Det fortsatte sedan intensivt under nattens timmar samtidigt som starka vindbyar svepte genom Vänersborg. 

Onsdagsförmiddagar brukar vara avsatta för veteranorientering men inte så denna onsdag. Anledningen är helt enkelt platsen och terrängvalet för arrangemanget - Sjuntorp! Vi har sprungit i den omgivande skogen åtskilliga gånger. Sedan många år tillbaka har vi "döskallemärkt" terrängen. Det är brutalt kuperat, bushigt och pinnigt, svårframkomligt och snårigt. Alltså ... en plats som inte är förknippat med sköna och härliga orienteringsupplevelser.

Som kompensation får det istället imorgon bli en tur till Bergstugan på Mösseberg utanför Falköping för deltagande i skaraborgarnas veteranlöp.

Belöning …

Under gårdagskvällen hade den egna klubben årsmöte. Något försenat enligt vad stadgan föreskriver men en konsekvens av pandemin. Mötet blev som för många andra organisationer detta år en digital variant. Deltagarna var färre än under normala förhållanden. Om detta berodde på tekniska hinder eller att föredragningslistan inte innehöll några som helst kontroversiella inslag är oklart. Dock var upplägget bra och mötet leddes på ett smidigt och värdigt sätt.

Mötet avslutades med utdelning av "Årets insats". En utmärkelse som delas ut till någon/några som på ett eller annat sätt gjort extraordinarie insatser under verksamhetsåret. 

Jag och Gunilla fick tillsammans denna hedersbetygelse och vi känner oss hedrade. Det är alltid stimulerande med uppmärksamhet och detta även när man är runt 70. Vi tackar!

Enligt motiveringen var det insatser och aktiviteter som initierades när pandemin slog till och all ordinarie tränings- och tävlingsverksamhet ställdes in. Ledstjärnan var att hålla igång med alternativt utövande och då framförallt med arrangemang riktade till ungdomskategorin.

Nu har vi inte varit ensamma om att lägga banor, sätta ut kontroller och fixa arrangemang. Det är många som bidragit på olika sätt.

Vanligtvis orienterar vi mycket men när alla tävlingar ställdes in hade vi både tid och lust att ändå levandehålla den kära skogssporten på något sätt. Vi utnyttjade våra samlade erfarenheter och kontakter för att "hålla grytan kokande".

Då och då har det varit lite extra utmanande. Tävlingsarrangemanget Vänersborgsmedeln, som avgjordes under tidig höst, krävde en hel del tankearbete, planering och kommunikation med förbund och myndigheter. Det blev ett annorlunda upplägg men på köpet också nya insikter om hur framtida tävlingar kan arrangeras. 

Sammantaget har vi haft innehållsrika dagar, veckor och månader som bara rusade iväg trots alla restriktioner, begränsningar och inskränkningar. Det är inte så dumt att vara orienterare!

Årsdag…

Under gårdagen var det födelsedagsfirande utomhus ackompanjerat av strilande regn. Bengt fyllde år och vi med barn och barnbarn uppvaktade med orientering, bad, grilleld och pastabuffé. Nederbörden visade upp sig från alla sina sidor typ lätt dugg, störtvariant och skurar. Men med regnskydd av allehanda slag gick det ändå bra att gratta en 69-åring.

Martin visade brorsonen Liam vem som fortfarande är herre-på-täppan mellan kontrollerna men den unge yngligen närmar sig. Vi undrar nu när farbror ska få juniorpisk?

Tungt …

Schlagerfestivalen blev en sen föreställning. Avancerad teknik gör att showen kring varje nummer blir minst sagt häftigt och det är häftigt att se. Men det drar ut på tiden och när omröstningen precis började anlände John Blund. Ögonlocken blev tyngre och gäspningarna kom allt tätare. Då återstod bara ett alternativ ... att krypa till kojs! Detta utan att se utfallet och det var först imorse som jag fick klart för mig att hårdrocken från Italien toppade. Det var överraskande men det blir knappast någon låt man går och smånynnar på. Lite överraskande att inte Tusse hamnade högre upp.Tyckte att hans låt var riktigt bra men uppenbarligen stack den inte ut tillräckligt.

Sammantaget var inte gårdagen någon lyckad blågul dag. Sverige fick pisk av Danmark i hockey-VM. När jag var yngre fanns det inte ens på världskartan ... att få stryk av danskarna på hockeyrinken nej, nej. Men nu har det hänt. 

En tung lördag var det förutom orienteringen under förmiddagen i branta bohusberg strax utanför Lysekil. Till och med vädergudarna uppskattade skogsspringet genom att bjuda på sol och blå himmel. 

Vad menas ...

Detta inspel har en bäring mot gårdagen då Folkhälsomyndigheten meddelade ändrade restriktioner för idrottsrörelsen. Påbuden var otydliga och tvetydiga och detta har märkts i kommentarer och uttalanden. Gissar att det under dagen har suttit ett antal handläggare/assistenter/konsulenter i förbund och organisationer som vridit och vänt på formuleringarna. 

Det blir gärna så när man kommer med yviga och svepande förordningar.

Jag är något förvånad över att flera myndigheter är så svävande och luddiga i sin kommunikation. Naturligtvis ska de i första hand vara experter och pålästa inom sitt sakområde men visst borde det finnas medarbetare som är skickliga på kommunikation och informationsöverföring. Detta särskilt när det gäller en så allvarlig och ödesmättad fråga som covidpandemin. 

Tror att det har skapats och fortfarande skapas mycket frustration och irritation enbart orsakat av otydlighet. När vi människor upplever något som luddigt strävar vi efter klarhet. Risken är att var och en skapar sin egen "klarhet" och då uppstår olika tolkningar och antaganden vilka kan bli oförenliga och motsägelsefulla och som konsekvens destruktiva.

Drar mig till minnes en anekdot som illustrerar vikten av klarhet och tydlighet. Det var en rörmakare som skrev till provningsanstalten och frågade om man kunde använda saltsyra för att göra rent rör invändigt. Provningsanstalten svarade:

Effektiviteten av saltsyra är obestridlig. Emellertid föreligger det faktum att klorvätesyrade salter är oförenliga med metallisk permanens.

Rörmakaren skrev och tackade. Han var glad att provningsanstalten tyckte att saltsyra var bra. Han fick ett irriterat brev tillbaka:

Provningsanstalten kan icke ta ansvar för bildandet av toxiska derivat vid applicering av saltsyra utan rekommenderar alternativ metod.

Rörmakaren tackade igen och tyckte det var hyggliga prickar som svarade en gång till. Den där lilla detaljen spelade ju ingen större roll. Då äntligen började provningsanstalten kommunicera. I ett telegram till rörmakaren skrev man:

Använd för helvete inte saltsyra, rören fräts sönder!

Usch så trist ...

Idag kom Folkhälsomyndigheten med vissa lättnader vad gäller idrottsutövande:

Dekreten brukar vara något svårbegripliga och så också idag. Nu ska dessa anvisningar tolkas och tydas. Vad är "mindre"? Vad menas med "enstaka tävling"?

Nu är detta egentligen inget problem för orienteringssporten. Under hela pandemin har arrangemangen präglats av att hålla avstånd, ingen trängsel och utomhus. Det som möjligen kan skapa huvudbry är uppmaningen "enstaka". 

Senast idag gavs det ytterligare ett tydligt exempel på hur påbud och uppmaningar kan omsättas i praktiken. Vi deltog i skaraborgsklubbarnas veteranorientering. Utdragna starttider, "självservering" vid start och mål och inte det minsta problem att hålla avstånd eller att hamna i trängselsituationer. Huvuddelen av de omkring 170 deltagarna var i åldersspannet 65-90 år. De allra, allra flesta har sannolikt fått sin första vaccindos och många även den andra. Just den här typen av arrangemang tillhör sannolikt de som kan betecknas som "lågrisk". 

Förstår dock att myndigheterna har bekymmer. Trots alla uppmaningar trotsar vissa grupperingar anmaningarna. Precis när dessa rader skrivs kommer flashmeddelanden som berättar om en stor demonstration i Göteborg. Polisen vädjar, bönar och ber och varnar om risk för böter men man bryr sig inte. Usch, usch och trist, trist! 

Det dunkelt sagda ...

Det bjöds på veteranorientering denna lite kylslagna majdag i skogarna sydväst om Lilla Edet. Detta vid den konstgjorda sjön "Blå lagunen". Friskt vatten och 14 grader lockade en och annan till ett bad. 

Omväxlande terräng och kul banor hade fixats till av OK Gipen. Som vanligt blev det eftersnack och som vanligt fokuserades många inlägg kring restriktioner och begränsningar vad gäller utövandet. Mycket intressant att höra hur olika tolkningarna och tydningarna är av myndigheternas och Svenska Orienteringsförbundets dekret. Konklusionen blir: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta!

Blomning ...

Det har blivit någon form av tradition att åka ut till kustbandet den här tiden på året för vandring och koll av vårblommor. Så också idag trots att graderna bara var lite över tio och solen kämpade för att tränga sig igenom molnslöjorna. 

Triften fanns där, gullvivorna också men även mandelblom och styvmorsviol. Ett "måste" under våren kan nu bockas av!

Tre stjärnor ...

- Vilka tre idrottskvinnor/män, nu aktiva eller historiska, skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?

Fick denna fråga plus några andra av en redaktör för en tidsskrift som bevakar "gamlingar" inom idrottsvärlden. 

Mitt svar: Det var en svår fråga. Det finns så många som jag beundrat genom åren. Som tonåring slukade jag böcker och reportage om idrott. Minns att jag så fascinerades av etiopiern Abebe Bikila. Han vann OS-guld i maraton 1960 och han sprang barfota! Fyra år senare, i Tokyo, försvarade han sitt guld. En enorm prestation!

Vid fikabordet vill jag också se Wilma Rudolph, som kallades "den svarta gasellen". Hon vann tre guld på OS 1960. Hon hade en tuff uppväxt och led av polio under barnaåren men blev botad och satsade då på en idrottskarriär. Hon var så "great" på många sätt!

Den tredje personen blir orienteringssportens regerande drottning Tove Alexandersson. Hennes suveränitet, otroliga fysiska kapacitet och förmåga att fokusera och prestera kan man inte annat än förtrollas av. 

Härlig långhelg ...

En fulltecknad långhelg inleddes med sol och 24 grader och avslutades med regn och åtta plus. Men under "roadtrippen" hade vi gött väder och dagarna präglades av orientering i de östra delarna av Skaraborg. Vi sprang själva och så åskådade vi EM i orientering via TV. Men ... vi hann också med bangolf och frisbeegolf och födelsedagsfirande. Det var sammantaget en häftig helg och mycket umgänge med äldsta barnfamiljen. Skratten var många och Gabbes finurliga reflektioner är bara så underhållande.

I skogen går det bara fortare och fortare för juniorerna. Dessutom ökar orienteringsskickligheten. Denna helg blev det också mycket uppenbart att jag inte längre matchar barnbarn #2. Tungt ... nej, nej bara så häftigt att se hur han utvecklas ... men det viktiga är att han själv är road och känner förnöjsamhet.

Det blev en härlig avslutning på helgen genom två EM-guld för Sverige. Det är så imponerande och Tove Alexanderssons framfart är magnifik.

En höjdarhelg kan nu läggas till handlingarna!

Hjobesök ...

På den lilla "roadtrippen" i östra Skaraborg har det idag iväg till Högaliden väster om Hjo. Där har Hjobygdens OK sin klubbstuga och där bjöds det på Veckans banor i flack men pinnig terräng. Olika terrängtyper har det bjudits på alla dagar så att man får tillämpa olika tekniker = bra träning/skolning för äldsta barnbarnen och naturligtvis den äldre generationen.

Eftermiddagen bjöd på EM i sprintorientering. Knock-out-sprint stod på programmet. Det blev en riktigt spännande uppgörelse och en bra TV-produktion. En stor kontrast i jämförelse med sändningen från torsdagens sprintstafett. 

Så imponerad man blir av Tove Alexandersson. Idag underströk hon verkligen vem som är den regerande skogsdrottningen!

Födelsedag ...

Idag påbörjades det 72:a solvarvet. Det var på dagen 71 år sedan jag föddes strax före lunchtid på Betania-sjukhuset i Dundee, Sydafrika. I mitt pass står det dock att jag är född i Uppsala. Här har den svenska byråkratin inte hängt med. Mina föräldrar arbetade för SKM som hade sitt huvudkontor i Uppsala och därför angavs detta som födelseort. 

Denna dag inleddes med uppvaktning av första barnfamiljen som var på plats på Billingehus i Skövde och andra barnfamiljen som deltog via facetime. Sedan följde som sig bör ett orienteringslopp på en mycket tekniskt krävande och utmanande bana öster om Tibro. Vi bodde där under förra århundradets tio sista år så det var lite grann av en återvändardag. 

Efter loppet väntade pizza på det klassiska stället i Tibro. Klassiskt då pizzorna är av kolossalformat. Så var det för drygt två decennier sedan och innehavarna har "vårdat" sitt varumärke. Det blev utesittning då graderna var runt 20.

Under sen eftermiddag väntade så frisbeegolf. En sport jag inte utövat särskilt många gånger och var därför fullständigt chanslös i kampen med yngre generationer. Efter denna match behövdes lite vila som uppladdning inför kvällen och en stor stark kommer att sitta bra!

Roadtrip ...

Idag påbörjades en kortare "roadtrip" med äldsta barnfamiljen. Från att ha rest mycket innan pandemin har det blivit minimalt med resor och hotellboende det senaste året. Men förhoppningsvis vänder det snart. Nåväl, det gäller nu att träna upp och förbereda sig så under långhelgen blir det tre orienteringar i östra Skaraborg med övernattning - alltid något!

Varmgraderna öste in över Västergötland denna Kristi himmelfärdsdag och årets hittills högsta notering noterades - 24 grader!!! Det var nästan hett i Rydskogen med all sin vårblomsterprakt. 

Under eftermiddagen handlade det om att spana in EM-sprintstafetten i orientering som avgjordes i Schweiz. Sverige tog silver men det var ingen höjdare. Det handlade huvudsakligen om ett löpbetonat gatlopp med synnerligen enkel orientering.TV-sändningen var dessutom ingen höjdare. Skärpning blir signalen som skickas till Internationella Orienteringsförbundet! 

Nu väntar thaibuffé utomhus i kvällssolen - en bra start på roadtrippen!

Långtur som alternativ ...

Idag fixade vädret till sig ... vilket inbjöd till en långtur på mtb-cykeln. Det blev över 35 kilometer enligt gps-rutten. Den första något längre turen denna kylslagna om inte iskalla vår. Det märktes tydligt att de senaste dygnens regnande var intensivt. Oj så mycket vatten det forsade i bäckar och fall.

Det fanns också veteranorientering som alternativ men arrangerade klubb valde att förenkla och "rationalisera" upplägget genom att utnyttja samma kontroller och bansträckningar för flera olika arrangemang. Inte så utmanande att för tredje gången på kort tid söka upp samma stenblock, sankmark eller punkthöjd. Dessutom är terrängen inte särskilt gästvänlig i vissa partier. Det räcker med att passera stormfälld skog, bråte och pinnar i en salig röra som mest två gånger. 

En och annan nyhetsflash plingade till i mobilen. Det var meddelanden från regeringen att från och med början på juni får orienteringstävlingar arrangeras med ett deltagartak på max 150 personer. Det låter positivt om nu bara smittspridningen stagnerar. 

Dock är det otydligt om vad siffran 150 innebär. Gäller det enbart för start- och målområdet eller hela stora skogen? Detta har ännu inte myndigheterna klargjort.

Bara regn ...

Dagen idag var en blöt heldag. Det har tokregnat och vätan har inte tagit paus någon enda gång. Nu måste västsveriges vattenreservoarer vara fyllda med råge!

Men det ihärdiga strilandet medförde att ett antal prylinköp som legat på vänt en längre tid kunde expedieras. En tisdagsförmiddag är generellt bra för shopping då det oftast är glest i affärerna även när det inte är pandemitider. Så skönt det är att nästan solo kunna glida fram mellan butikerna och snabbt beta av inköpslistan. 

Dagens fysiska aktivitet fick flytta inomhus. Ett undantag som tas till när vädergudarna är på extra dåligt humör. Ambitionen är annars att alltid försöka vara utomhus några timmar dagligen. 

Det blev ett besök i klubbanläggningen där ett hyfsat gym har byggts upp genom åren i källarplanet. Det finns utrustning och hjälpmedel för att både fixa flås och bygga muskel. En annan fördel i jämförelse med kommersiella gym är att man kan utnyttja lokalen själv eller tillsammans med någon/några man dagligen umgås med. En åtgärd som initierades när pandemin slog till men frågan är om upplägget kanske ska bli permanent. Fördelarna är många. Av bokningslistorna framgår att det varje vecka brukar vara 10-20 medlemmar som bokar in en timma. 

Skattjakt ...

Förra veckan hittade OL-kompisen Tomas, TOK kalkad, en bronsåldersskatt strax söder om Alingsås. Det måste ha varit hur häftigt som helst. Man undrar också hur många ännu oupptäckta skatter som ligger under stenblock eller i en hålighet någonstans i någon skog.

Gissar att det är fler än jag som numera inte passerar en stenhög i storskogen utan att kosta på sig ett extra ögonkast eller titt. Naturligtvis inte när det är orienteringslopp utan när man "Naturpassar" eller deltar i en Hitta ut-aktivitet. Hittills har inget ovanligt upptäckts förutom några förtvinade ölburkar, en avbruten skidstav, några rostiga konservburkar och en stickad luva. 

Dock är det väldigt sällan jag träffar på större mängder skräp eller avfall. Det var betydligt mer för tre-fyra decennier sedan. Då fungerade många gånger skogen som en soptipp. Men en större miljömedvetenhet, skräpkampanjer och naturligtvis en strikt lagstiftning har minskat skräpmängden. Bra det!

Värre tycks det vara i sjö och hav. Nästan dagligen rapporterar media om olika former av utsläpp som skitar ner. Det märkliga är dock att lagstiftningen haltar. Det finns inte tillräckligt med regelverk som förhindrar vare sig kommersiella aktörer eller fritidsfolk att skräpa ner. Det är inte bra!

Slitsamt ...

Helgens två dagar handlade om orientering, vad annars? Det var utmanande med besked då terrängen bägge dagarna handlade om mycket stark kupering och dessutom en hel del sten, pinnar och annat löphindrande på marken. Banläggarna hade dessutom säkrat sig om att deltagarna skulle få-lite-att-bita-i. Så var det!

Lördagens banor var lagda vid Gipenäs beläget mellan sjöarna Store och Lille Väktor. Där byggde min moderklubb OK Gipen en stuga för drygt 70 år sedan borta från all ära och redlighet ... alltså avlägset beläget. Man undrar hur tankarna gick när man fattade beslut om att bygga just där och i en omgivning med brutal terräng i fråga om kupering och framkomlighet.

Under ungdomsåren tillbringades mycket tid där och åtskilliga övernattningar gjordes. Träning stod på programmet. Detta på synnerligen schematiska kartor. Nu har dock en ny högklassig karta tagits fram. Men några större förändringar i terrängen har inte skett. Det är fortfarande vresigt, branterna är rejält stora och varje kurva uppfyller med råge måttet fem meter.

Äldsta barnbarnet var på plats och han fick naturligtvis höra om alla dråpliga händelser som tilldragit sig där genom åren - nja inte riktigt allt ...

Under söndagsmorgonen tokregnade det men äldsta barnfamiljen föreslog resa till Hestrafors norr om Bollebygd. Inte mycket att resonera om och att komma med invändningar typ "det är långt dit" finns inte i den hogedalska OL-vokabulären. 

Lagom till start upphörde nederbörden och det var bara att bita ihop och ge sig iväg över bushiga och steniga partier. Liksom gårdagen var det hela kryddat med stark kupering.

Kartan var av toppklass och detsamma gällde banorna men det sliter på åldrande kropp. Nu gäller det att vila upp sig och samla kraft till kommande långhelg!

Protest ...

Idrotter protesterar, idrotter har fått nog!

Idrotter vill kunna tävla, på haven och i skog!

Ja ungefär så kan man sammanfatta några idrotters skarpa skrivelse under gårdagen till regeringen. Några utdrag:

Vi förbund engagerar tillsammans fler än 420 000 medlemmar som mår bra av att idrotta på vatten, väg och i skogen. Vi ger så mycket glädje och fysiskt och psykiskt välmående, som många behöver lite extra av i dessa tider. Vi jobbar alla mot samma mål och vi vill ställa om, inte ställa in.

Vi välkomnar att regeringen och Folkhälsomyndigheten vill öppna upp för vissa aktiviteter, särskilt att barn och ungdomar tillåts börja tävla igen utomhus. Det kommer betyda mycket för många. Men, det vi inte förstår är hur de kanske mest smittsäkra och hälsofrämjande verksamheterna ändå förbjuds av regeringen.

Gemensamt för våra idrotter är att tävlingsområdet är beläget utomhus och sträcker sig över mycket stora ytor. Att leta efter kontroller i en skog, segla jolle ikapp eller cykla längs en landsväg kan inte leda till smittspridning. Men det är precis det som ni signalerar när regeringen förbjuder våra tävlingar för att vi är på en plats som vi inte kan sätta upp staket runt eller bygga väggar och tak kring. Här haltar logiken.

Det är dags att regeringen tar sitt förnuft till fånga och tillåter oss att få bidra till ett starkare, friskare och gladare Sverige, med barn, ungdomar och vuxna som mår bättre fysiskt och psykiskt.

Björn Eriksson, ordförande Riksidrottsförbundet

Olof Granander, ordförande Svenska Seglarförbundet

Stefhan Klang, ordförande Svenska Cykelförbundet

Maria Krafft Helgesson, ordförande Svenska Orienteringsförbundet

Lars Martinsson, ordförande, Svenska Kanotförbundet

Henrik Nöbbelin, ordförande Svenska Triathlonförbundet

Johan Storåkers, ordförande Svenska Friidrottsförbundet 

Nu inväntas någon form av svar/uttalande/yttrande. Sannolikt blir det något i stil med "man är medveten om" eller "man förstår" eller "tyvärr är det så att vissa drabbas mer än andra".

Jag tror inte att man gör något omtag som leder till undantag för några idrotter. Policyn och inriktningen har varit att behandla alla lika även om de är väldigt olika. 

Tyvärr har restriktioner och åtgärder mer haft sin utgångspunkt i rådande lagstiftning och regelverk än att bedöma vilka situationer eller aktiviteter som är mer eller mindre riskfyllda.

Vraka och välja ...

På programmet igår stod det orientering, men var ... det var frågan. Pensionärsorientering strax utanför Skara lockade inte. Erfarenheterna är inte så goda vad gäller terrängen vid Petersburg; pinnigt, snårigt och bushigt! Ett annat alternativ var göteborgarnas veteranrace som denna torsdag var förlagd till Alingsås. Runt Hjortgården har vi sprungit många gånger och man kommer ihåg och känner igen stråken. Alltså, något tveksamt och då det dessutom regnade och blåste småsnålt blev det ingen resa till potatisstaden. Återstod att vänta in kvällen och då ett arrangemang i Skaraborg vid Stumpebo strax söder om Grästorp. Där arrangerade Bengt och Birgitta poängtävling för Främmestads IK. 

Det blev en tur österut under sen eftermiddag då vädret blev bättre och solstrålar trängde igenom molntäcket. En bana i flack terräng väntade och framkomligheten denna tid på året var klart bra. Efter målgång bjöds det på fika och eftersnack och på tapeten som vanligt utsagor, förhoppningar och undringar om det kommer bli några riktiga tävlingar detta år.

Vårrus ...

Denna vecka är det Vårrusvecka i Vänersborg. Den egna klubben har i ett par decennier arrangerat denna aktivitet en majkväll varje år. Tusentals tjejer deltar årligen i denna folkfest. Men pandemin slog stopp för arrangemang både förra året som i år. Nåja, slå stopp är kanske inte rätt beskrivning. Istället har ett coronaanpassat upplägg skapats. Ett upplägg som är utspritt under en vecka på tre olika platser. Kontakter, kommunikation och samspel sker via en specialframtagen app. Denna vecka har omkring 1000 tjejer anmält deltagande. Det är visserligen bara en knapp fjärdedel i jämförelse med under normala förhållanden men ändå.

Vårruset är en viktig inkomstkälla för klubben och nu handlar det om att levandehålla  arrangemanget. Många ideella arbetsinsatser görs med allt från ledningsansvariga till de som snitslar banor och packar "goodiebags". Gilla läget och anpassa sig till läget är det som gäller!

Ruskigt rusk ...

Idag var vädret riktigt uschligt, några plusgrader, blåsigt som det oftast är i Vänersborg och strilande regn. Det hindrade inte en skogstur i ett område där en orienteringskarta ska revideras och uppdateras. Under tiotalet år har den legat i träda på grund av mycket bush och ungskog men nu har allt detta växt upp och växt till sig. Det är ett härligt flackt och detaljrikt område. Dock krävs det en del arbete för att få till en aktuell karta. Arbetet har precis påbörjats och om någon månad eller två ska det hela vara klart.

Nu är detta inget som klubbmedlemmarna gör själva utan professionell kompetens är anlitad.

Terrängbesöket idag var egentligen en förberedelse inför ett kommande arrangemang. Lämpliga parkeringsområden samt start- och målplats kollades in. Det gäller att vara i startgroparna när väl pandemin förhoppningsvis släpper sitt grepp.

Mystiskt ...

– Man kan säga att de mest smittsäkra idrotterna är de som drabbas hårdast!

Detta konstaterande gör Anna Setzman, pressansvarig på Riksidrottsförbundet, i dagens upplaga av Dagens Nyheter. Mellan raderna kan man utläsa en uppgivenhet och förtvivlan över regeringens och myndigheternas agerande trots att idrottsrörelsen under lång tid försökt att informera och upplysa beslutsfattare om de faktiska förhållandena.

I veckan startar i Stockholm Sankt Erikscupen i fotboll med hundratals barn- och ungdomsmatcher på små planer. Men samtidigt är det förbjudet för barn att orientera i skogen. Det är inte konstigt att man tappar hakan och blir fullständigt mållös.

Nästan dagligen läser man i tidningarna om smittspridning på elitnivån i fotboll, handboll, ishockey, basket osv. Ingen verkar bry sig. Man låter det fortgå och det accepteras från regerings- och myndighetshåll. Hur är tillvägagångssättet överhuvudtaget möjligt och acceptabelt? Är det så att man inte vågar utmana de stora folkkära idrotterna när det bara är ett drygt år kvar innan nästa riksdagsval?

Idrottsministern försökte igår kväll komma med någon form av förklaring i ett mejl till Orienteringsförbundet: Detta är något vi måste komma till rätta med. Barns rörelse har varit prioriterad för mig som idrottsminister under hela pandemin men vi har haft utmaningar just i hur lagstiftningen ser ut och det är uppenbart att de här aktiviteterna kommer i kläm på grund av det. Det vill jag lösa så snabbt som möjligt.

Ett kryptiskt svar och ett undanglidande sådant. Frågan om att de mest smittsäkra idrotterna drabbas hårdast vad gäller restriktioner och begränsningar är definitivt inte ny! Idrottsministern har uppvaktats vid flera tillfällen av olika företrädare men uppenbarligen inte förstått, begripit eller hajat. Vad är det man försöker dölja, hemlighålla och undanhålla?

Nu blev det väl fel ...

Förra veckan proklamerade Kultur- och idrottsministern med stolthet och handlingskraft att nu tillåts barn- och tonåringar att tävla igen. Visserligen bara en match eller ett lopp i veckan men ändå en öppning och lättnad i jämförelse med tidgare. Det lät ju bra och förväntansfulla juniorer sa: äntligen!

Men, men, men det var ju inte sant. Lättnaden gällde häpnadsväckande nog bara för idrotter där man fysiskt är mycket nära varandra på begränsade ytor och planer. Däremot får utomhusidrotter som exempelvis orientering, segling, löpning, rodd, kanot, cykel och triathlon inte några lättnader. Detta trots att man uppfyller kraven på avstånd och minimalt med trängselrisker.

Man undrar hur tankarna går hos idrottsministern, hennes bisittare och handläggande underhuggare. Hur man än tar i och anstränger sig är det svårt att upptäcka någon form av logisk skärpa och konsekvenstänkande. Påpassligt nog gjorde sig också ministern ifråga sig oanträffbar när media under helgen försökte få en förklaring eller motivering.

Onda tungor hävdar att det enbart var ett utspel för att få lite publicitet och ett sätt att flörta med sympatisörer inför nästa års riksdagsval ... ja vem vet!?!

Orienteringsförbundets ordförande Maria Krafft Helgesson reagerade kraftigt och var inte nådig i sin första kommentar:

- Här måste något ha blivit väldigt fel från ansvariga myndigheter. För det första: hur är det ens möjligt att vi skiljer på barn och ungdomar som nu får tävla i vissa idrotter men inte i andra ... och kom inte och säg till mig att smittorisken är större i en skog än på en fotbollsplan! 

- För det andra: hur kan nyhet publiceras där man låter påskina att lättnaden omfattar alla idrottande barn när det inte är sant? Vi som förbund vill alltid vara snabba att informera beslut till våra föreningar och nu hann detta bli direkt vilseledande vilket så klart är mycket olyckligt för alla våra barn och ungdomar som väntar på att få tävla. 

- Jag är oerhört besviken, inte minst när orättvisan nu så tydligt drabbar barnen specifikt. Gör om och gör rätt, det är min tydliga uppmaning till dem som sitter på makten.

Nu återstår att se hur lång tid det tar innan ministern "pudlar" och kommer med långrandiga bortförklaringar, undanflykter och förevändingar.

Skador och defekter ...

Idag trodde jag att vi hade kört fel ... hade vi hamnat på grönytorna i närheten av ett konvalescenthem eller? Ur buskar och snår hördes jämmer och klagan. Det var kotförskjutningar, knäskador, artroser, gubbvad, värk och smärtor som mer eller mindre omöjliggjorde någon som helst förflyttning. 

Nu handlade det inte om felnavigering. Vi hade kommit rätt ... till start- och målplatsen för dagens orientering. Ynkandet och kvidandet kom från orienterare som precis stod i begrepp att ta sig an den branta uppförsbackan till den första kontrollen. En kvinna som närmade sig de 80 suckade mest; det värker både i knä och rygg så jag får stå över den längsta banan idag!

Den initierade vet att skadesnack och att kommunicera kroppsliga defekter är mer eller mindre genetiskt betingat bland de som en gång i livet valde skogssporten. Yngre generationer som hör och lyssnar på vad som sägs tycks bli både förskräckta och bestörta. Speciellt när det senare framkommer att den som enligt egen utsaga "linkat och hasat sig runt" har en tid bland de absolut bästa. 

Nåväl efter denna inledande upplevelse var det bara att ge sig iväg ut i storskogen söder om Bollebygd. Det bjöds på kuperad och lättframkomlig terräng, bra banor och skönt förvårsväder. Ett härligt löp!

Valborg till skogs ...

Våren välkomnades under valborgskvällen mitt på en stor mossig mosse i Skaraborg. Vi och äldsta barnfamiljen var inviterade av grannklubben Främmestads IK. Det började med svår orientering i rejält vildmarksbetonad skog. Målet var förlagt på en liten fastmark av det speciella slaget - med en ölpub!

Efter ombyte väntade grillelden och med det följde skönt eftersnack i den ljumma vårkvällen. Härliga skratt hördes över nejden och när solen sänkte sig och kvällsmörkret smög in blev det uppbrott. Uppbrott efter en härlig kväll med gamla och en del nya bekantskaper. Ett nytt sätt att fira Valborg!