Innehållsrik dag …

När tisdagsmorgonens bassänglängder var avklarade i Vattenpalatset väntade sanering och rengöring. Det handlade om en mera omfattande vårstädning av bostaden typ avfrostning av frysen, rensning av garderoben och dammsugning av svårtillgängliga utrymmen.

Det var skönt, riktigt skönt när det hela var avklarat och bra insatser kräver någon form av belöning. Goda prestationer ska som alltid uppmuntras och uppmärksammas!

Vi valde att åka till gården Måröd mellan Ljungskile och Lilla Edet. Där väntade den andra etappen av OK Gipens "Femdagars på hemmaplan" vilket fungerade bra som en dunk på ryggen för väl utfört städarbete!

Försommarkvällen var skön med över 20 grader, terrängen rejält kuperad och banorna var lagda så att uppförsbackarna blev många. Blåbärsriset är frodigt nu och bitvis handlade det om 4-5 decimeters höjd och då blir det garanterat både svår- som tunglöpt.

Parallellt med den andra etappen genomfördes deltävling 1 av "Mitt i Prick i Väst"; orientering och skytte i kombination. Orienteringsskytte är en mångkamp som funnits i många år. Sporten är i första hand en civil mångkamp med delgrenarna skjutning, punktorientering samt fri orientering. Vid gårdagens tävling var dock momentet punktorientering borttaget.

Vi avslutade kvällen nedsjunkna i TV-soffan för att kolla på "En kväll för Marie Fredriksson". Det var ett hyllningsprogram och en tillbakablick på hennes liv och karriär, en konsert där artistvänner tolkade och framförde hennes musik och då bland annat låtarna "Ännu doftar kärlek", "Efter stormen" och "Listen to Your Heart" - det var häftigt! Hennes röst och musik griper tag!

Gym och dokusåpa …

Som vanligt blev det ett gymbesök under gårdagen. På programmet ett spinningpass samt core-träning. Noterar att det nu är betydligt glesare i träningslokaler, på löpband och andra redskap. Det märks att flertalet nu föredrar annan aktivitet och det förmodligen utomhus. Visst är det skönt att exempelvis ta cykelturer utomhus men är man ute efter ett riktigt svettdrivande pass görs detta bäst på spinningcykeln. Dessutom har man då en "slavdrivare" som manar på och peppar.

Efteråt blir det alltid en stunds återhämtning på någon bänk i omklädningsrummet. Emellanåt deltar man själv i något samtal och stundom "överhör" man andras utläggningar, konstateranden och framstötar. Många konstateranden avslutas med slutsatsen det-var-bättre-förr!

Jag brukar då och då lite försynt (hmmm) komma med inspelet det-beror-kanske-på-dåligt-minne. Detta brukar inte vara så populärt och triggar igång en flodvåg av ytterligare argument/exempel/bevis på att gårdagen sannerligen var att föredra.

Måndagskvällar har den senaste månaden avsatts för att kolla in "Gift vid första ögonkastet", en dokusåpa i SVT av alla kanaler. Paren möts för första gången vid vigseln och man följer sedan de nygifta under deras första tid som äkta makar. Efter fyra veckor får paren besluta om de vill fortsätta vara gifta eller inte. 

Vet egentligen inte varför vi följer programmet. Med 47 års äktenskapserfarenhet kanske man kan uttala sig lite förnumstigt om hur det egentligen är och då kunna avgöra vilken relation som kanske överlever. Men det är inte helt lätt, det blir ett och annat tvärkast som förändrar spelplanen. 

Trots ihopmatching efter alla konstens regler förvånar det mig att respektive par inte har ett tydligt gemensamt intresse, ett engagemang för något eller en syssla som förenar. Det ska bli intressant att följa fortsättningen.

Min egen relationstes har jag snott från filosofen Martin Buber. Han sa ungefär så här ett-starkt-jag-och-ett-starkt-du-ger-ett-starkt-vi! Nu får vi se om detta också gäller för de fyra aktuella TV-paren.

Löp och mellansnack …

Idag stod sprintorientering på programmet och detta i de centrala delarna av Stenungsund. Det var till och med två etapper med långlång vila emellan. Som tur var visade en blå himmel och en värmande sol upp sig. Alltså, skönt att sitta utomhus lutad mot en vindskyddad vägg under "vilan". Banläggaren var snäll denna dag och bjöd på mycket löpbetonade banor utan några tekniska utmaningar. Inte min melodi precis men lyckades ändå vara med i tätkampen.

Även om det blev lång väntan mellan varven gavs fina möjligheter att chilla och småsnacka om både det ena och andra. Hamnade i en liten gruppering med en del skolfolk. Man längtade inte tillbaka till åren som lärare när det vittnades om hur det var idag.

Ett intressant tema dök upp som engagerat våra folkvalda så till den milda grad den senaste tiden. Det handlade om elever med kurrande magar, som går hungriga om dagarna och lever på gränsen till svält. 

Någon som var initierad ställde frågan: Var finns de hungrande barnen? Jag jobbar på en skola i ett utsatt område men den är inte så utsatt att någon form av "hungersnöd" förekommer. Det finns inte den minsta tendens till detta. Nej, inga hungrande barn men däremot familjer som lever under knapra förhållanden!

Efter att ha överhört samtalet undrar man så där med ett utifrånperspektiv: är det bara en myt och en falsk sanning som politiska företrädare använder för skaffa sig billiga sympatipoäng?

När "världsgåtorna" var lösta och etapperna avverkade var det bara att bege sig hemåt igen, kolla nästa veckas tävlingsutbud och anmäla sig till Kinnekullesprinten och Sommarlandssprinten.

Stigfinnarfredag …

Det är i och för sig inte ovanligt med regelbunden skogsvistelse och så var det också igår. Men det handlade inte om jakt efter orangevita skärmar eller bärplock.

Inför ett nära förestående arrangemang handlade det om att uppdatera kartan som ska nyttjas. Nu är jag ingen kartritare men som banläggare vill man ha ett någorlunda bra underlag. Nu handlar det om enklare revideringar typ redovisning av framkomlighet och nya stigar. Just igår handlade det om att leta upp och kartera nytillkomna mtb-stråk. Det cyklas en hel del i terrängen väster om Skidstugan i Vänersborg och nya slingrande stigar etableras ofta och snabbt. Det krävs inte så många cykelturer innan underlaget blottläggs och trädrötter blir avklädda.

Det är alltid svårt att göra bedömningar om vad som ska redovisas eller inte på en karta. Det finns naturligtvis anvisningar och föreskrifter som professionella kartritare rättar sig efter. Själv har jag rollen som tävlingsorienterare utgångspunkten; vad vill/tycker jag ska finnas på kartan?

Rekognosceringen tar tid. Cykelstigarna följer inte alltid den lättframkomligaste vägen utan går också upp och ner för branta partier, slingrar sig runt stenfält och det görs tvära riktningsförändringar både här och där.

Efter några timmar orkar man bara inte med så mycket mer. Har inte det tålamod och den uthållighet som kartritning kräver. Beundrar verkligen de som har sysslan som födkrok och dagligen traskar omkring i skogen med långa arbetspass.

För stunden är dock den aktuella kartan uppdaterad ... men man vet aldrig. Det blir förmodligen ytterligare någon dag i närtid för en revideringstur. Har noterat att cykelfantasterna vill ständigt ha nya och utmanande stråk!

Tufft och så blev det trist …

Under sen eftermiddag igår bar det iväg till vägs ände i Hjärtumsskogen. På agendan stod "Femdagars på hemmaplan" med OK Gipen som arrangör. Denna första etapp handlade om banor av det tuffa slaget, särskilt då den första delen där kontrollerna var placerade i synnerligen tuff och kuperad terräng. Ekvidistansen var fem meter och garanterat inte någon endaste centimeter lägre.

Ett 30-tal löpare dök upp denna vackra försommarkväll men graderna orkade inte över 20-strecket. Efter löpet var det några som testade att bada i Lelle Väktor innan liljekonvaljerna vid klubbtorpet Delsbo spanades in. Några små stackare visade upp sig men det lär ta någon vecka eller två innan det blommar för fullt.

Detta var uppvärmning inför gårdagsaftonens begivenhet: VM i ishockey och kvartsfinal för Tre kronor. Detta mot Lettland men ... det blev kvällen när ishockey-VM 2023 tvärdog för de blågula. Det blev mycket oväntat en knall och ett fall! Usch, usch och trist, trist!

Tur med vädret …

Kanonfint väder denna onsdag och det passade bra när det vankades veteranorientering sydost om Trollhättan. Detta vid hembygdsgården Björkås. Över 100 löpare från 3-stads-området mötte upp, rekord för säsongen!

Det var huvudsakligen flack och lättlöpt terräng men det gällde att vara uppmärksam och observant. Tappade tid till en kontroll i slutet på banan. GPS-spåret visar att jag förmodligen passerade kontrollställningen på bara 8-10 meter sådär. Hade bara någon annan löpare funnits vid kontrollen hade det inte blivit en minuts bom. 

Tycker mig ana en tendens till att kontroller allt oftare av banläggare sticks ner djupt i vegetationen och/eller placeras undanskymt. Har varit med om detta ett antal gånger denna vår. Vet inte om detta är en ny uppmaning vid banläggarkurser eller en förändring i anvisningarna.

Eftersnacket idag handlade om den nyss avslutade ungdomsserien för 3-stads-klubbarna. Deltagarantalet har minskat och inte återhämtat sig efter pandemiåren. En utveckling som på sikt är oroväckande ... även orienteringsklubbar måste leva upp till devisen "skaffa och behålla medlemmar/utövare" om de inte ska förtvina.

Har själv en fundering om tisdagskvällar är det optimala tävlingstillfället. Noterar att barn- och ungdomsfamiljer nuförtiden har tajta kalendrar med långa arbets- och veckodagar samt andra engagemang som ska/måste hinnas med. Undrar om inte dessa ungdomstävlingar bör förläggas till helger i framtiden?!?

Finallöp …

Under tre månader har aktiviteten Vårlöp erbjudits orienterare i Vänersborg och närområdet. Upplägget framgår nedan.

Den sista omgången är nu tillgänglig och detta fram till nästa onsdag då maj övergår i juni. Tio olika terrängområden i direkt anslutning till Vänersborg har utnyttjats. Inledningsvis har det handlat om lättframkomlig "terräng" som parkområden och i bebyggelse. Efterhand som våren gjort sitt intåg (det har verkligen varit fram och tillbaka med detta) har skogsområden utnyttjats mer och mer. Dessutom har banornas svårighetsgrad ökat några snäpp från gång till gång. Den tionde och sista banan får betraktas som den mest utmanande utan att för den skull vara toksvår.

Har en känsla av att man många gånger lägger träningsbanor som är lite för svåra. Det kan vara bra för de som är elitinriktade men för många kan svåra banor innebära att man börjar "såsa omkring" alltså att man på måfå letar och planlöst söker efter en eller flera kontroller.

Tror att om man alltför ofta "såsar omkring" tillägnar man sig ett "såsa-omkring-beteende" oavsett om det är lättare eller svårare bansträckningar ... man blir bra på det man tränar på!

Det är därför viktigt att, speciellt barn och ungdomar, regelbundet lyckas och upplever känslan av att "klara av" annars blir det tråkigt, glädjelöst och trist. Risken är då stor att man väljer bort skogssporten.

Det är svårt att veta hur många som deltagit i ett eller flera Vårlöp. En del laddar upp sina GPS-spår till applikationen Livelox men långtifrån alla. 

När kontrollskärmar plockas in kan man emellanåt upptäcka stråk och spårbildning mellan kontrollerna vilket indikerar att ett antal har varit aktiva. 

Klubbens ungdomskommitté har utmanat sina adepter att redovisa vilka Vårlöp man genomfört och lockat med priser. Det ger ytterligare ett inspel om deltagarantalet. 

Men som sagt ... svårt att mäta hur många som verkligen utnyttjat arrangemanget.

Har gjort en uppskattning av tidsåtgången för att arrangera en etapp. I snitt har det handlat om 8-10 timmar vilket inkluderar inventering av tillgängliga områden/kartor, teoretisk banläggning, terrängbesök, viss uppdatering av karta, utsättning av kontroller, framtagning av digital karta för nedladdning, publicering av evenemanget på hemsida, Eventor och Livelox samt inplockning av kontrollskärmar.

Skön söndag…

På den härliga och soliga söndagen fixade vi till en orienteringsträning i Vänersborg. Nästa helg tävlar tre av klubbens juniorer - Liam, Johan och Edvin i SM på sprintdistansen som avgörs i Lund. Detta var en del av förberedelserna inför vad som väntar. Kolla gärna in träningsbanan med vägval och sträcktider: Sprintträning

Ambitionen var att skapa en så tävlingslik bana som kan förväntas; flackt, huvudsakligen asfaltsunderlag, stadsmiljö med många byggnader/hus och omväxlande svårighetsgrad. Förutom de tre nämnda deltog även några andra som laddar upp inför kommande sprinttävlingar.

I sommar ska barnbarn #2 vara på konfaläger med andra orienterarkompisar. Innan dess måste de göra ett antal kyrkobesök. Igår kväll följde vi med honom. Det var en sommarhärlig tillställning i en nästan fylld kyrka. 

Nu har han snart grejat antalet besök och ser, som jag uppfattar det, med förväntan och spänning fram emot några sommarveckor i Eksjö.

Heldag på kullen …

En heldag på Kinnekulle blev det under lördagen. När Gunilla fyllde 70 för drygt två månader sedan uppvaktades hon av våra kompisar sedan många år tillbaka, Ingrid och Robert, med vandring, gofika och helgbuffé på Kinnekullegården ... även jag fick hänga på.

Det blev en superhärlig dag på "det blommande berget", ett platåberg med en högsta höjd på lite över 300 meter över havet. Själva toppen kallas Högkullen. Vi vandrade omkring på några olika ställen och sammantaget blev det omkring 15 kilometer i varierande landskap och på varierande underlag. Detta i strålande härligt väder och utsikten från toppen var extra magnifik denna dag. Vi var inte ensamma. Många utnyttjade helgledigheten med någon form av friluftsaktivitet.

Om en dryg månad kommer vi att vara tillsammans med Jessens igen. Då drar vi norrut, långt norrut för orientering i Abisko och på Lofoten. Då är vandring också planerat, bland annat en tur upp på Kebnekajse. Förhoppningsvis några härliga veckor med härliga kompisar!

Nästbäst …

Vid fredagens PREO-orientering visade resultatlistan att äldsta barnbarnet vann familjeuppgörelsen. Han fick placeringen 18 bland de knappt 50 deltagarna i A-klassen. Detta med 14 av de 20 kontrollerna med rätt placering. Själv hade jag också 14 rätt men var inte lika skicklig/snabb som Liam och övriga med 14 rätt i den utslagsgivande tidskontrollen och placeringen blev då 22. Det hade varit kul att kunna gå banan i efterhand och då kunna kolla in vilka kontroller som inte blev rätt. Vissa var klart kluriga!

Med lite distans till tävlingen kan konstateras den ovana vi noviser hade. De rutinerade ägnade betydligt mer tid vid respektive kontroll och gick fram och tillbaka på stigen för att kunna se kontrollerna från olika riktningar/perspektiv . En annan lärdom var att tyda och ägna tid åt att kolla kontrollbeskrivningen mycket noggrant. 

Rent fysiskt var det ingen ansträngning. Banan mätte knappt 500 meter och man rörde sig mycket långsamt längs stråket. Alltså ingen hög puls och intensiv andhämtning som vid fotorientering. Överhuvudtaget är likheterna med vanlig orientering mycket små. Dock kräver PREO-varianten mycket fokus och koncentration.

Fick frågan: blir det PREO-deltagande i framtiden … Ja, kanske en och annan gång men knappast mer!

Annorlunda var det …

En ovanlig orientering väntade denna klämfredag. Äldsta och nästäldsta barnbarnet utmanade oss på PREO alltså precisionsorientering. Detta i stenlandskapet strax utanför Lysekil. 

Det blev också ovanliga förberedelser; inga fotleder behövde tejpas, frukost kunde intas utan en tanke på starttiden och ingen väska behövde packas med ombyte och dubbskor. 

Banan mätte knappt halvkilometern med 20 kontroller vars exakta position skulle avgöras/bestämmas. Inte helt lätt ska sägas! 

Tystnad ska råda på stigen där banan sträcker fram så att ingen blir störd. Världseliten på PREO-disciplinen fanns på plats tillsammans med oss noviser. Har testat varianten tidigare men det var för över ett decennium sedan. Förändringar har skett och på dagens evenemang testades ett elektroniskt "stämplingssystem".

Vi traskade igenom banan, djupt koncentrerade, på dryga timmen och efter målgång registrerades våra brickor men ... något resultat presenterades inte och därför var det svårt att ge ett svar på frågan hur-gick-det? Så är det tydligen varje gång, man får hålla sig till tåls framåt kvällen. Spänningen är därför stor bland farföräldrar och barnbarn om vem som blev bäst i gänget. Återkommer imorgon om detta!

Majsnö …

Det var sant ... den tidiga väderleksrapporten hävdade att på morgonen var det risk för snöfall. En koll på termometern visade bara några grader över noll och datumet var 17:e maj! Det hindrade inte en resa till Uddevalla för deltagande i veteranorientering. Ryggan packades med "vinterstället" och så bar det iväg. Halvvägs till kuststaden kunde man bara konstatera att det vidriga vita täckte vägbanan!

En tröst i bedrövelsen var dock det blåa som syntes borta i horisonten. Väl komna till Emaus lantgård lättade molntäcket och solen trängde fram. Graderna steg snabbt och tävlingsstassen ändrades till "pure nylon" - skönt!

Uddevalla IS bjöd på tufft kuperade banor. Då dessutom blåbärsriset redan börjat växa till sig blev det bitvis tunglöpta stråk. Kartan hade några år på nacken men var ändå av god och hyfsad standard.

Väl i mål hade graderna stigit till 13-14 och det kändes som en ordinär majdag. Maskrosorna bredde ut sig, gräset var grönt och lantgårdens djur betade för fullt.

Eftersnacket handlade om vad kommande långhelg skulle innehålla då inga orienteringstävlingar, av någon underlig anledning, finns att tillgå. Barnbarn #1 ringde och utmanade om deltagande i en PREO-tävling, en aktivitet som handlar om precisionskartläsning. Så blev det och på fredag bär det av till Lysekil för "PreO i Väst"!

Tjejlopp i fokus …

Gårdagen präglades av tjejloppet Vårruset. Det började redan på förmiddagen med packning av omkring 350 matkassar. Innehållet ska konsumeras av olika grupperingar efter loppet.

Framåt eftermiddagen bemannades olika funktioner. Det är mycket som ska fungera för att ta emot de omkring 3000 deltagarna. Själv inledde jag som parkeringsvakt och det fungerade ovanligt smidigt detta år. 

Därefter vidtog förberedelser inför passagen av en strategisk rondell som påverkar loppet och trafiken med avspärrningar och omledning av trafiken. Har i flera år haft denna uppgift så rutinen är klar.

Det är lika spännande varje år vad gäller hur många utskällningar man ska ta emot. Det är alltid en del som har synpunkter typ "hur fan kan ni stänga av stan" ... "jag ska anmäla er för det här" ... "hur ska jag nu komma hem" ... "nu blir jag försenad av ett jäkla tjejlopp". Tidigare år har polisen bistått vid rondellen och drar mig till minnes att dessa också fick ta emot sin beskärda del av ilska. De senaste åren har dock polismyndigheten ägnat sig åt viktigare saker än att övervaka trafikrondeller.

Igår var det lugnt och fint och tanken for genom huvudet att i år skulle alla trafikanter vara förstående och tålmodiga. Men, men bara några minuter innan avspärrningarna släpptes då de sista passerade dök han upp. En medelålders man i sitt välputsade fordon ojade sig över denna "skandal" ...  "jag ska minsann kontakta media" ... "nuförtiden kan man tydligen ta sig vilka friheter man vill"!

Sammantaget blev det ett mycket lyckat arrangemang trots att regnet hängde i luften. Det mesta fungerade smidigt och stämningen vid målplatsen efter loppet var hög. Många dröjde sig kvar länge och njöt av matkassens innehåll eller roade sig med sponsorernas pristävlingar.

Så återstod bara att packa ihop allt, städa upp och bocka av "Vårruset 2023". Mångas ideella arbetsinsatser har ytterligare ett år genererat pengar till verksamheten ... skogssporten kan levandehållas ytterligare ett år!

Födelsedag …

Igår var det söndag. För 73 år sedan var det också en söndag den 14:e maj. Då slog jag upp mina blå ögon strax före tolv på Betaniasjukhuset i Dundee, Sydafrika.

Gårdagen firades inte med ovationer och tårta utan istället blev det en heldag orientering med tävling både på för- och eftermiddagen - inte så dumt!

Den närmaste månaden ändrar tävlingsprogrammet karaktär. Nu blir det många sprintlopp huvudsakligen i urban miljö. Igår var det också en kamp om DM-tecken dels individuellt men också stafett. Detta i Nolhagaparken i Alingsås med den framgångsrika klubben Skogshjortarna som arrangör. 

Det var en vårsolig morgon men senare under dagen blev det en ständig växling mellan regnskurar och uppehåll. 

I sprintlopp brukar det oftast bli sekundstrider. Det gäller att välja vilken sida man springer förbi ett träd och strävan är hela tiden att spara in på löpmetrarna samtidigt som högsta fokus på kartläsning gäller. 

Igår hade jag sekunderna på min sida. Med 14 sekunder tillgodo bärgades ett DM-guld. Gunilla var lika många sekunder efter i D70-klassen och fick nöja sig med en andraplats. Äldsta barnbarnet blev tvåa och hans lillebror trea distanserad med 22 sekunder. Det är tajt!

Så väntade tre timmars vila innan stafetten. Yngre generationer utmanade varandra på frisbeegolf under väntetiden medan äldre tyckte det var skönast att fördriva tiden sittandes och snackandes på campingstolar av olika slag.

I regelverket anges vad som gäller i stafetten: det löps i tvåmannalag där varje löpare springer två sträckor (sträcka 1 och 3 respektive 2 och 4) således fyra sträckor per klass. I veteranklasserna får inga löpare under 35 år delta och den sammanlagda åldern på löparna ska vara lägst den som klassbeteckningen anger. Damer får tävla i herrklass, men herrar får inte tävla i damklass.

Detta innebar för dagen att Gunilla fick tävla i herrklassen minst 140 år tillsammans med mig. Vi sprang in på andra plats besegrade av de rutinerade veteranerna från Orinto i Bollebygd med dryga fyra minuter. Jag imponerades av Gunilla. Hon levererade starka lopp på de mycket löpbetonade banorna. 

Det blev en lång dag med mycket samvaro och umgänge. Nedan ett exempel på eftersnack i pausen mellan loppen; äldsta sonen tillsammans med sönerna två samt farmor och mormor. Skogssporten sticker ut på ett härligt sätt med gemenskap över generationsgränser.

Igår hände mycket …

Gårdagen var innehållsrik. Barnbarn hämtades upp och sedan bar det iväg till Hisingssidan av Göteborg och uppsökande av lämplig plats för att kolla in Göteborgsvarvet. Det blev i anslutning till det tidigare varvsområdet Lindholmen. Där kunde vi på parkettplats se täten i både herr- som damklassen efter halva loppet. ”Det var mycket svart i täten” som någon uttryckte det och det blev ingen förändring vid målgång. Yngste sonen dök upp och hejades naturligtvis fram. Svärdotter Anni hann vi inte se men vi kunde följa hennes framfart via den speciella appen och imponerades av hennes lopp.

Efter lunch med färskpasta på en kvaterskrog blev det vandring till Bravida arena. Efter noggrann kroppsvisitering stod vi så småningon mitt i klacken av gulsvarta Häckenanhängare. Det var mycket vrål och skrål varenda minut. Naturligtvis extra stor glädje då favoritlaget var fullständigt överlägsna och tvålade dit Degerfors med 6-1.

Det var längesedan jag stod i en "klack" och det var en nygammal upplevelse även om det inte är så kul att se en match från kortsidan och dessutom stående 2 x 45 minuter. 

Barnbarn levererades hem till sina respektive föräldrar och förberedelser vidtogs för dagens avslutande begivenhet, Eurovisionfinalen. Ögonen orkade inte hela vägen och därför sov jag djupt när omröstningen började. Men desto skönare att vakna upp denna söndagsmorgon och då få höra att Loreen vann - härligt och välförtjänt och imponerande!

Badpremiär …

Igår var det premiärbad eller rättare sagt dopp i hav eller sjö. När graderna var över 20 och solen het fanns ingen tvekan om att känna på Vänerns böljor. Det blev en sen premiär i år, vädret och lusten har inte varit på topp precis. 

De senaste tre åren utmanandes vi av barnbarn #2 att bada 100, 150 respektive 200 dagar i ett sträck. Det lyckades vi med de två första åren men förra året nådde vi inte 200, bara nästan. Detta år har ingen liknande utmaning proklamerats men med stor sannolikhet blir det dagliga bad.

Igår valde vi att gå i vattnet på en fin plats fast en stenig sådan. Man grejar inte att gå i om det saknas badskor. Det blev inte många simtag utan ett klassiskt dopp - ett friskt sådant! Efteråt var det bara så skönt att sitta på en sten i vattenbrynet och fundera över lördagen: 

idag väntar koll av Göteborgsvarvet med tre av barnbarnen. Martin och Anni ska springa och vi ska heja på. Sedan väntar fotbollsmatch, Häcken mot Degerfors på Bravida arena. Jag och två barnbarn ska stå mitt i Häckenklacken - det blir en upplevelse!

Under sen kvällstimma väntar så finalen i Eurovision. En innehållsrik dag dock utan orientering men det får anstå till morgondagen.