Annorlunda ...

Valborgsmässoaftonen vid Vänerstranden är folktom. Vanligtvis brukar det vara packat med folk, tal till våren och skönsång. Men när kvällspromenaden passerade förbi fanns det bara en stolt flagga på plats.

Coronavågen har eskalerat här i väst, försiktighetssignaler hörs och syns på allt fler ställen. Idag avbeställdes också sommaraktiviteterna med barn, barnbarn och syskon. Tanken var cykling till och vistelse på Gotland. Det blir av förklariga skäl inget. Naturligtvis tråkigt, trist, bedrövligt, ledsamt och allt det där men nu finns inte utrymme för ojande, suckande, jämmer och beklaganden. Visst blir det tomt i planeringskalendrar och agendor men de lär efter hand fyllas på när alternativa sysslor växer fram. För orienterare och friluftsmänniskor finns ju ändå skogen och naturen där för upplevelser och avkoppling.  Cykelturer lär det också bli fast då i närområdet. En annorlunda sommar väntar.

Rutinprägel ...

Den ena dagen är det si och den andra dagen likadant. Ja, så skulle man kunna beskriva inledningen av årets artonde vecka. Frukost vid åttasnåret, läsning av fyra-fem dagstidningar på paddan och ytterligare uppdatering genom att läsa några bloggar och kolla av mejlboxen. Förmiddagsfika innan datorn sätts på och utskrift görs av dagens orienteringsbegivenhet. I måndags var det SAKO-klubbarnas veckans bana och igår veteranrace och detta på Hunneberg respektive Slätthult i Trollhättans södra delar.

Det är tomt och öde på parkeringsplatserna i anslutning till start och mål. Inte en enda orienterare syntes. 

Efter loppet ombyte till torra kläder och så blir det hemfärd. Så intas en sen lunch som tillagades under en förmiddagstimma. Fåtöljen väntar därefter och då kan man i lugn och ro begrunda dagens orienteringslopp samt ladda upp gps-rutten på Livelox. Så blir det ytterligare halvannan timma med paddan i fokus innan kvällspasset i form av promenad eller cykeltur. Nära och kära kontaktas via sociala medier innan rapport och TV-serie. Just nu handlar det om "Strangers" på TV4 play. Naturligtvis missas inte heller frågesporten Primetime vid slaget åtta och detta på mobilen. John Blund slår till efter tio och så var dagen över. 

Hur var det nu ... jo ena dagen är det si och den andra dagen likadant ... men absolut ingen leda, tristess eller långtråkighet!

Så kan det gå ...

Den pågående epidemin ställer till det i både stort som i smått. Igår hade jag ett facetime-samtal med en nära bekant. Han jobbar som rörmokare och berättade om ett omfattande arbete som han genomfört nu i dagarna.

I allt fler lägenheter och offentliga lokaler väljer fastighetsförvaltarna att sätta in så kallade energisnåla vattenblandare. Enligt studier minskar dessa varmvattenanvändningen med upp till 25%. Bra så, men sanningen är också den att det inte är helt okomplicerat att använda dessa vilket skapat mycket irritation och frustration. Man kan exempelvis inte tvätta händerna med varmt vatten eftersom man med ena handen då måste hålla upp samt flytta spaken till högsta läget för att komma åt det varma. Om man släpper spaken fjädrar den automatiskt tillbaka till vad man kallar ett "komfortläge". Alltså, blir det omöjligt att tvätta händerna om man nu inte är en fena eller en snitsare på enhandstvätt, hur nu det går till.

Har personligen stor kännedom och erfarenhet av detta då vi i samband med stamrenoveringen för ett halvår år sedan också fick nya blandare i kök, badrum och toaletter. Det är sedan dess inte bara en svordom eller förbannelse som har slunkit ut mellan läpparna.

Den goda tanken med energibesparande kranar har blivit den goda sakens fiende i dessa coronatider då bland annat mycket noggrann handtvätt med varmt vatten ständigt rekommenderas och påtalas från myndigheter för att minska smittorisken. 

Den regelbundna handtvätten är alldeles speciellt viktig inom vårdinstitutioner, på sjukhus och äldreboende. Dock har många av dessa över tid försetts med energisnåla blandare med konsekvensen att handtvätten har blivit minst sagt omständig om inte omöjlig. För att råda bot på detta inkallas nu rörmokare för att åtgärda problemet. Det är en ganska enkel åtgärd - när man vet hur! Dock blir det ett stort arbete när alla kranar på vårdinrättningar måste justeras.

Man undrar också så där i förbigående hur det har varit med kvalitén på nödvändig handtvätt innan coronaviruset kom. Hur många influensor, förkylningar och kräksjukor hade undvikits om vi inte hade haft dessa energisnåla vattenblandare?

Det är bra att samtala, man lär sig då oftast något nytt. Nu vet jag hur man gör för att kunna tvätta händerna ordentligt ...

Kartfix ...

Under gårdagen fuskade jag några timmar som kartritare. En syssla som jag då och då kastar mig över. Ibland krävs det mindre justeringar och revideringar när orienteringskartor behöver lite uppdatering. Det är ungefär så långt kompetensen men framförallt lusten sträcker sig. Trots att jag älskar att vara ute i naturen och speciellt när det sammanfaller med något orienteringsrelaterat triggar inte kartritning igång lustkänslor. Det beror kanske på att det är ett "pilljobb" eller så handlar det om att man måste ha tålamod - det har aldrig varit min starka sida!

Jag både beundrar och avundas kartritare, de är inte så många, för deras skicklighet och förmåga att uthärda timmar av ensamhet, koncentration och ett ständigt krav på "beslutsfattande". 

Förutom rekognosceringsjobbet i skogen krävs också timmar framför datorn när allt sammanställs till en digital enhet. Man märker orutinen när man ger sig i kast med applikationen OCAD - en programvara som i stort sett har monopol i hela orienteringsvärlden. Det är ett windowsbaserat program och som mac-människa sedan drygt fyrtio år har det alltid varit utmaning att sätta sig framför en "pc". Men det går!

Överhuvudtaget är och har orienteringssporten fortfarande sin absoluta hemvist i windowsvärlden trots att Apple har blivit så stora. Det finns förhållandevis mycket få applikationer och programvaror för en mac-entusiast.

Väl hemma och några kvällstimmar senare är uppdateringen klar. Nu ska underlaget duga så där för en kommande träningsaktivitet i den egna klubbens regi!

Svankoll ...

Fina vårkvällar inbjuder till cykelturer som alternativ till allt skogsspring. Man upptäcker då en hel del fina platser och passager i närområdet.

Nygårdsängen är ett naturreservatet i direkt anslutning till Vänersborg vid sjön Vassbottens östra sida. Det är ett våtmarksområde med olika vatteninsekter och groddjur. Stranden och de små "sjöarna" har ett rikt fågelliv. Området utgörs av gamla lertäkter som en gång i tiden tillhörde Nabbensbergs numera nedlagda tegelbruk som hade anor från 1700-talet.

Under gårdagskvällen som var vindstilla (ovanligt för att vara Vänersborg) och med behagliga grader spanades den ensamma svanen in. Den var helt allena och detta kanske beroende på att den anammat uppmaningar i tiden typ "social distans" ... "håll avstånd" ... "undvik närkontakt".

Posering ...

Det är nu en dryg månad sedan det gjordes ett gymbesök. Rådande restriktioner är huvudorsaken men dessutom har vädret varit bara så bra för utomhusvistelse. Vanligtvis brukar också besöken minska under vår och sommar. Dock kommer det uppmuntrande nyhetsbrev och påbud från gymmet med jämna mellanrum. 

Uppmaningar att man ska hålla igång, vara utomhus och att det-går-utmärkt-att-köra-balansövningar-vid-strandkanten! Sagt och gjort ... det är bara att lyda!

Gårdagen bjöd på kontrollutsättning under halvannan timma innan Gunilla hävdade att det skulle vara såååå underbart med ett dopp i Vänerns böljor. Sagt och gjort ... det är bara att lyda! Det underbara handlade om ungefär tio grader. Så det blev en kort, mycket kort vistelse i vattnet innan balansträningen påbörjades. Detta på en undanskymd plats för att bespara medmänniskor en trist uppsyn eller kanske en skrattretande (till)ställning.

En annan utmaning dessa tider är att hitta en radio- eller tv-kanal alternativt en dagstidning som inte lagt eller lägger mycket krut på coronarapporter. Visst ... det är bra med ett ständigt nyhetsflöde och kontinuerlig uppdatering men emellanåt vill man bara utbrista det-räcker-nu-för-stunden!

Ris och kyla ...

Snårigt, risigt och bushigt! Det var signumet för OK Gipens Veckans bana som var lagd i terrängen vid Ryrsjön söder om Lilla Edet. Några nya vresiga hyggen förstärkte det hela så det var bra "pannbensträning" under tidig torsdagseftermiddag. Efter loppet väntade bad i iskalla Ryrsjön. Det blev inte många simtag, egentligen bara ett supersnabbt dopp. Uppe på landbacken igen kändes det dock skönt ... skönt att inte behöva vara kvar i blötan!

Efter lopp och dopp ställdes kosan till Ströms slottspark där lunch i form av medhavd räksallad intogs innan airpodsen sattes i öronen och lyssnandet på Ghettokungen av Sammy Jeredi fortsatte. Så gick det ytterligare några timmar innan hemfärden och där väntade halvannan timma framför datorn. Nu gällde det att fixa till banor för nästa veckas orienteringsutbud i Vänersborg. Det är fullt upp!

Kusttur ...

Klarblå himmel, solen skiner, graderna är tvåsiffriga och Stångenäs AIS inbjuder till Veckans banor i Brastad inte så långt från Lysekil. Inte den minsta tvekan, dit drar vi!

Alltså, avsattes gårdagen till ytterligare en kustresa. Parkeringsplatsen vid fotbollsarenan i Brastad låg öde när vi tog den i besittning. Ombyte i det sköna vädret, jogg iväg till startpunkten, gps-klockorna sattes på och så bar det iväg.

Vi sprang en bana som sträckte sig i bebyggelsen och bergspartierna i samhället. Det är bitvis brant och kuperat och lämningarna efter stenhuggarnas framfart är många. Några spännande sträckor bjöds det på och det gällde verkligen att ta sig en tankeställare. I bohuslänsk terräng handlar det oftast om att redan i början på en sträcka bestämma vägvalet. Man kan inte ha strategin det-ger-sig-efterhand.

Efter loppet väntade Lysekil och Pinneviksbadet. Sommartid brukar det vara fullpackat där på gräsytor och klippor men nu var det bara ett och annat pensionärspar som lapade sol på medhavda baden-baden.

Det blev några sköna timmar med medhavd lunch och ljudbok i öronen. Innan hemfärden blev det en tur ut på Stångehuvud. Bohuslandskapet lockar alltid trots all granit och frånvaro av växtlighet.

Badpremiär ...

Igår hände det. Årets första utebad eller snarare snabbdopp. Detta i Stora Hällesvattnet på Herrestadsfjället. Av nedanstående foton framgår med all tydlighet gradantalet.

Innan avsvalkningen sprang vi Veckans bana i regi av Uddevalla OK. Detta i härlig och rejäl vildmarksterräng. Denna tid på året brukar det vara genomblöta mossar men nu var det torrt och lättforcerat. Trots detta blir det långa kilometertider i den orienteringskrävande terrängen.

Vi dröjde oss kvar flera timmar i det underbara vårvädret och njöt verkligen av tillvaron. En och annan vandrare passerade förbi annars var det mycket tyst på "fjället". Den gamla gården Åleslån är verkligen en idyllisk plats som nu sköts om av Friluftsfrämjandet. Där kan man slå sig till ro många timmar, speciellt när solen värmer på och himlen är blå. 

Inlandstur ...

För orienterare i "nöd" (= inga tävlingar) känns det bara så bra och skönt med alternativa utbud. Efter tips från kompisarna Robert och Ingrid drog vi åt sydost denna måndag. Vi passerade Vårgårda där vi gjorde ett snabbesök på kommunkontoret för att hämta Hitta ut-kartor. Målet var Yxnås narturreservat. På vägen dit planerades färd genom Tånga hed där jag tillbringat många veckor när jag gjorde lumpen och sedan repmånader. Detta triggade dock igång kräkreflexer när trista minnen framkallades och därför blev det en omväg. 

Yxnås är en idyllisk plats där gammaldags jordbruk bedrevs länge på de små och steniga tegarna. Miljön känns behaglig, lugn och stilla. I området fanns ett antal kontroller som besöktes. Vi mötte flertalet andra vandrare som sökte upp kontrollerna och noterade kodbokstaven i den speciella appen på sina mobiler. "Hitta ut" tillhör inte den aktivitet som nördiga tävlingsorienterare vanligtvis utnyttjar men hela konceptet är smart och passar så bra i dessa eländiga tider.

I vederbörlig ordning var det långt mellan borden på "utekaféet" och skaffning fick man själv  hålla sig med. Men fikat satt perfekt efter kontrolltagningen.

Sedan bar det iväg till Kvinnestad. Det är egentligen ett ställe som också utlöser obehagskänslor. Minns än idag hur en rödsprängd och överviktig överstelöjtnant frustande och spottande skrek: 514 Hogedal, jag hör stridsvagnsbuller från Kvinnestadshållet - agera! Kommer inte ihåg vad jag svarade eller gjorde. Sparkade förmodligen lite i gruset och kanske muttrade jag något om att larma kompanichefen. 

Idag handlade det dock om att besöka Kvinnestadsborg där det enligt historikerna lär ha funnits någon form av försvarsanläggning, en träborg, för många sekel sedan. Nu finns där bara några stora grushögar och klippblock kvar. Bland dessa lämningar fanns fyra kontroller som snabbt blev avbockade. Det var nära att det också blev årets första bad. Vattnet kändes skönt och någorlunda behagligt vid badplatsen på den sydvästra delen av borgområdet. Nästa gång en badplats passeras blir det förmodligen årspremiär!

Tajt program ...

2011 arrangerade den egna klubben SM-stafetten i orientering. Detta i ett område strax söder om Vänersborg. Igår avverkades Veckans bana i terrängen där kampen avgjordes om SM-medaljerna. Det var några år sedan jag senast sprang i den skogen. Denna tid på året är terrängen där bara så bra. Det är inte en massa ris och bush som förhindrar framfarten. Dessutom är sikten god. Naturligtvis blir det lite lättare orienteringstekniskt men hellre det än "bushfighting". 

Det har varit mycket orientering under helgen - som vanligt! Kommande vecka har klubben ansvaret för SAKO-klubbarnas gemensamma träningsbanor. För att tillgodose alla kategorier av orienterare har ett 40-tal kontroller placerats ut. Ett jobb som vi gjort tillsammans med klubbkompisarna Tommy och Robert. Nu är det bara att hoppas att ingen river ner kontroller eller på annat sätt sabbar arrangemanget. Väderprognosen pekar på härligt och varmt vårväder så det lär bli en del som söker sig till träningsområdet i direkt anslutning till Ursands Camping som drivs av Bert Karlsson. Kanske vågar man sig på ett dopp i vänerböljorna.

Söndagskvällen avslutades med inplockning av kontroller. Det är många aktiviteter på gång så åtgången/behovet av kontrollskärmar är stort. Det gäller att så snabbt som möjligt efter avklarad aktivitet hämta in kontrollmarkeringar. 

Den initierade vet att det emellanåt brukar vara besvärligt att knyta upp snören/remmar/linor som fästs runt trädstammar, grenar och i buskage. Det kan ibland vara riktigt frustrerande, irriterande och tidsödande att få loss skärmarna. Nu är detta inget nytt, under många, många år har upplevelsen varit densamma. Det har aldrig blivit av att förenkla och göra lättare av någon underlig anledning. Men nu har krånglet åtgärdats genom att använda enkla karbinhakar - oj vad snabbt det går att sätta kontrollerna på plats och oj vad enkelt det blir vid inhämtning. Ibland är man helt enkelt för slö för att göra saker lättare - märkligt!

På plats igen ...

Under fredagen blev det ytterligare en vandring på Ramvikslandet med västerhavet som härlig kuliss. Trots solsken var det kylslaget i den kalla vinden från norr. Men vad gör det med vindjacka som stänger ute blåsten.

Förhoppningen var att spana in gullvivor trots att det är något tidigt så här i mitten på april. Men visst började de sticka upp men ännu inte i form av heltäckande mattor som vi hört talas om ... det blir nog ytterligare en tur ut på stenhällarna om fjorton dar så där. Då har förhoppningsvis även triften börjat visa sig.

Vi drog oss längst västerut till Sote huvud med härlig utsikt innan Sote bonde spanades in. På avstånd såg vi flera andra som njöt av det mäktiga och karga granitlandskapet. Det är mäktigt!

Det blir inget ...

Som väntat kom för någon dag sedan beskedet om att O-Ringen 2020 är inställt och arrangemanget i Uppsala flyttas fram ett år. Trist, trist men inte alls överraskande med tanke på läget i Sverige och i världen.

Själv deltog jag i O-Ringen, eller som det tidigare hette 5-dagars, för första gången 1968. Tävlingen avgjordes i Västergötland med Borås som centralort. Kommer ihåg att det regnade som tusan och allt var genomblött i tältet som var uppslaget alldeles intill Viskan.

Sedan dess har det blivit deltagande uppåt fyrtio gånger, har inte så noga koll. När jag var yngre var 5-dagars ett måste. Det var inte så konstigt för det fanns helt enkelt inte så många tävlingar och speciellt inte flerdagarstävlingar under sommarmånaderna.

Men över tid dök det upp fler evenemang inte bara i Sverige utan runt om i Europa och sedan också på andra platser i världen. Det lockade och därför har O-Ringen valts bort många gånger. 

Frågan är nu om det överhuvudtaget blir några tävlingar i sommar och i så fall var.

Återvändare ...

För så där 45 år sedan träffades jag och Gunilla på Åsbräcka Bygdegård. Idag återvände vi dit för att parkera bilen. På programmet denna dag var det inget flörtande utan orientering. OK Gipen inbjöd till Veckans bana i kuperad och vresig terräng. 

Kartan hade tagits fram av en yngre förmåga i klubben som fixat till ett hyggligt underlag och lagt banor med många kontroller. Det var tunglöpt, mycket klättring och kilometertiderna blev långa. Pust, pust!

När det också var färdigpustat på hemmaplan väntade möte med klubbens OL-sektion. Ett möte av det ovanliga slaget där var och en satt hemma och var uppkopplad via Skype. Det fungerade utmärkt och förhoppningsvis fattades kloka beslut vad gäller orienteringsverksamheten och olika hålla-distans-aktiviteter den närmaste tiden.

Tufft löp ...

Under gårdagen ställdes färden till Lilla Edet för deltagande i OK Gipens veckobana. Från Borydsjön väntade rejält kuperad och tungsprungen terräng. Dessutom var det verkligen orienteringstekniskt utmanande. Det blev ett tufft pass! Ursprungligen var det tänkt att banorna skulle användas vid ett veteranrace. Det är bara att konstatera att man inte undviker brutal kupering och tunglöpt terräng.

Efter loppet väntade ombyte på ett minst sagt öde "TC". Sedan handlade det om att pusta ut och begrunda både väl genomförda sträckor och kontrollbommar. Det blir inte så mycket eftersnack och fika tillsammans med konkurrenter dessa dagar. Inget tjöt, inga gliringar eller uppmuntrande tillrop. Därför får man sitta där för sig själv och föra ett samtal med sitt andra jag - inte särskilt berikande och lustfyllt!

Påskmedel ...

Det blev även orientering denna påskdag trots restriktioner men naturligtvis med ett annorlunda upplägg. En och annan löpare syntes på avstånd i Ursandsterrängen och här och där skymtade promenerande vänersborgare på stigarna. Det är svårt att veta exakt hur många som deltar på Påskpakets medeldistansbana. De som har gps-klocka laddar upp sina rutter på webbsajten Livelox och då blir det "trångt" mellan kontrollerna. 

Det är inte bara deltagare från den egna klubben utan även orienterare från närområdet är välkomna att delta. Systemet med att ladda ner och skriva ut sin egen karta samt springa banan när man själv vill under påskhelgen är en höjdare. Vi som arrangörsklubb bjuder på det hela, deltagandet är gratis. Det kostar oss inget extra och det känns bara så bra att kunna erbjuda och bjuda andra klubbars löpare på detta. 

Påsksprint ...

Mitt på påskaftonsdagen vankades sprintorientering - en etapp i Vänersborgs SK:s "Påskpaket". Start- och målplatsen låg öde enligt alla coronarestriktioner. Men med kartan i handen och gps-klockan rullande kändes det precis som en "vanlig" sprinttävling.

Efter en knapp halvtimmas löpning hade banan med sina 28 kontroller klarats av. Det var en högklassig bana med många kluriga vägval. Många villor och radhus passerades och "publiken" var fullt sysselsatt med att kratta gräsmattor och rensa bort ogräs i sina odlingar. Kidsen tog sina första hopp på studsmattorna som överlevt på ett bra sätt denna vinter tack vare bristen på snö och is.

Väl i mål var det bara att begrunda loppet i väntan på att hustrun skulle komma i mål. Det blev ett snabbt uppbrott vilket är ovanligt. Vi brukar tillhöra den skara som dröjer sig kvar länge på tävlingscentrat efter en tävling. 

Som vanligt efter genomfört lopp laddades GPS-spåret upp på Livelox för analys, eftertanke och reflektion. Dessutom spanades barnbarnens eskapader in. De valde denna förmiddag att springa Påskmedeln som avgjordes i en annan del av Vänerstaden.

Långt ...

Vad passar bättre än en lång cykeltur under solig långfredag. Det var en blandning av skogsstigar och asfaltsunderlag och bitvis längs stråk som vi inte tidigare utforskat. Vi hittade några nya fina badställen längs vänerstranden men böljorna var inte så inbjudande denna dag. Dock blev det ryggläge på stenhällen på mjukt liggunderlag och visst hördes några små snarkningar.

Favoritvattenfallet spanades in men nu har vattenmassorna sinat, det var inte alls som för några veckor sedan. Istället börjar nu vitsipporna breda ut sig och denna soliga dag tänjde verkligen kronbladen ut sig. 

På hemvägen passerades Onsjö golfbana som var välbefolkad men ändå med rejäla avstånd människor emellan. Det måste precis som orientering vara en bra sport ”i tiden” med tanke på alla restriktioner.

Nu har det gått en dryg månad sedan vi gled in i corona-avstånds-tillståndet. Hallandspremiären var avverkad men då vi åkte hem kunde vi inte ana vad som komma skulle. På bara några dagar ändrades det mesta. Vi lyssnade och lyssnar mycket på myndigheternas uppmaningar och har anammat förhållningssätten. Vilken lycka det är att vara orienterare och ha tillgång till kartor och olika arrangemang som Veckans bana och Naturpass. Vilken lycka det är att kunna ta sig ut i naturen på olika sätt!

Påsklöp ...

Skärtorsdagskvällen har i många, många år varit avsatt för nattävlingen Häxjakten. I början av min orienteringskarriär, som ung tonåring, var det landets största med över tusen startande. På senare år har dock antalet deltagare minskat främst beroende på konkurrens från andra evenemang. I år blev det ingen Häxjakt och inga påsktävlingar överhuvudtaget.

Istället får det bli alternativa arrangemang. Den egna klubben inviterar till Påskpaketet med tre möjligheter: en natt, en sprint och en medeldistans. Upplägget blir liknande Veckans bana. Kontrollerna finns utsatta från Skärtorsdagen klockan 17.00 till Annandag påsk 17.00. Man får själv ladda ner karta med bana och skriva ut. Sedan bestämmer man själv när man vill springa banorna. På nattetappen är kontrollerna markerade med reflexer men naturligtvis kan man också springa i dagsljus. Deltagarna uppmanas att använda gps-klockan och ladda upp sin rutt på webbsajten Livelox. Då registreras även löptiden som kan jämföras med andras. 

Påskägget är en extra stimulans för alla ungdomar i klubben. Man deltar i utlottning av ett innehåll värt 500 Kronor. Då måste man ha deltagit i alla tre etapper.

Igår kväll 17.00 igår gick startskottet för Påskpaketet. Strax före nio, då kvällsmörkret fallit, gav sig barnbarnen Gabriel och Liam ut på sina respektive banor. Då väntade många kontroller på den lilla halvön mellan Vänersborg och Vargön. 

Nyhetstorka ...

Så här några dagar före påsk brukar det vara bråda tider med förhandsartiklar och reportage i lokaltidningen TTELA. Mycket utrymme brukar avsättas på sportsidorna inte minst beroende på att Trollhättans SOK arrangerar den sedvanliga Vikingaträffen på annandagen. Men så blir det inte i år!

Istället får det bli ett inlägg om inställda tävlingar och alternativa träningsmöjligheter. Nu är inte skogssporten ensam om denna nyhetstorka. All idrott är drabbat och sportjournalisterna söker med ljus och lykta efter något intressant att skriva om. Brukar dagligen sluka sportsidorna från fyra-fem tidningar men nu börjar intresset avta. Orkar helt enkelt inte längre att läsa mer om Stina Nilssons byte från längdskidor till skidskytte. Oj så mycket det har skrivits, vridits och vänts om hennes "spårbyte". Vill inte heller se något mer foto med blåmärken på hennes bara knän som hon fått när hon tränat liggande skytte. Sportredaktionerna har det inte heller lätt nu!

VARNING ...

Dagens inspel har definitivt nördvarning. Jag suckar och ruskar egentligen på huvudet åt mig själv 🥴😂🥱.  Bakgrunden är vad som hände för några dagar sedan när kontroller plockades på Naturpasset i terrängen på Hunneberg. Vi hittade inte kontroll #31 i den mycket bushiga och svårframkomliga skogen. 

Väl på plats syntes den vita skogen/öppningen tydligt och en sten fanns där i norra delen men ingen kontrollskärm. Kollade därför in den andra stenen nordost om kontrollstenen. Den fanns där i det täta buskaget. Kollade för säkerhets skull även in sankmarken och stenen vid ringkanten åt sydost. Jodå, allt stämde och slutsatsen blev att kontrollen helt enkelt inte fanns där. Väl hemma messade jag arrangörerna och påpekade att kontroll #31 inte fanns. De skulle ut och kolla och någon dag senare kom beskedet: jodå den finns där och på rätt plats! Inte mer med det, ibland så är man inte så noga och i ett bushigt område med nedsatt sikt ser man inte allt.

Men, men när dagens cykeltur på berget passerade i närheten gjordes en avstickare till området med kontroll #31 ... det kunde alltid vara kul att i efterhand kolla upp var man egentligen hade varit. I låg fart och med stort fokus på kompassriktningen var siktet inställt på kontrollen. Kom fram till öppningen med stenen ... på samma plats som för några dagar sedan. Mystiskt, mystiskt ... det här måste kollas upp lite noggrannare! Sagt och gjort och efter en stund kunde följande konstateras:

Det kändes skönt, var ändå ganska så säker för några dagar sedan. Få se ifall det blir ytterligare ett mess till arrangörerna. Då var det färdignördat för den här gången 🥴.

Kustvandring ...

Idag hände det! Det blev en vandring ut till den nordvästra spetsen av Ramvikslandet, det karga och storslagna stenlandskapet som skapats av vind och hav. Ända sedan jag fick en laserskannad karta av tävlingskonkurrenten, den mysige Gunnar Beijbom, har jag lockats av det synnerligen kuperade och svårframkomliga området i nordväst. Det är ingen plats man dagligen söker sig till. Regn och väta gör klipphällarna snorhala och mer eller mindre livsfarliga. Men om solen skiner och nederbörden har hållit sig borta då är det läge!

Vindarna friskade på men vad gjorde det denna vårdag med grader som närmade sig tjugo. Bitvis var det lättvandrat men ju närmare målet vi kom desto tuffare blev det. Det finns inga stigar eller leder utan man får söka sig fram bland klippor och skrevor. Helskärpt måste man vara - för varje steg! I dalgångarna är växtligheten minst sagt tät men denna tid på året så var det någorlunda framkomligt.

Det kändes gött när klättringen till Toppen av den yttersta udden var avklarad och då blev det också intag av matsäck. Vandringen tillbaka till bilen gick i ett annat stråk med solen och sydvästanvinden mitt i ansiktet. En toppenvandring blir omdömet!

Utsättning ...

Dagen idag har präglats av orientering ... inte helt ovanligt 🥴. Sprang på förmiddagen nästa veckas ”Veckans bana”. Det var svårt och utmanande! Sedan var det förberedelser med några timmar framför datorn för att skapa pdf-filer av kartor samt att uppdatera webbsajten Livelox med våra kommande aktiviteter.

På eftermiddagen bar det till skogs igen. Nu handlade det om att sätta ut kontroller för Vårpassets tre banor. Dessa kommer att finnas ute i terrängen kommande fjorton dagar. Tycker att vi lyckats skapa ett bra utbud och upplägg som verkligen minimerar kontakter med andra. Naturligtvis blir det inte detsamma som vanligt men under rådande omständigheter kan vi ändå levandehålla grundbultarna i den kära skogssporten.

Lugnt pass ...

Idag blev det en lång tur för att plocka kontroller på grannklubbens Naturpass. Tempot var lågt och vi kollade in både ett och annat som man inte gör när det är tävling. Några snabbt bortflyende vildsvin spanades in och efter ett tag kom vi till det stora dagbrottet på östra sidan av Hunneberg. Här bröts diabas under 50-talet. Motståndet mot brottet var stort, då det skulle medföra ett stort ingrepp i bergets siluett. Trots detta gav regeringen tillstånd till att bryta diabasen som ballast, fyllnad i betong och vid väg- och järnvägsbyggen. Den krossade diabasen visade sig dock ha dåliga egenskaper så verksamheten gick med förlust och fick läggas ner efter några år. 

Idag hade vi en fantastisk utsikt från kanten av det gamla brottet. Dessutom passerade vi ett antal ekar av rejält format.

Terrängen uppe på berget är huvudsakligen flack men framkomligheten varierar. Bitvis är det riktigt uselt när man ska ta sig igenom vindfällen och pinniga områden. Älgstammen har starkt reducerats men med jämna mellanrum passeras jakttorn. Dock var det några år sedan kungen och hans sällskap avverkade älgar här. Så efter nästan tre timmar bar det hemåt igen och nu är alla de 50 kontrollerna besökta.

Hålla igång ...

Det blir inga gymbesök och gruppträningar sedan dryga tre veckor tillbaka. Allt enligt råd och rekommendationer i dessa coronatider. Men det är ju inget skäl för att inte köra coreträning och andra övningar som stelnande kroppar behöver. Det får bli träning på hemmaplan med samma övningar som coacherna Ellen och Malin brukar köra. Intervallprogrammet slumpar fram musik under arbetspassen och just denna dag ljöd en gammal känd låt av Gösta Linderholm; Rulla in en boll och låt den rulla. Några strofer i texten är synnerligen aktuella:

Det är en märklig tid vi lever i

Man åker jojo mellan skratt och gråt

I en stenhård bister verklighet

Ja då behöver man en glader spaderlåt

Jo, det gäller att hitta och skapa nya rutiner i dessa absurda tider. Trist att inte ha några spännande resmål och orienteringsäventyr i sikte men plötsligt kan aktiviteter som Naturpass och Hitta ut kännas stimulerande. 

Sakta men säkert börjar man anpassa sig till nya förhållningssätt ... men det är inte roligt ... man behöver då och då en glader spaderlåt!

Lärdag ...

Usch så vädret var vidrigt idag på Hunneberg när ett antal kontroller på Naturpasset väntade på att bli uppsökta. Det blev en knapp timmas tur innan haglet och vinden spolade bort all lust att fortsätta.

Istället blev det snabb hemfärd och lång varmdusch, såpass varmt och länge att badrummet påminde om en ångbastu.

Därefter var det dax att ta på tischan med ett Michelangelocitat.

Det handlade om att lära sig mer om dataapplikationen Livelox. Jo, grunderna kan jag typ att lägga in GPS-spåret efter ett genomfört orienteringslopp men har inte behärskat funktionerna att lägga in kartor, georeferera dessa och koppla banor till underlagen. Det är i och för sig inte kunskaper orienterare generellt behöver men ett krav om man ska administrera aktiviteter. Hade ingen instruktör eller handledare till förfogande utan fick själv traggla mig igenom manualer och anvisningar. Det gick bra och efter halvannan timma var det första testobjektet på plats. ”Det var inte så krångligt” som man brukar säga när man lärt sig något. Så idag kunde en punkt strykas på lära-sig-någon-gång-listan!

Annorlunda premiär ...

Under normala förhållanden skulle det idag ha varit årspremiär för Trestadsklubbarnas veteranrace. Men denna onsdag blev det en annorlunda upptakt. Visst fanns det tre banor fast inga "gemensamma" aktiviteter typ fika och eftersnack. Uppmaningen var också att man inte nödvändigtvis skulle komma dit på förmiddagen denna dag utan välja någon av de kommande sju dagarna då banorna är tillgängliga. Vidare fick var och en ladda ner och skriva ut sin egen karta med bana. Kontrollerna hade inga SI-enheter och eventuell tidtagning fick var och en fixa själv.

Jag och Gunilla drog dock till Norra Fjället denna premiärdag och på parkeringen fanns ytterligare sju-åtta bilar. I skogen såg man och hörde några andra och det blev en hejhälsning på behörigt avstånd. Väl i mål blev det ett snabbt ombyte till torra kläder i det kylslagna vädret innan det bar hemåt igen.

Arrangörerna Ljungskile FK bjöd på bra banor i vildmarksterrängen öster om samhället. Terrängen är denna tid på året inte så bushig och sikten är god ... alltså perfekta förhållanden. Eftersnacket får dock ersättas med att var och själv begrundar vägval och löptider och/eller kollar in utfallet på Livelox. 

Förhoppningsvis blir det en fortsättning under vårmånaderna med ett motsvarande upplägg bland övriga klubbar som arrangerar dessa veterantävlingar. Den kära skogssporten passar ju så utomordentligt bra i dessa tider genom att man är utomhus och man behöver inte vara i närkontakt med andra.