Torsdagen var avsatt för veteranorientering i Alingsås men vädergudarna varslade om snöfall och rikligt sådant. Men i tidig morgontimma fanns inga tendenser till flingor i luften så det vara bara att förbereda sig.
I hushållet anades dock "Krösa-Maja-vibbar" (Krösamaja är en karaktär i Emil i Lönneberga som är ängslig och räddhågad. Hon har en tendens att berätta hiskeliga historier om diverse dysterheter och annat):
- Usch för att snöpulsa i terrängen runt Hjortgården ...
- Tänk om vi fastnar i snödrivorna på väg hem ...
- Gul varning är faktiskt utfärdad ...
Nu är det oftast så att farhågorna brukar vara värre och större än farorna. Så också denna dag. När vi parkerade vid Hjortgården blickade vi in i en helt snöfri skog. Det var vindstilla och inte heller den minsta lilla snöflinga fanns i luften. Men ... fler hade nog fokuserat på farhågorna. Knappt 30 "vets" dök upp mot vanligtvis ett 100-tal. Vi som var där fick dock springa på kul och tuffa banor.
Vid fikat kretsade samtalet kring två ämnen som uppenbarligen skapar problem och svårigheter både här och där; drift av klubbstuga samt flersektionsförening. Jag satt tyst och lyssnade ... fick bekräftat och blev stärkt i min egen uppfattning; alltför stora resurser och energi avsätts för drift och underhåll av klubbstugor på kostnad av det idrottsliga ... och ... i klubbar med flera olika idrotter uppstår emellanåt intressekonflikter och ändlösa motsättningar om vad som ska prioriteras.
Hemfärden gick i duggregnets tecken och det fanns inte det minsta tecken till ansamling av snö eller is. Förhoppningsvis blir fortsättningen densamma kommande dygn.
