Vitt och vidrigt …

Aah, sicket elände, aah sicket rysligt elände ... vill man precis som Peps Persson utbrista denna snöstormiga sista dag i mars - fullständigt vidrigt!

Vår tidigare klubb Tibro OK tvingas att ställa in sin tredagarstävling denna helg. Det var också på vippen att tävlingarna i norra Bohuslän tvingats att göra detsamma men arrangörerna bedömde att det ändå går att fixa till två arrangemang. Skönt det!

Nu är det inte första gången i världshistorien som orienteringstävlingar på vårkanten måste ställas in. Minns själv från åren i Tibro då vi som tävlingsledare en gång med mycket kort varsel fick avlysa ett arrangemang. Det toksnöade natten innan och det var otroliga mängder av den vita varan som täckte den läckra gropterrängen. Det var helt omöjligt att placera ut skärmar och kontrollenheter. Det var ett tufft och trist beslut som behövde tas.

Gissar att påskarrangörerna nästa helg känner en smula oro. Det är fem arrangemang på gång i närområdet!

Inte så illa …

Torsdagen var avsatt för veteranorientering i Alingsås men vädergudarna varslade om snöfall och rikligt sådant. Men i tidig morgontimma fanns inga tendenser till flingor i luften så det vara bara att förbereda sig. 

I hushållet anades dock "Krösa-Maja-vibbar" (Krösamaja är en karaktär i Emil i Lönneberga som är ängslig och räddhågad. Hon har en tendens att berätta hiskeliga historier om diverse dysterheter och annat):

- Usch för att snöpulsa i terrängen runt Hjortgården ...

- Tänk om vi fastnar i snödrivorna på väg hem ...

- Gul varning är faktiskt utfärdad ...

Nu är det oftast så att farhågorna brukar vara värre och större än farorna. Så också denna dag. När vi parkerade vid Hjortgården blickade vi in i en helt snöfri skog. Det var vindstilla och inte heller den minsta lilla snöflinga fanns i luften. Men ... fler hade nog fokuserat på farhågorna. Knappt 30 "vets" dök upp mot vanligtvis ett 100-tal. Vi som var där fick dock springa på kul och tuffa banor.

Vid fikat kretsade samtalet kring två ämnen som uppenbarligen skapar problem och svårigheter både här och där; drift av klubbstuga samt flersektionsförening. Jag satt tyst och lyssnade ... fick bekräftat och blev stärkt i min egen uppfattning; alltför stora resurser och energi avsätts för drift och underhåll av klubbstugor på kostnad av det idrottsliga ... och ... i klubbar med flera olika idrotter uppstår emellanåt intressekonflikter och ändlösa motsättningar om vad som ska prioriteras. 

Hemfärden gick i duggregnets tecken och det fanns inte det minsta tecken till ansamling av snö eller is. Förhoppningsvis blir fortsättningen densamma kommande dygn.

Det bidde inget …

Lokaltidningen berättar denna onsdag om företaget NEVS: 23 anställda blir kvar på Nevs efter det stora varslet. National Electric Vehicle Sweden AB, förkortat Nevs är en svensk utvecklare av elfordon. Nevs förvärvade huvuddelen av tillgångarna i före detta Saab Automobiles konkursbo 2012.

Då företaget har sitt säte bara någon mil hemifrån har vi på nära håll kunna följa NEVS det senaste decenniet. Vi har många gånger funderat över vad som händer innanför väggarna. Initialt proklamerades om att fabriken skulle spotta ur sig elbilar. Det lät intressant och spännande men så har åren fortskridit och ännu har vi inte sett något fordon på den stora uppställningsplatsen. Vad pysslar man med egentligen? ... har varit en stående fråga. En fråga som det har varit svårt att få svar på.

Under sommaren 2021 kom signaler om att ägaren Evergrande hade stora ekonomiska problem, vilket ledde till att Nevs varslade 300 av sina medarbetare. I slutet av januari i år kom uppgifter om att Evergrande hade sålt Nevs. Vem köparen var framgick dock aldrig. En knapp månad senare meddelades att VD fått sparken och ersatts av tidigare HR-chefen. Tre dagar senare meddelades att den tänkta försäljningen gått i stöpet och att Nevs gått in i ett ”viloläge” för att undvika konkurs. I samband med detta varslades nästan hela den kvarvarande personalstyrkan om 340 anställda. Idag kom så beskedet att bara 23 blir kvar med uppgift att bland annat "städa ut det sista".

Utvecklingen och vad som hänt genom åren påminner om den svenska folksagan "Mäster Skräddare". Den handlar om en man som går till en skräddare med en bit tyg, för att få en rock sydd. Skräddaren berättar att den blir färdig på lördag. På lördagen återkommer mannen. Skräddaren säger att "det bidde ingen rock. Det bidde ett par byxor." Han säger att de blir färdiga på lördag. De kommande lördagarna upprepas samma scen; skräddaren berättar att det kommer bli ett allt mindre plagg: en väst, en vante, en tumme och till slut ingenting.

Den där undrande, funderande och grubblande känsla man haft varje gång fabriksbyggnaden passerats de senaste åren var alltså befogad och berättigad; det bidde ingenting! Varför ... vad var det som hände ... och vad händer nu med de gigantiska utrymmena?

Lite seriösare tack …

Så skönt att fotbollslandslaget kom igen och kunde notera en storvinst mot Azerbajdzjan. Det var och kändes bekymmersamt den första kvarten men sedan kom spelet igång.

Eftermälet och efterorden var inte lika glada. Förbundskaptenen fick spader när han grillades  efter matchen. De så kallade experterna och förstå-sig-påarna grävde djupt bland gnällargumenten och var inte sena med att torgföra sina uppfattningar. 

Förstår att det inte är helt lätt för Janne Andersson att stå emot och värja sig när han utsätts för en kavalkad  av frågor, konstateranden, åsikter och kritiska röster. Dessutom är det inte bara en som avlossar sitt artilleri utan tre-fyra som på något sätt tycks hetsa varandra till att bli så fräcka, framfusiga och kaxiga som möjligt. Ett stort ansvar ligger naturligtvis på "programledaren" för att styra upp det hela. Vederbörande gjorde inte sin bästa insats under gårdagskvällen.

Tolka nu inte detta som att analys, utvärdering och kritiskt granskande inte ska finnas. Det är jätteviktigt ... det utvecklar, det förbättrar och det vidgar perspektiven. Men ... nu tillåter jag mig att vara elak ... jag upplever att horden av experter, bisittare och allt vad det heter många gånger är alltför ytliga och inte kommer med särskilt välgrundade åsikter. Man skjuter impulsivt från höften. Detta oavsett om det är skidskytte, längdskidåkning, ishockey eller fotboll som skärskådas. 

Kanske har man fått det uppdraget av TV-kanalen som har sändningsrätten i syfte att skapa rubriker, väcka uppseende och skapa dramatik men det känns inte särskilt seriöst och sakligt.

Då och då skulle det inom idrottsvärlden behövas uppföljande intervjuer som exempelvis SVT:s "30 minuter" där en utfrågare söker svar och går på djupet med en aktuell beslutsfattare.

Aktiv dag …

Under tidig måndagsförmiddag bar det av till gymmet. Detta som en uppmaning (eller var det en kommendering) av Gunilla att testa träningspasset "Coreflex light". Det lät så där men en "grundlag" säger att innan man utbrister nej-och-usch-och-fy måste man pröva och testa.

Så därför stod jag där tillsammans med ett 20-tal kvinnor och böjde, tänjde, sträckte och töjde ligament och leder under en knapp timma. Det kändes skönt för en kropp som tävlat hårt under helgen. Det var riktigt bra så det lär nog bli fler liknande pass i framtiden.

Vid lunchtid bar det iväg till solen och kylan utomhus. Ett kartområde behövde uppdateras/revideras inför ett förestående arrangemang. Geografin hade förändrats sedan kartan togs fram för något decennium sedan. Av tidsskäl fick det bli en snabbvariant i de stråk banläggaren tänkt utnyttja. Först rekognoscering på plats och därefter blev det någon timma framför datorn. 

Under sen eftermiddag blev det ytterligare ett gymbesök. Måndagar har under de gångna månaderna avsatts för spinningpass. Det handlar om hård och svettdrivande cykling under en timma. Känns alltid skönt ... när passet är avklarat.

Med gott samvete efter en aktiv dag kändes det bara så välförtjänt att glida ner i TV-soffan och invänta kvällens EM-kval i fotboll. Måtte Sverige lyckas överlista Azerbajdzjan!

Sommartidens första dag …

Uret var omställt till sommartid, Laleh sjöng "Vårens första dag" på bilradion och det toksnöade på motorvägen mellan Vänersborg och Uddevalla ... var är den varma årstiden?!? 

En berättigad fråga när flingorna föll var om det skulle bli snöpulsning på medeldistansen strax utanför Lysekil. Snöfallet och snötäcket lättade strax norr om Uddevalla, solen bröt igenom med stor ansträngning men det var minusgrader ... kalla sådana!

Dagens tävling arrangerades av Stångenäs AIS som alltid fixar till fina arrangemang. Banläggaren hade undvikit de mest kuperade och branta bergen och fått till omväxlande banor. Det passade fint! Fick till ett riktigt bra lopp denna dag både orienteringstekniskt som löpmässigt. Det är den typen av "kick" man behöver få då och då.

Det blev inget längre uppehåll vid målområdet efter genomfört lopp. Barnbarn #2 stampade och huttrade, magen var nog också lite hungrig så det bar iväg till hans favoritmatställe "My Wok". Hungern blev stillad och kroppen återställdes till normal temperatur.

Nästa tävling blir i månaden april men det är en nyckfull månad, för utöver klassiskt aprilväder kan det även svänga mycket från dag till dag och från vecka till vecka. Sällan har man likartat väder under längre tid, men visst händer det. Måtte det dock bli en rejäl kontrast till dagens kylslagna tillvaro.

Sommartid på gång …

Det var knappt 150 besjälade nattorienterare som kom till start i mörkret och duggregnet som föll över Alingsås under fredagskvällen. Arrangerande OK Skogshjortarna fixade till ett bra arrangemang ... skönt att kunna vistas inomhus före och efter löpet. Kluriga och utmanande banor presenterades i den småskurna och detaljrika terrängen. 

Hemfärden var dyster. Nu berodde detta inte på placeringen i resultatlistan utan på radioreferatet från EM-kvalet i fotboll. Usch så trist att de blågula åkte dit och det rejält i öppningsmatchen på hemmaplan! Hoppas det vänder och det redan på måndag när nästa kvalmatch spelas. 

Lika dystert var det att lyssna på väderleksprognosen för helgen; regn och kanske minusgrader och dessutom snö - var är våren?

På söndag väntar årets åttonde tävling och detta vid Bohuskusten. Stångenäs AIS arrangerar en medeldistans i Fjällaområdet utanför Lysekil. Nu gäller det bara att förbereda sig för tidsomställningen kommande natt men knappast så som någon lustigkurre föreslagit på Instagram 🤪.

Kontrolldag …

Ett antal timmar har så här i slutet på veckan ägnats åt kontrollutsättning. 30-40 skärmar är satta på förhoppningsvis rätt plats inför två arrangemang; Vårlöp och veckans bana samt en kurs/utbildning för ungdomstränare som Västgötadistriktet genomför i Vänersborg under helgen. Gillar att göra detta, alltid kul att dra till skogs för att söka upp olika kontrollpunkter. Dock är det inte lika roligt att hämta in skärmar och ställningar efter genomfört arrangemang ... inte särskilt utmanande!

Förmiddagens skogsbesök får fungera som uppvärmning inför kvällens tävling. En nattorientering som arrangeras i skogen runt Hjortgården i Alingsås. Det brukar inte bli så många nattlöp nuförtiden ... det är inte bara jag som blivit något luttrad efter flertalet tävlingar de senaste åren som av någon anledning genomförts i bushig och svårframkomlig terräng. Kvällens tävlingsområde är dock stig- och vägvalsrik vilket lovar gott.

Vet-premiär …

Denna torsdag var det premiär för skaraborgarnas veteranorientering. Drygt 130 "vets" och några "hangarounds" mötte upp vid Almeåsen. Ryda SK bjöd på lättlöpta banor i snöfria marker - härligt!

Det blev många "återseende" efter vinteruppehållet och ett frekvent samtalsämne handlade om skador/sjukdomar/defekter som uppstått eller som man dragits med. Alltså, precis som det brukar vara vid uppstarten på vårkanten med uttalanden som:

- Förkylningen har varit lika långdragen som vintern ...

- Inte tagit ett steg sedan nyckelbensbrottet på natt-DM i höstas ...

- Vaden har nu krånglat i hela 14 veckor ...

- Betablockerarna gör att man inte kan köra på i backarna ...

- Ischiasen kortar av löpsteget så förbannat mycket ...

Nåväl nu är premiären avklarad för skaraborgararna, snart är det första tävlingen för Veteran-3-stad medan Veteran-OL-Göteborg kör fjärde omgången för säsongen nästa torsdag ...

Stor dag idag …

Idag firar och grattar vi yngsta sonen som fyller 43 år med en digital tårta. Han slog upp sina blå ögon en lördag 1980 på Vänersborgs BB. Det var beläget bara ett hundratal meter från vårt nuvarande boende. Dock föds inte längre några barn där utan det är högskolan som utnyttjar lokalerna.

Bara för två dagar sedan firade han och Anni spetsbröllop då det var 13 år sedan de stod framför altaret. Sedan dess har de hunnit med att fixa till de två härliga barnbarnen Alvin och Lova.

Han präglades naturligtvis redan från begynnelsen av orientering och har hunnit avverka ett antal klubbar: OK Gipen, Tibro AIK, IF Hagen, OK Orion, Vänersborgs SK och nu OK Alehof. 

Dock finns det andra idrotter som också upptar fritiden. Detta som friidrottstränare samt "idrottsförälder" för barnen som bland annat utövar bandy, innebandy och ridning. Fullt upp med andra ord då dessutom den egna träningen levandehålls.

Det blir inget större mitt-i-veckan-firande då annat står på agendan men oj vad åren går, 43 år är många år!

Utdraget …

Ytterligare en fin och kul orientering igår vid Tuve på Hisingen. Fina förutsättningar med 8-9 graders värme, vindstilla och inget västkustregn. Dock var samlingsplatsen ännu lerigare än under lördagen och gångvägen från och till parkeringen densamma. Många löste detta genom att parkera på alla möjliga platser för att komma närmare målområdet.

Dagens snackis var det extremt långt utdragna startfältet, nästan tre timmar för omkring 700 startande. Det innebar mycket väntan och åter väntan. Väntan på familje- och klubbkamrater som fått sen start när man själv kanske startat i början. 

Irritation uppstår bland annat hos barnfamiljer då de yngsta generationerna inte har lust och tålamod att vänta, vänta och åter vänta på att mamma eller pappa ska komma i  mål. Nu löser en del detta med att ta sig till tävlingen med två fordon. Det låter ju smart och anpassat men det ligger knappast i linje med allt vad "miljötänk" heter.

När vi traskade tillbaka till parkeringsområdet konstaterade Gunilla: det är en himla tur att vi inte har nybörjare och barnfamiljer med på den här typen av tävlingar, de skulle bli avskräckta direkt!

Problematiken med utdragna starttider kan enkelt lösas genom att tillämpa så kallad "fri minutstart" för exempelvis alla klasser över 35 år. Startproceduren kan tillämpas på olika sätt antingen att man som tävlande kan välja att starta när som helst eller att man vid anmälningstillfället också väljer en startgrupp. Dessa metoder utnyttjades med mycket lyckat utfall under pandemiåren.

Det allra enklaste är naturligtvis att inte dra ut på startfältet. För den absoluta merparten av tävlingarna klarar man arrangemanget med 60-75 minuter emellanåt ännu kortare. Detta utan att behöva göra det minsta avkall på allt vad rättvisa heter och sportsliga förhållanden. 

Svårigheten att göra detta och komma  till skott beror förmodligen på traditioner; så här har vi alltid gjort! 

Dessutom finns nog en rejäl portion farhågor med i tankarna typ att saker kan spåra ur. 

Med ålderns rätt kan jag dock krasst konstatera att farhågor ofta är betydligt större och mera omfattande än de verkliga farorna! 

Åter till Hisingen …

Göteborgstävling igår ... grått, grått väder ... långt, långt från parkering till målområde ... lååååånnnggggttt utdraaaagggeett staaarrrttfääälllttt ... mycket, mycket lera och gegga ... långt, långt till dusch (alltså ingen sådan for egen del) ... men, men himla kul ... härlig medeldistans i snöfri skog! 

Idag väntar samma förutsättningar men då blir det långdistans i ett angränsande terrängområde. En dag med mening är en dag med orientering ...

Tredje premiären …

I början på tävlingssäsongen använder arrangörer gärna epitetet "premiär" för sina tävlingar. För två veckor sedan deltog vi i Sverigepremiären som avgjordes i Åhus, Skåne. Förra helgen drog vi till Halmstad för Hallandspremiären och kommande helg väntar Göteborgspremiären. Det blir två tävlingar på Hisingen, en medel och en långdistans. Det blir kuperade och detaljrika skogsområden som arrangörerna bjuder på. 

Det är inte många från den egna klubben som är anmälda, bara nio. Vet att en del inte gillar den ibland vresiga och många gånger tuffa Göteborgsterrängen och väljer då att avstå.

De två äldsta barnbarnen är med och bägge har inför året tagit steget upp i nya tävlingsklasser, H18 respektive H16. Det innebär längre och något svårare banor än man haft föregående säsong. Ny klass är det också för Gunilla som springer första året i D70. Själv ska jag harva på i H70 både i år och 2024.

Väderspåfolket signalerar om grått och småvresigt väder. Dock inget snöfall tack och lov ... förhoppningsvis har de helt rätt i sin prognos!

Frågesport …

Igår kväll var det 5-årskalas i appen "Primetime". Det är ett mobilspel i form av livesänd frågesport som lanserades i mars 2018. Frågesporten spelas klockan 20.00 varje dag, vilket i traditionell tablåsänd TV är "primetime" = bästa sändningstid. 

Tema-quiz och extra sändningar förekommer också som exempelvis sport-quiz 20:45 på tisdagar och afterwork/populärkultur-quiz 15:00 på fredagar. En vanlig vecka är det i snitt 10 quiz. De som klarar alla elva frågor får dela på prispotten som brukar ligga på några tusen kronor, detta innebär att vinsten per person brukar vara drygt 10 kronor. 

Deltagande kräver ett mobilnummer och ett spel tar omkring 10 minuter. Det är gratis då spelet finansieras med annonser och samarbeten.

Jag missade inte jubileumsupplagan. Det har blivit ett antal spel genom åren med pseudonymen ”H69an”, över 1400 av statistiken att döma. Debuterade den 15:e maj 2019 efter påverkan/uppmaningar av barn och barnbarn. Sedan dess har det varit ett regelbundet deltagande men inte varje dag. Ibland kan det bli någon eller två veckors uppehåll. Dock … en kul grej som håller "allmänbildningen" igång.

Simhallskritik …

Omklädningsrum brukar vara en bra plats för att bli uppdaterad om vad som är på gång och hur detta uppfattas av "vanliga" människor. Lyssnar därför uppmärksamt och nyfiket när jag pustar ut efter ett gympass eller 30-40 bassänglängder. Nu handlar det huvudsakligen om "vittnesmål" från äldre generationer men ändå.

På tapeten den senaste veckan har varit Vänersborg kommuns tankar att bygga ett nytt badhus. Motiven anses bland annat vara ökad trängsel och att simklubben behöver fullängdsbanor för sin verksamhet.

Hua ... tänkte jag när jag hörde detta. Senast det begav sig med nybyggnation av en större idrottsanläggning resulterade det i världens dyraste inomhushall för bandy. Det kostade för drygt två decennier sedan och kostar herostratiska summor än idag. 

Alltså gäller det att vara extra uppmärksam och vaksam när tjänstemän och politiker börja visionera och planera. Förstår att det är betydligt roligare att i jobbvardagen önskedrömma och fantisera om nya anläggningar än att behöva fundera över dagligt underhåll och drift av befintliga anläggningar. Det är liksom inte lika roligt att jobba med frågor som handlar om uppfräschning av omklädningsrum, byta duschmunstycken eller täta läckande tak.

Nu har jag inget emot simanläggningar, utnyttjar själv Vattenpalatset så gott som varje vecka under vinterhalvåret. Standarden är helt OK även om anläggningen har några år på nacken. 

Om besöksantalet ökar ser jag att anläggningen kan vara öppen fler timmar varje vecka. Nu stänger man tidigt, 19.00 på vardagar och 15.30 under helger.

Det är heller ingen brist på simhallar i närområdet. En dryg mil söderut finns Älvshögsborg, en toppenfin och nyligen uppfräschad badanläggning i Trollhättan. 

Tre mil västerut, i Uddevalla, invigs om några månader en gigantisk anläggning. Vid Rimnersområdet byggs Uddevallas nya simhall. Den blir 5400 m² stor och innehåller bland annat en 50-meters bassäng med 10 banor, bassäng för simundervisning, SM-standard för 25-meterstävlingar, barnbassäng samt hoppbassäng integrerad i 50-metersbassängen.

I skenet av detta förstår jag helt att några äldre tyckare (inklusive mig själv) är skeptiska och vädrar sina farhågor i omklädningsrummen. En kanske något elak röst hävdade att ambitionen att bygga en ny simhall egentligen handlade om mindervärdeskomplex. Vänersborgs kommun vill inte vara en "underdog" i jämförelse med grannkommunerna.

De va la bra …

Den gångna helgen var en del av klubbens ungdomar, inklusive de två äldsta barnbarnen, på träningsläger i norska Halden. Där var det barmark och fina förutsättningar för träning. Men på programmet stod också utmaningar i form av höghöjdsbanor bland norska trädtoppar. Dessutom gjordes ett besök på Fredrikstens fästning där Karl den tolfte föll offer för en gevärskula 1718. Kolla in filmsnutten:

 

Läger i Halden …

Lägerledare var en ungdomlig generation alltså inga föräldrar eller annat "gammfolk". Vad jag snappat upp var det ett lyckat läger. Nu brukar inte tonårsgenerationen vara så frikostiga med kommentarer och reflektioner när äldre årgångar utsätter dem för korsförhör och utfrågningar. Svaren brukar oftast vara av karaktären de-va-la-bra!

Själv tycker jag att den här typen av läger är så himla bra och utvecklande. Det är aktiviteter som måste ha högsta prioritet. Visst kostar det pengar men det är den bästa investering en klubb kan göra ifall man vill behålla en ung generation och bädda för ett kanske livslångt engagemang. Detta oavsett om det handlar om orientering på elitnivå eller en ledarkarriär. 

Välkommen …

Vi har fått en ny klubbkompis. Redan har Maria K. hunnit med några tävlingar i VSK-dressen. Senast i lördags toppade hon D55-klassen i Hallandspremiären. Hon började sin orienteringskarriär i klubben OK Hedströmmen som hör hemma i Skinnskatteberg men har de senaste decennierna tävlat för Södertälje-Nykvarn.

Hon tillhör det absoluta toppskiktet bland landets 55-plussare så segerloppet den gångna helgen var knappast av engångskaraktär.

Jag lärde känna Maria för många år sedan. Detta i rollen som förbundskapten för orienteringslandslaget. Förutom hennes orienteringsskicklighet var hon och är hon riktigt löpstark. Kul med ett nytillskott med stark tävlingsinriktning ... det gillas!

Vardag igen …

Oj vilken söndag det blev i Tylösand. Otroligt härligt väder om än lite kylslaget då Hallandspremiären med långdistans avgjordes i den kustnära terrängen. Det var omväxlande ... dels bergspartier men också sträckningar i svårorienterade sanddyner. 

Gunilla hyllades och grattades av många orienteringskompisar bland annat med "kluckande" påsar. 

Vi avslutade 70-års-firandet med sen söndagslunch på Laxbutiken utanför Falkenberg. Vi brukar stanna till där när vi åker antingen söderut eller norrut. Året runt serveras olika laxrätter i en avslappnad och skön restaurangmiljö. Man kan också ta med sig något delikat hem från butiken.

Väl hemma var det så skönt att pusta ut efter ett så härligt veckoslut i Halland. Idag är det "vardag" igen!

Firande …

När vi åkte söderut under fredagsförmiddagen var vädergudarna inte nådiga. Det snöade och snöade och det blev bara värre när vi närmade oss Göteborg. Sikten var så gott som noll vid passagen genom stan. Men på väg genom Halland lättade det och även snötäcket verkade minska.

Tylöhus välkomnade oss och spaavdelningen välkomnade oss. Det blev många olika typer av bad typ bubbel, iskallt, lagom varmt och bra-för-kroppen. Vi var något urlakade framåt kvällen när barn och barnbarn anlände.

Lördagsförmiddagen bjöd plötsligt på finväder med sol och blå himmel. Kort färd till Mellbystrand där orientering väntade i strandskogen och där snötäcket var tunt, emellanåt var det barmark. Härliga löp blev det och vi konstaterade att vi liksom förra helgen verkligen hade tur med vädret.

Det blev senare en repris av fredagseftermiddagen med många timmar i vattenmiljön. Detta som förberedelse inför kvällens gourmetsupé och firande av födelsedagsbarnet.

Det blev en lång höjdarkväll med sanslöst god mat, många skratt och minnesprat. Även hotellets ägare Per Gessle passerade snabbt förbi när desserten avnjöts. 

Idag väntar ytterligare en tävling med start och mål förlagt bara några stenkast från hotellentrén ... och kan man tänka sig solen skiner även denna dag som en hyllning till födelsedagsbarnet. 

70 år …

På söndag, 12:e mars, är det 25567 dagar sedan Gunilla slog upp sina blå ögon. Det var en torsdag som föräldrarna Tage och Gertrud välkomnade sin förstfödda. Räknar man om alla dessa dagar till år blir det 70!

Själv fick jag upp ögonen och lärde känna Gunilla på senhösten 1975. Men ... förmodligen korsades våra vägar redan några år tidigare. Vi pluggade samtidigt på realskolan i Lilla Edet i mitten på 60-talet.

Hon uppvaktas och firas under helgen med det bästa man kan göra - orientera! Kung Bore och dennes kompisar försökte rucka på planerna genom att toksnöa över västkusten tidigare i veckan. Men arrangörerna har valt att inte ställa in tävlingarna trots ett snötäcke.

Det blir en helg tillsammans med barn och barnbarn och hotellboende på Tylösand. 70-åringen ska bli firad!

Rosbeklädnad …

När kvinnodagen randades igår hade snöovädret dragit österut. Solen sken och himlen var blå men snöhögarna var meterhöga och gatorna isiga. Det var bara att plocka fram dubbskorna innan utgång.

Dagens vandring/promenad gick förbi Fridastatyn. Den får symbolisera alla kvinnor/tjejer och "uppvaktas" naturligtvis den 8:e mars. Dock skrudas hon inte med mimosablommor som är brukligt i Sydeuropa utan det var rosor som gällde. 

Verklighetens Frida som Birger Sjöberg diktade om var hans ungdomskärlek Karin Lustine. Hon bodde i närheten av oss och nästan varje dag passerar vi den röda träbyggnaden. 

Hennes far försörjde sig och familjen som trumslagare. Detta på regementet som en gång i tiden fanns i Vänersborg. Själv var Karin anställd som kontorist på Eskilstunaboden som var beläget vid torget.

Idag, dagen efter kvinnodagen, har det "vidriga vita" återvänt ... oj vad det snöar! 

Kvinnodagen idag …

Genom åren har vi vid ett antal tillfällen varit i Italien på internationella kvinnodagen den 8:e mars. Där uppmärksammas verkligen dagen; “Festa della donna“! Traditionen påbjuder att kvinnor ska föräras och uppvaktas med en kvist från trädet mimosa. 

Nu handlar inte dagen främst om att uppvakta och hylla. Den lär ha instiftats redan 1910 för att uppmärksamma ojämställdheten mellan könen och kvinnors situation.

De senaste decennierna har mycket hänt och förändrats vad gäller lika rättigheter för män och kvinnor. Men det är också mycket som inte hänt. 

Inom orienteringsvärlden tycker jag dock att jämställdheten lever och är en stark ledstjärna. Detta om man tittar på regelsystem, ungdomssatsningar, representation i styrelser och kommittéer osv. Det känns bra!

Den italienska traditionen får idag levandehållas även om det är hemmaplan som gäller. Det blir ingen äkta mimosabukett utan en digital variant till Gunilla, svärmor, svärdöttrar, svägerskor, barnbarnet Lova, kusiner och naturligtvis till alla andra tjejer/kvinnor.

Vinter i repris …

Dagen idag … kommentarer överflödiga 🥶

Go dag …

Det blev ytterligare en underbart härlig orienteringsdag i strandskogen vid Hanöbukten. Solen strålade ännu mer i jämförelse med lördagen och himlen var ännu mera blå.

Långdistans stod på programmet och då var banorna klart löpbetonade. Än en dag blev Martin bäst av våra två bilgäng med en andraplats.

Resten av dagen konsumerade vi sport; när vi fikade, när vi åkte bil, när vi lunchade laxtallrik i Falkenberg ... ja hela tiden lyssnade vi på Vasaloppet, femmilen i skid-VM och EM i friidrott. Nu är det väl inte fler mästerskap det närmaste halvåret suckade Gunilla ... inte av längtan utan det lät mer som en befrielse!

Dock meddelades genom radion att nu väntar bistrare tider. Kalla lågtryck är på väg med både snö och minusgrader, usch och fy!

Späckad dag …

Det blev en härlig tävlingspremiär i strandskogen vid Hanöbukten söder om Åhus. Solen sken och himlen var kanonblå men det blåste en isig nordan. Närmare 1700 kom till start på medeldistansloppet som många upplevde som tunglöpt i det sandiga underlaget.

Sällskapet noterade en seger då Martin kunde plocka hem H40-klassen men det satt hårt åt. Han var bara sju sekunder före vår tidigare klubbkompis Johan Hellman.

Direkt efter målgång kopplade vi upp oss för att kolla in skid-VM och damernas uppgörelse på tremilen. Härligt, härligt med både guld- som bronsmedalj!

Så blev det under sen eftermiddag O'Learys i Kristianstad som uppladdning inför sista kvalomgången av mello. 

Sammantaget en späckad dag av höjdarkaraktär!

Idag väntar en långdistans för oss i samma terräng som gårdagens löp. Väderprognosen pekar på liknande förutsättningar som igår vilket bådar gott. Härligt ... så härligt att tävlingssäsongen är igång!

Olustigt …

Eftermälet var riktigt dåligt! Annat kan man inte säga efter att det svenska herrstafettlaget kom på sjätteplatsen i VM. Att det gick dåligt är en sak, det händer i idrottens värld. Men att agera och spela ut sin frustration/besvikelse/motgång på det sätt som Calle Halvarsson och William Poromaa gjorde var illa, riktigt illa.

En sak är om man riktade ilskan mot sig själv men att projicera olustkänslorna på andra som landslagsledning, vallare och TV-team är ett underbetyg för atleter på toppnivå. 

Nu har Skidförbundet en hel del internt jobb att ta itu med typ förhållningssätt, uppträdande och attityd.

Premiär …

Behövs verkligen alla dessa experter och bisittare ... sa Gunilla när vi kollat färdigt på damernas stafett i VM på längdskidor. Det verkar mest vara kill-gissningar och miss-tolkningar. Det favorittippade svenska laget floppade och det blev "bara" brons. Innan start var tongångarna annorlunda bland de som förstår-sig-på men tipsen och utsagorna var mer av karaktären förhoppningar och önskedrömmar. Idag håller vi iallafall tummarna för de svenska herrarna!

Kommande helg är det tävlingspremiär för orienterarna. Som vanligt inleds säsongen med tre tävlingar i närheten av Åhus i Skåne. Kustnära och snabblöpt terräng väntar och arrangörerna kan notera närmare 4000 starter.

Som så många gånger tidigare är vi på plats tillsammans med Martin och Alvin samt Emelie och Liam. Dock deltar vi inte i den inledande nattetappen. 

Prestationsmärken …

Hittade av en händelse en kartong med massor av pins som samlats ihop och sparats under många år. Minnen triggades igång. Kommer ihåg att Orienteringsförbundets tävlingsmärke betraktades som en viktig "viktighet". Vid klubbens årsmöte var det alltid en högtidlig utdelning av olika valörer beroende på vad man kvalificerat sig för.

Tävlingsmärket var ett prestationsmärke och fanns i de sju valörerna brons, silver, guld samt elit i fyra grader. Elit IV var numrerad med ett unikt löpnummer. Följande kriterier gäller:

- Bronsmärke tilldelas den som uppfyllt kriterier enligt nedanstående tabell.

- Silvermärke tilldelas den som tidigare uppfyllt kriterier för och löst ut bronsmärket och som uppfyllt kriterier enligt märkestabellen.

- Guldmärke tilldelas den som tidigare uppfyllt kriterier för och löst ut silvermärket och som uppfyllt fordringarna enligt märkestabellen eller som uppfyllt fordringarna för silvermärket ytterligare tre år.

- Elitmärke I tilldelas den som tidigare uppfyllt kriterier för och löst ut guldmärket och som uppfyllt kriterierna för guldmärket ytterligare tre år.

- Elitmärke II tilldelas den som tidigare uppfyllt kriterier för och löst ut elitmärke I och som uppfyllt kriterierna för guldmärket ytterligare tre år.

- Elitmärke III tilldelas den som tidigare uppfyllt kriterier för och löst ut elitmärke II och som uppfyllt kriterierna för guldmärket ytterligare tre år.

- Elitmärke IV tilldelas den som tidigare uppfyllt kriterier för och löst ut elitmärke III och som uppfyllt kriterierna för guldmärket ytterligare 13 år.

Placering inom en tid, baserad på segrartiden i respektive klass och ökad med ovan angivna procenttal, berättigar till angiven valör. Vid uträkning av segrartid och ”procenttid” höjs överskjutande sekunder till närmast hela minut.

För att kvalificera sig för alla sju märken handlar det om att kämpa på under minst 25 år.

Hittade alla mina tävlingsmärken bland alla andra. De var något matta i glansen och det var knappt det gick att urskilja det unika numret på baksidan av Elitmärke IV. Det var # 1145. Alltså var det 1144 kämpar som innan mig hade uppfyllt kriterierna.

Vad jag förstår betraktas inte längre tävlingsmärket som något viktigt. Är det någon i yngre generationer som samlar och löser ut respektive märken ... tror knappast det.

Bland alla idrottsförbund verkar det bara vara simförbundet och ridsportförbundet som levandehåller prestationsmärken. 

Men ... en titt på Orienteringsförbundets hemsida visar att märkesverksamheten fortfarande existerar!

Hjälp och stöd …

Outgrundliga äro Migrationsverkets vägar vill man uttrycka med jämna mellanrum. Denna statliga förvaltningsmyndighet sorterar under Justitiedepartementet och ansvarar för verksamhetsområdena asyl, bosättning och medborgarskap.

Jag är införstådd med deras uppgift och ansvar men har svårt att förstå agerande och bevekelsegrunder. Har haft en viss, men ändå begränsad insyn, som dock är förknippad med stora frågetecken. Hur tänker man egentligen?

Sedan sex-sju år tillbaka har vi mycket nära kontakt med en flykting. Tillsammans med några andra har vi fungerat som understödjare och uppbackare. Det har handlat om att fixa tak över huvudet och annat som krävs för att ha en någorlunda dräglig bastillvaro. 

Hans ansökningar och vädjanden om att få uppehållstillstånd har dock alltid avslagits av Migrationsverket och hans ärende har hamnat i någon form av långbänk. Vår juridiska expertis som fixar alla formulär och kontakter ruskar bara på huvudet om han inte emellanåt sliter sitt hår i förtvivlan. 

NN var asylsökande i fyra år, sedan ”papperslös” i fyra år och nu har han stämpeln asylsökande igen. Detta innebär bland annat att han inte får jobba. Han är inte ensam om denna situation. Det sägs att det finns massor av andra som lever i en form av parallellsamhälle. Vad händer med alla som inte har en stöttande omgivning?

I dagarna har vi tillsammans med andra hjälpt honom att fixa en ny uppställningsplats för husvagnen. En husvagn som välvilligt ställts till förfogande och plats på en tomt som blir hans "hemvist" tills vidare.