I det grå-våt-trista vädret blev det idag en lång solopromenad. Halva tiden med ljudbok i öronen och under den andra delen handlade det också om ljud fast då i form av en podd. Passade också på att klara av dagens fotobeting med temat "Ur låg synvinkel". Plötsligt så satt den där stolt högt upp i trädet bland alla avlövade grenar en Corvus corone alltså en svartkråka.
Den andra delen av det latinska namnet triggar naturligtvis igång tankar och funderingar om den pågående pandemin som de senaste veckorna fått fullständigt frispel. Vad är det som händer är en berättigad fråga. Trots många restriktioner märks ingen stagnation. Visst har det syndats på många håll vad gäller att undvika trängsel och närkontakt men har det syndats och nonchalerats så mycket?!?
Vad gäller idrotten har följande förhållningssätt fastslagits för stunden:
Idrotts- och fritidsaktiviteter är viktiga för folkhälsan. Man bör dock bedriva sådana aktiviteter på ett sätt som minimerar risken för smitta. För att personer födda 2004 eller tidigare ska kunna träna idrott eller ägna sig åt andra fritidsaktiviteter på ett sådant sätt bör de:
1. hålla avstånd till varandra,
2. inte dela utrustning med varandra,
3. när det är möjligt genomföra aktiviteten utomhus,
4. undvika gemensamma omklädningsrum,
5. resa till och från aktiviteten individuellt, och
6. utföra aktiviteten i mindre grupper
Dessa råd gäller inte personer som ägnar sig åt yrkesmässig idrott eller barn och unga födda 2005 och senare.
För mig är det fortfarande en gåta att tillåta så kallad yrkesmässig idrott som inte inordnar sig under de sex förhållningssätten. Till detta finns det naturligtvis hur många förklaringar och juridiska spetsfundigheter som helst men det är och borde inte vara något förmildrande.
