Årsslut i snömiljö ...

Dagarna är fulltecknade med skidåkning. Mest utför då terrängen runt Idre Fjäll bara täcks av någon decimeter av den vita varan. Barn och barnbarn är med och det är storhushåll som gäller. Skoparen är många vid stugingången för att inte tala om alla mössor, vantar, hjälmar mm. Juniorerna går dagligen i skidskola, ännu är det en utmaning att åka knapplift och svänga. Undrar hur länge kommentaren "Vänta på mig, farfar!" kan höras innan den byts ut till "Hur länge måste vi vänta på farfar?" Nåja, något år till ska man hålla dom stången ...

Utförsåkning har en alldeles speciell tjusning. De för året nya carvingskidorna känns bara så bra. Trots att det är mycket konstsnö i backarna är pisterna överraskande bra. Alla nedfarter är inte öppna men vinterkänslan är där trots snöbrist. 

Efter att under närmare 50 år tillbringat åtskilliga timmar i backar och pister är det intressant att göra några konstateranden.

- Skidorna och skidtekniken har verkligen förändats, vilken skillnad det har blivit!

- I ungdomens dagar var det barhuvat som gällde, sådan var trenden. Att åka med hjälm fanns inte ens i sinnesvärlden. Idag har så gott som alla huvudskydd. Vem sa att det var bättre och klokare förr?

- Under 80-talet var det färgglatt i backarna. Idag är det mörkt som gäller; skiddressarna är gråa, mörkblåa, svarta, bruna osv. När blir det färgglatt igen?

Snöfattigt och vattenrikt ...

Långpass har blivit "Offtrail" fast det är samma sak med lugn löpning i obanad terräng.

Ett 20-tal löpsugna fanns på plats och löpte/gick i bitvis brötig terräng men också på snöfria berghällar. Några körde 45 minuter, andra 60 och en del tuggade på i över 90.

GOD JUL!

Julafton ... och väntan på tomten. Vad kan vara bättre att fördriva tiden med än att nynna på orienterarnas önskevisa  på melodin "Tomtarnas julmarsch"

När kommer tomten, snart kommer tomten

Titta här är lista över allt som vi vill ha:

Vi vill ha svettband, kompass och ett superställ.
Blixtsnabba dubbskor, för jag har ju varit så snäll.
Femton par skärmar till teknik, hjälper oss att hitta spik.
På våran träning i vår skog, vi får aldrig nog.

Sen har vi önskat en pinne från sport-ident.
Brickan från Emit den är ju bara ett skämt.
Stiftklämmor växer det mossa på, ett blink och pip det vill vi få.
Stämplingen går ju helt galant för gubbe och för tant.

Ge oss pannlampor för vi vill ju springa natt.
Den gamla från farsan den luktar och lyser för matt.
Nya och fräscha lyser bra hjälper oss kontrollen ta,
reflexen den blänker ju extra stark på språng i skog och mark.

Får vi allt detta så ska vi nog nå vårt mål.
Du ska få se att jag blir nog din nya idol.
Segrar ska vinnas med en fart, det är klart, uppenbart.
Med hjälp av allt som vi vill få, till pallen ska vi nå!

Rickard lyfter ...

Efter två år om klubbtränare och löpare i VSK-dressen lämnar nu Rickard Börjesson Vänersborg. Nya utmaningar väntar. Klokt att han väljer att vidareutbilda sig på högskolenivå. Klokt att söka sig till en ny miljö för att vidareutveckla sig som elitlöpare. Det är viktigt och nödvändigt att finnas i ett gäng med många som hårdsatsar och detta i en klubb där det finns en uttalad och seriös elitsatsning och en proaktiv attityd och anda.

Vi kommer att sakna de välarrangerade och ambitiösa klubbträningarna. Vi kommer att sakna söndagarnas mejl med en sammanställning av den kommande veckans aktiviteter. Vi kommer att sakna segergesten på DM-stafetterna och en massa annat.

Som orienteringsskribent i TTELA kommer han vara saknad. Spridningsområdets bästa H 21:a. Vem axlar hans mantel? Kan bara konstatera att det är så viktigt med elitframgångar. Det skapar uppmärksamhet och intresse för orienteringsidrotten. Visst är det kul med veteraner som tävlar högt upp i åldrarna och reportage om ungdomars skogslekar men det är tävlingsprestationer på junior- och seniornivå som kittlar, inspirerar och har högt läsvärde. 

Lycka till Rickard med både studier och elitsatsning i Dalamiljö!

Jullöpet anno 2015 ...

För 16:e året arrangerade Trollhättans SK en orientering för att markera julen. Ett annorlunda upplägg med gemensam start och valfria kontroller. Den som kommer först i mål och har varit vid alla kontroller är vinnare. En utmanande tävlingsform där det direkt efter start gäller att lista ut i vilken ordning kontrollerna ska tas. Det gäller att både beräkna löpvägen och samtidigt undvika för mycket kupering. Den långa banan hade i år 15 kontroller utspridda i terrängen runt Slätthultsgården.

Nedan en H 65:as inritade vägval där gps-klockan registrerade 5590 löpta meter.  Banan löptes medsols med kontroll 119 som den första och avslutades med nummer 114.

Ett kul upplägg där startfältet splittrades direkt med ett gäng som började med kontrollerna nordväst om starten medan andra sprang söderut. Framkomligheten och sikten var riktigt god denna tid på året. 

Efter loppet väntade som vanligt gröttallrikar, julmust och pepparkakor för de omkring 30 löparna som mötte upp.

Spinning igen ...

Fredagskväll igen ... och spinningkväll. Denna gång under ledning av Johanna från Motionspalatset. En upplägg med inledande längre intervaller samt avslutande korta. Som vanligt var intensiteten hög och svetten flödade. Det blir riktigt varmt när 25 deltagare trampar på.

Analysunderlaget som skickas till var och en via mejl efter passet är ett kvitto på hur man kämpat på. Under träningen projiceras den aktuella pulsnivån på en filmduk. Bra att direkt kunna få besked om ansträngningsnivån. 

Glöggfinal ...

VSK-gympan under ledning av Jenny och Antin har kämpat på varje onsdagskväll. Själv har jag tidigare varit en trogen deltagare men nu under hösten lyst med min frånvaro på grund av utlandsvistelse och en massa annat. Men bättre sent än aldrig ... vad passar bättre än att dyka upp vid sista passet för i år och delta i det avslutande glöggminglet.

Som tidigare bjöd Jenny och Antin på en timmas varierad gympa. Bara så bra för en kropp där det oftast är löpmusklerna som får sig en omgång. Nu tänjer och böjer man ligament och annat som annars bara blir utsatta för små vardagsrörelser. Kan än en gång konstatera och understryka vikten av en allsidig träning eller motion.

Vad jag snappade upp har deltagarantalet inte varit så stort den gångna hösten trots proffsig ledning. Men möjligheten återkommer efter jul på onsdagskvällarna. 

Tomtebesök ...

"Snön lyste med sin frånvaro på taken och endast tomten var vaken" ... nästan så skrev Viktor Rydberg i en dikt för många, många år sedan.

I arla morgonstund bar det iväg tillsammans med barnbarn till tomtens lya strax utanför Brålanda. Vägen var lång så det var traktorfärd som gällde.

Väl framme väcktes tomten abrupt av gälla barnröster.

Var och en fick därefter komma in i stugan och meddela vilka julklappar som önskades. "Jag vill ha en padda som jag kan spela spel på" ... Tomten noterade: "en padda ... OBS ingen groda!"

Tomten tog sin morgonpromenad över berghällarna där frosten bitit sig fast.

För första gången denna decembermånad kom minusgraderna och det var skönt med en värmande eld.

Spinning ...

Fredagskvällen ägnades åt ett inomhuspass på motionspalatset under ledning av Lars Sandgren.

Hårdkörning under 45 minuter där svetten rann i strida strömmar. En kul träningsform och där man efter passet får ett diagram som kvittens på hur hårt man jobbat.

En fredag som denna är det dock annat som attraherar vänersborgare. Det är bandyderby i Trollhättan mellan Gripen och IFK Vänersborg. I lokalradion har det varit "uppsnack" och naturligtvis har lokalavisan spekulerat. Min relation till bandy är tudelat. Som tonåring spelade jag en hel del och tyckte det var himla kul. Men ... att kolla på bandy är inte min grej trots att jag gillar det mesta i idrottsväg. Kanske har jag haft oturen och varit åskådare vid särskilt tråkiga matcher. Alltså, jag kan inte förmå mig själv att traska till en bandyarena, betala inträde och sitta på läktaren i 2 x 45 minuter! Det är för segt och gäspigt! Hellre då hockey med en annan intensitet, kamp och raffel. Så att gå på bandy för egna pengar, det finns inte. Någon får bjuda mig och samtidigt övertyga mig om det förträffliga och attraktiva!

Intervall med karta ...

Tisdagskväll och klubbtränare Rickard fixar intervallträning på Onsjö. Fem intervaller stod till buds och ett 20-tal löpare fanns på plats.

En kul träning med intensiv kartläsning samtidigt som det gällde att hålla hög fart. Den faktiska löpsträckan blev 20-25 % längre än angivet beroende på vilket vägval man tog. Pulsnivån är en bra indikator på vilket tempo man håller. Därför intressant att tömma gps-klockan och kolla upp registreringarna.

Exotiskt och svårt ...

En fortsättning på tillbakablicken som påbörjades i förra inlägget.

Årets svåraste!

Regnet piskade mot rutan, termometern visade +2. Men vad gör det när det är orienteringstävling på gång. Denna dag i Göreme, Turkiet, och i en terräng som innehöll banavsnitt som var riktigt extrema. Oerhört svårorienterat bland alla sandstensformationer i varierande storlek.

Banläggaren utnyttjade verkligen möjligheterna att skapa både utmanande vägval och mycket noggrann kartläsning. Kontrollplaceringen var också klurig. Slarvade man det minsta med riktningen eller om man inte kollade kontrollbeskrivningen så åkte man dit. 

Årets mest exotiska!

Maldiverna är en östat i Indiska oceanen som består av 26 atoller med 1192 öar varav 200 är bebodda. På en av dessa, Lankanfinolhu,  avverkades två tävlingar. Mycket speciellt att springa i palmdungar och bland bungalows omgivna av turkosblått vatten. Start tidigt på morgonen, strax efter gryningen. Skön temperatur och behagligt löpväder. Det var häftigt och verkligen exotiskt!

67 tävlingar ...

Det är en dödssynd att slänga sina orienteringskartor! Lever man efter den devisen så blir det så här i slutet av året en rejäl hög. Det kan vara kul att göra en djupdykning och kolla upp hur året har varit. Det blev närmare 70 tävlingar och dessutom en del tränings- och veteranorienteringar. Premiär i början på mars på den sydliga delen av Cypern och en avslutande tävling i Munnar, Indien.
Fördelningen på olika discipliner blev under året:

22 långdistans (varav två natt)
22 sprint (varav en natt)
21 medeldistans
1 patrulltävling
1 stafett

Årets tuffaste!
Premiärtävlingen på Cypern. Det var hett, det var kuperat och det var tungt!

Årets bom!

Andra etappen på O-Ringen. Stenblocket i den täta skogen var bara så svår att hitta!

Årets bästa!

Ett lopp där allt stämde och löpningen kändes så lätt. Men det blev ingen vinst ... sju sekunder från tätplatsen!

Om någon dag ytterligare två kartklipp med Årets svåraste och årets mest exotiska!

Tillbaka i skogen ...

Orientering på hemmaplan igen. Nu var det blöta mossar och skogsområden som gällde. En rejäl kontrast till parker och strandområden på Sri Lanka, Maldiverna och Indien.

Klubbtränare Rikard fixade till en kul träning på lördagsförmiddagen. Först en inledande prolog i form av en mikrosprint runt Skidstugan:

Därefter rejäl och svår skogsorientering med jaktstart. Det enda som störde var ett antal skogsröjningar som resulterat i en hel del löphindrande områden.

Det var inte så många som mötte upp på denna roliga och välarrangerade träning men riktigt kul att se den yngsta generationens engagemang.

Back in Europe ...

Så landade då planet på Landvetter i mörker, några plus och ihållande regn. En kontrast till Mumbai ( Bombay) som vi lämnade 20 timmar tidigare och där graderna var över 30.

Mumbai, en storstad med närmare 25 miljoner invånare ... man baxnar! En stad med allt; rikedom och fattigdom, slumområden och lyxbostäder, religioner av olika slag, affärer, bilar ... man blir bara så matt efter en stund!

Ett besök gjordes på en av badstränderna. Det var packat av folk som låg, stod, pratade och det var hett. Bad, aldrig i livet, vattnet både luktade och var skitigt.

Trots värmen både i luften och vattnet såg man ingen i baddräkt. Här badar man och solar med kläderna på. Inga bikinis eller bar hud för då upprörs sannolikt gudarna.

På tåget hem kändes det att vi var hemma, regnet strilade ner utanför kupéfönstret, men ändå kändes det riktigt gott trots massor av härliga upplevelser och kul händelser.

Natt på vatten ...

Ett dygn på husbåt var väldigt speciellt. En skön kontrast till alla människor, allt ljud och allt liv på stadens gator. 

Vi åt och bodde på den inredda pråmen medan vi gled fram i kanalsystemet.

Ett strandhugg gjordes för massage som var av allra högsta klass.

Vi hade närkontakt med vardagslivet och beundrade fiskaren i sin enkla farkost och enkla utrustning.

Bussresan från bergen till kusten tog tid. Vägarna var smala, kurviga och skumpiga. Den inbyggda stegräknaren på gps-klockan gjorde en toppnotering trots att bara ett fåtal riktiga steg tagits.

Lopp # 6 ...

Idag har vi övertygats om téets alla förträffligheter och naturligtvis har olika sorter avsmakats.

På eftermiddagen var det orientering för sjätte och sista gången på denna OL-trip.

En kortdistans/sprint i ett område med téplantage. Det var lätt men kuperat. Dock stördes tillvaron av lösspringande morrande hundar som inte skämdes för att visa hörntänderna. Annars var det koll på alla fotnedsättningar. Lusten var inte särskilt stor att trampa på någon av alla äckliga giftormar.

Imorgon började det återstående äventyret. Vi ska åka husbåt under ett dygn. Ska bli spännande!

Vackert, vackert ...

Munnar ligger i Keralabergen på 1400 meters höjd. Otroligt vackert med ändlösa teplantager.

Men vägarna är smala, mycket smala och trafiken är tät. Det stupar brant så det var inte bara en gång hjärtat for upp i halsgropen.

Välkomnandet är festligt när man kommer till ett nytt hotell. Det blir alltid en prick i pannan.

Imorgon ska vi bli klokare kring allt som rör teodling och på eftermiddagen bjuds det på OL-tävling.

OL i Indienbergen ...

Så har vi då kommit till Kumily i inlandet efter sju timmars bussresa. Vackert landskap med teplantager och gummiträd. Mindre vackert med allt skräp ... överallt!

Idag orientering på hotellområdet. Utanför är otänkbart ... to many tigers and snakes! Kartan var svartvit och det var riktigt klurigt men verkligen kul!

Nu bär det vidare till Munnar för nya äventyr.

Hello India ...

Så har vi nu kommit till Indien och mångmiljonstaden Cochin i Keralaområdet. Det var här kolonisatörerna satte sina första bopålar för flera sekler sedan. Det var också här Vasco da Gama dog och begravdes. Hans kvarlevor fördes senare till Europa men vi kollade in den gamla kyrkan där han ursprungligen begravdes.

Annars är det "mycket" här; mycket folk, mycket skräp, mycket tutande, mycket kommers, mycket trafik och mycket ljud.

Cochin är en sjöstad och fiske en viktig näring. Sätten att fiska varierar och en intressant metod har kinesiskt ursprung. Stora nät läggs ut från land och ett sinnrikt lyftsystem bärgar fångsten.

Kvällen bjöd på båttur för att skåda solnedgången.

Imorgon bär det vidare inåt landet, till bergen och teplantagen.

Maldives, bye, bye ...

Dax att lämna övärlden Maldiverna bakom sig efter fem dagar. Några reflektioner:

Tillvaron här går på lågväxel och i sakta gemak. Sannolikt perfekt för dom som måste gå ner i varv och naturligtvis för alla "honeymooners". Men ... en veckas vistelse här är klart tillräckligt.

Det kostar riktigt mycket att vistas här. Allt, typ mat och dryck, är dyrt i jämförelse med andra semesterparadis.

Men ... naturligtvis fantastiska bad och häftig snorkling och som orienterare hade vi två fina tävlingar.

Nu bär det vidare till Indien och Keralaområdet.

Ö-lopp # 2 ...

Gemensam start ... gaffling i form av "fjärilar" ... tidig start 07.15. 

Kul bana och absolut ingen trängsel vid kontrollerna. Det gällde att löpa "snålt" och spara på löpmetrarna. Så var det färdigtävlat på Maldiverna!

Delade känslor ...

Ibland känns tillvaron ambivalent. Å ena sidan en fantastisk tillvaro på Maldiverna med bad, solsken, korallrev, snorkeldyk och kul samvaro med goa vänner ... å andra sidan den fruktansvärda tragedin i Paris; lidanden och ett samhälle i skräck. Det känns minst sagt omskakande även när man befinner sig långt därifrån.

Övärlden är intressant på många sätt. Tillvaron går i sakta gemak, riktigt sakta. Helt klart är att man knappast vill vara här en längre tid. När nyhetens behag lagt sig vad gäller fiskspaning och bad vill man fylla på upplevelsebanken. Som tur är bjuds det på orienteringstävlingar, utflykter till grannöar och naturligtvis promenad runt hela ön som mäter ganska exakt 3790 meter enligt gps:en.

Imorgon inleds dagen med orientering före frukost. Det bjuds på gemensam start med banor i form av "fjärilar" - ska bli kul!

Ö-OL ...

Första OL-tävlingen på Maldiverna är avklarad. Den mycket flacka terrängen på Paradise Island var lättlöpt. Start tidigt på morgonen, innan frukost, för att slippa den värsta hettan. Banläggaren hade fått till bra banor bland bebyggelsen samt strand- och palmdungar.

Sanden var kompakt och fast så det var nästan som att springa på en grusväg.

Efter loppet bara så skönt att kasta sig i de turkosblå böljorna med massor av färgrika fiskar som badsällskap.

Sri Lanka bye, bye ...

Dagarna rullar snabbt iväg. Dax att bryta upp för vidare färd till Maldiverna. 

Några reflektioner:

- Sri Lanka håller på att återhämta sig efter ett par decenniers inbördeskrig. Ambitionen är att komma tillbaka som turistland. Jo ... det kommer att gå för klimatet, det vänliga folket och annat passar sol - och badsugna européer.

- Några särskilt påtagliga och starka minnesintryck finns inte att packa ner i ryggsäcken men helt OK ... med råge.

- Orientering blir bara en exklusiv sysselsättning i samband med någon specialdesignad resa, annars inget. Det heta klimatet och den bushiga terrängen med giftormar och andra läskigheter sätter stopp.

Återstår då bara att notera ytterligare två orienteringsupplevelser!

OL i Galle ...

Idag bar det iväg till staden Galle på den sydvästra spetsen av Sri Lanka. På vägen dit passerades områden som drabbades mycket hårt av tsunamivågen.

I Galle väntade en sprintorientering med sträckor på den välkända fästningen byggd av holländare. Nedan ett kartutsnitt samt vyer mellan 12:e och 13:e kontrollen samt från sista kontrollen till mål.

Den historiska staden är en blandning mellan gammalt och nytt. Naturligtvis fanns stadens ormtjusare på plats som både roade och förskräckte.

Många, många värmegrader krävde vilopauser och då kunde man roa sig med stt vara åskådare på en spontan cricketmatch (gäsp!).

På Sri Lanka ...

Efter många timmar i luften och några mellanlandningar så kom vi då till Colombos flygplats. Där väntade en tvåtimmars resa söderut till hotellanläggningen Cinnamon Bey. 

Första morgonen var det dax för orientering # 1 i bebyggelse samt strand- och parkområden. Det blev tungt i 30 graders värme och het sol. Efteråt var det bara så skönt med poolhäng.

Dag 2 började med cykeltur genom byar, risfält samt förbi en och annan Buddastaty. På eftermiddagen en mer eller mindre rolig (läs mindre) båtsafari. Det enda pulshöjande var passagen genom en mangroveskog.

Imorgon väntar nya äventyr och då även orientering # 2.