Eftertanke ...

Idag var det återhämtning efter gårdagens tävlingsarrangemang. Skönt att nu kunna släppa alla funderingar om upplägg och genomförande. Det blev återhämtning i lingonskogen. Under några timmar blev det ytterligare en god skörd av skogens röda guld.

Det är rogivande och behagligt att plocka speciellt när det är solsken och grader som pendlar runt 15. Inga flygfän och inte en tillstymmelse till älgflugor som brukar vistas i området ... märkligt, vart har dessa blodsugande kryp tagit vägen?

När man plockar tillåts också tankarna att flyga iväg. Idag var det en hel del reflektion och eftertanke kring gårdagen. Än en gång imponeras man över människors engagemang och hängivenhet. Flertalet gör också arbetsinsatser som inte syns så mycket. Jag tänker bland annat på klubbkamraten Jesper som sköter om all dataadministration typ anmälningar, startlistor osv. Ett gigantiskt jobb som försvårats i coronatider beroende på ändrade rutiner samt applikationer som inte är anpassade till detta. Oj, så mycket jobb som inte syns men som skulle märkas så påtagligt ifall det inte fungerade.

Tanken slår mig vad viktigt det är att levandehålla människors ideella engagemang. Det är ju så att när föreningar kraschar så beror det oftast inte på pengabrist utan orsaken stavas brist på lust och viljekraft. Viljekraft kan så lätt bli vill-ej-kraft! En styrelses viktigaste uppgift måste vara att levandehålla samt omsorgsfullt vårda och sköta medlemmarnas viljekraft!

En riktigt bra dag ...

Pust ... en lång dag med ett orienteringsarrangemang är avkarat. Det gick bra, riktigt bra! Mycket planeringstid har gått åt för att skapa ett "coronaanpassat" upplägg. Saker har vägts för och emot, prioriteringar har gjorts och vissa avsteg från tävlingsreglerna var nödvändiga. Men vi grejade det!

"Vi" det är många medlemmar som slitit och bidragit med sina kunskaper, sin handkraft och sin uppfinningsrikedom. Jag är så imponerad av denna oegennyttiga och ideella insats. Oj, vilken mobilisering som gjordes i dessa tuffa pandemitider. Nu var det inte bara slit och vedermödor, det var himla kul! Vädergudarna var dessutom på allra bästa humör och bjöd på strålande höstväder. En höjdardag att lägga på minnet!

Tävling igen ...

Idag var det dax för ytterligare en "coronasäkrad" tävling. Denna gång med OK Gipen som arrangör. Ett bra arrangemang och en stor eloge för utmanande och kul medeldistansbanor.

Terrängen var också huvudsakligen lättframkomlig och det är skönt. Tidigare i veckan sprangs en veteranorientering och detta i ett område med bara bush, pinnar, hyggen och allt annat som hindrar framfarten. Usch och fy!

Äldsta barnbarnet fick idag till ett gott lopp. Han krossade allt motstånd i sin klass och vann överlägset. Det var en skön revansch från förra helgen då han tokbommade på en kontroll.

I dessa tider blir tävlingsuppläggen annorlunda även om själva orienteringsmomentet är detsamma. Det är inte bara nackdelar. Tycker att så här långt finns det två goda förändringar som förhoppningsvis blir bestående:

Fri intervallstart i olika startgrupper - helt perfekt att man som löpare själv kan välja när man ska starta under tävlingsdagen!

Skogsmål - olika mål underlättar för banläggaren att kunna ha bra banor för olika kategorier ... ett målupplopp behövs faktiskt inte!

Imorgon väntar den egna klubbens arrangemang. Ska bli spännande att se utfallet utifrån allt som anpassats för att undvika närkontakt och smittorisker. Men ... det blir en lång dag för alla funktionärer. Redan 09.00 startar de första och sista löpare i mål kommer vid tretiden.

Långtur i repris ...

Det var ett tag sedan det blev någon längre cykeltur. Plockning av blåbär och lingon och ett antal orienteringar har krävt sina timmar. Men under gårdagen blev det en repris av turen som genomfördes den 5 maj. Underlaget växlade mellan lättrampade asfaltsvägar till grusiga stråk och smala steniga stigar. Det sistnämnda på Hunneberg där vi trampade på i de inre delarna av bergsplatån. Det blev även ett badstopp i sjön Eldmörjan.

Väl hemkomna ägnades tid åt förberedelser inför tävlingsarrangemanget på söndag. I det ingick bland annat att skriva "PM". Efter ett antal remissomgångar där huvudansvariga fått yttra sig och komma med förslag till förändringar och kompletteringar spikades de slutgiltiga formuleringarna. Det är alltid en balansgång mellan att inte skriva för mycket och inte heller för lite. Sedan är det ingen större hemlighet att det ibland blir så att några ändå inte förstår.

Återstår att se vad som missats eller varit otydligt.

Örongodis ...

Jag har genom åren läst så gott som alla böcker som Jan Guillou skrivit. Gillar hans berättarstil och de olika sviterna om exempelvis Hamilton och Arn. Just nu är det den tionde och sista delen av "Det stora århundradet" som gäller. Det började 2011 och i dagarna publicerades "Slutet på historien". 

Förr konsumerades hans texter i form av böcker med hårda omslag men sedan flera år tillbaka är det ljudbok som gäller. Uppläsaren är viktig och Tomas Bolmes röst passar bara så bra.

Skildringen av 1900-talet utifrån släkten Lauritzens öden och äventyr genom seklet kopplat till många händelser har varit klart spännande. Naturligtvis finns det mer eller mindre spännande delar men som helhet har det varit en klart intressant "resa".

50 i fokus ...

Förra veckan röt Orienteringsförbundets ordförande Maria Krafft Helgesson till med nedanstående uttalande riktat till Amanda Lind, Idrottsminister.

- Det går inte att jämföra en inomhussport med begränsad arena med en orienteringstävling där arenan består av flera hektar skog. Dagens besked från regeringen var positivt för stora delar av idrottsrörelsen, men tyvärr ligger fokus på publik, pengar och underhållning snarare än på deltagare och folkhälsa. Jag tycker att den enskilde motionären tappas fullständigt bort i den här processen, vilket är oerhört allvarligt. Nu hoppas jag att regeringen snabbt tänker ett varv till och ser tankevurpan i det här förslaget.

Reaktionen kom snabbt och redan idag, onsdag, blir det ett möte med Idrottsministern och företrädare från ett antal idrottsförbund. Maria Krafft Helgesson är laddad och kanske något uppretad:

Den svenska coronastrategin utmärker sig som bekant genom att myndigheterna och staten lägger ett stort ansvar på den enskilde individen. Strategin bygger på att individen stannar hemma vid förkylningssymtom, att individen håller distans och sköter sin handhygien.

Den svenska regeringen litar liksom Folkhälsomyndigheten på att landets medborgare vill vara en del av lösningen. Dock finns i nuläget ett viktigt undantag: arrangörer och deltagare som befattar sig med orientering, cykel, löpning, simning, längdåkning och liknande. Av någon oklar anledning har dessa medborgare ännu inte förtjänat något förtroende.

Vi vill veta varför publik och underhållning tycks viktigare än folkhälsa. Varför elitidrott verkar prioriteras före breddidrott.

Med största sannolikhet kommer det inte något besked från Amanda Lind idag utan istället kommentarer typ ... jag hör vad ni säger ... vi tar till oss era synpunkter ... vi återkommer om några dagar ... det är något som vi måste utreda. 

Ministern har det inte lätt dessa dagar. Det som tycks spöka är "50-talet" alltså påbudet/förbudet att inte samlas mer än 50 personer. Dock saknas en viktig faktor; ytan, arealen eller storleken på området där dessa 50 individer får eller kan samlas. 

Detta får då absurda konsekvenser typ att en orienteringsaktivitet utspritt i ett stort skogsområde utan som helst risk för trängsel och med synnerligen goda möjligheter att hålla avstånd inte får arrangeras för fler en 50 personer. 

Nu kan man knappast begära att en minister, oavsett ansvarsområde, ska vara insatt i alla detaljfrågor. Men frågan är hur pålästa departementets alla handläggare, assistenter, bisittare, sekreterare och underhuggare är. Vilka besked, underlag och upplysningar har man gett till Amanda Lind?

Det närmar sig ...

Denna måndagskväll möttes huvudfunktionärerna för klubbens tävlingsarrangemang. Gunilla är tävlingsledare och det har varit många samtal och mycket diskussioner kring hur det hela ska läggas upp och organiseras i dessa coronatider. Anvisningar, restriktioner, promemorier, skrivelser och uppmaningarna är många från olika parter. Det är inte alltid lätt att förstå vad som menas inte minst när budskapen är dubbla och ibland ologiska.

Men nu har formerna och inriktningarna omsatts i praktiska åtgärder och så-här-gör-vi!

I den kyliga kvällstimman ... hösten verkar vara på gång ... var det slutgiltig genomgång för alla vad gäller ansvarsområden och gränsdragningar.

Nedan exempel på ett antal olika åtgärder, både stora som små, som vidtagits utifrån den övergripande intentionen att minimera smittspridning genom att undvika trängsel och möjliggöra för deltagare och funktionärer att hålla avstånd.

- Ingen arena utan deltagarna byter om vid respektive bil.

- Inget målupplopp.

- Ingen dusch, ingen barnpassning, ingen marka och ingen prisutdelningsceremoni.

- De olika banorna fördelas i två från varandra helt skilda skogsområden.

- Många kontroller för att minimera risken för trängsel.

- Deltagarna fördelas i begränsade startgrupper utspridda på 6-7 timmar utifrån önskemål och tillgång.

- Ingen direktanmälan tävlingsdagen.

- Startfållor med minimumavstånd på två meter mellan varje.

- Fri intervallstart inom respektive startgrupp.

- Lös kontrollbeskrivning i respektive kartfodral och inga sträcktidslappar för att undvika kontaktsmitta.

- Liveresultat online via internet/mobil, inga resultattavlor.

- Priser skickas ut i efterhand.

- Klart färre funktionärer än normalt.

- Funktionärer vid utstämpling sitter inomhus bakom glasruta.

- Uppmaning till deltagare att anlända så nära start som möjligt och åka hem snarast efter loppet.

- Uppmaning till deltagare att hålla avstånd till andra oavsett ålder.

På söndag är det skarpt läge!

Tävling igen ...

Höstens andra tävling har genomförts. Detta i den stigrika och detaljrika terrängen öster om Hjortgården i Alingsås. Ett coronaanpassat upplägg som fungerade bra utan någon som helst antydan till trängsel eller omöjlighet att hålla avstånd till andra. Idrottsministern och hennes underhuggare borde ha studerat evenemanget på plats för att på så sätt få en insikt i och kunskap om hur man kan genomföra tävlingar med minimal närkontakt trots att deltagarantalet räknades till över 600.

Det enda som var något märkligt var att OK Skogshjortarna inte tillämpade det gängse systemet med åldersklasser utan valde att ha 10-årsintervaller. En åtgärd som ingen förstod och som definitivt inte hade något med den pågående pandemin att göra.

Nåväl, det var härliga yttre förutsättningar denna dag med sol, blå himmel och omkring 20 grader. Men det lurade mörka moln i horisonten och på hemvägen brakade det loss.

Kommande helg arrangerar OK Gipen från Lilla Edet en medeldistans och dagen därpå är det dax för Vänersborgsmedeln. Nu är tävlandet igång och det är bara att hoppas att inga inskränkningar behöver göras.

Märkligt ...

Lyssnade igår på presskonferensen där ministrarna Amanda Lind och Mikael Damberg redogjorde för eventuella lättnader vad gäller restriktioner inom idrotten och kulturlivet. Nu var inte beskeden som jag uppfattade det särskilt tydliga och klargörande. Egentligen meddelade de två ministrarna bara att ett besked kommer så småningom.

Dock tycks det vara så att regeringen mer tittar på ekonomiska konsekvenser för olika intressegrupper än att bedöma faktiska smittorisker. Det skrämmer! Lättnader ska göras vad gäller exempelvis publik vid fotbollsmatcher och konserter. Dock flaggas det inte om några som helst lättnader vad gäller aktiviteter kopplade till motion och idrott utomhus. 

Vad gäller skogssporten verkar det som om Riksidrottsförbundet inte lyckats beskriva och förklara för regeringsrepresentanterna hur en vanlig orienteringstävling kan fungera; typ att det är en utomhusaktivitet utspritt på stora arealer, utspridda starttider, individuell start, flera startplatser, flera målplatser, flera utläsningsenheter och samlingsplatser utan servering, dusch, resultattavlor etc. Risken för trängsel, närhet och att inte kunna hålla avstånd är i princip undanröjt.

Att det blivit på det här sättet kan bero på att man huvudsakligen pratat om O-Ringen, 10-mila och 25-manna och tonat ner de vanliga tävlingarna som utgör fundamentet i verksamheten.

Anar också att den lagstiftning vi har inte ligger i linje med olika typer av folksamlingar och aktiviteter. Då blir det naturligtvis lite tokigt med 50-personersregeln. Den är sannolikt bra och genomtänkt men den borde tillämpas så att den handlar om hur många som i praktiken riskerar trängsel och är nära varandra. Gissar att de allra flesta, experter eller inte, knappast tror på smittspridning i den stora djupa skogen.  Men längs ett målupplopp fullt med människor är risken naturligtvis mera påtaglig.

Senare under dagen kom Orienteringsförbundets ordförande Maria Krafft Helgesson med nedanstående uttalande - bra, mycket bra!

- Det går inte att jämföra en inomhussport med begränsad arena med en orienteringstävling där arenan består av flera hektar skog. Dagens besked från regeringen var positivt för stora delar av idrottsrörelsen, men tyvärr ligger fokus på publik, pengar och underhållning snarare än på deltagare och folkhälsa. Jag tycker att den enskilde motionären tappas fullständigt bort i den här processen, vilket är oerhört allvarligt. Nu hoppas jag att regeringen snabbt tänker ett varv till och ser tankevurpan i det här förslaget.

Det är naturligtvis en fara när det finns regler som människor inte förstår, som är ologiska och som ligger bortanför "sunt förnuft". Det kan leda till att man inte bryr sig överhuvudtaget och den attityden kan sprida sig till det som verkligen är viktigt.

Prisfest ...

Igår kväll var det final för Skärmjakten, sommaraktiviteten för klubbens ungdomar. Final i form av stor prisutdelning. Sammantaget deltog 24 barn och ungdomar. Tillsammans samlade de ihop 4882 skärmar. 17 av deltagarna kvalificerade sig för en goodie-bag-med-braha-prylar-för-träning-och-tävling. Nu handlade det inte om en plastkasse med en banan, en hittaut-karta och en buff med reklamtryck. Istället belönades var och en med en häftig rygga innehållande dricksflaska och handduk. Som sig bör var också ryggsäcken pimpad med en orienteringsskärm och specialdesignad namnlapp.

Som fixare av aktiviteten har det varit riktigt kul. Härligt att se det intresse och engagemang som visats. Konstaterar att det är så viktigt med "morötter" i verksamheter. Morötter som triggar, kittlar, lockar och hägrar. Förhoppningsvis har det också lett till ett fördjupat och kanske livslångt intresse.

Indignation ...

Denna förmiddag ställdes färden österut. Veteranorientering med Västgötaklubbarna stod på programmet. Start och mål var förlagt till "Stumpebo" där OL-vännerna Bengt och Birgitta huserar. Vi hade tilldelats sen start utifrån de restriktioner som gäller i Coronatider. Solen gassade på och det var behaglig sommarvärme. Terrängen var huvudsakligen flack men bitvis mer svårorienterad än man kanske trodde.

Överhörde på avstånd efter loppet samtal/diskussioner/reflektioner av indignerad karaktär. Ilskan och upprördheten hade Orienteringsförbundet som måltavla. Det gällde beslutet om att inte ha några klasser för 70+ på tävlingar samt rådet/uppmaningen om att nämnda kategori överhuvudtaget inte ska vara med eller komma på tävlingar. Indignationen bottnade i att man inte förstod/begrep/hajade varför denna åldersgrupp skulle utestängas. Ur floden av inlägg uppsnappades bland annat följande:

- Varför ska vi stoppas ... det är inte vi som är smittspridare!

- Porta i första hand 19 till 39-åringar, stockholmare och norrmän ( vad gällde den sistnämnda kategorin var det någon som hade upplevt att "en norsk meter är ungefär 10 cm i Sverige". Detta i en kö till Systembolaget nära gränsen till Norge).

- Är det någon annan aktivitet än orientering som lever upp till påbuden: var utomhus, håll avstånd och undvik trängsel?

Ja, så förflöt samtalet och när det blev uppbrott hördes en sista replik; nu ska jag hem och anmäla mig till tävling nästa helg ... i 65-klassen!

Klappgröt ...

De senaste dagarna har en hel del tid ägnats åt att vara syltkokare. Drar mig till minnes när jag under sommarmånaderna för över fem decennier sedan var hos farmor och farfar. Mycket tid ägnades åt att tillvara det skogen bjöd på typ bär och svamp.

Kommer ihåg hur farmor Ida noggrant tog bort allt skum när bären kokades. Det var viktigt förstod jag men reflekterade aldrig varför det var viktigt. Det var bara viktigt. När jag nu själv stod där och tog bort skummet var det naturligtvis läge att ta reda på den egentliga anledningen. Fick efter lite googlande lära mig följande:

Att skumma sylt och inläggningar när man kokar är kökskunskap som de flesta inte funderar över utan bara gör. En del hävdar att det är mögelsporer och bakterier som flyter upp till ytan och som man tar bort genom att skumma. Det stämmer inte, eftersom sylten kokar en stund så att bakterierna dör. Men det är ändå bra att ta bort skum för att få bort onödig luft i sylten och i burken. Luft gör att bakterier och mögel utvecklas lättare. På en skummig yta på sylten trivs mögel och bakterier bättre än på en slät. En annan anledning att skumma är utseendet, men om man fryser in sylten och inte bryr sig om hur den ser ut behöver man inte skumma.

Så var det med den saken!

Fler minnen dyker upp. När det var bärtider var klappgröt en vanlig efterrätt när farmor bjöd på middag. Det var många, många år sedan jag åt denna rätt. Men i samband med syltkokeriet fanns anledning att själv pröva att göra denna anrättning. Letade upp ett recept som hade Finland som ursprung och följde till punkt och pricka anvisningarna. Det smakade precis som på farmors tid, smaklökarna minns!

Bevakning ...

Äntligen blev det då möjlighet att fixa till ett orienteringsreportage i lokaltidningen TTELA. Det var omkring fem månader sedan. Det kändes riktigt skönt att kunna kunna mejla iväg text, resultat och ett foto till sportredaktionen.

Gissar att redaktionen har haft det tufft de senaste månaderna då i princip all idrott har varit i väntläge. Nu börjar tävlingar och annat rulla igång så sakteliga och då blir det genast intressantare att bläddra i tidningens sektion två. Man känner sig nu mätt på nostalgiska tillbakablickar och reportage om synnerligen perifera händelser. Så förhoppningsvis kan nu måndagsförmiddagarna ägnas åt tidningsskriveri.

Rött guld ...

Den ena dagen är det si och den andra dagen är det så ... den ena dagen är det blåbär och den andra dagen är det lingon. Jo, så är det. Idag gjordes den första lingonplockarturen. Vi har noterat att skogens röda guld har blivit allt rödare så nu är det skördedags. Bären är betydligt mera lättplockade och snabbplockade än blåbär så plastbyttorna fylldes snabbt. Väl hemma tillreddes genast sylt och en del av skörden blev "rårört".

Jag tillhör kategorin som gärna vill ha lingon till allt typ i filen, med köttbullarna och till steken. Gillar den lite fräna smaken som verkligen kittlar smaklökarna.

Provsmakningen av dagens skörd utföll till stor belåtenhet så det är ganska så givet att det blir fler skogsbesök de närmsta dagarna.

Tvetydighet råder ...

Förvirring råder minst sagt ... i coronatider. Kan konstatera detta när man kollar igenom tävlingsutbudet i närtid. Trots att orienteringsklubbarna tillhör samma paraplyorganisation agerar man väldigt olika på distriktsnivå. Vissa kör exempelvis DM-tävlingar andra inte. Vissa portar/förbjuder deltagare över 70 år att delta andra överlåter beslutet till den enskilde löparen. Vissa arrangörer tillåter endast deltagare från det egna distrikt andra öppnar upp för alla. Ja, paletten på hur man agerar och beter sig i coronatider är brokig och mångskiftande. Detta är faktiskt något överraskande då orienteringsrörelsen vanligtvis är samordnad och harmoniserad. Olikheterna i agerande kan naturligtvis karaktäriseras av att vara flexibelt och lokalt anpassat men kan också signalera otydlighet och osäkerhet.

Ytterst handlar det om sviktande ledarskap och åtgärder/handlingar/agerande som inte tillräckligt har analyserats och undersökts. Ju fler promemorier/anvisningar/riktlinjer/direktiv som publiceras och ju fler excelarken blir desto större blir tveksamheten, tvetydigheten och de dubbla budskapen. Risken är stor att man glömmer bort det grundläggande; att förhindra smittspridning! Ibland blir den goda tanken och avsikten det godas fiende!

Efterlängtat ...

Idag genomfördes den första riktiga tävlingen sedan dryga fem månader tillbaka. Visst har det blivit många alternativa arrangemang och lokala tävlingar men nu var det på "riktigt" igen. Arrangemanget var coronasäkrat med startfält utspridda under 5-6 timmar. Risken eller farhågan för trängsel eller nära kontakt med någon annan var helt obefintlig. 

OK Klyftamo bjöd på en rejäl utmaning orienteringstekniskt. Oj, så svårt det var och det krävdes verkligen fokus och total koncentration. Banläggaren hade lagt fina och omväxlande stråk. De får mycket högt betyg! 

Svenska Orienteringsförbundet har "förbjudit" tävlingsklasser för åldrarna 70+ och rekommenderar att denna ålderskategori inte deltar. Jag med flertalet andra obstruerade påbudet. Vi valde att "gå ner" en klass och tävla mot yngre kategorier. Detta utifrån antagandet att man själv har skyldighet att undvika smittorisk genom att hålla sig borta från trängsel och folksamlingar samt att hela tiden säkerställa minst två meters avstånd till andra. Det var inte några som helst problem att leva upp till detta. Skogssporten med sin karaktär av utomhusaktivitet i skogen på stora arealer minimerar överhuvudtaget närkontakt med andra och detta speciellt då man i arrangemangen nu skippat målupplopp, dusch, servering och resultattavlor. All information och liveresultat presenteras istället på internet. Parkera, gå till start, spring, stämpla ut, åk hem ... var uppmaningen som gällde!

I blåbärsskogen igen ...

Det är inte lätt att låta bli ... alltså att låta en massa blåbär få förbli oplockade. Samma vildmarksskog som tidigare uppsöktes. Från den provisoriska p-platsen vid en dammig biväg till en byväg bytte vi fordon. Det blev cykel på en ännu mindre väg från bivägen. Brant uppför, varmt i luften och lätt ryggsäck med tomma plastbunkar. Väl på plats var det bara att sätta igång. Plockaren fylldes bara på några minuter innan allt tömdes i det första plastkärlet. Fikapaus i storskogen efter någon timma och sedan var det på igen. Efter pausen verkade det nästan som om nya bär växt till. Blått, blått överallt och ryggan blev allt tyngre och utrymmet krympte. På väg mot bilen mötte vi två OL-kompisar som var ute i samma ärende som vi själva. Vi konstaterade att det förmodligen bara är orienterare som söker sig så här långt in i tassemarkerna.

Temperaturen höll sig runt behagliga 27 grader. En avstickare gjordes till Öresjös badplats men besöket blev kort. Det var fullpackat, det var trängsel och möjligheten att hålla coronaavstånd var minimalt om inte omöjligt. Så badet gick anstå till kvällen tillsammans med barnbarn #2.

Imorgon väntar höstens första tävling, en långdistans utanför Götene. Arrangemanget är coronasäkrat enligt konstens alla regler bland annat med långt utdragna startfält.

Ansvar och respekt ...

Denna soliga och varma torsdag bar det iväg till den lilla orten Larv på slättlandet i Skaraborg. Västergötlands veteranorientering bjöd på fem olika banor i huvudsakligen flack terräng. Hyggena var många men också partier med enormt härlig skog utan hindrande undervegetation. Närmare 150 "vets" från distriktet mötte upp.

Svenska Orienteringsförbundet har i sina råd och anvisningar i coronatider anbefallt och uppmanat landets klubbar att inte arrangera för generationen 70+. Men runt om i landet arrangeras ändå dessa evenemang. Dumdristigt och obetänksamt tycker en del. Inga problem tycker andra om man bara följer basrekommendationerna att inte delta om man känner sig krasslig, att undvika trängsel och nära kontakt med andra och att hålla minst två meters distans i alla lägen.

Var naturligtvis nyfiken på hur detta skulle fungera idag. Redan i förväg var en uppdelning i startgrupper gjord från 09.00 till 13.00. I övrigt hade arrangörerna säkrat att ingen trängsel eller närkontakt behövde uppstå. Vid startplatsen såg jag två andra löpare. I skogen på den långa banan såg jag överhuvudtaget inte en enda människa förrän den sista kilometern men avståndet var långt till dessa. När mållinjen passerades var jag helt ensam. Väntade in Gunilla innan vi gick till utstämplingen. Ingen kö ... ingen trängsel ... inte en tillstymmelse till närkontakt. Ombyte utomhus runt fotbollsplanerna men ingen dusch. Några hej och ordväxlingar till förbipasserande bekanta. Resultatkoll fick anstå för stunden, bara att vänta till eftermiddagen och då kolla av mobilen. Hemresa!

Konklusionen och slutsatsen måste bli att dagens arrangörer och deltagarna verkligen tog ett gemensamt ansvar för att undvika smittorisk samt respekterade och levde upp till de allmänna råd som Folkhälsomyndigheten fastslagit.

Vet-OL ...

Idag var det höstpremiär för Trestads veteranorienteringar som är inplanerade varje onsdag tills vidare. Efter vårens stympade upplägg har nu aktiviteten återgått till sitt vanliga koncept om än med vissa förändringar. Ett 50-tal gamlingar mötte upp vid Bjursjöstugan i Uddevallas norra delar.

Under junioråren för över 50 år sedan deltog jag i många träningsläger och samlingar där. Bjursjöområdet var något av en centralpunkt för Bohusläns klubbar och orienterare. Terrängen varierar. Flacka sankmarksområden avlöses av branta sluttningar med en hel del sten och undervegetation. 

Det var sommarhett idag och svetten lackade. Det efterföljande badet i Bjursjön satt riktigt gott innan fika och lite eftersnack på behörigt avstånd mellan de inblandade. Återstår nu att se hur fortsättningen blir under höstmånadernas onsdagar.

God dag ...

Även denna dag bar det av till blåbärsskogen och även idag blev skörden god och stor. Har aldrig tidigare varit med om att plocka dessa mängder. Dessa hamnar nu hos barn och barnbarn som låter sig väl smaka. Experimenterar också själv med att tillaga olika goda saker baserade på bären.

Även dag har vi passerat solrosfältet och skylten med "Självplock". Idag stannade vi till, plockade en bukett och swischade pengar till ett angeläget ändåmål. 

Kvällen bjöd som vanligt på bad med barnbarn #2. Han trivs i blötan och har under sommaren tränat att dyka. Nu sitter tekniken där och han bara älskar att göra repriser.

Bärplock ...

Söndagen blev åter en dag i blåbärsskogen. Kunde bara inte motstå en tur ut i vildmarken och nu är risken stor för nördvarning. Det blev många liter även denna dag och naturligtvis en del timmar med efterarbete i form av rensning. Husets behov av bär är tillräckligt så nu får barn och barnbarn ta del av skörden.

Trots den stora tillgången har vi inte sett eller mött någon annan plockare. Det beror kanske  på att området vi plockat på är något svårtillgängligt. Gissar att många också fasar för att gå vilse i storskogen. Några djur har inte heller synts till. Så vi har varit ensamma under  tallarna och verkligen känt skogens tystnad.

Rensningsprocessen är så där lagom rolig efter halvannan timma. Har därför kollat upp med "proffsen" vad som gäller. Två tips verkar vara det som gäller:

Rensgaller och luft: häll upp lite bär i taget på ett rensgaller. De brukar vara runda i plast eller avlånga träramar med metallgaller i botten. Skaka sedan försiktigt, hjälp gärna till med luft från en hårtork på svala läget. Blad och småskräp ramlar igenom gallret. Skadade bär och större skräp får man plocka bort för hand innan nästa laddning bär skakas.

Balja med vatten: en snabbmetod som fungerar bäst på torra, fasta bär. Häll bären i kallt vatten så sjunker de mogna bären. Blad, skräp och omogna bär flyter. Tyvärr kan vattnet göra att bären tappar smak och blir mosiga.

En dag med mening ...

Uppsamlingsplatsen var under lördagen vid SAIS klubbstuga strax utanför Brastad. Vid ankomsten stod bilarna på rad och väntade; barn och barnbarn, broder och klubbkompisfamilj. Alla väntade på kartor inför dagens beting i form av Veckans banor i brant och tjurig bohusterräng. Det var varmt redan på förmiddagen och det blev en svettig kamp mot markens hinder. 

Efter loppet bar det av till samma ställe som förra helgen, Goviks badplats. Det fanns farhågor om trängsel och svårigheter att hålla avstånd. Media hade trumpetat ut misstanken med tanke på sommarvädret som var av bästa och högsta klass. Men ... absolut ingen fara och alla hade gott om utrymme och någon anhopning av folk existerade definitivt inte. Saltvattnet var behagligt skönt och hopptornet utnyttjades flitigt framförallt av den yngsta generationen. Detta innan det obligatoriska krabbfisket tog vid. Oj vad det fascinerar och roar!

Timmarna blev många på klippavsatsen med en blandning av matsäcksintag, småsnack, tupplur och ytterligare dopp i havet.

Barnbarn #2 hävdar med bestämdhet att en bra dag bör innehålla glassintag och han har  sina medlöpare. Under sen eftermiddag blev det därför stort rån med rejäla kulor vid glasscafét Lejonet & Björnen i centrala Lysekil. 

Det blev en bra dag och en dag med mening då den startade med orientering!

Bara blått ...

Fredagen gick i blåbärets tecken utan rättare sagt blåbärens. Tidigare i veckan sprangs en Veckans bana i skogarna i Hjärtum mellan Trollhättan och Lilla Edet. Noterade under framfarten den enorma mängden blåbär. I och för sig är skogarna dessa dagar fyllda med de läckra bären men inte i dessa mängder. 

Tidigt på morgonen laddades ryggan med tomma plastburkar, fika, dricka, bärplockare osv. Det var en bit in i storskogen och vildmarken. Men väl framme på höjdsluttningen på väg till en av kontrollerna möttes vi av det blå täcket. Oj, oj så mycket och bärplockaren fylldes snabbt. Så och de medförda plastbunkarna. Vad göra när kärlen inte räcker till? Kreativiteten flödade och ytterligare bär fick sin plats i smörgåslådor och tömda vattenflaskor. Ryggsäckarna blev välfyllda och tunga!

Väl hemma började rensningen parallellt med att bären tillreddes i pajer, kakor och muffins. Produktionen gick på högvarv och det var först under sen kvällstimma vi var någorlunda klara. När solen sakta intog nattläge cyklade vi till äldsta-barn-familjen. Först blev det bad i den ljumma augustikvällen och sedan intogs nylagad och ungsvarm blåbärspaj med glass som tillbehör. En blåbärets dag!

4882 lyckoögonblick ...

4882 skärmar lyckades klubbens ungdomsgäng, som var 24 till antalet, samla ihop under sju sommarveckor. Aktiviteten Skärmjakten blev ett alternativ till alla sommartävlingar som annars brukar prägla juni och juli. 

Varje vecka utlottades ett pris. För varje ”skärm” fick man en lott. Ju fler lotter man hade desto större vinstchans!

Alla som under de sju veckorna samlade minst 150 ”skärmar” får en "OL-goodie-bag" med bra-ha prylar för träning och tävling. För de som var 12 år och yngre räcker det med 100 poäng. Det blev till slut 17 kids som nådde upp till poängnivåerna.

Hela aktiviteten låg i linje med de uppmaningar och utmaningar som Riksidrottsförbundet kom med i dystra coronatider. 

"Tack för denna utmaning, tack vare den har våra barn hållit igång orienteringen i sommar."

Ja så skrev ett föräldrapar och andra har uttryckt samma sak. De flesta i ungdomsgänget har gått "all-in" och prövat olika orienteringsaktiviteter som exempelvis:

- Veckans banor

- Fasta kontroller och banor 

- Hitta ut

- Naturpass

- Cykelorientering

Det har handlat om arrangemang i närområdet men också i fjällvärlden och på andra platser i landet. Utbudet har varit riktigt stort när nu vanliga tävlingar varit inställda. Helt klart är att Skärmjakten har hållit orienteringsintresset och engagemanget vid liv!

Till skogs...

Veckan har inletts med orientering strax söder om Trollhättan samt en tur till Nårunga söder om Vårgårda. Äldsta-barn-familjen mötte upp där och sedan var det bara att bege sig till startpunkten, aktivera gps-klockorna och springa vald bana. En knapp timma senare är alla tillbaka igen och då väntar bad i någon närbelägen sjö.

Det har varit tuff terräng med mycket kupering och en hel del undervegetation. Dock kul med varierande terräng vilket kräver olika och annorlunda orienteringstekniker. Vi är inte ensamma om att utnyttja klubbarnas "Veckans banor". Det är fler som bara vill komma ut i skogen och som saknar de vanliga tävlingarna.

Dock ser det ut som att en del tävlingsarrangemang kommer igång undet slutet av månaden. Naturligtvis är det upplägg som anpassats till rådande restriktioner; inga folksamlingar, ingen trängsel och möjligheter att hålla avstånd på minst två meter. Där har både arrangörer och deltagare ett ansvar. Men ... det är en sak att organisera och uppmana, en helt annan att förhålla sig till och följa det som gäller. Dock har orienterare tränats/skolats/fostrats till regelefterlevnad vad det än gäller så det borde fungera.

Åren går ...

I dagarna är det åtta år sedan jag slutade med lönearbete och började leva på pensionspengar. Det var inget svårt val trots att jag hade ett toppenjobb inom idrottsrörelsen. Dock var resdagarna många och arbetsdagarna långa. Det handlade ofta om kvälls- och helgjobb. Men det var kul, riktigt kul. Det var omväxlande med många möten; idrottsstjärnor, duktiga ledare och framgångsrika idrottsförbund. Alltså, enbart positiva minnen. Längtan tillbaka ... inte en sekund, var sak har sin tid!

Agendan fylldes snabbt med andra göromål och beting. De flesta är och har varit idrottsrelaterade och huvudsakligen av ideell karaktär. Det bästa av allt har dock varit att själv kunna välja och styra inriktning. 

Den vidriga coronapandemin har kullkastat mångt och mycket. Dock har möjligheterna varit minst sagt goda att utöva den kära skogssporten på Veckans banor, cykelorientering och alternativa arrangemang. Mycket tid har också ägnats åt att arrangera/bereda, lägga banor och revidera kartor. Men visst saknas OL-tävlingarna med alla resor, möten och andra utmaningar. Sannolikt kommer vi att få leva med restriktioner och begränsad rörelsefrihet ett bra tag till. Trist, javisst ... men då återstår bara att "gilla läget".

Skön lördag ...

Under lördagsförmiddagen avverkades Veckans banor i Fjälla-området utanför Lysekil. Terrängen är kuperad men bjuder på helt fantastisk och utmanande orientering. Fyra bilar mötte upp vid start- och målplatsen med barn, barnbarn och barnbarnskompis. Förmiddagen var varm och graderna pendlade mellan 22-24. Solen sken och himlen var knallblå - kan det bli bättre?

Sedan bar det iväg för bad i salta böljor. Det är alltid en utmaning att hitta en bra plats i semestertider där det inte kryllar av folk. Detta gäller inte minst i trista coronatider.

Genom åren har man i orienteringssammanhang varit på många olika platser. Det gäller bara att komma ihåg var. Poletten trillade ner och färden ställdes till Goviks badplats. Där var det gott om plats och utrymme på klipporna. Inga som helst problem att hålla distans och avstånd. Den yngsta generationen gillade stället med hopptorn och krabbfiske. Det blev många sköna timmar där! Sköna lördag kan man säga!

Upplevelser på hoj ...

Åter en dag på cykelsadeln med barn och barnbarn samt svåger och svärgerska. Denna gång på kontrolljakt söder om Vårgårda. Orten bjöd på sommarhärligt väder med sol, blå himmel, vindstilla och grader över 20. Bättre omständigheter kan man knappast önska sig.

Som vanligt passerades ställen med speciellt innehåll. Tånga Hed var platsen för flera meningslösa så kallade rep-möten som värnpliktig. Hur jag än anstränger mig kan jag inte påminna mig om något vettigt eller meningsfullt som utfördes under dessa många veckor på övningsfältet.

Vi passerade förbi Pjukestenen i Siene. Det finns två sägner om denna. Enligt den ena ska stenen vara rest över drottning Sigrid Storråda som levde på den tid då det fanns många konungar i Sverige. Den beryktade drottningen skall ha dött på sin gård i Siene vid 87 års ålder. Det sägs att det var sonen Edmund som reste stenen. 

Enligt den andra sägnen sägs en konung Sigismund ligga begraven här.

Vi hedrade i alla fall Sigrid eller om det nu var Sigismund med vår närvaro och en fikastund.

Ett stopp gjordes också vid den speciella milstenen där bokstäverna uppenbarligen blev lite för stora och något för många när de ristades in. 

Turen avslutades med bad i Kvinnestadssjön. Där finns rester efter en borg där utgrävningar gjorts och man har bland annat funnit silvermynt från Magnus Erikssons regeringstid 1319-1364. Eventuellt kan också ett nunnekloster funnits strax intill.

Man får sig verkligen ett och annat till livs när man cykelorienterar!