Starten på det nya året blir annorlunda. För de allra flesta blir det hemmavistelse med de allra närmaste. Många har för länge sedan fått ställa in traditionella utlandsresor eller fjällvistelser. Dessutom lyser snön med sin frånvaro så skidorna kommer inte till användning.
Då passar det riktigt bra att erbjuda den egna klubbens medlemmar orientering under inledningen av 2021.
Året lider mot sitt slut. Karthögen har trots pandemin blivit hög detta år. En av husets förordningar säger att man inte får slänga en endaste orienteringskarta. Självfallet har jag levt upp till detta. (Man beter sig bara inte som statsministern och justitieministern, alltså att man kräver och säger en sak men sedan agerar tvärtemot ... suck!)
Trots en rejält stympad OL-säsong blev det 22 tävlingar. De tre första redan i januari på atlantön Madeira. Men så brakade coronan loss i mitten på mars. Det blev tvärstopp men i augusti startade det upp igen.
Dock blev det många andra orienteringslöp typ Veckans banor, veteranrace och liknande arrangemang. Karthögen skvallrar om hela 122 aktiviteter alltså sammantaget 144 lopp - drygt var tredje dag under året.
Dock har alla arrangemang funnits i närområdet. De längsta resorna har varit till Tranemo och Habo. Vilken skillnad i jämförelse med "vanliga" år då det blir åtskilliga mil i bil.
Ryda SK från västra Skaraborg inbjöd denna dag till Jullovsorientering. Barnbarn var på hugget så det bar iväg till Almeåsen. Det var några grader över noll men inga regndroppar när vi startade. Trekvart senare tokregnade det och det var isande kallt.
Det blev ett snabbt ombyte vid bilarna och sedan några slurkar varm blåbärssoppa. Dagens löp bestod av terräng med en hel del pinnar och hindrande röjningar på marken. Gissar att det under sommarmånaderna med rik växtligt är riktigt uschligt.
Sannolikt blir det inte någon mer orientering innan årsskiftet men det finns möjligheter i närområdet ...
Juldagen var underbart skön. Redan tidigt under dagen var himlen blå och solen värmde trots att den inte befann sig särskilt högt upp på himlavalvet. Det krävdes inte någon längre fundering om det skulle bära till skogs, det var en självklarhet. Orienteringsbanor väntade i skogen vid Onsjö golfbana. Det var någon minusgrad och det var frostigt vitt på marken. Dessutom hade sankmarkerna börjat isa till så det var riktigt bra löpunderlag.
Dock är de ljusa timmarna inte så många och snart sänkte sig mörkret. Skymningen var osedvanligt färgstark denna tidiga kväll. En juldag som också var annorlunda än brukligt. Den sedvanliga samvaron med sällskapsspel och många runt bordet var naturligtvis inställd.
Istället kollades det bland annat på kungens julhälsning. Han var osedvanligt alert och levererade ett förstklassigt tal.
Idag har det hörts mycket "dan-före-dopparedan" i TV och på radion. Att kalla julafton för dopparedan kommer tydligen av en äldre sed att under julaftonsdagen doppa bröd i skinskspadet medan man gjorde de sista sysslorna inför julfirandet på kvällen.
När man doppade i grytan förr i tiden var det inte som den del av den stora julmiddagen utan något som gjordes i samband med förberedelserna inför julfirandet. Skinka och korv kokades och spadet som blev över kryddades till en doppspad. I detta sänkte man ner brödet ordentligt och fiskade sedan upp det med en slev. Undrar hur många som nuförtiden tillämpar och håller den gamla seden vid liv.
Den egna "dan-före-dopparedan" har ägnats åt diverse förberedelser inför morgondagens julfirande med barn och barnbarn. Det blir en annorlunda jul med samvaro och diverse upptåg med avstånd under bar himmel mellan sprakande eldkorgar. Dock blir det inget dopp i grytan men julbordsmat står på menyn. Vädergudarna har utlovat solsken och krispig atmosfär. Det lovar gott när en mycket sällsam julafton ska gå av stapeln.
På morgonsändningen av TV-nyheterna och aktuell sport berättades att orienteringssporten ska satsa på "jämställt tävlingsutbud". Det handlar om ett likvärdigt tävlingsupplägg för män och kvinnor. Blev något förvånad över att TV-sporten överhuvudtaget tog upp denna fråga men det handlar naturligtvis om fullständig nyhetstorka på redaktionen.
Det ska bli mycket intressant att se vilka konsekvenserna blir i den egna föreningen. Det finns en risk att jag är inskränkt och har ett snävt och trångt synsätt men jag undrar hur exempelvis våra egna tävlingsarrangemang kan/ska förändras för att bli mer likvärdiga än vad de är nu idag. Jag fattar det bara inte men jag hoppas att Orienteringsförbundets initiativ leder till konkreta uppmaningar och förslag på åtgärder. Kan inte inbilla mig att någon enda klubbmedlem skulle ha synpunkter på och sätta sig till motvärn mot vad det nu än kan vara.
Men nu är det bara att med stort intresse invänta direktiv och anvisningar till vårt nästa tävlingsarrangemang i början på april 2021 om nu pandemin har gjort sorti.
Denna lördag syntes faktiskt några blå strimmor på himlavalvet och under en kort stund kändes värme från solstrålarna. Men lyckan var kortvarig, ganska snart tog det gråmulna kommandot igen.
Idag spanade vi en start- och målplatsen för Veckans banor. Syftet var tvåfaldigt dels ett möte på distans med barn och barnbarn men också en koll om aktiviteten följer alla restriktioner och då under de två mest attraktiva timmarna under en helg. Många var där både från den egna klubben men också från grannklubbarna. Kul att aktiviteten lockar olika åldrar och olika kategorier allt från nybörjare till garvade kämpar.
Folkhälsomyndighetens senaste uppmaning till idrotten har sex punkter:
1. hålla avstånd till varandra,
2. inte dela utrustning med varandra,
3. när det är möjligt genomföra aktiviteten utomhus,
4. undvika gemensamma omklädningsrum,
5. resa till och från aktiviteten individuellt, och
6. utföra aktiviteten i mindre grupper
Arrangemanget i sig uppfyller med råge punkterna 2-3-4-5. Vår "inspektion" fokuserades därför på "1" och "6" men där fanns inget som helst att ha synpunkter på. De största grupperna bestod av 4-5 individer och då handlade det enbart om familjekonstellationer alltså grupperingar som vardagligen lever och vistas tillsammans.
Redan tidigare visste vi att orienteringsaktiviteter är "säkrade" så långt det går och detta bekräftades ännu en gång. Det handlar alltså att som arrangör ha säkerställt att minimera risken för trängsel och att man kan hålla avstånd. Det handlar också om att varje enskild individ, varje deltagare, anstränger sig och ser till att leva efter påbuden. Det funkar och därför finns det ingen anledning att för stunden göra några inskränkningar eller förändringar.
Grannkommunen Trollhättan har uppenbarligen gott om pengar om uppgifterna i den lokala avisan stämmer. Under tre år ska skattebetalarnas pengar styras till arrangörerna av Alliansloppet, en rullskidtävling med en del kringarrangemang. Alltså, sammantaget över 10 miljoner som vad jag förstår inte går till idrottsrörelsen utan till en kommersiell aktör. Bra jobbat och bra lobbyarbete då man lyckats sälja in arrangemanget till politiker och tjänstemän.
Orienteringsklubbarna i närområdet skulle behöva några skickliga marknadsförare för att sälja in skogssporten. I den egna kommunen är politiker och inte minst de anställda underhuggarna svårflörtade när det exempelvis handlar om bidrag till skol- och fritidskartor. Trots att den egna klubben gratis ställer kartor till förfogande för skolorna kräver man herostratiska belopp för att vi ska kunna utnyttja kommunala grundkartor som utgångspunkt för att kunna ta fram dessa kartor. Vad jag uppfattat finns det ingen annan kommun som har en sådan attityd och policy. Undrar emellanåt vad det är för grundtankar och vägledande idéer som styr sossemajoriteten.
Det är egentligen oerhört märkligt att det finns sådana skillnader mellan två s-styrda grannkommuner.
Det blir annorlunda möten i vardagen under dessa tider. Facetime utnyttjas flitigt för kontakter i vardagslivet och när det handlar om möten i klubb- och organisationssammanhang används exempelvis Skype.
Denna onsdagskväll hade den egna klubbens OL-sektion sitt månatliga möte. Åtta deltagare var uppkopplade och avhandlade ett antal framtidsfrågor typ vinteraktiviteter. Den milda vintern möjliggör orienteringsarrangemang och det kräver banläggare och funktionärer.
Mötesformen är smidig och tidsbesparande och frågan är om man kommer återgå till traditionella möten i klubbstugan när pandemin har lagt sig. Uppenbarligen blir många vanor och inkörda hjulspår kullkastade och man tillägnar sig nya förhållningssätt och rutiner.
I det grå-våt-trista vädret blev det idag en lång solopromenad. Halva tiden med ljudbok i öronen och under den andra delen handlade det också om ljud fast då i form av en podd. Passade också på att klara av dagens fotobeting med temat "Ur låg synvinkel". Plötsligt så satt den där stolt högt upp i trädet bland alla avlövade grenar en Corvus corone alltså en svartkråka.
Den andra delen av det latinska namnet triggar naturligtvis igång tankar och funderingar om den pågående pandemin som de senaste veckorna fått fullständigt frispel. Vad är det som händer är en berättigad fråga. Trots många restriktioner märks ingen stagnation. Visst har det syndats på många håll vad gäller att undvika trängsel och närkontakt men har det syndats och nonchalerats så mycket?!?
Vad gäller idrotten har följande förhållningssätt fastslagits för stunden:
Idrotts- och fritidsaktiviteter är viktiga för folkhälsan. Man bör dock bedriva sådana aktiviteter på ett sätt som minimerar risken för smitta. För att personer födda 2004 eller tidigare ska kunna träna idrott eller ägna sig åt andra fritidsaktiviteter på ett sådant sätt bör de:
1. hålla avstånd till varandra,
2. inte dela utrustning med varandra,
3. när det är möjligt genomföra aktiviteten utomhus,
4. undvika gemensamma omklädningsrum,
5. resa till och från aktiviteten individuellt, och
6. utföra aktiviteten i mindre grupper
Dessa råd gäller inte personer som ägnar sig åt yrkesmässig idrott eller barn och unga födda 2005 och senare.
För mig är det fortfarande en gåta att tillåta så kallad yrkesmässig idrott som inte inordnar sig under de sex förhållningssätten. Till detta finns det naturligtvis hur många förklaringar och juridiska spetsfundigheter som helst men det är och borde inte vara något förmildrande.
Det var både blött och lerigt på dagens träningspass i skogen strax norr om Onsjö Golfklubb. Två korta orienteringsbanor stod till buds där framkomligheten och sikten den här tiden på året är minst sagt god. Mötte några hundägare som förmodligen traskade längs den vanliga vardagliga promenadstigen och ett rådjur skyndade snabbt iväg när skallen hördes.
Väl hemma var det bara att kliva ur allt det blöta och leriga. Just idag passade det bra att låta klädhögen bli liggande en stund då fotoutmaningen hade rubriken: något du haft på dig idag. Det blev några snabba klick på persedlarna ... inte så utmanande 🥱
Ytterligare en grådag denna decembermånad men på väg till skogs skymtade en liten flik av blå himmel ... alltid något! I skogen väntade Veckans banor med kontroller jag och Gunilla satte ut för någon vecka sedan. Även om vi känner till terrängen och kontrollplaceringarna är det ändå kul att springa banorna på riktigt. Det är inte alltid helt lätt då man närmar sig flertalet kontroller från annat håll än när de placerades ut. Denna vecka var banorna lagda inom gångavstånd från hemmet så det blev både uppvärmningsjogg och nedjoggning.
På fotoutmaningslistan denna söndag stod det "Något orange" och det var lätt fixat vid en av kontrollerna.
Nu är dagarna korta och det gråtrista vädret förstärker känslan av bara några få ljusa timmar. Men det gäller att ta tillvara dagsljuset så gott det går. Igår blev det närmare tre timmars skogsvistelse då 25 kontroller sattes ut inför kommande Veckans banor. Dessa är fördelade på tre banor. Det blir finalen för aktiviteten JULRUSET som är en ersättning för tränings- och tävlingsaktiviteter som annars präglar årets sista månad.
De mörka eftermiddagstimmarna ägnades åt arbete vid datorn. Kartjusteringar gjordes, kontroller markerades i banläggningsprogrammet, kartor med banor laddades upp på sajten Livelox där deltagarna kan ladda upp sina gps-rutter på genomförda banor och slutligen aktiverades arrangemangets informationssida med instruktioner samt möjligheten att ladda ner kartor. Återstår att kopiera kartor för de som inte kan fixa utskrifter själva. Dessa kan hämtas i klubbstugan.
Konstaterar att det åtgår en hel del timmar för att fixa till ett arrangemang men det är och känns bara kul!
Den egna klubben har valt att investera i en ny sprintkarta. VSK har idag ingen karta som är framtagen enligt den senaste kartnormen.
Området som valts är södra delen av Onsjö och kartan kommer att vara i skala 1:3000/1:4000.Carl-Henry Andersson har kontrakterats för att ta fram kartan och han har redan påbörjat arbetet. På kartklippet nedan ser man hur den sydvästra delen kartan kommer att se ut. Jämför med den nedre bilden som är ett kartklipp från 2011 över samma område.
Som framgår är detaljrikedomen riktigt stor och allt är mera exakt. Dock är arbetet en tidsödande process. Med ett kommunalt grundmaterial med gator och hus som underlag kompletteras detta med gator, trottoarer, stenblock, buskage, enstaka träd osv. Kartritaren måste traska omkring bland villor och skogsdungar och spana in alla föremål och sedan göra bedömningen om vad som ska finnas med på kartan och inte. När allt är klart väntar ett tävlingsarrangemang och naturligtvis träningsaktiviteter. Det blir ett lyft för verksamheten!
Snart årsskifte och den mycket stympade tävlingssäsongen är över och då också tidningsskrivandet på måndagar. För sju år sedan uppstod en vakans på lokaltidningen TTELA. Ingen orienteringsskribent fanns på lut. Tillfrågades om att tillfällighetsvis, under ett år, åta mig uppgiften. Tyckte att det var viktigt att den kära skogssporten fick uppmärksamhet och publicitet så svaret blev ja.
Det tillfälliga inhoppet har nu varat i sju år. Sportchefen Toni Andersson har nu blivit pensionär och nya krafter har tagit över. Toni värnade verkligen om en bred bevakning och han gillade orientering. Han brukade själv följa O-Ringen på plats varje år.
Hur det blir i fortsättningen är oklart. En chef profilerar och sätter naturligtvis sin prägel på vad sportsidorna ska fokusera på. Framtiden får visa vilken inriktning och policy TTELA-sporten väljer att ha.
Idag har det varit riktigt vidrigt väder. I arla morgonstund tokregnade det och så fortsatte det i stort sett hela dagen. Läge för en hel del inomhusvistelse. Tid som ägnas åt det som finns på en att-göra-lista men inte känns så angeläget och bråttom typ att städa i datorerna. Det är inte klokt så många filer av olika karaktär man samlar på sig. Samtidigt som man bedriver renhållningsarbetet är det lätt att fastna i någon applikation. Särskilt kul och spännande är det med bildredigeringsprogrammen. Oftast kommer man på något nytt och annorlunda.
Dagens fotoutmaning hade temat "Nära inpå ..." och det blev ett foto av något som för stunden låg nära tillhands. Kartan för denna veckas orienteringsträning fångade intresset. Den zoomades kraftigt in av iphonen som samtidigt vinklades och så blev det ett tryck på avtryckaren. Fotot laddades upp i en applikationen där den inverterades till ett negativ och så blev det som nedan. Hade ingen aning om hur det skulle bli utan det var en ren slump att det blev som det blev.
"Sju saker" var temat för fotoutmaningen denna måndag. Hade naturligtvis kunnat fixat till ett stilleben och komponerat ihop sju föremål/prylar som finns i hemmet. Men det kändes inte så utmanande. På väg till den obligatoriska utevistelsen för dagen passerades gårdsinfarten och där stod det för stunden sju cyklar uppradade. Iphonen plockades fram och några fotoklick avfyrades.
Upptäckte inte något mer motiv med det magiska sjutalet så detta blev dagens motiv:
De senaste två dagarnas fotoutmaning hade temat "Leksak" och "Fordon". Regelverket föreskriver att foton ska tas samma dag alltså kan man inte bläddra fram något häftigt från sparade fotoklick. Med tanke på årstiden och få ljusa timmar under dagen blir det följaktligen objekt fångande under mörkrets timmar.
Hittade ett klassiskt elektriskt leksakståg som snurrade runt, runt i ett skyltfönster. Detta i ett landskap med byggnader som kan återfinnas i hemmastaden. De omgivande huskropparna speglade sig i fönsterrutan och skapade en fin inramning.
Raden av bilar var föredömligt kvällsparkerade på hemmagatan. Inte en kofångare stack utanför linjemarkeringen. Fordonsägarna har bittert fått lära sig detta. Lapplisan eller som det egentligen är, lappgubben, tillhör den riktiga elaka sorten och följer anvisningar till punkt och pricka.
Igår var det finalkväll för Idol. Är en trogen följare. Gillar upplägget och tycker det är kul underhållning med allt från programledarna, juryn och naturligtvis deltagarna. Tycker det är fascinerande att följa den utvecklingsresa de genomför. Är så imponerad av den potential många har och som får blomma ut under skickliga rådgivares/handledares ledning.
Men det är tufft. Utslagsröstandet är utmanande och juryns omdömen tillhör inte alltid det snälla och ödmjuka. Så finns faktorn utstrålning/karisma som ibland kan vara mer avgörande än sången och musiken.
I ett blogginlägg den 16 oktober skrev jag: Favoriten detta år är Nadja Holm! Hon stack ut i ett tidigt skede och blev bara bättre vecka efter vecka. Det var ingen överraskning att hon toppade årets upplaga även om konkurrensen var riktigt hård. Hon hade ett brett register; suverän sång och en showmänniska med mycket karisma.
Ska bli intressant att följa hennes fortsatta karriär. Var hon bara en dagslända? Jag tror inte det!
Idag krävde fotoutmaningen jakt på djur. I kvarteret dräller det av hundar men jag håller gärna ett behörigt avstånd till dessa varelser. Drog därför till skogs några timmar men där fanns inte en tillstymmelse till några som helst levande varelser vare sig två- eller fyrbenta. Det fanns bara lämningar av olika slag. Då återstod bara en tur för att spana in butikernas julskyltning och då blev det napp. Det var bara att välja och vraka bland prydnadssaker och julutsmyckning. Valet föll slutligen på en "Rudolf" fast utan röd mule.
Det damp ner ett fönsterkuvert i brevlådan från Vänersborgsbostäder. Det var en hälsning och en present med anledning av att vi bott i lägenheten hela 20 år. Det första reflektionen var "oj vad åren går" och sedan dök några minnesbilder upp. Vi flyttade från Tibro till Vänersborg för tjugo år sedan då Gunilla blev chef på Föreningssparbanken. Själv veckopendlade jag till jobbet i Stockholm.
Vi lämnade ett stort, stort hus i Tibro och hade tankar på nytt husköp i vänerstaden. Vi kunde välja och vraka då utbudet var stort. Dock fastnade vi inte för något just då och valde därför att bida vår tid och tillfälligt flytta in i en sexrummare i stadens centrala delar.
Tiden gick, vi jobbade mycket, reste mycket och i samma veva övertog vi en sommarstuga med trädgård och allt från mina föräldrar. Över tid avtog intresset att köpa hus med allt vad det innebar och det kändes riktigt bekvämt och bra att bo i lägenhet. Under sommarmånaderna bodde vi dessutom i sommarstugan som alternativ till stadsvistelsen och på den vägen är det. Då vi avyttrade sommarstugan för några år sedan uppstod inte heller någon huslängtan. Det som inledningsvis bara var ett tillfälligt boende har i allra högsta grad blivit permanent.
Då och då dyker tankar upp om bostadsbyte när det kommer prospekt om nybyggen men ännu har vi inte sett något som överträffar läge, bekvämlighet och närhet till skog och vatten. Jag har bott på många ställen i mitt 70-åriga liv men nu handlar det om rekord - 20 år på samma adress!
Nej, fotot är inget utslag av narcissisism eller självförälskelse. Det handlar helt enkelt om fotoutmaningens första dag (se blogginlägg från den 27:e november) där temat och utgångspunkten var "ett självporträtt".
Använde självutlösningsmekanismen på min iphone som blir min "kamera" under alla de trettioen dagarna. Fixade sedan till och "hottade" upp bilden i ett fotoredigeringsprogram med idén att göra det som en omslagssida. Voila!
Advent är latin och betyder ankomst och det är ju den inledande perioden i det kristna kyrkoåret. Tre söndagar till och så är det jul. Som vanligt har julstjärnor och diverse ljusattiraljer plockats fram, dammats av och satts upp. Adventskalendrar har införskaffats till barnbarn så nu kan nedräkningen börja.
Julen lär bli annorlunda detta år, utan traditionellt firande. Funderingar pågår säkert på många håll om hur en alternativ jul kan genomföras. Julmat kommer att finnas, likaså julgran och klappar men inte den vanliga samvaron och gemenskapen.
Men, detta har det tränats på under året. I familjekretsen har det firats på ett annorlunda sätt då flera har fyllt jämnt 2020; en 90-åring, en 70-åring, en 60-åring och två 40-åringar. Det blev minnesrika utomhustimmar med både det ena och det andra och kanske en hint om hur julen kan gestalta sig. Så advent detta år har betydelsen: ankomst av något annorledes!
Jo, så är det ... vill gärna ha reklam i brevlådan men flertalet grannar har en sån där skylt med Reklam-nej-tack! Nu lusläser jag inte alla alster och det tar bara några minuter att gå igenom det vardagliga tillskottet.
Noterar att, oavsett avsändare, så är utbudet av juldekorationer med allt vad det innebär bara så stort. Konkurrensen måste vara stenhård och striden hård om kundernas gunst. Man frapperas av hur kreativiteten har fått fritt spelrum i designen av girlanger, kulor, ljusstakar med mera.
Noterar också att flertalet affärskedjor har valt exakt samma lockbete, den klassiska Aladdin-asken. Dessutom är kostnaden nästan exakt densamma. Man undrar om det är en tillfällighet eller någon form av överenskommelse.
Reklam är kul att läsa och när detta är avklarat får broschyrer och färgglada skapelser fungera som skydd för parkettgolvet när skitiga orienteringsskor ska återhämta sig. Därför gäller Reklam-ja-tack!
I en webbaserad fotoskola 2013 fick jag denna uppgift/uppmaning; att under 31 dagar fota något som kunde associeras eller kopplas till ett speciellt ord för dagen typ "Rörelse" eller "Symmetriskt".
Nu väntar en ny utmaning utifrån nedanstående ord under december månad. Varje dag ska en bild tas utifrån temat. En bearbetning får gärna ske i något bildbehandlingsprogram med olika effekter, ljussättningar och färger. Startskottet smäller av på tisdag och tanken är att då och då presentera utfallet i bloggen.
Centrumgatan i Vänersborg, bara ett stenkast från där vi bor, har nu tagit på sig julutsmyckningen. En fin design som skapar stämning. Men som på många andra platser runt om i landet kämpar centrumbutikerna för sin överlevnad. Konkurrensen från stora köpcentra i närheten är stenhård. Inom tre mils radier kan vi hitta två gigantiska ställen där man verkligen kan shoppa loss. Utbudet erbjuder det mesta.
Det går an att shoppa på hemmaplan om man bor i närheten men i många städer är butikerna svårtillgängliga om man är bilburen. Parkeringsplatserna lyser med sin frånvaro och de som finns slukar p-avgifter. Än så länge har Vänersborg inte hängt med grannstäderna Trollhättan och Uddevalla. Där är det tokdyrt att parkera och valet är därför enkelt; dit åker man bara i yttersta nödfall.
Förstår att kommunala beslutsfattare och företrädare har ett dilemma. Samtidigt som man vill skapa ett levande centrum vill man ha stora parkeringsinkomster. Den ekvationen brukar inte gå ihop. Så frågan är om centrumgator med ljus, lyktor, snögubbar och julmusik lockar köpare.
Högen med kartor från årets orienteringslöp växer fortfarande. Det behagliga vädret med omkring tio grader inbjuder verkligen till träning/motion med karta i handen. Att bara springa är naturligtvis skönt men med en karta i handen och kontroller i skogen blir upplevelsen extraordinär. Idag avverkades en bana runt klubbstugan. Många är gångerna när man sprungit i den omgivande skogen men trots det krävs orienteringsskärpa. Man ska inte inbilla sig att man känner igen sig och kommer ihåg. Den småskurna och detaljrika terrängen kräver alltid fokus och noggrannhet.
Här och där syns det i terrängen att många utnyttjar de fasta kontrollerna och banorna. När många springer bildas spår som på sina ställen är som mindre stigar. Oj så bra att klubben satsat tid och resurser på att hålla igång verksamheten under sen höstmånad. Det gäller inte bara för gammfolk utan alla åldrar. Noterar att en del som hemmajobbar under pandemitider utnyttjar timmarna med dagsljus för sin dagliga träning. Det är bra och naturligtvis viktigt att man rör på sig och gör ett avbrott i jobbet. Minns själv hur det var när jag yrkesarbetade och då det periodvis handlade om hemmajobb. Det blev långa arbetsdagar betydligt mer än när man var på arbetsplatsen. Det viktiga var dock att ta pauser och göra avbrott för att orka i längden bland annat genom att träna och röra sig mitt på dagen.
Trots trista pandemitider som kan leda till apati och håglöshet gäller det att se framåt och fastslå framtidsplaner. En regelbunden produktion och uppdatering av orienteringskartor är viktig. För stunden saknar den egna klubben en sprintkarta med den senaste kartnormen. Det måste åtgärdas och nu är projektet igång efter flera månaders förberedelser.
I jämförelse med idrotter som exempelvis fotboll och bandy måste orientering fixa allt själva. Emellanåt skulle det vara skönt att som lagsporterna bara kunna skrika "vi vill ha en ishall" eller "fixa fler fotbollsplaner" och vips är kommunen där och ordnar det hela och betalar också det mesta av kakan.
Orienterare får fixa i stort sett allt själva, betala det mesta och ideellt leda och lotsa ett kartprojekt i land. Så ... nu var det slutsuckat för en stund!
Nu är förberedelsearbetet avklarat och kartritare har kontrakterats - nu kan rekognosceringsarbetet inledas och någon gång fram till våren ska en ny sprintkarta i skala 1:3 000 presenteras. En karta som är anpassad för tävlingsarrangemang, träning och skolaktiviteter. Det blir ett välkommet tillskott i Vänersborg.
Vänersborgs kommun och då avses politiker och tjänstemän har svårt att få till det. Detta gäller inom flera verksamhetsområden och bland annat det som rör den ideella idrotten. I dagens upplaga av lokaltidningen TTELA är det återigen ett rop som framförs från 17 föreningar. Ett rop som handlar om dialog och samtal. En ödmjuk förfrågan om att mötas för att reda ut former av samverkan och stöttning. Men kommunen har svårt att få till det trots tidigare utfästelser och försäkringar.
Den egna klubben är för tillfället inblandade i en diskussion om möjligheten att få tillgång till ett underlag för att ta fram kartor för verksamheten. Diskussionen har pågått hela året och frågan har valsat runt mellan politiker, tjänstefolk, handläggare och över- och underhuggare av olika slag. Som kommunmedborgare och skattebetalare frapperas man av handläggningen. Hur många skattekronor har det gått åt för all arbetstid, alla sammanträden och beredningsarbetet. Man behöver inte vara raketforskare för inse att det handlar om herostratiska belopp för en i sammanhanget mycket liten frågan.
Det må så vara men det som bekymrar ännu mer är om alla ärenden behandlas på samma krångliga och arroganta sätt. Det är förmodligen så av lokaltidningens artikel att döma. Det finns anledning att sucka och stöna och det med hög volym!
Idag var det blåsigt värre. Vanligtvis är Vänersborg ett blåshål men idag tryckte vindstyrkorna på extra mycket. Men graderna var närmare tio och solstrålarna skymtade emellanåt vilket naturligtvis inbjöd till utevistelse. Det blev lång promenad till start- och målplatsen för nästa veckas orienteringsaktivitet för några kompletterande detaljer.
På vägen dit passerade vi ställen med den beryktade invasiva växten parkslide. Nu pågår åtgärder för att få bort den från trädgårdar och skogsområden.
På plats mötte barn och barnbarn upp för att ge sig ut på banorna. Naturligtvis var vi mycket noga med att hålla avstånd och undvika närkontakt.
Kontrollerna finns nu utsatta under en vecka och de är markerade med så kallade reflexskärmar vilket möjliggör att både springa i dagsljus som i mörker. Ska bli intressant att se hur många som drar till skogs denna sena höstvecka.
Skön dag denna fredag. Krispigt kallt på förmiddagen med solsken och då måste man bara dra till skogs. Skönt orienteringslöp på en av veckans banor. Vilken ynnest det är att vara orienterare under dessa dystra tider. Restriktioner och påbud spänner inte över utevistelse i skogen där man aldrig behöver bekymra sig för trängsel eller tänka på att hålla avstånd.
Dystert, dystert är det annars när media rapporterar om nedstängningar, begränsningar, förbud och trista förhållningssätt. Det som såg ut och verkade så bra under tidig höst har nu tagit en helt annan vändning.
Dystert är det också när rapporter kommer från landet i väster där presidenten fortsätter med att obstruera och ställa till förtret. Vad driver karln och vad är det för eftermäle han strävar efter?
Möjligheten till skogsvistelse blir en skön motpol till det dystra så det är bara att orientera mera.
Gårdagen var en grådag. Grått tjockt molntäcke och duggregnigt. Men ... det är inget som hindrar utevistelse. På att-göra-listan stod det utsättning av kontroller inför kommande Veckans bana. Ryggan fylldes med kontrollskärmar. Knappt två timmar senare var det avklarat!
I dessa tider är det så lätt att dras med i en nedåtgående malström av elände och bedrövelse. Därför är det så viktigt och betydelsefullt att i idrotts- och klubbsammanhang hålla lågan levande vad gäller aktiviteter och verksamhet. Naturligtvis måste en anpassning ske där det man gör präglas av gällande restriktioner och inskränkningar.
I den egna klubben kickar vi nu igång JULRUSET under veckorna fram till jul. Ett alternativ till de traditionella aktiviteterna som lussefirande, skinklopp och juljogg.
Usch och tvi för denna pandemi! Gå inte på gym, gå inte på bibliotek, ha inte middag, ha inte fester. Ställ in. Hitta inte på undanflykter som skulle göra just din aktivitet okej. Umgås enbart med de bor med! Ja, ingen kan väl undgå att förstå allvaret i statsministerns uppmaning och påbud! Måtte det hjälpa!
Dock måste någon förklara för mig varför exempelvis elitnivån inom lagidrotterna kan få fortsätta som tidigare. De har fått "carte blanche" av våra makthavare. De har getts helt fria händer att bara hålla på som vanligt, som om ingenting har hänt. Detta trots att media dagligen rapporterar om nya coronafall.
Inte nog med det. Under matchen och spelets gång gör man också det som all expertis med kraft poängterar att man inte ska göra. Man ska inte klissa och klänga på varandra, man ska inte kramas, man ska inte ha närkontakt, man ska inte high fivea, man ska inte pussas osv.
Men ... jag har ännu inte hört någon makthavare, beslutsfattare eller överkucku som tagit avstånd eller kommit med några fördömanden. Det är för mig ofattbart, fullständigt ofattbart!
Dessa lagidrottsstjärnor fungerar ju också som förebilder för unga. Vad signalerar man när omfamnar och omsluter varandra?
Just nu, när det är så synnerligen allvarligt och oförutsägbart, borde det inte finnas den minsta tvekan att blåsa slutsignal för lagidrotternas matcher.
Jag var inte ensam om att kolla in Stina Nilssons premiärlopp i skidskytte. Det blev väl ungefär som väntat. Det är inte lätt att byta idrott även om det finns inslag som är gemensamma.
I tider när många idrotter har ställt in och mästerskap har flyttats till framtiden fick skidskyttet mycket fokus denna gråa novemberhelg. Det var ingen publik på plats men media hade massmobiliserats. Detta tillsammans med bisittare, förstå-sig-påare, experter och sakkunniga som antingen var på plats eller uppkopplade via mobilen eller datorn.
Det tycktes, det synpunktades, det åsiktades, det uppfattades och det ståndpunktades. Oj, så många klokord och kategoriska uttalanden som gjordes. Det är inte lätt att hänga med särskilt då när man själv inte är så initierad vad gäller alla detaljer. Det blir då svårt att skilja det väsentliga från det perifera och marginella.
Nytt under den gångna helgen var frågan om skidskyttarna utnyttjade irisbländaren. Vad är nu detta frågade man sig där i TV-fåtöljen? Efter en lång beskrivning framkom att det är ett reglage som kan efterlikna ögats sätt att blända av ljus i ögat. Det består av tunna metallskivor som likformigt ställs om så att ljusöppningen förblir jämnt cirkulär. Oj, oj, oj så mycket att hålla reda på.
Det var därför befriande skönt att lyssna till Björn Ferrys kommentarer. Han menade att man inte kan hålla på med alla små detaljer, det stör helheten. Det är lätt att hamna vilse och göra bort sig bland alla små beståndsdelar som leder till en bra prestation.
