Inte alltid lätt …

Sportmedia använder stora bokstäver och rubriker då några av längdlandslagets tjejer väljer att stå utanför Skidförbundets upplägg. Det är egentligen inget nytt, samma agerande har setts tidigare. Som oinitierad undrar man vad som i grunden är problemet. Det blir inte helt klart när man tar del av kommentarer och yttranden. Handlar det om pengar ... är det någon form av "maktkamp" mellan tränare ... är det "ensamvargar" som inte vill/kan inordna sig under kollektiva former? Ja, frågorna blir flera men till syvende och sist handlar det ändå om att man måste kvalificera sig till mästerskapstävlingarna oavsett om man finns i en träningsgrupp eller inte.

Dock kan jag ana att det hela handlar om hur toppskidåkningen ska organiseras. Ska Världscupen och allt vad det heter organiseras och byggas upp genom landslag eller genom andra konstellationer ungefär som man kan se inom exempelvis cykelsporten. Då är inte medborgarskapet det primära.

Kan också ana att de inblandade tjejerna vill ha/få det bästa från de olika världarna/organisationsformerna. Man vill både ha kakan och äta upp den men ett val måste göras. Det är alltid jobbigt då det som vid alla val finns både för- som nackdelar.

Hoppas dock att rådgivarna och vägledarna är kloka och utgår ifrån tjejernas individuella förutsättningar och potential när de goda råden ges.

Skol-OL …

Det är många som genom åren fått en skräckupplevelse av orientering i skolan. Detta förstår man av alla vittnesmål att döma. Än idag är många skolorienteringar alldeles för svåra på undermåliga kartor och med gamla "stämpelsystem".

Sedan något decennium tillbaka sedan har den egna klubben tillhandahållit ”Skolpaketet” med sportidentpinnar, enheter och sträcktidsläsare. De har också tillgång till våra kartor. 

Under våren har extra energi riktats till gymnasieskolan. De tog under våren kontakt med klubben och var nyfikna på "Sportident". Tidigare har de haft OL-dag vid Skidstugan strax utanför Vänersborg och detta utan tidregistrering etc. Efter samtal med skolan - och viss övertalning - åtog vi oss att lägga banor på en bra och uppdaterad karta över Onsjöområdet. Det blev lyckat enligt lärarna: Eleverna uppskattade dagen och orientering togs till en ny nivå för dem!

Lång OL-dag …

En lång dag med orientering i omväxlande Boråsväder, regn naturligtvis men också korta solstunder. Dock gällde "vinterkläder" på!

Förmiddagen avsattes åt en medeldistanstävling - en bra sådan med banor i bitvis kuperad terräng. Direkt efter målgång fokus på ungdomstävlingen "Unionsmatchen" innan lunchpaus på turkisk restaurang mitt i Borås. Detta som uppladdning inför World Cup med knock-out-sprint.

Många korta och intensiva heat kollades av innan det hela började hetta till när det blev semifinaler och finaler. Mycket spännande och dramatiskt. Vi flyttade oss fram och tillbaka mellan starten, storbildsskärmen och målupploppet. Många var på plats och det var en härlig stämning på spurtrakan. Än en gång imponerade Tove Alexandersson, hon är magisk!

Svenska framgångar firade vi med kvällsbad på väg hem, detta vid Gräfsnäs slottsruin mellan Alingsås och Sollebrunn.

Tillbakablick …

Under fredagen hade World Cup-löparna en tävlingsfri dag. Men vi åskådare och "hangarounds" kunde tävla på medeldistansbanor i ett numera övergivet militärt övningsområde. För drygt 50 år sedan vistades jag mycket där under de många och långa månanderna som värnpliktig. Här grävdes det skyttevärn, övades anfall- och försvarsstrid, övernattades under vindskydd och en massa annat. Detta under ledning av befäl som oftast skrek och orerade, en och annan var också riktigt elak!

Men igår var det härlig orientering i ett soligt men blåsigt Borås. Ett bra arrangemang! Lämningar från militärtiden syntes i skogen i form av överväxta värn och många små gropar och någon skyttevall.

Idag väntar en ny tävling men också Unionsmatch för ungdomar och inte minst World Cup där världseliten tävlar i den nya disciplinen knock-out-sprint. Ska bli riktigt kul med en lång orienteringsdag både som löpare, påhejare och publik.

Blågult i topp …

Borås var kallblåsigt när vi stod i de norra stadsdelarna och kollade in World Cup i sprintorientering. Härligt med stora svenska framgångar i damklassen, än en gång visade Tove Alexandersson sin suveränitet.

Efter att världseliten klarat av sina lopp var det publiktävling i samma område. Kul att uppleva samma utmaningar och bansträckningar. Barnbarn #2 vann sin klass medan #1 blev trea i H16. Bägge är uttagna till att delta i Unionsmatchen mellan Norge och Västra Sverige på lördag och söndag. På programmet ett individuellt lopp och en stafett.

Missanalys …

Igår var det onsdag vilket denna tid på året innebär veteranorientering. Start och mål var förlagt till den klassiska dansbanan Råglannaparken i Främmestad. Den "lever" fortfarande även om den inte tillnärmelsevis lockar så stora skaror som för flera decennier sedan. Men ... kommande helg görs ett försök då Streaplers äntrar scenen och bjuder upp till dans.

Gårdagens banor var av hög klass, omväxlande och utmanande på olika sätt. Fick dock erfara vad som kan hända om man inte noggrant läser kontrollbeskrivningen (Se kartklippet ovan med GPS-spåret). Kollade bara kartan till den 11:e kontrollen och uppfattade att kontrollen var placerad vid den södra höjdfoten. Var noggrann vid ingången och kollade av alla små detaljer innan. Det var absolut ingen tvekan när höjden spanades in och riktningen inställd på höjdfoten. Högt blåbärsris medförde viss tveksamhet men ... det fanns ingen skärm där ... märkligt, märkligt ... hade ju varit så extra skärpt. Osäkerheten och tveksamheten tog över, tolkade situationen som att jag hamnat vid höjden nordost om den rätta alltså bara att ta några långa steg åt sydväst och då hamna rätt. Men icke, visserligen dök en höjd upp men ingen kontroll. Stannade, funderade och kollade in kontrollbeskrivningen "Höjden sydöstra foten". Aha, tillbaka igen och med nästan två minuters tidsförlust siktades skärmen och detta bara några få meter ifrån där jag ursprungligen hade varit. Bannade mig själv men konstaterade också att om bara någon annan tävlande varit vid kontrollen hade det inte varit några problem. Det är små marginaler inom idrotten som man brukar säga ... men man ska inte negligera kontrollbeskrivningen!

Efter loppet väntade anti-covid-spruta. Det var den fjärde i ordningen och det lär bli ytterligare en under senhösten om man nu ska följa Folkhälsomyndighetens dekret. 

Trots sprutor råkade Gunilla och jag ändå ut för sjukdomen för tre månader sedan dock med ett lindrigt förlopp. Detta förmodligen tack vare de tre sprutorna.

Under Kristi Himmelfärdshelgen handlar det om World Cup, publiktävlingar och Unionsmatch för barnbarn och detta i Borås. Förberedelser är gjorda, många regnplagg är nerpackade!

Ba(r)nvakt…

Under gårdagskvällens kyliga och regniga förhållanden genomfördes den avslutande tävlingen i kretsens ungdomsserie. Funktionärerna var många men det gällde inte deltagarskaran. Under våren har det varit påtagligt att pandemistoppet menligt påverkat ungdomsrekryteringen. Det märktes också under den sista deltävlingen.

Själv var jag utplacerad mellan några kontroller med orange väst påtagen för att kunna hjälpa/bistå/uppmuntra kids som kommit på villovägar eller kände sig osäkra. Det var inte första gången jag haft en dylik uppgift. Numera har jag frångått det pedagogiska anslaget som att ställa frågor av karaktären vilka-terrängpunkter-har-du-nyss-passerat eller när-var-det-senast-du-visste-precis-var-du-var. Övergav detta förhållningssätt för några år sedan då jag fick svaret: jag-skiter-i-vad-jag-passerat ... jag-vill-veta-var-jag-är! Det är inte alltid lätt och tacksamt att hjälpa och bistå!

Firande …

Igår uppvaktades yngre broder då han nu har avancerat till skaran av 70-åringar. Sedan många år tillbaka är hemvisten Lilla Edet. Som pensionär ägnar han mycket tid åt idrott. Det handlar om styrelseuppdrag inom friidrott och orientering och då både på förenings- som distriktsnivå. Det blir också ett och annat orienteringslopp.

Utelunch …

Lokaltidningen TTELA har gjort en kartläggning av var man kan äta "ute" i Trollhättan och Vänersborg. Gunilla och jag blev påkomna med att luncha utomhus:

Som framgår hade vi valt att sitta i lä bakom en liten kulle. Jag har sedan många år tillbaka gett Vänersborg epitetet "Vindarnas stad" då det i mitt tycke ofta(st) blåser här vid Vänerns sydvästra kustremsa. Funderar emellanåt varför man inte har byggt upp åtminstone några vindkraftverk på Dalbobergen eller varför inte en vindkraftpark i Vänern. Gissar att min uppfattning med all säkerhet skulle skapa många nej-nej-reaktioner. Det är ju en ganska vedertagen uppfattning, oavsett var man finns i vårt avlånga land, att man är positiv till att utnyttja vindarna som blåser bara inte fundament och rotorblad placeras där man bor eller vistas. 

Låååång dag …

Tidigt på morgonkvisten drog vi iväg till Gällstad söder om Ulricehamn. Där väntade DM i sprintorientering både individuellt och i stafett. Det blev alltså tre lopp denna majdag i halvgrått väder där regndropparna föll då och då.

På den individuella sprinten blev det guld till äldsta barnbarnet samt mamma Emelie. Själv missade jag DM-tecknet med ynka fyra sekunder.

Efter loppet blev det nästan tre timmars väntan innan stafettstarten. Tiden slogs ihjäl med besök i klädshoperna där man till en billig penning kan ekipera sig i märkeskläder. Som vanligt köpte man på sig lite fräcka plagg som man om några månader frågar sig om man egentligen hade behövt 🤪.

Gunilla och jag ställde upp i den öppna klassen där man sprang två sträckor vardera med löptider på omkring tio minuter. Vi utkämpade en hård inbördes kamp mot generationskompisarna Stumpen och Birgitta. Denna dag drog vi det längsta strået och triumferade med knappa två minuter. 

Det blev en lång dag och först framåt 20-snåret kunde bilen köras in i garaget.

Regn, regn …

I skuggan av Göteborgsvarvet där tiotusentals sprang på gator och förbi torg avverkade vi en sprintorientering i de norra delarna av Uddevalla. Knappt 200 deltog i DM för Bohuslän-Dal i det småkyliga och regniga vädret. Det var lättlöpta stråk där det gällde att snåla in på löpmetrarna och absolut inte göra något endaste litet orienteringstekniskt misstag.

Efter loppet badade vi i närbelägna Bjursjön, erfarna badare uppskattade gradantalet till omkring 16. 

I bilen hade vi en vinnare, Emelie, samt fyra "First losers" alltså fyrtal i silverplaceringar. Detta firades med lunch på "Cactus" i Uddevalla innan kosan ställdes österut och en uppskattad och efterlängtad varmdusch. 

Återbesök …

Ett vårregn föll igår stilla över Lysebergen i Hjärtum, Lilla Edets kommun. För en dryg vecka sedan var vi där då 3-stadsveteranerna hade sin sedvanliga onsdagsorientering. Nu handlade det om första etappen i OK Gipens "5-dagars på hemmaplan". Ett nykarterat område bjöds det på med rejäl kupering och rejäl vildmarksorientering. Det var huvudsakligen god sikt men bitvis växte blåbärsriset högt vilket bromsade löpfarten till mer eller mindre rask gång.

Förra veckan badade vi från gisten brygga med ranglig stege i sjön Lille Vektor. Detta var nu tillrättat. En splitter ny badstege hade monterats dit av Yngve N. Han snappade upp signalerna från veckan tidigare på ett påtagligt sätt!

Kommande helg väntar en stor kontrast. I dagarna två väntar sprintorientering på snabblöpta gator och parkområden i Uddevalla och Gällstad. Det handlar om DM i Bohuslän-Dal och dan därpå i vårt eget distrikt Västergötland. Regelverket tillåter att man får starta i andra distrikts mästerskap fast man får inget DM-tecken ifall man råkar vinna. 

Vårskönt …

Genom åren har det orienterats i många olika skogar och områden runt om i Sverige men också i andra delar av världen. Dock finns det ett ställe där jag inte bara sprungit en gång utan hur många gånger som helst. Jag har inte någon statistik på detta utan känslan är bara den att friluftsområdet runt Slätthult i Trollhättans södra utkanter toppar antalet besök. Det har varit tävlingar, nattcuper, Vinterrace, träningsorienteringar och allt vad det heter. Terrängen är genomskuren av ett rikt stigsystem och däremellan bitvis kuperade och detaljrika områden. Trots bekantskapen med terrängen är det ändå svårt att komma ihåg passager och stråk från tidigare lopp när man är på plats igen. 

Idag blev det ytterligare ett lopp i området. 3-stads veteraner samlades för den sedvanliga onsdagsbataljen. Ett 90-tal mötte upp i det sköna vädret med närmare 20 grader.

Det blev ett riktigt långt eftersnack denna dag. På tapeten: kriget i Ukraina och alla följder, konsekvenser och verkningar. 

Lagarbete …

Om fyra månader, den 9 och 11 september, arrangerar Vänersborgs SK två orienteringstävlingar. Det blir en sprint på fredagskvällen och en medeldistans under söndagsförmiddagen. En av de stora arbetsuppgifterna är banläggningen. Många gånger läggs ansvaret på enda person. Naturligtvis får han (det är oftast en han) hjälp och assistans men huvuddelen av jobbet är ett ensamjobb.

Inför kommande arrangemang har vi valt att ha ett annorlunda upplägg. Två tremannateam ska fixa till banorna. Vardera teamet leds av en erfaren banläggare och i respektive gäng ingår två ungdomar i åldrarna 15-17 år. Dessa ska skolas in och läras upp. 

Vi har också valt ett annorlunda tidsschema. Vanligtvis är banor klara tre-fyra månader innan tävlingen går av stapeln. Det är naturligtvis bra att vara ute i god tid men erfarenheten visar att man då initialt lägger ner massor av kraft och energi men sedan tappas lätt entusiasm och engagemang om tiden blir utdragen innan tävlingen avgöras.

En annan faktor är att sommarens växtlighet ändrar förhållanden på ett dramatiskt sätt. Första delen av halvåret är oftast sikten och framkomligheten god medan höstmånaderna kännetecknas av hög undervegetation, slyiga och bushiga partier. 

Därför "mjukstartar" vi arbetet först i sommar. Tills dess får de inblandade lära sig och träna på att hantera exempelvis dataapplikationer for banläggning.

Förhoppningsvis ska denna "kursändring" bli lyckad och samtidigt en kul upplevelse - det brukar bli kul om man tillsammans fixar till något!

Firardag …

Den första dagen på det 73:e solvarvet blev en lång dag - en härlig sådan! På morgonen resa till Göteborg och en orientering på Hisingen i strålande solsken men blåsigt, blåsigt. 

Efter lunch på turkisk restaurang följdes SM i knockoutsprint. Detta tillsammans med bästa barnfamiljerna och broder. Det blev spännande dueller och intensiva kamper som följdes på näravstånd.

När väl Tove Alexandersson och Axel Grankvist säkrat SM-gulden drog vi till Göteborgs centrala delar, strosade på Avenyn och när kvällstimman infann sig tog vi Hard Rock Café i besittning. Där väntade födelsedagsfest i form av stora burgare, revbensspjäll och som avslutning stora efterrätter.

Mätta, mycket mätta ställdes färden hemåt. Där väntade TV:n och finalen i Eurovision och det var bara så kul, skönt och välförtjänt att Ukraina vann. En häftigt lång härlig födelsedag var till ända!

Bemärkelsedag …

På dagen för 72 år sedan föddes jag strax före tolv på Betaniasjukhuset i Dundee, Sydafrika. Det var en svensk missionär som byggde anläggningen under 1930-talet och där har många missionärsbarn sett dagens ljus.

I mitt pass står dock att jag är född i Uppsala. Här har den svenska byråkratin inte hängt med. Mina föräldrar arbetade för SKM som hade sitt huvudkontor i Uppsala och därför angavs detta som födelseort.

Under mina första skolår gick jag på en engelsk/tysk internatskola i en ort som hette Harburg. Där var det ordning och reda som gällde. Har i starkt minne att det bästa med en födelsedag var att man då slapp att äta gröt till frukost. Vete- och majsblandningen var ingen höjdare men den var förmodligen nyttig och Frau Irmgaard kollade med sin örnblick att alla elever slickade i dig sörjan.

Gröttvånget ledde inte till några bestående men så även dagen idag inleddes med en stor tallrik gröt. Dock var den tillredd av havregryn och rejält med blåbär, russin och honung som toppning.

Kvällsspring …

Why just run ... orienteering is more fun! Det ligger mycket i det uråldriga engelska ordstävet! Därför blev det idag inte en simpel löprunda utan istället drog vi till Skaraborg under sen eftermiddag. Främmestads IK arrangerade en kvällsorientering i flack terräng söder om Grästorp.

Vid start- och målplatsen stötte jag på Arne Svahn som nu är några år och 90. En aktningsvärd ålder minst sagt. Jag har känt honom i många decennier och därför finns det alltid något att ventilera och rekapitulera. Med ålderns rätt blir det inte så många lopp nuförtiden men han brukar alltid dyka upp när hans klubb bjuder in. Nu har också barnbarn axlat hans mantel som funktionär och nu skolas även det fyra månader gamla barnbarnsbarnet in i skogssporten.

Förmiddagen ägnades åt uppdatering av en karta inför ett arrangemang i närtid. Just nu är skogen sällsynt vacker med hur många gröna kulörer som helst. Kanske är det som bäst denna årstid innan all bush och sly har växt upp. 

Brant löp …

Onsdagens veteranorientering var förlagt till Delsbo/Gipenäs beläget mellan sjöarna Store och Lille Väktor. Där byggde min moderklubb OK Gipen en stuga för drygt 70 år sedan och detta borta från all ära och redlighet ... alltså avlägset beläget. Man undrar hur tankarna gick när man fattade beslut om att bygga just där och i en omgivning med brutal terräng i fråga om kupering och framkomlighet.

Under ungdomsåren tillbringades mycket tid där och åtskilliga övernattningar gjordes. Träning stod på programmet. Detta på synnerligen schematiska kartor. Sedan några år tillbaka finns dock en ny högklassig karta. Men några större förändringar i terrängen har inte skett. Det är fortfarande vresigt, branterna är rejält stora och varje kurva uppfyller med råge måttet fem meter.

Banläggaren var snäll denna dag genom att starten var förlagd högst upp på bergspartiet men ... vägen dit gick brant, mycket brant, uppför! Väl uppe på höjderna var det fin terräng och det bjöds på kul och utmanande orientering. Efter löpet blev det bad från gisten brygga i sjön Lille Väktor. Graderna var omkring 15 och kändes helt OK.

Eftersnacket kretsade kring kommande tävlingar men också bekymrade tankar framkom vad gäller ungdomars serietävling kvällen innan. Det var inte särskilt många som dök upp!

Vårrusreflektion …

Med lite distans till Vårrusarrangemanget i slutet på förra veckan pånyttföddes gamla funderingar. Deltagarantalet har stagnerat, inte konstigt med tanke på två år med en pandemi och inställda lopp men också utbudet med alla konkurrerande lopp. Dock är varumärket starkt och det ska man utnyttja. Den omsorgsfullt uppbyggda arenan med alla faciliteter kan också utnyttjas mer.

Tror att den stora potentialen finns i målgruppen unga tjejer. Ser att man i framtiden  ska/bör arrangera "Flickruset" strax före det stora Vårruset med samma förutsättningar fast kortare bana (halvannan kilometer), billigare startavgift (75-100 kr) och ett ålderstak på 12 år. Det skulle vitalisera denna vårliga tjejaktivitet.

I övrigt kan grundupplägget vara detsamma med "goodiebag" vid målgång och fikapåse för tjejgänget efter loppet. Detta är egentligen inget revolutionerande, andra arrangemang har snarlika upplägg.

Skön söndag …

Den tredje dagen i Småland var riktigt härlig med grader närmare 20, blå himmel och skön sol. OK Älme arrangerade en långdistans sydväst om Älmhult. En fantastiskt fin arena bjöds det på inramat av stengärdsgårdar och trädridåer mitt i lövsprickningen.

För egen del blev det en lång väntan innan start. Det blev nästan två timmars väntan efter att Gunilla startat. Nu gjorde detta inte så mycket i det sköna vädret. Satt skönt tillbakalutad i campingfåtöljen och kollade in tävlandes förberedelser och preludier inför förestående lopp. Fick också en lektion i småländska av speakern; ... nu gick fössta starten ... vem kommer fösst i mål ... är ni tösstiga så finns det vatten att få direkt efter målgång ... osv.

Bad blev det i skön Römningen och det var riktigt skönt, graderna var förmodligen 17-18. Dock var vi ensamma på badplatsen och bryggorna hade ännu inte slängts i. Det blev sen eftermiddag innan vi drog åt nordväst och de 30 milen som väntade till Vänersborg. 

Roadtrip …

Igår påbörjades vår lilla tredagars "roadtrip" till Älmhult och Småland naturligtvis med två orienteringstävlingar på programmet. 

Efter dagens lopp blev det bad på Kruseböke badplats och eftermiddagen ägnades åt IKEA. Vi kollade in det nyligen etablerade muséet som verkligen var intressant. Varuhuset besöktes också och trots att vi inte hade något på köplistan kom vi ändå ut med 7-8 prylar. Inga stora och skrymmande saker utan grejer av bra-att-ha-karaktär.

På muséet fick vi lära oss att smålänningarna genom åren har haft filosofin att ta hand om allt. Inget ska förspillas och slängas ifall man inte kan använda det på något sätt. Kanske gäller det också för dagens skogsbruk i Småland. Dagens terräng var lättframkomlig och nästan helt befriad från pinnar och avverkningsrester. Det får man inte uppleva varje dag.

Naturligtvis var vi uppkopplade och följde ungdomsklassen på 10-mila som avgjordes norr om Örebro och där klubbens lag slutligen hamnade på 19:e plats bland 256 lag. De två äldsta barnbarnen gjorde starka lopp och plockade många placeringar - kul!

Imorgon väntar en långdistanstävling innan vi drar åt nordväst och lämna Småland för den här gången 

Tjejlopp i fokus …

Gårdagen var vårrusdag. Många var klubbmedlemmarna som ägnade större eller mindre delen av dagen åt att fixa till och förbereda inför tjejloppet som gick av stapeln på torsdagskvällen. Det är mycket logistik och många prylar både på själva arenan men också runt om i Vänersborgs centrala delar där banan drar fram. 

Redan i Arla morgonstund var funktionärer på plats. Det lånades in truckar, det snitslades bana och avspärrningar placerades ut. Målfållan fixas, tält sätts upp och mängder av elledningar rullas ut. Varor till picknickkorgarna tas emot. Efterhand dyker fler funktionärer upp och kassar packas. Det blir mycket emballage att hantera. Sponsorbilarna rullar in och arenan tar form. Sponsormat skall det också ordnas med. Det blåser mycket från Vänerhavet och utrustning kräver extra förankring. 

När det hela närmar sig ser parkeringsvakter till att alla kan komma på plats i tid innan uppvärmning och start. Många hjälper till så att deltagarna får en positiv upplevelse allt från musik längs banan och ett trevligt mottagande av ungdomar efter målgång. 

Vinden mojnar och solen tittar fram. Många sitter kvar på gräsmattan och äter sin picknick. 

Så är det dags att packa ihop. Allt skall tillbaka, skräp  plockas upp och tomburkar samlas in. 

Ett antal bilar med släp går tillbaka till klubbstugan med material och överblivna varor. En del funktionärer som varit med hela dagen är ordentligt trötta men stämningen är god med många skratt. Känslan av att vi gjorde detta tillsammans känns i luften när allt är uppstädat och Skidstugan kan låsas vid 23 -tiden. 

Det blev ett bra arrangemang, tjejerna verkade nöjda och logistiken funkade. Dock finns det utmaningar. Deltagarantalet var strax över 2000, det är all-time-low. Nu handlar det inte bara om Vårruset i Vänersborg utan på alla orter där evenemanget genomförs. Varför undrar säkert alla inblandade men framförallt bör tankarna inriktas på vad som kan/ska göras för locka tillbaka de stora deltagarskarorna.

Träffande …

Under gårdagens veteranorientering hade jag tillsammans med Gunilla ansvaret för registrering och tidtagning av de 99 deltagarna. Det är alltid spännande att ha detta funktionärsuppdrag då man har chansen att växla några ord med de allra flesta. 

Man "överhör" också en del intressanta samtal och dialoger. Det är inte helt ovanligt med vittnesmål om den fysiska statusen. Av replikerna att döma är det en synnerligen skadedrabbad och sjuklig pensionärsgrupp som möter upp onsdag efter onsdag. Nu är detta inget nytt fenomen vilket serietecknaren Tomas Karlsson konstaterade redan 1989 då han presenterade sin första "Majsan":

Sedan dess har han återkommit i alla nummer av tidningen Skogssport som utkommit med 8-10 nummer per år. Nu har tidningen bytt namn och profil. Förhoppningsvis fortsätter "TOK" med den träffande och humoristiskt tecknade serien även i "Orienteraren" som i dagarna presenterade sitt första nummer.

Innehållsrikt …

Idag var den tidiga morgonen härligt blå och solens gula sken strålade gott. (Undrar förresten hur man gör i Ryssland med den blå himlen och den gula solen när myndigheterna enligt media nu har förbjudit kombinationen blå-gult eftersom det allt för lätt kan associeras med Ukraina som man strävar efter att ödelägga. Loggor färgas om och staket måste målas över ... suck!)

Vi rattade bilen till Hunneberg där dagens veteranorientering skulle arrangeras. Arrangörerna var underbemannade och hade efterlyst hjälp. Jag och Gunilla räckte upp handen och vi fixade tidtagningen. Naturligtvis hann vi också med att delta genom att turas om att springa.

Mycket av skogen på berget ligger horisontellt, "det moderna skogsbruket" som förvaltarna Sveaskog kallar det hela. Men banläggarna hade anpassat stråken och sträckorna på ett bra sätt.

Det blev en skön fikastund då många dröjde sig kvar i det nästan 20-gradiga vädret. Även vattentemperaturen i Eldmörjan var behaglig (🤪) ... 14-15 grader så där. 

Det blev ytterligare någon timmas vistelse vid Bergagården för intag av lunch på restaurang "Spiskupan". Idag serverades hemlagad lasagne och vän av ordning undrade naturligtvis om rätten verkligen var tillredd i hemmet och inte i restaurangköket 😂. 

Fler veteraner utnyttjade möjligheten att inta lunch och det huvudsakliga snacket över tallrikarna handlade om elfordon och då allt från kostnader till laddningsmöjligheter.

Det är mycket som händer under en dag och imorgon arrangerar den egna klubben Vårruset och därför är även torsdagen intecknad och fulltecknad.

Uppsnappat …

Det har inte bara varit en känsla under vårtävlingarna att ungdomsklasserna 10-12 har haft färre deltagare än tidigare men många ungdomsledare bekräftar detta. Orsaken sägs huvudsakligen vara covidpandemin som under drygt två år gjorde att inga nybörjar- eller  orienteringskurser/skolor kunde genomföras. Detta märks nu och det är inte bara skogssporten som drabbats. Liknande vittnesmål kommer från flertalet andra idrotter. Alltså lär det bli "tunna" startfält i kategorierna 13-14 och 15-16 de närmaste åren.

Överhörde under helgen tre ungdomstränares samtal, det var intressant! Förutom covidpandemin som orsak menade trion att det också fanns en annan bidragande faktor till tappet. Under flera år har det pågått en diskussion om barns deltagande i tävlingar. Budskapet har varit att tona ned om inte att ta bort tidtagning i de yngsta klasserna. Det lär ha funnits långt framskridna planer från de centrala delarna av Orienteringsförbundet att driva igenom detta på en förbundsstämma. Det blev inte så. Men trion drog slutsatsen att nej-till-tävling-tankarna medförde ett agerande och beteende i klubbsammanhang som hämmade och drabbade de killar och tjejer som var tävlingsinriktade och ville ha den typen av utmaningar. Konsekvensen blev då att man slutade och valde någon annan idrott där nej-till-tävling-ivrarna inte var lika tongivande. 

Det var ett tankeväckande "tjuvlyssnande" som jag fick vara med om!

Fri start …

Det blev en riktigt skön första dag i maj med orientering strax norr om Bollebygd. Detta i kuperad, stenig och pinnig terräng men ... mycket bra karta och utmanande orientering. Närmare 800 löpare kom till start i det härliga löpvädret.

Detta var inte den enda tävlingen denna dag i landet, ytterligare ett 10-tal arrangemang avverkades. Noterade att dalaklubben Domnarvets GoIF agerade proaktivt med att erbjuda fri starttid för flertalet klasser. Åldersklasserna 10-21 hade sedvanlig lottad startlista men alla klasser över 35 hade möjlighet att själva välja starttid. Bra initiativ för att familjer och/eller klubbar som då kan anpassa startdjup etc utifrån olika behov och önskemål. Jag tror att det var en hint om hur framtiden kommer att gestalta dig.