Bärfavoriter …

Det var härliga blågula framgångar under helgen. Först Sveriges vinst över Italien i VM-fotbollen för damer och sedan Sarah Sjöströms stora framgångar i simbassängen. Det var mycket imponerade!

Efter firandet i TV-soffan bar det ut i blåbärsskogen. Tillgången på "Vaccinium myrtillus" som Carl von Linné en gång i tiden namngav bären är inte bara stort, det är enormt! Enligt expertisen täcks omkring 17% av Sveriges yta av blåbärsris. 

Nyttigheten med intagandet beskrivs så här: mycket vitamin K och vitamin C, där 100 gram blåbär ger 20 respektive 10 procent av det rekommenderade dagliga intaget. Men det är antioxidanterna som gör att blåbäret numera kallas för ett superbär. Antioxidanter ingår på olika sätt i kroppens försvar mot överskott av fria radikaler. 

Blåbär är ett av de vanligaste bären vi äter och karaktäriseras av deras höga näring, fiber, vitaminer och mineraler, samt deras höga halter av många olika bioaktiva ämnen. Dessa bioaktiva ämnen skyddar mot hjärt-kärlsjukdomar, säger Mai-Lis Hellénius, professor vid Karolinska Institutet.

Blåbäret hyllas på olika sätt men framförallt är det gott. Vi "förädlar" till sylt och pajer men mycket fryses in så att man vid behov under sena höst- och vintermånader kan ta en näve och lägga på gröttallriken eller blanda i kvällssmoothien.

Trots tillgången är det väldigt sällan vi ser några andra som förser sig. Ibland kan man ana att någon farit fram genom bärriset och svept med plockaren men oftast verkar det vara obeträdd mark.

Nu är det inte bara vi tvåbenta som är ute efter bären utan tydligen också många skogsdjur dels fåglar som trast, stare, orre, tjäder samt däggdjur exempelvis björn, räv och grävling. 

Även om jag nu hyllar blåbäret så ligger den bara trea på favoritlistan. Outstanding är utan den minsta tvekan hjortronet och som god tvåa kommer lingonet. Jag brukar hävda att lingon kan man / ska man ha till allt!

Folkor i mängd …

För 25:e året i rad har en Volkswagenträff där alla Volkswagen med ursprung boxermotor (alltså med vattenkyld boxer) träffats i Vänersborg. Under förmiddagen var det parad genom de centrala delarna. 

Häftigt att se så många gamla "folkor" eller som de också kallats: "bubblor" eller "baggar". Mina föräldrar hade en citrongul sådan i mitten på 70-talet och Gunillas första bil var också en folka, en blå sådan.

Bör glömmas …

Vädergudarna anammade våra böner om en regnfri fredag. Under tidig förmiddagstimma drog vi till skogs med plockare, bärrensare och förvaringsburkar i plast. Vi transporterade oss själva och ryggorna på cyklar som vi trampade västerut. Markerna var bärrika och vi rörde oss i ett mycket begränsat område. Det fanns ingen anledning att göra några större utflykter när det fanns så mycket blåa bär. Även de röda verkar vara på gång så lediga höstdagar bör prickas in ... ingen vila ingen ro!

Rapporter kom från O-ringen och det var inte så muntert vad gäller transporter etc men också vad gäller terräng och banor. En nära bekant som verkligen inte brukar vara kritisk i överkant utan sansad och klok i sina kommentarer skrev följande:

Det verkar som om årets upplaga av den anrika tävlingen snabbt ska förpassas till glömskans arkiv. 

Mycket blöta …

Dagen idag var en repris av gårdagen: ömsom solsken, ömsom hällregn. När solen hade kommandot en stund drog vi till skogs för att provspringa banor som ska användas på klubbens tävling "Vänersborgsmedeln" den 27 augusti. Men, men ... lagom till att vi skulle ge oss av från startpunkten öppnade sig himlens portar. Oj så mycket regn det kom men det var bara att stå på.

Det blev extra tunglöpt i blötan eftersom blåbärsriset växte högt och likaså porsen i alla sankmarker. Det var utmanande medeldistansbanor med hög svårighetsgrad. Väl i mål var vi dyblöta. Varenda klädfiber var genomsur och likaså dubbskorna som blev halvdränkta vid varje fotnedsättning.

Trots att det är mitt i sommaren kände man sig frusen och väl hemma blev det en lång varmdusch. Nu räcker det med regn och förhoppningsvis hör vädergudarna vår vädjan att morgondagen blir fin så att blåbärsförrådet kan fyllas på.

Sol och regn …

Idag har vädret växlar mellan härligt solsken och tokregn. De två ytterligheterna lekte "herre på täppan" vilket märktes påtagligt. Var ute i skogen för att kolla av kontroller och terräng som ska användas vid klubbens tävlingsarrangemang i slutet på augusti. 

I det växlande vädret fick engångsponchon träda i tjänst, den var ömsom på och ömsom av. Till slut orkade jag inte ta av den när solen strålade så den var påtagen hela tiden. Det såg naturligtvis lite komiskt ut.

Trots att vi inte deltar på O-ringen matas vi av intryck och rapporter från tävlingen. Uppenbarligen är det mycket som strular och framförallt handlar det om transportlogistik. Bolaget som driver O-ringen har förmodligen inte haft några bra dagar på jobbet. Gissar att eftermälet och utvärderingen av arrangemanget senare i höst och vinter kommer kräva många övertidstimmar av de anställda. Nu gäller det att bjuda och inbjuda till ett helt annat upplägg nästa år om tävlingen ska behålla sin status och attraktivitet.

Frånvaro av orientering …

Scrollar varje morgon igenom 4-5 dagstidningar. Låter ögat kolla igenom det mesta. Sportsidorna domineras av damernas VM-fotboll med analyser och tyckanden om och om igen. 

Dock är det så gott som inga reportage eller uppföljning av O-ringen i Åre. Det brukar annars skrivas en hel del då det många gånger är nyhetstorka under sommarmånaden juli.

Utbudet styrs naturligtvis av sportredaktionen och avdelningens chef. Detta märks tydligt i lokaltidningen TTELA som tidigare hade en orienteringsintresserad sportchef som oftast själv var på plats. När han pensionerades försvann också orienteringsreportagen i allmänhet och O-ringen i synnerhet.

Den så gott som obefintliga uppföljningen gäller också exempelvis SVT. En orsak är naturligtvis frånvaron av världseliten. Startfälten är elitmässigt väldigt tunna och då inte särskilt intressanta och "ögonbrynshöjande". 

En annan orsak är naturligtvis att tävlingen detta år inte samlat de stora massorna. Det är svårt att få en uppfattning om det exakta deltagarantalet men bläddrar man igenom startlistorna syns tydligt tillbakagången.

Nu tror jag att detta bara är en tillfällighet. Kommande år avgörs O-ringen längre söderut i landet med två arrangemang i Småland och i Göteborg 2026. 

Det är något förvånande att utbudet av andra tävlingar denna vecka är i stort sett obefintligt. Inga konkurrerande arrangemang i vare sig Sverige, Norge och Danmark. Vet inte om detta styrs på förbundsnivå eller om klubbar inte vågar arrangera då man misstänker att startfälten blir tunna. I år hade det definitivt varit möjligt/attraktivt med några semestertävlingar i exempelvis Götaland.

Släktmöte …

Ingen orientering under den gångna helgen och därför har dagar avsatts för släktumgänge. Gunillas syskon, mor och morbror har varit på besök. Mycket prat, många tillbakablickar och utbyte av minnen. Själv var jag en trägen lyssnare. En hel del hade jag hört tidigare, annat var nytt och sammantaget blev det trevliga timmar.

Söndagen ägnades åt cykling, det blev ett drygt maratonlopp, alltså 42-43 kilometer, tillsammans med svåger och svärgerskor. Vädret var strålande och cykelturen var avslappnad och behaglig. Vi kollade in ett antal sevärdheter i närområdet och lång tid tillbringades vid fika- och lunchbordet.

Mobilen kom med rapporter från O-Ringen. Inga muntra meddelanden då mycket handlade om väntan, dålig logistik, bilköer etc. Drog en lättnadens suck att jag inte var på plats men samtidigt stort "medlidande" med alla som var där. 

Det gäller att värna om och vara rädd om tävlingens varumärke. Trista upplevelser har en tendens att bli ihågkomna och att man avstår från kommande upplagor. Förhoppningsvis blir det bättre återstående etapper.

Upptäckter …

Ryktet som florerat var sant! Blåbären är talrika även detta år. Det var bara att packa ner plockare, bärrensare och burkar och dra till skogs. Under några timmar skördade vi rejält och väl hemma var det bara att förädla allt som plockats. Det blev ett antal syltburkar, några pajer och en del inmundigades naturligtvis direkt - gött, gött!

Under dagens cykeltur passerades en hästhage och där kunde "Lilla gubben" ses livs levande. Som för många andra lästes Pippi-böckerna under barnaåren. Pippis prickiga häst var en del av sagofigurerna. Hästens speciella utseende var mycket speciell och det är ytterst sällan man ser en sådan varelse. Men idag hände det, plötsligt fanns den där i hästhagen bara några längre stenkast hemifrån.

15-årsdag …

Idag fyller Gabriel, barnbarn #2 i ordningen, 15 år. Minns när glädjebeskedet kom under O-Ringenveckan i Sälen 2008. Åren rullar på! Som sig bör firar han imorgon med start på första etappen av O-Ringen i Åre.

Han föddes in i orienteringssporten och har avancerat den vanliga vägen via knattebanor, nybörjarbanor, U1 och U2. Det har blivit ett antal gånger som vi har ”skuggat” honom och gett de grundläggande instruktionerna och handgreppen. 

I år tog han steget upp i 15-16-klassen och är nu inne på sjunde året som tävlingsorienterare. Vintertid är det innebandy som gäller.

I år kan vi inte gratta honom på plats men kommer naturligtvis hålla koll på honom hela O-Ringenveckan.

Inget O-Ringen …

Dessa dagar drar många orienterare till O-Ringen i Åre. Men vi har valt att avstå trots att det varit ett "måste" i många, många år. En anledning är att vi på senare år fått nog med trängsel, köer, väntan och långa avstånd vilket kännetecknar arrangemanget. Speciellt detta år i Åre där det enligt uppgift blir speciellt utmanande och krångligt. Men ... man går miste om fem tävlingar.

Istället valde vi andra arrangemang denna sommar vilket vi inte ångrar. Veckorna norr om polcirkeln och dagarna i Halland och på Österlen har varit så händelserika och innehållsrika. Många orienteringar och mycket kolla-in samt mysig samvaro med barn, barnbarn och vänner. Vi har blivit sanslöst bortskämda med kanonväder så gott som varenda dag. Konstaterar detta när resväskorna packades upp. Det mesta har inte behövt komma till användning.

Just nu känns det som om man nästan är överladdad med intryck och avtryck. Fotoboken från trippen i norr låg i brevlådan när vi kom hem och vid den första genombläddringen insåg vi, upptäckte vi och förstod vi ... på riktigt ... att de två veckorna bjöd på otroligt mycket.

Nu ska vi följa O-Ringen på hemmaplan genom appar, Winsplits och Livelox och då konstatera vad vi går miste om. Äldsta barnfamiljen finns på plats men också några andra kompisar och klubbkompisar. Dock inte lika många som tidigare årgångar.

Finaldag …

Ytterligare en härlig dag i Simrishamn. På förmiddagen blev det cykeltur med barnbarn #3 för att bocka av "checkpoints" på Hitta-ut-aktiviteten. Sedan väntade strosande i de centrala delarna där turister/besökare utgjorde tretton på dussinet.

Miljön var härlig: avslappnat och avkopplande. Kyrkan kollades in och så också två  konstverk signerade Carl Milles. Gunilla hann även med ett bad i Tobisviken.

På kvällen väntade avslutningsetappen av Österlens trekvällars. Samma arena som tidigare kvällar fast ett nytt terrängområde. Även denna dag var kuperingen stark och det kändes i lårmusklerna. Yngste sonen vann sin klass totalt och belönades med produkter från den lokala näringen som äppelmust och chutney med äpple som huvudingrediens, vad annars?

Nu blir det ett tävlingsuppehåll på dryga två veckor. Vi har valt att avstå O-ringen detta år men vi blir knappast sysslolösa. Rapporter har strömmat in om att blåbären lär bli många även detta år.

Kanonlöp …

Solen sken fint över sydöstra Skåne, graderna var behagliga och himlen var blå. Det passade därför utmärkt att under gårdagen ta en tur till Kåseberga och Ales stenar. En härlig och upplevelserik tur med historisk och mytisk koppling.

Det blev uppvärmningen inför andra etappen av Österlens trekvällars. Det handlade om långdistans där karaktären av banorna ska vara vägvalsrika. Det hade banläggaren verkligen lyckats med och det med råge i den branta och kuperade bokskogen. Tog själv ett spektakulärt vägval mellan två kontroller med löpning huvudsakligen längs stigar vilket var lika snabbt som "rakt på". 

Fick till ett riktigt topplopp igår både orienteringstekniskt som löpmässigt. Kändes riktigt gött!

Sju ”Hogedalare” deltog i gårdagens lopp. Förutom oss och yngsta barnfamiljen fanns även Erik på plats. Det är min kusins barn men han var inte tillgänglig när fotot togs.

Första gången …

Igår kväll sprang vi den första etappen av Österlens 3-kvällars i kuperad bokskogsterräng. Kartan var schematisk med klara brister vilket ledde till bommar hos många.

Konstaterar än en gång att det är så betydelsefullt och värdefullt att få känna på terräng och kartstandard innan en tävling eller ett mästerskap. Även om orienteringskartans färger och symboler är lika över hela världen är ändå skillnaderna stora vad gäller terrängens karaktär/utseende beroende på var man befinner sig och hur kartan är rekognoscerad. 

Gårdagens stora grej var dock att barnbarn #4 sprang sin livs första tävling helt själv i klassen D10. Kul!

Vingårdsbesök …

Denna morgon vaknade vi upp i det som en gång var Bil- och Skjutsstationen i Simrishamn, numera en synnerligen toppmodern villa. Över natten bodde vi själva här men om några timmar anländer yngsta barnfamiljen. 

Vi har cyklar med oss och vi har passat på att kolla omgivningarna, både utanför Simrishamn men också den härligt pittoreska stadskärnan. Många är turisterna som hyr hus och villor dessa semesterveckor.

I sydeuropa blir det oftast ett vingårdsbesök när vi reser runt. För första gången har nu detta hänt i Sverige. Vi besökte Nordic Sea Winery och passade på att äta lunch i den mycket speciella utställningshallen.

Detta får bli uppvärmning inför första etappen av Österlens trekvällarsorientering som avgörs några kilometer väster om Brösarp. Det handlar om kvällsarrangemang vilket är förträffligt om man också vill kolla in omgivningarna och sevärdheterna. Just nu är det marknad i Kivik men det lockade inte ... karuseller, spunnet socker, salustånd och lakritsremmar har vi genom åren fått nog av.

Förflyttning …

Den gångna natten spöregnade det men lagom till avfärden till sista etappen av Hallands 3-dagars luckrades molntäcket upp ... blå himmel och solen visade sig.

 

Dagens etapp handlade om så kallad jaktstart utifrån resultaten på de två inledande tävlingarna. Jag tillhör inte "Jaktstartens vänner". Detta eftersom det oftast handlar om "Följa John" och att springa på andras ryggar. Tycker helt enkelt inte att det är kul att låta sig bli "regisserad" av andra. Alltså försöker jag göra mitt eget race. Det lönar sig ibland, ibland inte. En klunga tenderar oftast att förflytta sig snabbare ... men ibland bommar den och då! Dock blev det bara ett placeringslyft idag.

I väntan på Gunillas målgång kopplades mobilen upp för att följa VM-stafetterna. Inte så spännande och favoritsegrar blev det. Schweiz vann herrarnas uppgörelse och de svenska damerna utklassade övriga nationer.

Under sen eftermiddag bar det åt sydost, till Simrishamn. Där blir det boende några dagar tillsammans med bland andra den yngsta barnfamiljen. Orientering står på programmet, tre kvällstävlingar i närheten av Brösarp.

Tajt program …

Efter gårdagens konfirmationshögtid i Eksjö drog vi direkt åt sydväst för stopp någon mil öster om Halmstad. Där väntade första etappen av Hallands 3-dagars. Som tur var gällde  fri minutstart på denna inledning annars hade vi inte kunnat delta. Det blev sen kvällsstart denna underbart härliga sommarkväll.

På väg dit gick det bara inte att låta bli att reflektera över den fantastiskt fina konfirmationen vi varit med om; stämningsfullt, värdigt, glädje och en upplevelse. Konfirmandernas härliga känslor smittade av sig på oss som följde ceremonin och den gemensamma lunchen. Imorse publicerade barnbarn #2 detta inlägg på instagram:

Vi somnade snabbt när vi anlände till övernattningen i Simlångsdagen. Det gäller att fånga in nattens timmar då den andra etappen väntade tidigt denna förmiddag. Det blev två lopp på drygt 20 timmar.

Gårdagens terrängområde var överraskande fint; lättframkomligt och god sikt. Dagens tävling karaktäriserades av pinnigt och bushigt, så som det många gånger är i Halland.

Det blev inget längre eftersnack på arenan. VM i medeldistans väntade på SVT och det vill man inte gärna missa. Det började fint med guld och brons till damerna men sedan var det stolpe ut för de svenska herrarna. Summa summarum: inte en endaste medalj på de individuella distanserna.

Imorgon avslutas VM med stafetter. De svenska lagen nominerades för flera veckor sedan. Har aldrig förstått idén med denna typ av förhandsnomineringar. Det är så mycket som kan kullkasta laguppställningen: skador, dålig form och andra faktorer. Gissar dock att den svenska lagledningen ändrar den ursprungliga tanken till herrstafetten imorgon och frångår det tidigare beslutet.

Konfirmation …

Idag var vi på konfirmationshögtid för barnbarn #2. Efter en knapp månad på konfaläger i Eksjö var det avslutning idag. En högtidlig ceremoni med en mycket fin mix av både glädje och allvar. 

Efter kyrkohögtiden väntade en lunch i Idrottshallen med närmare 500 anförvanter och vänner. 

Det var uppenbarligen härliga veckor Gabbe hade tillsammans med andra  där det gemensamma var intresset för skogssporten. Oj, vilken höjdaraktivitet där träning och idrott varvades med stunder av reflektion kring kristna värderingar, normer och förhållningssätt.

Tillit …

Det finns dessa dagar anledning att fundera kring en strof från Hoola Bandoola Band och Mikael Wiehe: Vem i hela världen kan man lita på? Låten från 1970-talet handlar om begrepp som tillit, förtroende och svek.

Har följt alla turer kring Sveriges NATO-ansökan. Det har varit minst sagt en turbulent tid med utfästelser, åtaganden och löften. Ibland tycks allt vara klart men så kommer ett nytt ultimatum som kullkastar tidigare dekret. Det är ett märkligt spel som makthavarna håller på med ... vem i hela världen kan man lita på?

Vad händer inom NATO om inte tilliten finns och lever; kommer medlemsländerna verkligen leva upp till de föresatser man pliktat sig att leva upp till?

Spelet som pågår är farligt. Det är farligt för de "vanliga" människorna. Beteenden, uppträdanden och handlingssätt som överheten och pamparna tillämpar tenderar också att sippra ner i alla typer av mänskliga möten och sammanhang. Det sås frön till misstro och skepticism som över tid växer till sig. Ett gott samspel bygger på tillit och förtroende eller som den lilla ordramsan understryker:

Tillit är en viktig sak,

stavas samma fram och bak ...

Många O-löp …

Efter en dag med "återställning" typ klädtvätt etc efter två veckors bortavaro ställdes färden till skogarna öster om Götene. Där väntade "5-kvällars", orientering för skaraborgsklubbarna. Jag åkte dit själv. Gunilla hävdade med bestämdhet och viss indignation att det var på tok för långt att åka bara för en träningsorientering. Det sägs att allt-är-relativt, vilket också inbegriper avstånd. Alltså, det är ytterst sällan det är för långt att åka till en orientering ... enligt min måttstock.

Nåväl, under tidig gårdagskväll väntade flack och bitvis stenig terräng. Över 200 deltagare fanns på plats och sju olika banor stod till buds. Jag valde den näst längsta med övertygelsen att det är bra med extra träning inför det som väntar.

Efter att barnbarn #2 har konfirmerats på fredag drar vi direkt till Halmstad och en tredagarstävling. När denna är avklarad bär det åt sydost för ytterligare ett tävlingspaket, Österlens 3-kvällars.

Nu blir det inte bara skärmjakt utan rejält med tid att kolla in det ena och det andra och mycket umgänge. Detta tillsammans med yngsta barnfamiljen - ska bli kul!

Samlade igen …

Nu har vi blivit rikare igen ... rikare på upplevelser. Fjorton dagar norr om polcirkeln bjöd på sanslöst fint väder. Det var bara en enda dag då det tokregnade.  Det har varit ljust hela långa dagarna och hela långa natterna. Midnattssolen har lyst intensivt.

Resväskorna har fått packas upp och ner flera gånger då vi hotellbott på åtta olika ställen: Kiruna, Abisko, Narvik, Svolvær på Lofoten, Kiruna, Jukkasjärvi och som avslutning ytterligare två hotell i Kiruna. Av dessa boenden toppar Ishotellet i Jukkasjärvi, med råge!

Många har mötena varit med gamla vänner, varav några man inte sett på länge, men också nya bekantskaper.

Höjdarna bland alla höjdarupplevelser var:

- Naturscenerierna på Lofoten

- Ishotellet i Jukkasjärvi 

- Gruvbesöket i Kiruna 

Vi hann med sju orienteringar där tre löp sticker ut vad gäller utmaning och upplevelse:

- Bjerkvik ...

- På fjället Ramntinden ...

- På fjället Laukhammaren ...

Den gångna veckan visar mobilens Hitta-app att vi, barn och barnbarn har varit utspridda i Europa.

Yngsta barnfamiljen badade och solade på Rhodos, äldsta sonen var i Prag och coachade ett innebandylag, barnbarn #2 var på konfaläger i Eksjö, barnbarn #1 var tillsammans med sin mor på Gotland och orienterade medan vi befann oss i norr.

På fredag sammanstrålar vi dock när vi kommer att finnas på plats då Gabbe konfirmeras.

Men samma dag skiljs vi åt igen. Vi ska tillsammans med yngsta barnfamiljen dra söderut till Österlen medan äldsta barnfamiljen drar till Åre och O-Ringen.

Hemåt …

På slingrande vägar förde bussen oss drygt 500 meter ner i mörkret och underjorden av Kiirunavaara (Fjällripans berg).

Under några timmar fick vi där en utförlig och mycket intressant genomgång av hur malmbrytning går till och har gått till. Det var lärorikt att inse och förstå att det inte bara handlar om att spränga loss stenbitar och sedan frakta dessa till köparna. 

Slutprodukten är små pellets som genomgått ett antal förädlingssteg från de stora klippblock som sprängts loss långt under jordytan. I dagsläget är man på 1000-metersnivån.

Vi fick också en utförlig redogörelse varför Kiruna tvingas flytta hus och bostäder samt bygger upp en helt ny stadskärna.

Egentligen är det inte konstigt, tar man upp en massa bergsmassor så blir ras och sprickbildning en konsekvens.

Två myter tog guiden död på: det är bara en del av staden som ödeläggs och flytt/rivning av kvarter och hus har alltid förekommit under de drygt hundra år som gruvan varit i drift.

Efter rundturen tog vi en rejäl vandring från den gamla delen av stan till de nyetablerade delarna. Oj, vad det byggs och gissningsvis är de flesta invånare glada när de nu "gratis" får flytta från gamla hus och lägenheter till nya.

Gårdagen var den sista  i Kiruna och känslan är att vi nu med besked "gjort" stan och malmbrytning. Nu bär det söderut och hemåt igen efter två innehållsrika veckor här uppe i norr.

Kyrkobesök …

Gårdagsförmiddagen inleddes med en vandring i Kirunas norra del Luossavaara. Under tre timmar traskade vi runt bland dagbrott, järnmalmsrester och lågfjällsterräng. Vi kollade in Kiruna från ovan, blickade bort mot Kebnekaise och fikade på toppen av skidbacken i värmande sol. 

En naturpasskarta täckande ett stort område förstärkte upplevelsen.

Så väntade ett besök i Kirunas kyrka. En mycket vacker och ovanlig byggnad. Vi fick en beskrivning om tillkomsten och inte minst planerna om att 2025 flytta kyrkan till en annan plats  två, tre kilometer från det nuvarande stället. Detta på grund av de sättningar i marken som gruvdriften orsakat. En stor del av den gamla staden håller nu på att utrymmas och ödehusen blir fler och fler.

Ännu en innehållsrik dag avslutades med välpreparerad gös på tallriken!

Nu återstår en dag till norr om polcirkeln. Vi planerar att ta oss under jordytan för besök i järnmalmsgruva.

Tillbaka i Nikka …

Det intensiva regnandet i förrgår upphörde igår. När vi vaknade upp på Ishotellet (den varma delen) var det gråväder och 11-12 grader. Vädret passade utmärkt för lite orientering. Vi fick tag på en naturpasskarta som täckte terrängen söder om Jukkasjärvi. Ett huvudsakligen flackt och mycket vildmarksbetonat område. Det kändes faktiskt lite ensamt och ödsligt där ute i skogen. Konstaterar också att svårighetsgraden var klart hög. Ingen aktivitet för nybörjare och noviser!

Efter motionspasset väntade bad i Torne älv som bjöd på friskt och behagligt vatten.

På väg mot nästa mål, Nikkaluokta, såg vi en ståtlig väg-ren som speedade på längs vägen. Det var bara den tredje vi sett dessa dagar.

Det var drygt 48 år sedan jag senast var i Nikka. Detta i samband med vinterutbildning på GCI/GIH. Vi utgick härifrån på en veckolång skidexpedition med boende i snöka och tält.

Minns platsen som mycket öde och så var det också igår även om många fjällvandrare drog förbi. Vi skulle också startat vår toppbestigning av Kebnekaise här men olika omständigheter förhindrade detta. Först skulle det handla om knappt två mils vandring till fjällstationen och därifrån 10-12 timmar tur och retur toppen. Med helikopterhjälp kan turen till fjällstationen förkortas till 8-10 minuter ... bra att veta!

Under sen eftermiddag ställdes så riktningen in mot Kiruna för nya upptäckter.

Utforskning …

Sicket skitväder hela långa gårdagen, regnet var ihållande och bitvis mycket intensivt. Vi tackar "skyddsängeln" för att vi inte befann oss på vandring mot Kebnekaise.

Istället för toppbestigning hyrde vi bil och detta för att utforska Kirunas omgivning. 

Först besöktes Esrange Space Center där man skjuter upp raketer och bedriver rymdforskning ... inte mycket att se. Ett högt säkerhetsstaket och ett litet obemannat besökscenter, det var allt.

Träkyrkan i Jukkasjärvi stod sedan på tur där altartavlans speciella målningar kollades in. Knappast vackra med de svulstiga och intensiva färgerna.

Lunch vankades och på menyn fanns "renburgare" som intogs under sotig ås.

Övernattning på ishotellet väntade men vi skippade de kalla rummen och valde de varma. Dock vandrade vi runt i fem minusgrader och kollade in rum och isskulpturer. Det var imponerande och fascinerande men någon övernattning i sovsäck på renfäll lockade inte!

En intensiv och lång dag avslutades på "Gammalgården". På tallrikarna delikat fjällröding som sköljdes ner med druvans safter.

Det blev in innehållsrik och upplevelserik dag trots strilande regn.