2 x sprint …

Skogssporten bjuder ofta på överraskningar. Idag blev det en sådan vid Bohuslän-Dals öppna sprint-DM. Stora delar av banorna handlade om skogsterräng som bitvis var svårframkomlig och med dålig sikt. Tvärtemot intentionerna och inriktningen för sprintdistansen. Segrartiderna i de flesta klasser överskred därför med råge de stipulerade. 

Nåväl, luttrade veteraner är vana vid det mesta men för många och särskilt då nybörjare blir  det nästan en kalldusch.

På förmiddagen var det individuell tävling medan eftermiddagen handlade om sprintstafett. Då bjöds det på banor och sträckningar som harmonierade med sprintdisciplinens inriktning. Sprang i samma lag som svärdotter och barnbarn #2. Kul, även om H70-farten inte längre matchar någon av lagkompisarnas.

Söndagen var en behaglig höstdag och det var bara så skönt att vistas utomhus i solen i pausen mellan de två loppen i Stenungsund.

Trist, trist …

För ett drygt decennium sedan byggdes världens dyraste bandyarena i Vänersborg. Den kostade omkring 300 miljoner - en herostratiskt hög summa! Tanken var att det skulle vara en multiarena. Så blev det inte och nu gräver höga kostnader och låga intäkter hål i ekonomin. Detta säger förvaltningschef Anna Svensson från Vänersborgs kommun.

Arenan är en av 20 kommunala idrottsanläggningar. När bygget blev klart ökade kostnaderna drastiskt. Idag kostar Arenan nästan 20 miljoner (55 000:- per dag) om året netto och det är 44 procent av hela budgeten för idrottsanläggningar.

I takt med att åren går urholkar den stora byggnaden kultur- och fritidsnämndens ekonomi. Resultatet har blivit att många av de övriga 19 anläggningarna nu har stora behov av underhåll.

Drar mig till minnes att hela processen från idé och tanke till byggstart gick otroligt snabbt. Det var den dåvarande sossemajoriteten som drev på och skyndade på. Belackare fanns men deras röster och uppmaningar om besinning och sakta i backarna nonchalerades fullständigt. De hånades och förlöjligades istället.

Sedan betongschabraket väl kom på plats har det enbart varit förknippat med elände och problem. I ett tidigt skede blåste taket av och sedan dess har man inte fått ordning på det hela. 

De som ursprungligen var ansvariga och pådrivande har för länge sedan sjappat. Nu får en ny generation poltiker och tjänstemän lappa och laga. Gissar att det finns betydligt viktigare och roligare uppgifter än att förvalta och driva en pengaslukande bandyhall. 

Nu drabbas också andra för idrottsverksamheten viktiga anläggningar. De slits ner och underhållet är eftersatt. Så det kan bli!

Vänersborgs kommun är inte den enda som drabbats av politikers hybris. Det finns åtskilliga exempel på anläggningar, arenor, byggnader osv runt om i landet som tillkommit genom någon form av storhetsvansinne eller självförhärligande. Så märkligt att detta uppstår. Det kan ju knappast bero på att man har för lite att göra i den dagliga politiska gärningen. Basverksamheterna som skola, vård och omsorg kräver, eller borde kräva, mycket engagemang och konstruktivitet. Men det är klart, det är inte lika glamoröst att förvalta och levandehålla detta. Roligare är det att åka runt på studiebesök och kolla in magnifika byggnadsverk och sedan på nämndsammanträden sitta och visionera samt måla upp drömbilder utan att göra några som helst ekonomiska konsekvensanalyser.

Förhoppningsvis har Arenabygget i "Lilla Paris" blivit en rejäl tankeställare för kommande generationer!

Torsdagslöp …

Igår morse slog abstinensen till ... orsakat av hela tre dagars frånvaro av orientering. Detta åtgärdades med en tur till Falköping. Uppe på Mösseberg arrangerades en veteranorientering för Skaraborgs gamlingar. Gråa moln låg tunga över nejden och i den bitvis täta skogen var det riktigt mörkt. För första gången på mycket länge blev det dusch i en motionsanläggning. Detta naturligtvis med behörigt avstånd även om förmodligen den absolut största delen av de som samlats var dubbelvaccinerade.

Intressant att notera hur demografin varierar i olika klubbar. Arrangerande Falköpings AIK har väldigt många 65-plussare som är aktiva både som löpare men också som funktionärer. En klar skillnad i jämförelse med exempelvis den egna klubben där vi bara är en handfull. Man kan undra över orsaken, är det bara en tillfällighet eller ... ?

Målet är uppnått …

Igår kväll nådde barnbarn #2 sitt mål, bad i hav eller sjö 150 dagar i sträck! Upprinnelsen var fjolårets badande då han fixade 100 baddagar. Detta år höjdes ambitionen och inte nog med det, han utmanade sina farföräldrar. Vi hängde på och en daglig rutin i fem månader har varit att få till dagens dopp. Förutsättningarna har varierat, ibland solsken och vattengrader över 20 men också blåst, hällregn och ensiffrig vattentemp. Det har varit bad i salt västerhav, i fjällsjö, i en och annan å eller älv och många, många gånger i Vänern.

Är så imponerad av junioren och hans uthållighet. Det har inte alltid varit lätt för honom att klämma in ett bad. Många är kvällarna och tidiga morgnar när föräldrarna har stöttat och kört honom till badbryggor. Men med mycket "pannben" grejade han det. Nu undrar omgivningen vad som blir nästa mål; ännu fler badddagar 2022 eller kanske något annat.

Engström i fokus …

Den andra dagen i Eksjö ägnades bland annat åt ett besök på Eksjö museum. Där finns en permanent utställning som kom till genom en stor donation från Albert Engström-samlaren Carl David Carlsson på 1960-talet. Samlingen har byggts på under årens lopp och en stor del av hans bilder visas.

Albert Engström var en samhällsengagerad konstnär och författare i sekelskiftets Sverige. Mest känd är han som satir- och karikatyrtecknare. Hans bilder skildrar brännande ämnen - om förhållandet mellan överheten och vanligt folk, om synen på alkohol, kvinnor och ras. Man får också stifta bekantskap med vagabonden och levnadskonstnären Kolingen. 

Albert Engström (1869-1940) växte upp vid stationen i Hult, en mil öster om Eksjö. De spännande omgivningarna med bland annat Skurugata och Hässlåsa damm kom att prägla honom och hans produktion. Albert var mycket mångsidig som konstnär och behärskade ett flertal tekniker. Förutom teckning även grafik och akvarell. Mest känd blev han för sina gubbar i skämttidningen Strix.

Albert bosatte sig med sin familj i Stockholm och i Grisslehamn. Han lär ha varit en av Sveriges mest tongivande kulturpersonligheter vid sekelskiftet 1900. I umgängeskretsen fanns bland annat August Strindberg, Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding, Hasse Z och Carl Larsson. Han undervisade i teckning och grafik vid Konsthögskolan. År 1922 blev han invald i Svenska Akademien.

Vi ägnade rejält med tid åt att kolla in alla teckningar och levnadsbeskrivningar. Klart sevärt!

Trästaden …

Vad gör man en dag i Eksjö när äldsta barnbarnet genomgår tester och intervjuer med förhoppningen att få studera på idrottsgymnasium? Jo, staden är mest känd för trähusen i Gamla stan och som militärstad. Gamla stan i Eksjö är en unik stadsdel som följer den senmedeltida stadsplanen. Den unika trästaden är en av Sveriges bäst bevarade trästäder. Några hus uppfördes redan på 1600-talet och i princip är hela den Gamla stan K-märkt. Naturligtvis kollades dessa byggnader in men på förmiddagen drog vi till skogs. Halvannan mil nordost om Eksjö finns förkastningssprickan Skuru gata. Det är en cirka 800 meter lång ”skura” eller förkastningsspricka som ofta beskrivs som södra Sveriges mest egendomliga natur­fenomen. En vandring genom den kuperade "gatan" med många stenblock och nedfallna träd är ett måste. På en orienteringskarta ser inte sprickan ut att vara något märkvärdigt men i verkligheten kryssar man i sten och moras där bredden mellan branterna varierar mellan 7 och 24 meter och bergväggarna är på sina ställen upp till 35 meter höga.

Under sen eftermiddag hann vi med dagens bad i sjön Hunsnäsen belägen i närheten av Stadshotellet där vi huserar. Kvällsvarden intogs som sig bör i en pittoresk restaurang i ett av trähusen. 

Smålandstur …

Helgen bjöd på två tävlingar i Göteborg. Det brukar innebära riktigt tuff terräng och hårda banor. Göteborgsarrangemang brukar också innebära överraskningar typ långt från parkering, långt till start, begränsat med toaletter och liknande. Så också denna helg. Kändes skönt att inte behöva dra med en barnväg eller ännu värre tvingas att gå långt, långt med en treåring. Det var många småbarnsföräldrar som suckade högljutt denna dag.

Själva har vi blivit luttrade genom åren, man har liksom vant sig att det ska vara så när tävlingar är förlagda till rikets näststörsta stad.

Det var rejält tufft i Delsjöterrängen. Kilometertiderna blir drastiskt höga i den kuperade och många gånger svårlöpta terrängen. Det kändes i benen efter målgång på söndagen.

Sent på söndagseftermiddagen bar det av till Eksjö. I baksätet satt äldsta barnbarnet. Under dagarna två väntar tester och intervjuer för de som aspirerar att platsa på idrottsgymnasiet där. Förhoppningsvis kniper han en av de åtråvärda platserna för studier och träning under tre år med början i augusti 2022.

Ljusfestival …

Vattentemperaturen i Vänern har nu blivit ensiffrigt. Vid dagens dopp mitt på dagen i strålande solsken kunde vi läsa av 9 grader. Jo, lite kallt men absolut ingen skräckfylld upplevelse. Nu återstår fem dagar innan barnbarn #2 når sitt uppsatta mål; bad i hav eller sjö 150 dagar i sträck! Farföräldrarna utmanades och hängde på ... och hänger på!

I Skräckleparken strax norr om Vänersborgs centrum finns flera små mysiga badplatser längs Birger Sjöbergs väg som går utmed Vänerns strand. Vi brukar bada från Jakoben - en ö som nås via en gångbro. Dessa dagar är ön utsmyckad med diverse ljusattiraljer. Som på många andra platser har Vänersborg nu sin egen ljusfestival. När mörkret faller på tänds både ledlampor, marschaller och eldkorgar. Musikunderhållning, öltält och hamburgeri förhöjer tillställningen. Men kvällsbad blir det inte eftersom hela parkområdet spärras av och inträdesavgift måste erläggas när skymningen närmar sig.

Höstfinal …

Under gårdagen var det säsongsfinal för Veteran-3-stad. Under hösten har ett 75-tal orienterare modell äldre samlats varje onsdag för att springa någon av de fyra banorna som erbjudits. Uddevalla OK bjöd på ett välarrangerat finallopp.

Traditionen sedan två decennier sedan tillbaka har inneburit ärtsoppsbuffé  vid årets sista arrangemang. Pandemin har stökat till det och kompromisser har fått göras. I år blev det  servering av korv och bröd utomhus. Som vanligt bjöds det på sång och musik. Tre välkända musikstycken hade fått en orienteringsanpassad text:

Melodi: Med en enkel tulipan ...

Med några enkla attribut, kompass och karta på lut

Vi har förmåga, vi har förmåga att orientera.

Man ska va listig, snabb och stark, på flera typer av mark 

Och juniorerna visar också att det är flera

som inte bara vill flå omkring, varv på varv, i brett preparerat spår

utan vill tänka och vill planera, och sig på kartor helt visst förstår!

Med några enkla attribut, kompass och karta på lut

Vi har förmåga, vi har förmåga att orientera.

Melodi: Kom i Kostervals ...

Kom i villovals

Plötsligt hittas ingenting alls

Ingen koll på håll

Vart försvann den, nu, nästa kontroll?

Villovalsen går 

Orienteraren sliter sitt hår 

Dur blir moll, för utan koll - Aning: lika med noll!

Melodi: Rönnerdal ...

Orienterarn skuttar med ett skratt ur sin säng

Stärker sig med havregrynsgröt, ut sen ru-u-sar

Orienterarn färdas genom skog, över äng

Rör sig alltid hemtamt i mark och terräng

När beslut om vägval ska tas, ska det ske rappt

Kontroller sökes upp, stämplas av, och det går snabbt

Och se, så många skärmar som inom väldigt kort har hittats

Vägkrök, vid stenen, i slänten och dikets kant.

Nu väntar vinteridet om man inte tillhör kategorin springa-så-länge-det-går. Veteranlöpen i Skaraborg och Göteborg fortsätter ännu några veckor- bra det!

Bingo under 30 år …

Idag är det 30 år sedan Bingolotto för första gången sändes på en rikstäckande TV-kanal. Det var TV4 som fixat sändningsrätten. Programledare var då Leif "Loket" Olsson och inför första programmet såldes 75 000 lotter.

Genom åren har jag varit inblandad som lottförsäljare men också suttit framför TV:n med mina bingolotter. Dock var det säkert ett 10-tal år sedan sist. Drog mig till minnes att jag någon gång gjorde ett utbildningspaket för idrottsrörelsen. Det syftade till att lägga upp en plan för hur man skulle/kunde lägga upp försäljningen i en förening.

Gjorde därför denna morgon en genomsökning i en av bokhyllorna och fann mycket riktigt ett häfte. Ansvarade då för både text och layout. Vet inte hur mycket materialet användes och än mindre ifall det genererade ökad försäljning. Oavsett vilket så har dock spelet genom åren fixat många sköna kronor till landets största folkrörelse.

Höstlöp x 2 …

Efter förra helgens inställda tävlingar var ordningen återställd denna helg. Två tävlingar avverkades dels i Skene dels på Norra Fjället strax väster om Ljungskile.  Till lördagens tävling var det bara sååååååå långt att åka enligt Gunilla. Själv tycker jag att 2 x 2 timmars resa inte är mycket att oja sig över om det handlar om orientering. 🤪

Höstvädret visade sig från sin bästa sida med ett extra plus för söndagens blå himmel och strålande solsken. Många dröjde sig kvar lite extra på Norra Fjället. Ljungskile FK fixade till ett bra arrangemang med ett stort extra plus för möjligheten att välja starttid inom olika klockslag; 10-11, 11-12, 12-13 och 13-14. Helt perfekt att själv kunna välja en starttid som passar familjen, samåkare och om man har lång restid. Måtte det bli vedertaget vid alla arrangemang förutom vid mästerskapstävlingar där andra parametrar måste vägas in. Men, men vägen från idé till verklighet är stort inom skogssporten. Många är tveksamma då man menar att det inte är sportsligt rättvist (såsom om nu lottade starttider bygger på någon form av slump och lika-för-alla-princip ... så är det inte.)

Ungdomsklasserna var tunna denna helg då den generationen sprang Daladubbeln i Falun eller sprint-SM i Uppland.

Fusk eller inte …

Har lyssnat på en debatt vad gäller fusk inom fotbollen. Utgångsfrågan var om det ska betraktas som fusk när man exempelvis maskar vid utsparkar, inkast, frisparkar osv. Upprinnelsen var Sveriges matcher mot Grekland i pågående VM-kval.

Meningarna var delade. Det hävdades att det tillhör spelet ... inte så mycket att bry sig om ... alla lag gör så ... det ska mer betraktas som taktik. Andra menade att detta är något man måste komma tillrätta med.

Själv har jag alltid förvånats över fotbollens märkliga speltider. Utgångspunkten är 2x45 minuter men så kan domaren göra tillägg. Gissar att det knappast finns någon match utan tidstillägg. Det märkliga är att man i och med detta aldrig har riktigt har koll på hur det är med matchtiden. Detta i motsats till andra lagidrotter som exempelvis basket och ishockey. Där stoppas matchuret så fort det blir en avblåsning eller någon form av avbrott i spelet.

Tycker att fotbollen skulle anamma samma system. Man vet att den effektiva speltiden i de flesta matcher pendlar runt 60 minuter. De övriga 30 minuterna ägnas åt att ställa upp försvarsmuren, snacka med domaren, vänta tills bollkallen kommer med bollen osv.

Förslagsvis skulle då en match spelas 2x30 minuter effektiv tid. Så fort bollen kommer över sidlinjen eller direkt när det blivit mål eller när frispark döms stoppas uret. 

Tror och tycker att detta skulle vitalisera matcherna. Minns när jag för ett ental år sedan var värd för en tränargrupp från USA som var på studiebesök i Sverige. Vi kollade in en allsvensk fotbollsmatch som var spännande och dramatisk när speltiden närmade sig slutet. Men, men de var tokfrustrerade när inte exakta besked kunna ges om hur mycket speltid som var kvar. De kunde bara inte fatta att man kunde ha det så och att det accepterades år efter år av både spelare och publik. De var naturligtvis präglade av ishockeyns och basketens exakta tidtagning. Undrar om fotbollen någonsin kommer att ändra detta?

Havstur …

Idag bar det iväg till Göteborgs skärgård. Detta för att upprätthålla och underhålla kontakt med icke-orienterande vänner. Under många år var Agneta min lärarkollega och dessutom var hon en i gänget som ingick i Gunillas konstgrupp. Denna oktoberdag passade det utomordentligt bra med besök på Fotö. Pandemin har under halvannat år förhindrat möten och träffar men nu var det möjligt.

Naturligtvis passade vi på att få ytterligare ett saltbad. Trängseln vid bryggan var minimal så det var bara att njuta av Västerhavet. Graderna var så behagliga de kan vara under senhösten och som en belöning för doppet skingrades molnen och solen spred lite värme. Mera värme blev det när en mustig skaldjurs- och fisksoppa serverades. Agneta och Fotö levererade!

Repris …

Same procedure as last week ... ja så skulle man kunna uttrycka sig. Även denna mitt-i-veckan-dag drog vi till Alingsås och ett veteranrace. Krispigt i luften, bara några plusgrader och solsken. Som vanligt kul banor i terrängen runt Hjortgården. Efter löpet följde samma procedur som alltid dvs fika och eftersnack. Denna dag avhandlades riktigt jävliga terrängområden man mött de senaste åren. Skogar som genererar nära-döden-upplevelser. Spännande att höra och få ta del av vittnesbörden!

På väg hem till Vänersborg gjordes precis som förra veckan ett stopp vid sjön Anten. Dagens bad väntade och det blev ingen längre simtur utan snarare ett förlängt "dopp".

Nästa stopp gjordes precis som förra veckan vid Sollebrunns Gästgifveri. Där serverades rejäla pannbiffar med en stor skopa brunsås. Det senare tillhör inte direkt min favorit så det var bara att gapa och svälja.

Åter till Alingsås nästa vecka? Nej, nej nu räcker det för det här året!

Hög igenkänningsfaktor …

Kollade igår in första avsnittet av SVT:s serie "Bäst när det gäller". Där följs närgånget skidlandslagets förberedelser och spelet som pågår i kulisserna bakom mästerskapstävlingarna. Ett intressant första avsnitt med mycket igenkännande från de egna åren som förbundskapten för orienteringslandslaget. Det är många år sedan nu; åren 1986-1995. Även om idrotterna skiljer sig åt är det ändå samma villkor och betingelser. Jag tänker på förberedelserna, träningslägren, analyserna och funderingarna. Men också på stunder där det kunde vara lite grinigt och uppgivet. Minns också med stor sorg när vi fick göra ett tävlingsuppehåll på grund av den fruktansvärda TWAR-infektionen på samma sätt som coronapandemin lamslog skidlandslaget. 

Reflekterar över att många, många landslag inom olika idrotter har en ganska så slitsam och inte särskilt glamorös tillvaro i sin uppladdning och förberedelser inför EM, VM, World Cup, OS och allt vad det heter. Oj, så många resurspersoner det är som är berörda och inblandade för att säkerställa alla detaljer. Det är mycket slit, bestyr och jobb. Man tänker oftast inte på detta när man sitter tillbakalutad i TV-soffan eller finns på åskådarplats.

Ser fram emot kommande avsnitt även om igenkänningsfaktorn förmodligen kommer vara stor - inget är nytt under solen!

Tänk om …

Kollade in gårdagskvällens partiledardebatt och efter någon timma drog tankarna iväg:

Tänk om man kunde ha en partiledardebatt där man inte kallar varandra för en massa olika saker typ röd-grön, blåbrun, okunnig, blåögd, ej påläst, passiv, handlingsförlamad osv.

  

Tänk om man kunde ha en partiledardebatt där man inte "tillbakablickade" typ ni-gjorde-inte-det-och-det, annat-var-det-när-ni-satt-vid-makten, ni-tog-inte-tag-i-något osv

Tänk om man kunde ha en partiledardebatt där man inte trixar med siffror, luras med fakta, döljer sanningar osv.

Det skulle vara skönt med ett annorlunda partiledarmöte där utgångspunkten är att först klarlägga vad man är överens om och vad man är oense om. Vidare en värdering av själva sakfrågorna; hur viktiga och avgörande är just dessa? Därefter kan diskussionen påbörjas utifrån de tre mötesreglerna:

- inte kasta skit på varandra

- inte såga sågspån 

- inte bluffa med fakta.

Det skulle förmodligen bli en mycket annorlunda debatt där partiledarna var tvungna att vara extra pålästa vad gäller det egna partiets viljeinriktning och ledstjärnor. Dessutom skulle de tvingas att vara disciplinerade och inte höja rösten, inte spy invektiv och hålla klaffen när argumenten tryter.

Undrar om detta skulle vara möjligt och skulle det finnas någon/några debattledare som kunde leda ett sådant möte?

Ultralångt …

Inga tävlingar denna helg. Orsaken är ett 25-manna ställdes in och ingen arrangör fanns tillgänglig. Det framkallade viss "ångest" hos flera och det var inte bara någon enstaka som ställde frågan: har ni hittat något på helgen?

Den egna klubben hade varit förutseende och planerat in en ultralång aktivitet under fyra timmar. Banor på 1,5 - 2,5 kilometer och av olika svårighetsgrad skulle väljas ... en bana varje halvtimma. Det gällde att inte överskrida tiden på 30 minuter per bana och vara extra noggrann så att det inte blev någon felstämpling. Själv hankade jag mig runt och sammantaget blev löpsträckan över 16 km ... pust!

Efter loppen serverades en välbehövlig middag med asiatisk touch tillagat av vår "hustomte" Gurjeet. Det satt gott! 16 löpare klarade av UTMANINGEN och belönades med specialdesignat diplom.

15 år …

På dagen för femton år sedan slog han upp sina blå ögon ... vårt första barnbarn! Åren går och tonåringen växer. Vi har haft närkontakt under alla år då äldsta-sonen-familjen bor i Vänersborg. Dessutom delar vi lusten/engagemanget/hängivenheten till orientering. Han är verkligen uppfylld av skogssporten! Det närmaste målet är nu att knipa en av de åtråvärda platserna på idrottsgymnasiet i Eksjö. Inom några veckor genomförs tester och intervjuer innan gallringen sker.

Vilken ynnest det är att dela ett gemensamt intresse trots att det är mer än femtifem års åldersskillnad. Men det handlar inte bara om orientering utan också om semesterresor, vandringar, cykelturer och mycket annat. En toppenkille fyller idag 15!

Stopp vid gästgifveriet …

Idag hedrade vi anrika Sollebrunns Gästgifveri med ett lunchbesök. Byggnaden uppfördes ursprungligen vid Gräfsnäs där den fungerade som värdshus för vägfarande. I början av 1790-talet flyttades byggnaden dock till Sollebrunn av Thure Gripenstedt som ägde Gräfsnäs sätesgård. Här stannade en gång i tiden postdiligenserna under resor mellan Stockholm och Helsingborg och bytte sina hästar samtidigt som de passade på att äta och värma sig.

Så gjorde också vi denna dag på vår färd från från Alingsås till Vänersborg. Ärtsoppsbuffén satt gott efter en förmiddag med kontrolljakt i skogen strax utanför Alingsås. Ett 90-tal veteraner, huvudsakligen från Göteborg, mötte upp vid Hjortgården och sprang någon av de fyra banorna. Lite brittsommarkänsla var det med omkring 15 grader och en sol som visade sig då och då.

Stugsnack …

Bilen hittar nästan själv till Slätthult i Trollhättans södra stadsdel. I den stigrika skogen runt motionsgården har åtskilliga orienteringsarrangemang genomförts genom åren. Vet inte hur många gånger jag och många andra varit där. Trots detta måste man vara fokuserad och noggrann annars är det lätt att virra bort sig i det täta stignätet.

Ett 90-tal gamlingar mötte denna onsdag upp för sedvanligt veteranrace. Det var gråväder och lätt duggregn och terrängen var rejält vattensjuk.

Eftersnack med sedvanlig fika blev det utomhus och dagens snackis handlade om klubbstugor närmare bestämt kostnader och driften av dessa. Det var inte med någon större entusiasm det vittnades om erfarenheter och upplevelser. Bekymrade miner framkom också när det gällde framtiden ... kommer medlemmar vara beredda att lägga ner den tid och de pengar det kostar att hålla anläggningarna vid liv? Mycket tveksamt var man rörande ense om. Jag instämde men det var ingen större överraskning för det övriga sällskapet. Alla känner väl till min skepsis till att lägga ner mycket tid och många kronor på klubbstugors drift och underhåll speciellt om detta det allra minsta inkräktar på och decimerar den idrottsliga verksamheten.

Konstigt …

Den gångna tävlingshelgen i Partille bjöd på en disciplin som förvånansvärt nog är mycket ovanlig; nattsprint! Kan inte riktigt förstå varför då den är mer utmanande än i dagsljus med god överblick. Kanske är det attityden det-här-har-vi-inte-gjort-förut som är orsaken. Det kräver sin tid att ta till sig något nytt. 

Nattsprint är egentligen en perfekt introduktion till att orientera i mörker. Banorna i urban miljö är knappast avskräckande i jämförelse med "skogsbanor". Men, men ändå är utbudet mycket litet.

För något decennium sedan arrangerade vi i Vänersborg några nattsprintar "Happy Night". Deltagarna var vad jag kan minnas mycket positiva men det blev inga repriser. Kanske läge för omstart!

Vått, vått …

Helgen avslutades med en medeldistanstävling söder om Tranemo. Vädret var miserabelt med välfyllda regndroppar och det mesta var grått. Knappt 400 deltagare hade sökt sig till Tranans välorganiserade arrangemang. Det var huvudsakligen flack och detaljfattig terräng och banorna var så där lagom utmanande. Kontrasterna är stora i skogssporten om man jämför med lördagens löp i göteborgsterräng.

Ett sent lunchstopp blev det i Borås för att samtidigt kolla in avslutningen av World Cup i orientering. Sprintstafett stod på programmet och det blev en spännande uppgörelse där Sverige blev tvåa. Regnet fortsatte att falla och bivis var det rejäla vattensamlingar. Lusten att ställa in det "obligatoriska" badet i hav eller sjö låg nära til hands. Men, men den tanken försvann snabbt och när skymningen närmade sig stod vi där på den kala klippan vid Vänerns gråsvarta vatten. Väl i vattnet konstaterades att det inte var så illa (eller så har vi nu vant oss med "friska" bad).

Spänning typ stor …

Under denna regniga och kylslagna lördag tillbringades eftermiddagen i hotellsängen ... framför TV:n och med paddans liveresultat från avslutningen i World Cup. Vilken sanlös dramatik det blev mellan Tove Alexandersson och Simona Aebersold från Schweiz. Direkt avgörande vem som skulle vinna World Cup totalt och det blev Tove med bara 23 sekunder tillgodo. Oj, oj så spännande det var och blev!

Övernattning blir det detta veckoslut i Borås efter två tävlingar i Partille med en nattsprint under gårdagskvällen och en tuff medeldistans under lördagsförmiddagen. Imorgon väntar ytterligare en tävling i Tranemo. Ett tajt helgprogram tillsammans med äldsta barnfamiljen. 

Imponerande …

Efter gårdagens lunchbad i Vänerns böljor var det dags att koppla upp webb-TV:n och kolla in World Cup i orientering från Italien. Kartorna skvallrade om riktigt tuff och kuperad terräng. Banorna var också osedvanligt långa.

Mest fokus riktades åt Tove Alexandersson. Skulle hon vara tillbaka efter den senaste tidens sjukdomar och skador? Dock växte oron då det dröjde länge innan registreringen dök upp på liveresultaten vid den första passerkontrollen. Nu var det inte något fel på Tove utan fel på kontrollelektroniken - skönt, oron obefogad!

Oj, vad hon flög fram i terrängen denna dag. Undan för undan ökade hon avståndet till konkurrenterna och i mål var hon nästan sex minuter bättre än tvåan. Helt makalöst otroligt! Lika mycket imponerades man av herrsegraren från Norge Kasper Fosser. Han krossade också allt motstånd.