Mysdag ...

En höjdardag denna soliga och minusgradiga dag med mycket utevistelse. Det började på förmiddagen med orientering i Sjuntorp i kuperad och tuff terräng. Ett litet snötäcke fanns det men det var inget som hindrade.

På eftermiddagen väntade så långfärdsskridskor på den allra sydvästligaste delen av Vänern - Vassbotten. Perfekt is, vindstilla och glödande sol - det kan inte bli mycket bättre. Det var många som passade på att utnyttja de perfekta förhållandena.

En toppendag tillsammans med äldsta barnfamiljen och nu väntar en förhoppningsvis spännande final i handbolls-VM framför TV:n.

Hög spänning ...

Äntligen blev det en pulshöjande upplevelse som genererade adrenalinutsöndring. Under sen eftermiddag bjöd handbollslandslaget på en makalös uppvisning i semifinalen mot Frankrike i det pågående världsmästerskapet. Det kändes oerhört häftigt i jämförelse med gäspiga timmar när skidskyttarna figurerar. Det skall till ett mästerskap för att få till den där extra spänningen och nervdallret!

Kommande månad väntar dock VM för skidskyttarna och då lär det bli mera intressant. Inte nog med det, även längdåkning och alpint ska köra sina VM!

Rapporter kommer om ett kallt och snötäckt Sverige men märkligt nog är det snöfritt på hemmaplan. Den vita varan som landade för några veckor sedan är borta. Dock en hel del is på stigar och gångstråk så det gäller att ha dubbskorna på. 

Via sociala medier kommer foton med vackra snötyngda fjällvyer och visst uppstår det längtan efter en fjällvecka i framförallt pister men även i spår. Vi får väl se om det är praktiskt möjligt och realiserbart.

Intressant ...

Gårdagen bjöd på kanonväder med sol, blå himmel och några minusgrader. Perfekt för långvandring som denna dag utgick från "vatten" och två av dess så kallade aggregationstillstånd, flytande och fast form.

Vi kollade in Skäktefallet som störtar ner för Halleberg och Vänerhavet där nordliga vindar tryckte ihop isen längs strandkanten. Volymen var hög både från fallet som isvågsskvalpet.

För några dagar sedan läste jag om det sällsynta naturfenomenet "håris” i någon tidning. Det är fina trådar eller isnålar som bildas på döda trädgrenar under speciella förhållanden. Håris kallas också vättesskägg, bomullsis och isull.

Fenomenet uppstår på våta, ruttna trägrenar från lövträd, speciellt på bok eller ek, när temperaturen är något under noll och när marken är snöfri.

Precis så var det när vi på ett nedfallet träd skymtade den märkliga isbildningen. Vi kollade in den vita massan extra noggrant och upptäckte då fenomenet.

På plats googlade vi vetgirigt efter mer kunskap och då framkom att de exakta förutsättningarna för att håris ska bildas är inte helt klarlagda. En nödvändig förutsättning är att träet är angripet av svamp. Koldioxiden som bildas när svampen bryter ner träet trycker ut vattnet i träet. I vattnet finns organiska ämnen lösta som katalyserar isbildningen, så att vattnet kan frysa omedelbart när det tränger ut ur träet, trots att temperaturen bara är någon minusgrad. 

I am still learning ...

Klokt ...

I "gammalvärlden" där jag vistades och präglades som orienterare fanns det egentligen bara ett uppslag i träningsanvisningen; spring mycket, ofta och länge! I spåren på detta följde naturligtvis överbelastnings- och förslitningsskador. Blev man skadad var det bara vila som ordinerades. Alternativ träning var inte aktuellt. 

OK, jag överdriver något och spetsar till det hela men faktum kvarstår att det var mycket enkelspårigt och inte särskilt vidsynt. Utrustningen var inte heller av toppklass. Löpskorna var mycket enkla och inte särskilt fotvänliga.

Som tur är har synsätt och former förändrats genom åren - till det bättre! Idag är det helt andra anvisningar som gäller. Inte enbart ensidig löpning utan också alternativa former för konditionsträning. Regelbunden träning av andra kroppsdelar än benen är en självklarhet. Smidighets- och rörelseträning likaså. 

Genom åren har jag själv steg för steg anammat nyheter. Idag när kroppen är över 70 är exempelvis regelbunden gymträning ett viktigt inslag. Det hade inte funkat med enbart löpmotion! Tänk om jag hade fått lära mig detta redan i tonåren ... men bättre sent än aldrig.

Det är bara så viktigt att unga orienterare idag vistas i och präglas av en träningskultur med variation och bredd. Visst är löpträningen och löpskolningen det grundläggande men alternativa former måste vara ett regelbundet inslag likaså gymträning eller motsvarande.

När man skadat sig är det rehabiliteringsträning som gäller, inte vila!

I den egna klubbens anläggning har utrymme avsatts det senaste decenniet för att bygga upp och ett utveckla ett funktionellt gym. Visst finns det tvivlare som rynkar på näsan åt dessa nya "nymodigheter" och dessa lever till viss del kvar i "gammalvärlden". 

Den egna klubbens styrelse vill satsa på ett välfungerande gym: vi tror att det kan gynna en stor del av föreningens medlemmar och vi ser positivt till träning inomhus som komplement till annan träning för medlemmar i alla åldrar.

Klokt tänkt!

Men hallå ...

I dessa pandemitider är staten frikostig med att dela ut olika former av stimulansbidrag för att möjliggöra företags överlevnad och framtida existens. Nu handlar det inte bara om företag utan även idrottsföreningar får ta del av kakan. 

Olika former av ersättningar är möjliga. Inom idrottsvärlden kan exempelvis medel tilldelas om man tvingas ställa in en tävling eller ett arrangemang som skulle ha genererat pengar till verksamheten. Pengar som i sin tur skulle ha använts för bland annat avgifter för tävlingsdeltagande och turneringar, till material och utrustning eller kostnader för resor och läger.

Massor av ordinarie verksamheter går nu på sparlåga. Inga tävlingar eller turneringar. Inställda träningsläger, kurser och sammankomster. Få eller väldigt få ordinarie träningstillfällen och klubbaktiviteter. Och med det minskade kostnader och färre utgifter.

Dock uppstår en situation där man tack vare stimulansbidrag etc stärker ekonomin och fyller på klubbkassan. Det är ju gott men att bara samla pengar på hög kan knappast vara en klok strategi. 

Det ligger nära till hands i trista pandemitider att ge upp och resignera, att stänga ner och stanna upp. Men ... det är just nu det är så viktigt att hitta alternativa verksamhetsformer och aktiviteter som gör att medlemmar/utövare håller igång och är fysiskt aktiva. Det kräver kanske annorlunda satsningar och inriktningar. Satsningar och aktiviteter som kostar pengar och kräver investeringar. 

Det kan handla om att bygga utegym, att skapa aktivitets/spelplaner utomhus utan risk för trängsel och närkontakt, att omvandla klubbanläggningars utrymmen som nu gapar tomma till "träningsrum" eller mindre "gym".

Orienteringsklubbarnas utmaningar blir att utveckla och initiera fler Veckans banor, fler fasta kontroller med banor, cykelorientering och att kartera nya terrängområden. 

Trots allt gissar jag att intentionen med stimulansbidrag är att det ska vara en kick, en sporre och en morot. Pengarna ska inte gå till förvaring i föreningens spargris!

Urklipp berättar ...

Hittade ett större block med tidningsurklipp i gömmorna. Det blev intressant bläddring och genomläsning. För snart 30 år sedan bodde vi i Tibro och där läste vi dagligen "Skövde Nyheter". Tidningsledningen var ambitiös och jobbade med att både bredda och fördjupa innehållet. Sportsidorna med huvudsakligen matchreferat från fotbollen utökades med fler idrotter samt krönikor och mera ingående analyser. Vi var några "utomstående" med starkt idrottsintresse som kontaktades för att regelbundet spegla olika idrottsföreteelser. Drar mig till minnes att texterna publicerades var tredje vecka under ett par års tid.

I en krönika funderade jag om olika idrotters uppkomst. Vilka regler skapades och vilka var intentionerna? Det var riktigt intressant att djupdyka i historik, regelböcker och anvisningar. Tankar dök upp om både det ena och andra bland annat om femmilen på skidor:

Konstaterar att traditionen är stark inom idrotten och tidiga regler, system och former levandehålls.

Snöfri skog ...

Idag blev det äntligen ett orienteringslopp och detta i en nästan snöfri skog. De senaste dagarnas nederbörd hade fixat bort det mesta av den vita varan. Grannklubben Skogsvargarna hade fixat till Veckans banor på Hunneberg. Detta i ett flackt och pinnigt område med en del rejält blöta sankmarker. Dock var körvägarna rejält isiga. Det var en bedrift att ta sig den långa vägen till start utan att drutta omkull.

Det blev ett lopp utan kontrollbommar och då brukar mungiporna peka uppåt. Gör man misstag blir man bara så irriterad på sig själv. Såg inga andra ute i skogen trots att väderförhållandena var perfekta för årstiden. Dock var det många spår efter vildsvin som verkligen ser till att vända upp och ner på det översta jordlagret.

Blir det snöfritt kommande vecka så får det bli ytterligare något löp i närområdet.

Mycket Norge ...

"Ständigt denna vessla" sa privatdetektiven Ture Sventon när Ville Vessla ständigt gäckade honom. Samma uttryck vill man använda när det gäller de norska skidlöparnas framfart: Ständigt dessa norrmän! Oj, så de dominerade tillställningen i finska Lahtis denna dag. Norge har inte varit med i skidcirkusen sedan drygt två månader tillbaka men idag var de på plats igen - och det med besked!

Förutom timmar framför TV:n bjöd denna januarilördag på solsken och härliga plusgrader. Det mesta av snön försvinner nu kunde konstateras på dagens långvandring och det känns inte som om det behövs mer detta år. 

Det blev inget orienteringslöp denna dag men förhoppningsvis är det läge imorgon. Flera av klubbarna i närområdet bjuder på arrangemang så det är bara att välja och vraka.

Har de senaste åren noterat att vanliga löppass inte är så roliga - "why just run, orienteering is more fun" som texten lyder på en sliten gammal t-shirt i gömmorna!

Verkligen vågat ...

När det är regnvidrigt väder och några plusgrader så känns det skönt att sitta ner i favoritfåtöljen och lyssna på Framåt fredag från Radio Väst. Skratten blir många åt både det ena som det andra. Presidentskiftet i USA analyseras och tonsätts naturligtvis och även lokala händelser av olika karaktär blir belysta.

Skidskyttarnas uppgörelser kollas också in och det har varit en tuff helginledning för de blågula. Bortblåsta verkar alla konstateranden de gångna veckosluten om den goda formen och den höga lägstanivån. Många är nu de rynkade pannorna hos bisittare och förstå-sig-påare. Kanske är det ett minst sagt fullspäckat tävlingsprogram som denna helg klubbat det svenska laget.

Det klingar då och då till i iphonen. Det är "flashar" med de senaste nyheterna. Den 10:e januari skrev jag i ett blogginlägg när MSB-chefen Dan Eliasson fick sparken:

Nu har han placerats på regeringskansliet. Vad gör han där? Jobbar han på vaktmästeriet med att sprätta upp dagens inkommande post eller bunta ihop kartonger av wellpapp? Ansvarar han för fikarummet med att torka av kaffemaskinen och städa bort kopparna när det varit regeringssammanträde? Sitter han i ett stort kontorslandskap tillsammans med andra avdankade och sparkade generaldirektörer och sorterar promemorier eller kopierar föredragningslistor för statssekreterare?

Frågor som dessa får kanske svar om jag fortsätter med att ta del av det dagliga nyhetsfödet.

Under eftermiddagen idag kom beskedet:

Expressen kan nu avslöja att Dan Eliasson ska arbeta på justitiedepartementets enhet för samordning av samhällets krisberedskap (SSK). Enligt regeringskansliet ska Dan Eliasson identifiera de områden där det är mest angeläget att se över lagstiftningen i syfte att kunna hantera kriser av varierande karaktär. 

Hua, tänker man ... är det möjligt och sant? Det är ju viktiga och synnerligen betydelsefulla uppgifter han tilldelats av regeringen. Hur vågar dom?

Positivt men ändå dystert ...

Folkhälsomyndigheten låter nu meddela:

När smittspridningen minskar från hög till måttlig nivå kan begränsningen justeras för arrangemang som hålls utomhus, samt för arrangemang som hålls inomhus med sittande deltagare. Begränsningarna om antalet deltagare bör, vid denna situation, istället baseras på antalet tillgängliga platser eller på tillgänglig yta. Avstånd mellan sällskap ska även upprätthållas, till exempel genom att sittplatserna är utplacerade med avstånd mellan varandra. Arrangemang som hålls utomhus på icke avgränsad yta kan undantas från begränsning av antalet deltagare om arrangören kan säkerställa att trängsel undviks. Arrangemang som hålls inomhus med stående deltagare bör fortsatt begränsas till ett fåtal personer då risken för smittspridning är större inomhus, samt att trängsel är svårare att undvika när deltagarna inte har en anvisad plats.

Vid en låg nivå av smittspridning anser Folkhälsomyndigheten att begränsning om antalet deltagare bör baseras på antalet tillgängliga platser eller tillgänglig yta för arrangemang som hålls inomhus, eller utomhus med stående deltagare. För arrangemang som hålls utomhus med sittande deltagare eller på en icke avgränsad yta behövs inga begränsningar om antal deltagare.

Äntligen har myndigheten satt ner foten och tydligt markerat att förutsättningarna är olika för olika idrotter. För orienteringssporten betyder detta på sikt att tävlingar kan anordnas då risk för trängsel och närkontakt är mycket liten. 

Bra så men ... just nu är det och känns det dystert, mycket dystert med tanke på pandemins utbredning. Förmodligen tar det lång tid innan effekterna av restriktioner, begränsningar samt vaccianationsprogram ger effekt. Alltså, det lär ta sin tid innan smittspridningen minskar från hög till måttlig nivå ... bara att hålla i och hålla ut!

Nytt hopp ...

Vilken vidrigt pissig dag det har varit. Regn och åter regn gjorde utevistelsen makalöst blöt. Nu rinner snön bort och med det mångas förhoppningar om skid- och/eller skridskoturer.

Dagens ljuspunkt var ändå timmarna framför TV:n och installationen av USA:s president kommande mandatperiod. Det var en värdig ceremoni och ett känslomässigt tal som Joe Biden levererade. Hans företrädare fegade ur. Aldrig tidigare har det hänt att en avgående president agerat på detta sätt. Gissar att ändå många, många tyckte det var skönt att han inte dök upp.

Nu har demokraten Biden en hel del att ta itu med och det kommer naturligtvis ta tid att få rätsida på det mesta. Nu är det bara att hoppas att han också har lite tur och vind i seglen när olika beslut ska genomföras och förverkligas. 

För första gången fick USA också en kvinnlig vice president. Det var verkligen på tiden och en signal om att det stora landet i väster kan bli " great again".

Omtänk och nytänk ...

En miss blev det i tipset om vilka som skulle utmärkas på Idrottsgalan. Bommade "Årets lag". Nu var det inte alltför svårt att ringa in de bästa prestationerna dels var det inte så mycket att välja på dels var Duplantis prestationer det gångna året så gigantiska och överlägsna. Han utstrålar också mycket ödmjukhet vilket i sig inte ska ha någon betydelse men förstärker helhetsbilden om honom som en riktigt stor idrottskille.

Dock har idrotten det tufft i dessa tider. Många är vittnesmålen om stagnation beroende på inställda träningar, tävlingar och matcher. Idrottshallar och andra anläggningar stängs ner eller så görs kraftiga begränsningar för att minimera trängsel och närkontakt. Allt bottnar naturligtvis i en seriös och allvarligt menad strävan för att begränsa smittspridning. 

Det ligger nära till hands för idrottsföreningar att ge upp och resignera, att stänga ner och stanna upp. Men ... det är just nu det är så viktigt att hitta alternativa verksamhetsformer och aktiviteter som gör att medlemmar håller igång, aktiverar sig och är fysiskt aktiva. Det kräver dock något annorlunda satsningar och inriktningar.

I den egna klubben har vi försökt att skapa kontinuitet med aktiviteten "Veckans bana" och kopplat till detta inramningar som stimulerar och utmanar. 

I den stora klubbanläggningen där lokaler och utrymmen nu gapar tomma görs försök att i källarplanet kunna erbjuda inomhusträning. Detta genom tillgång av olika träningsredskap för både kondition som styrka. För att minimera smittspridning är det endast tillåtet att träna själv eller tillsammans med någon/några man vardagligen umgås med.

Det kan tyckas vara främmande för en orienteringsklubb att erbjuda och bygga upp ett "gym" men det är ett sätt, ett bra sådant, att ha som komplement till löpning utomhus eller skidåkning. Dessutom fungerar redskapen utomordentligt bra vid exempelvis skaderehabilitering och som alternativ för att undvik ensidig träning.

Det är just den här typen av åtgärder och annorlunda anpassade aktiviteter, som jag tror är så viktiga att satsa på om man som förening ska överleva eller inte.

Nu är det flera föreningar och klubbar som vågar och tar steget med att göra annorlunda saker. De två äldsta barnbarnen, som också är entusiastiska innebandyspelare, kan inte och får inte utöva sporten inomhus. Men då har kloka ledare och tränare utmanat dem med att hålla igång med andra aktiviteter som egentligen inte har koppling till innebandy men som skapar aktivitet och kontinuitet - så bra!

Prisutdelning ...

Så här några timmar innan Idrottsgalan mina tips på vilka som belönas för det gångna årets  märkliga och något andefattiga elitidrottsår. Facit ges ikväll mellan 20.00 och 22.30 på TV 1.

Årets kvinnliga idrottare

● Isabelle Haak, volleyboll

● Sandra Näslund, skicross

● Linn Svahn, längdskidor

● Anna Wijk, innebandy

Årets manlige idrottare

● Armand Duplantis, friidrott 

● Victor Hedman, ishockey

● Zlatan Ibrahimovic, fotboll

● Daniel Ståhl, friidrott 

Årets lag

• Damlandslaget, fotboll

● Damlandslaget, innebandy

● Lag Edin, curling

● Lag Hasselborg, curling

Årets nykomling

• Khamzat Chimaev, MMA

● Julia Engström, golf

● Dejan Kulusevski, fotboll

● Emil Millán de la Oliva, friidrott 

Årets ledare

• Henrik Ankarcrona, ridsport 

● Helena & Greg Duplantis, friidrott 

● Johannes Lukas, skidskytte

● Karin Torneklint, friidrott

Årets prestation

• Armand Duplantis, friidrott 

● Henrik Harlaut, freeskiing 

● Frida Karlsson, längdskidor

● Felix Rosenqvist, bilsport 

Jerringpriset

Armand Duplantis

Tvehågsenhet ...

Under gårdagen fanns tankarna på långfärdsskridskor men osäkerheten kring hur isarna var ledde till att vi blev kvar på landbacken. Det har visserligen varit kallt, rejält kallt, de senaste dagarna och isarna har lagt sig men osäkerheten fanns där och då bör man avstå. Vi fick rapporter att några har testat och klarat sig utan plurr så det kändes lite som om man skulle ha tagit chansen. Det brukar inte bli så många isdagar så man måste passa på.

Det ligger en hel snö i skogarna runt Vänersborg men det är si och så med skidspår. Möjligheter finns men det goda rådet är man då ska använda sina dåliga och gamla skidor ... fulskidorna! Nu tillhör jag inte skidfanatikernas skara och det finns ingen större längtan att hasa runt i dåliga spår med en blandning av snö, isvallar och barmark.

Det återstod inget annat än att göra en lång promenad i det kyliga och soliga vädret. Detta med dubbskorna på då de flesta stråken är isbelagda. Det blev närmare tre timmars vandring. Dock mötte vi inte så många andra. Gissar att många drog sig för en längre tur beroende på kylan och underlaget.

Bara några mil söder om Vänersborg är det huvudsakligen barmark så denna dag lutar det åt att ta sig an en orienteringsbana i kuperad Götaälvdalsterräng. 

Reslängtan ...

Nu i dagarna för precis ett år sedan befann vi oss på en atlantö. Temperaturen var behaglig runt 20-22 grader. Vandringarna var härliga och häftiga. Orienteringstävlingarna var både snabblöpta och grymt kuperade. Ön var Madeira som tillhör Portugal. 

Sedan dess har det inte blivit en enda utlandsresa, inte en enda under ett helt år! Kan inte dra mig till minnes att det någonsin har varit så förut. Några kortare eller längre turer runt om i världen har alltid funnits på dagordningen.

Resor har varit ett naturligt inslag i hela mitt livet. Det började redan i barnaåren på södra halvklotet och så har det rullat på. Tidigt, tidigt var bland annat fartyg transportmedlet. Avverkade två resor från Durban i Sydafrika till Göteborg. Resor som tog lång tid och där man trampande däck många dagar i sträck. 

Sedan 70-talet så har det handlat om åtskilliga flygresor och vid ett tillfälle jorden runt under en dryg månads tid. 

Som tur är har kameran varit flitigt i bruk och alla foton tillsammans med väl bevarade kartor från orienteringstävlingar håller minnen och upplevelser vid liv.

Hade nu inte pandemin satt stopp hade vi med stor sannolikhet befunnit oss i staden Funchal på Madeira just dessa dagar. Två resor dit har gett mersmak. 

Sannolikt hade det också varit en resa inplanerad till sydeuropa med spännande vandringar tillsammans med barn och barnbarn. 

För stunden handlar det bara om att vänta, hoppas och längta!

Man undrar ...

Is och snö och coronapandemin begränsar mera vidlyftiga aktiviteter. Inga utlandsresor på programmet och inte heller några längre förflyttningar inom landet. Tid finns att företa sig en hel del andra saker. Har noterat att dagligen ägnas mer och mer tid åt att ta del av nyhetsflödet från olika källor. Naturligtvis handlar mycket om USA och det kommande presidentskiftet. Men det finns också en hel del annat att ta till sig vad gäller politikers och makthavares förehavanden i Svea Rike. 

Den numera före detta MSB-chefen Dan Eliasson har fått sparken efter att tagit sig några semesterdagar på Kanarieöarna trots alla påbud om att inte resa. Nu har han fått sparken men regeringen har egentligen gett honom ett nytt jobb, i regeringskansliet!

Undrar emellanåt hur det kan komma sig att denne Eliasson blivit regeringens gullgosse. Han är uppenbarligen det då han fått den ena toppbefattningen efter den andra; Försäkringskassan, Migrationsverket, Polisen och MSB. Vad har han för kvalitéer och egenskaper som så till den milda grad attraherar statsministern och hans underhuggare.

Kan ana att man tycker att han är en skicklig "troubleshooter" som styr, ställer och rättar till när myndigheter och organisationer kantrat och inte längre klarar av sitt uppdrag. Men ... tar man del av medias rapporter framstår han mera som en "troublemaker". Eftermälet från de institutioner han basat för är långt ifrån översvallande.

Är det kanske så att Eliasson har någon hållhake på regeringen, alltså någon pinsamhet som han kan avslöja ifall han inte fortsatt får en hög månatlig lön från statsmakten ... det får man nog som medborgare aldrig veta.

Nu har han placerats på regeringskansliet. Vad gör han där? Jobbar han på vaktmästeriet med att sprätta upp dagens inkommande post eller bunta ihop kartonger av wellpapp? Ansvarar han för fikarummet med att torka av kaffemaskinen och städa bort kopparna när det varit regeringssammanträde? Sitter han i ett stort kontorslandskap tillsammans med andra avdankade och sparkade generaldirektörer och sorterar promemorier eller kopierar föredragningslistor för statssekreterare?

Frågor som dessa får kanske svar om jag fortsätter med att ta del av det dagliga nyhetsfödet.

Sicket väder ...

Vilka kast vädergudarna utsätter oss för. Igår tokregnade det och allt var grått. Idag solsken och kalla grader. Igår kladdigt och blött. Idag isigt och hårt. Men vare sig det ena eller andra stoppar långpromenader. Dubbskorna som vanligtvis används vid orienteringslöp kommer nu väl till pass på slipprigt och isigt underlag.

För första gången på länge väntar en vecka utan revidering av karta eller utsättning av kontroller. Det har annars blivit en hel del av den varan det senaste året så det känns nästan lite konstigt att inte ha ett snarlikt beting för stunden.

Hur fortsättning blir ska bli intressant. Blir det mera snö? Ska kylan hålla i sig? Blir det barmark? Det går inte att planera i detalj utan bara att tålmodigt  anpassa sig.

OL i sol ...

Denna soliga söndag bar det iväg till Lilla Edet för vinterrace. Snön täckte marken med några centimeter med det var inget hinder. När vi bodde på orten för tre decennier sedan avverkades många träningspass i de branta detaljrika bergen. Det bjöds på bra banor med relativt lätt orientering, precis som det bör vara denna tid på året då kyla och vinterföre råder.

Utevistelse gör att det känns extra skönt att sedan kunna slå sig ner och kolla på skidskytte och längdskidor. I den senare grenen finns inga norrmän med och det förtar något upplevelsen. Skönt med mellansnacket på Vinterstudion för då kan man fixa med lite annat.   Det var länge sedan kraften och orken att lyssna på bisittarnas kommentarer försvann.

Väderrapporterna siar om snö- och kylsmocka kommande dagar så det återstår att se när det blir skogsspring nästa gång. 

Två årtionden i VSK ...

I höstas var det tjugo år sedan flyttlasset från Tibro bar till Vänersborg. I dagarna är det också tjugo år sedan det blev klubbyte som orienterare. Att vi hamnade vid Vänerns sydspets berodde på att Gunilla tillträdde en bankchefspost. Själv jobbade jag i Stockholm och hade pendlat dit under flera år. Så flytten för mig innebar egentligen inget annat än en något längre pendlingsresa.

Dock var det för stunden inte så angeläget med ett klubbyte. Den främsta anledningen att vara medlem i en orienteringsklubb är att man måste det om man vill tävla och det vill man. Klubbtillhörigheten är därför underordnat, bara ett medel för att kunna tävla.

Dock dök tankar ändå upp om klubbyte då det var bortåt 20 mil till klubben vi då tillhörde, Tibro AIK. Vi kollade fram och tillbaka, övervägde och förkastade. Sneglade åt min moderklubb OK Gipen men även några göteborgsklubbar fanns med i tankarna. Tävlade som ung orienterare för Majornas IK som numera är en part i GMOK.

Erfarenheten jag samlat på mig genom åren är att man ska se upp med dels fleridrottsklubbar dels de som har/driver stora anläggningar. 

Detta för att det oftast uppstår spänningar, dragkamper och särintressen när det finns flera olika idrotter i samma klubb. Förr eller senare uppstår alltid konflikter och motsättningar när det blir aktuellt med prioriteringar och hur resurser ska fördelas. 

I klubbar med anläggningar är risken stor att fokus riktas åt "fastighetsförvaltning" på bekostnad av den levande idrotten. Man kan tydligt se detta när man kollar på mötesprotokoll där samtalen och besluten om städning, renovering, målning, snöskottning etc tenderar att kräva allt mera tid, resurser och kostnader. 

Så det gäller att tänka efter när man byter klubb om man nu värderar det idrottsliga, utövandet, träningen och tävlingen högt.

Nåväl, efter en tids funderande blev det då Vänersborgs SK. Viss farhåga fanns med benämningen "Skidklubb" men under alla år som vi nu har varit medlemmar har inte skidor varit någon stor grej eller "konkurrent" till skogssporten. Det har aldrig bedrivits någon tydlig och målinriktad tränings- och tävlingsverksamhet. Visst åks det skidor men det är mera av karaktären alternativ träning och kul inslag när snötillgången är god. Så trots beteckningen "SK" i klubbnamnet handlar det om "OK". 

Klubbanläggningen "Skidstugan" är stor, mycket stor. Lokalerna och utrymmena är många men som flertalet andra klubbstugor står dessa tomma större delen av dagen större delen av året. Det är alldeles uppenbart att klubbhusens roll och betydelse för orienteringssporten allt mera minskar i betydelse. 

Klubbytet som gjordes för två decennier kan med en tillbakablick sägas vara helt OK. Orientering är det centrala och högst prioriterade i VSK vilket jag som medlem värderar mycket högt. Skidstugeanläggningen utgör en bra resurs och tillgång även om dess relevans för verksamheten inte är så stor.

Skrämmande ...

Fortsätter med tråden från igår. Såg hela det tal Trump höll utanför Vita Huset och det var bara att ruska på huvudet åt allt han sa. Dock kunde jag inte inbilla mig att det sedan ledde till stormningen av Capitolium. Det var fullständigt makalöst otroligt. Kan inte fatta att det ens var möjligt att tränga sig in i byggnaden. Vi var i Washington för fem år sedan och kollade in alla stora och viktiga institutioner. Minnesbilden är att säkerheten var enorm. Det var avspärrningar, staket, poliser och vakter överallt. Attityden när man skulle besöka olika platser var artigt och vänligt men mycket bestämt. 

I denna blogg skrev jag den 10 november 2016:

Kylan rullade in på onsdagsmorgonen. Utomhus hade plogbilarna fullt upp med att få bort snömassorna. Hängbjörken utanför vardagsrumsfönstret vajade betänkligt i blåsten. Termometern visade på riktigt kyliga minusgrader. TV:n förmedlade kyliga och kalla nyheter: Trump är USA:s nästa president! Snacka om att bli "breathless". Oj då, vad är det som hänt. 

Redan när han blev vald kändes rejäla olustkänslor och hans fyra år vid makten har bara undan för undan förstärkt den obehagliga känslan. Kulmen nåddes igår men kanske ändå inte. Undrar om karln förbereder ytterligare något drastiskt utspel under de kommande dagarna fram till den 20:e januari då han äntligen måste kliva åt sidan. Man håller andan!

En stor suck ...

Denna dag har ett antal timmar ägnats åt att via olika medier skärskåda politikers och makthavares krumbukter, undanflykter och bortförklaringar. MSB-chefen fick naturligtvis avgå efter den så nödvändiga resan till Kanarieöarna. På så sätt fick regeringen lite andrum och en tankestund vad gäller hur man ska agera internt. Naturligtvis extra svårt då självaste statsministern trotsade och fullständigt nonchalerade de förhållningssätt som han med emfas krävde att medborgarna skulle rätta sig efter. Man undrar så där lite i förbigående om dessa herrar inte har någon i sin närhet som emellanåt ifrågasätter och fungerar som bollplank när de ska göra något som tangerar gråzonen. 

Nåväl, de svenska makthavarnas agerande är bara en mild västanfläkt i jämförelse med Donald Trump. Han fortsätter med en dåres envishet hävda att han blivit bestulen på presidentämbetet. Kollade under sen eftermiddag in hans tal till sympatisörerna utanför Vita Huset där han orerade, tuggade på, spottade och fräste, slog mot andra, hotade och misskrediterade kreti och pleti. Hade svårt att hänga med i hans tal trots att min engelska/amerikanska är någorlunda hygglig. Det var svårt att fånga en röd tråd eller någon form av stringens i det han säger. Fascinerande är att åhörarna orkar att lyssna på hans upprepningar och alla motsägelser. Uppenbarligen är han enormt skicklig att på ett övertygande sätt få människor att blint tro på det absurda, besynnerliga och bisarra.

Sammantaget var det inte särskilt lustfyllt att ta del av det som förmedlades denna trettondag. 

Julslut ...

Idag har det varit plusgradigt, snöblaskigt, halt och snöblandad nederbörd. Inte någon höjdare precis men väderförhållandena trotsades. Det blev närmare 12 kilometers promenad/vandring längs gator, gångbanor och slingrande skogsstig. Detta kombinerades med utdelning av nyårsklapp till de som deltagit i den gångna helgens orienteringar.

Ytterligare en "afton" denna dag till minne av den dagen då de tre vise männen kom till den nyfödde Jesus i Betlehem för att överlämna sina gåvor. Dock blir det inte så mycket firande denna dag. Högtiden har på något sätt tonats ner eller rättare sagt tonats bort de senaste decennierna. Men nu känns det som att jul och nyår är överstökat!

Dessa vädergudar ...

Har svårt att avgöra om vädergudarna ska ha beröm eller klander. Beröm får de eftersom de höll inne med all snö tills arrangemanget NYÅRSTRIPPELN var avklarad. Utmaningen att beta av de tre etapperna under nyårshelgen klarade 27 klubbmedlemmar. De belönades med en specialdesignad mugg som passar bra till morgonkaffet eller kvällsvällingen om man nu inte placerar den på prishyllan.

Åter till vädergudarna som vräkte på med snö så gott som hela måndagen. Inte så roligt med den vita varan som mest ställer till det i form av halka, snöpuls och isigt underlag. Förhoppningsvis blir snötäcket kortvarigt så att det i närtid blir barmark igen. 

Uppskattat ...

Idag blev det en lång utedag. Ätteläggen skulle köra två orienteringslopp ingående i Nyårstrippeln. Under tidig morgontimma föll snöflingor mot marken men de försvann snabbt.

Mellan loppen fixade vi till utelunch och fika. Eldkorgen som invigdes på julaftonen fick återigen träda i tjänst. Den värmde gott och gav även hetta och färg till grillkorvarna. 

Under dagen träffade vi flera som deltog i arrangemanget. Många uppskattande kommentarer hördes. Under sen kvällstimma landade ett mejl med följande innehåll:

Idag hade jag en fantastisk dag. Sprang Nyårstrippeln kort, sprint och lång. Väldigt trevligt med något annorlunda där man fick möjlighet att utmana sina gränser.

Kul att aktiviteten gillades. Det är bara så viktigt med positiva upplevelser i dessa trista och mörka  coronatider.

Tillbakablick ...

Årets första dag började på allra bästa sätt trots riktigt gråtrist väder. Nyårsorientering på en så kallad skogssprintbana stod på programmet. En bra och omväxlande bana med både lättlöpta stråk på asfalterade gångbanor men också skogssträckor. Detta på en alldeles nyreviderad karta enligt den senaste kartnormen.

Det fanns också tid att göra en tillbakablick och fundera över det gångna året. Många är infallsvinklarna och allt överskuggas naturligtvis av coronapandemin. Hittade några utgångspunkter som en avisa använt för att intervjua några kändisar och dessa triggade igång tankarna.

Årets höjdpunkt ...

Det var inte bara en utan många. De långa cykelturerna med barn och barnbarn huvudsakligen i Skaraborg ... närmare 150 orienteringslöp av varierande och annorlunda karaktär ... firande av födelsedagar bland annat min egen med aktiviter utomhus tillsammans med de allra närmaste ... vandringarna i kustområden och då framförallt på favoritstället Ramsvikslandet ... bärplockandet under höstmånaderna.

Årets frustration ...

De märkliga och kontraproduktiva tolkningarna av myndigheternas restriktioner ... statsministerns och hans underhuggares märkliga och makalösa beteende i slutet på året när man agerade tvärtemot vad man själv med emfas förespråkat, det var minst sagt häpnadsväckande  ...

Årets utmaning ...

Att tänka om, att tänka nytt och agera annorlunda när det gäller vardagligt umgänge, vid orienteringsarrangemang och mycket annat med mantrat håll-avstånd-undvik-trängsel-sprita-tassarna.

Årets suck av lättnad ...

När det äntligen blev klart att USA:s nästa president blir Joe Biden. Vilken befrielse att despoten Trump blev bortröstad och demokratin fick ta befälet. Hoppas att vid nästa årsskifte ännu fler envåldshärskare och tyranner har fallit.

5 ... 4 ... 3 ... 2 ... 1 ... 2021 ...