Finallopp …

Barnbarn har skolledigt denna vecka och därför hängde #2 med till veteranlöp i Mariestad. Gunilla hävdade att det var fullständigt vansinne att åka ända dit ... men jag begrep inte vad hon menade. Drygt tio mil i bilen ... 12-13 varma grader i luften ... löpvänligt ... visserligen lite bushigt men detta framkallar knappast mer än en liten ögonbrynshöjning.

Närmare 180 startade idag på finalen för skaraborgarnas torsdagslöp alldeles invid Vänerkanten. Böljorna lockade inte efter loppet, det var bara åtta grader.

Efter loppet drog vi hemåt men gjorde ett lunchstopp i Lidköping och naturligtvis då på "Skafferiet". Som vanligt var det mycket smakfullt. Mörkret lägger sig snabbt nu på senhösten och dessutom tilltog blåsten, det lär bli stormigt kommande dygn!

Bus eller godis …

Imorgon är det Halloween som alltid infaller den 31 oktober, även i Sverige. Det finns alltså ingen alternativ dag för firandet i Sverige. För något decennium sedan trodde jag att Halloween var synonymt med allhelgonadagen och allhelgonahelgen men så var det inte. Detta trots att namnet och tidpunkten är liknande och båda högtiderna anknyter till döden samt att minnas de döda.

Konstaterar att barnbarnsgenerationen med hull och hår har anammat Halloween och deras trädgård är nu fylld med skräckinjagande utsmyckning. Vet inte hur mycket bus-eller-godis som planeras men jag är beredd ...

Hundpass …

Yngsta barnbarnet älskar djur. Idag fick hon tillbringa en heldag på ett hundpensionat nedanför Hunneberg. Som mest var det ett 15-tal jyckar som var inhysta under dagen. De skulle utfordras och rastas så hon fick traska närmare milen denna gråvåta dag.

Vi fungerade som "färdtjänst" och kollade naturligtvis då in stället. Det bästa av allt var det två meter höga fårstängslet som omgärdade rastgården ... jag uppehöll mig på den sidan där det inte fanns några fyrbenta.

Kroppsvård …

Det var ett tag sedan husets massör Viola fick knåda, sträcka och bearbeta muskler, leder och senor. Hon har varit sjukskriven ett tag och då har vi fått ”ledigt” Men idag jobbade hon på halvannan timma. Nu var det förvånansvärt inte så många ”stopp-och-block” men visst hittades några defekter.

Hon jobbar utifrån ett synsätt lanserat av Sven Lundin. Han utvecklade en teknik som löser upp så kallade ”cirkulationsspärrar” som kan uppstå av många olika anledningar: träning, ensidig belastning, stress osv.

Som orienterare och idrottare råkar man då och då ut för sträckningar och andra skador på muskler och leder. Då är det bara så bra och skönt att låta Viola fixa till detta. 

När man passerat 70 blir kroppen dessutom stelare och mera orörlig för varje år som går. Förutom regelbunden aktivitet och träning behövs utan tvekan knådning och massage.

Blött, blött …

Jäklar sicket väder ... det var ett milt omdöme denna dag då det tokregnade från tidig morgonstund. Med sömndruckna ögon konstaterade Gunilla snabbt: idag blir det ingen orientering för mig, kan du förstå det? Nja, svarade jag, jag kan inte förstå det men jag respekterar ditt ställningstagande. 

En timma senare satt jag i bilen tillsammans med svärdotter och de två äldsta barnbarnen på väg till orientering ... Delsjömedeln strax utanför Göteborg. Där tokregnade det också och så höll det på genom hela tävlingen och även på hemresan.

Det var blött och vått men vad gjorde det på kul banor och dessutom hade arrangören IFK Göteborg, föredömligt nog, inte dragit ut på startfälten. Det gladde den absoluta merparten av deltagarna som efter genomfört lopp snabbt drog hemåt. Nu kändes det verkligen att hösten är här!

Gnälligt …

Nästan 1000 startande på GMOK:s medeldistanstävling idag. Ett bra arrangemang men ... gnälligt var det bland flertalet inom familjer eller samåkningsgäng på grund av utdragna startfält. För somliga blev det en lång trist väntan.

Det är så märkligt att arrangörer inte vågar ha fri minutstart för klasserna HD35 och äldre. Många vill inte ha det konstaterade en arrangör. Jag överhörde att några av de som motsätter sig fria starttider är av "ensamkategorin". De åker själva till tävlingen eller har inga familjemedlemmar som man behöver anpassa sig till. De behöver själva aldrig vänta på någon/några och då är naturligtvis fri starttid ointressant.

Konstaterar krasst att uppfattningarna är delade och min känsla är att de som önskar lottad starttid trots allt är en minoritet.

Kanske är det så att bägge kategoriers önskemål kan/bör beaktas. Man får då vid anmälan ange "fri starttid" eller "lottad" sådan. Den senare kategorin tilldelas då i startlistan en starttid medan övriga fritt kan välja. Rent tävlingstekniskt/administrativt är det enkelt att fixa till. Fortsättning på detta ämne lär följa ...

Ingen ötur …

Idag skulle vi egentligen vara på Bornholm och delta i de tre tävlingarna "Höst-Open 25-27 oktober 2024". Vi var med förra året och även flera gånger tidigare. Men för någon vecka sedan kom tveksamheten, vill vi egentligen dra dit i år också? 

Vi var rörande överens, vi skippar Bornholm i år! Tävlingarna skulle avgöras i terrängområden vi tidigare varit i ... förra året var vädret vidrigt avslutningsdagen ... ifjol var det så himla långt att gå från parkeringsplats till arena. Kanske var det dessa detaljer som ledde till beslutet. 

Istället blir det två Göteborgstävlingar i Delsjöterrängen med arenan vid Bertilssons stuga. Detta tillsammans med båda barnfamiljerna och alla finns med i startlistan - kul!

Avklarat …

Säsongen avslutades för 3-stads-veteranerna i härligt senhöstväder med omkring tio plusgrader och solstrålar. Merparten av de över hundra startande passade på att stilla hungern med ärtsoppsbuffé. Som traditionen påbjöd underhöll Lena Waern med skönsång och Leif Johansson kungjorde utfallet av de två vandringsprisen "Strömkarlen" och "Skålen".

Pust ... säger vi som arrangörer. Det har varit många timmar som lagts ner denna höst ... kul men också jobbigt med allt som ska/måste fungera. 

Från svunnen tid …

Hittade idag nedanstående tygstycke (25x25 cm) i en kartong med diverse småprylar. Vad var nu detta? Hade jag köpt detta som en souvenir ... fått den ... eller var det en vinst i något lotteri?

Minnescellerna kickades igång och då kom svaret. På SM-tävlingar förr i tiden stod det i anvisningarna för arrangemanget att alla deltagare skulle få en minnessak. Vet inte riktigt varför men seden var tydligen sådan. Rotade fram kartpärmen och vid SM 1972 sprang jag i OK Gipens stafettlag eller budkavlelag som det då hette.

Är ganska säker på att den här typen av minnessaker försvann för många år sedan ... kanske finns det ändå någon samlare som sitter på en hög av olika souvenirprylar med "SM-status".

Final på gång …

"Sviterna" efter lördagens covidspruta har klingat av och krafterna kunde inriktas på dagens två teman: äpplen och skärmtid.

De många påsarna med äpplen vi plockade förra veckan har nu förädlats. Det blev flera burkar äppelmos och några slängkassar med skal och kärnhus. Detta blev uppvärmning inför några timmar framför datorskärmen och mobilen.

De sista förberedelserna inför onsdagens OL-arrangemang gjordes, nu ska det mesta vara förberett. De senaste åren har jag och Gunilla "roddat" klubbens veteranarrangemang men nu har vi fått förstärkning. Nisse har valt att pensionera sig och då ges tid till att åta sig olika saker. Han debuterar på onsdag som banläggare och är nu inskolad i programvarorna PurplePen och Livelox samt hantering av SI-enheter.

Då vi svarar för finalomgången uppstår lite extraarbete, ärtsoppsbuffé ska erbjudas. Detta fixas av damgänget i klubben men själv har jag suttit framför skärmarna och kvitterat anmälningar via mail och sms. Med stor sannolikhet blir det uppåt 100 deltagare - kul!

”Låg” idag …

Igår följde vi uppmaningen som brukar komma den här tiden på året. Det blev ett stick i vardera armen. Brukar vanligtvis inte få någon reaktion men ... imorse kände jag mig "låg" ...  varken alert eller kass. 

På programmet stod orientering i Ljungskile så de sedvanliga förberedelserna gjordes. Det kändes något segt på väg till start ... orkade inte och ville inte jogga. Startsignalen gick och direkt kändes att idag funkar det inte. Beslöt så gott som genast att bryta loppet och strosa iväg mot målet. Alltså, ej fullföljt denna dimmiga söndag.

Sannolikt är det en eller båda sprutorna som är orsaken ... förmodligen den mot covid enligt sakexpertisen. Förhoppningsvis ger det med sig om ett dygn eller två. 

På onsdag väntar ett nytt arrangemang; höstavslutning på 3-stads-veteranerna vid Skidstugan i Vänersborg. Förutom banor och allt som därtill hör ska vi fixa till ärtsoppsbuffé för deltagarna. Nu kokar vi inte själva de gula ärtorna eller steker pannkakorna. Det fixar ett cateringföretag.

Klassisk rock …

Fontin eller Almesåsen ... åka sju mil eller fyra mil? Det var dilemmat igår. På bägge platser i Kungälv respektive Helås på Skaraslätten stod veteranorientering på programmet. Valet föll till slut på att åka österut, till Skaraborg.

Närmare 160 "vets" hade sökt sig till arrangemanget där det bjöds på huvudsakligen lättlöpt terräng och härligt löpväder.

Förmiddagen fungerade som uppladdning inför kvällens Elvis-gala. Under två timmar gottade vi oss med klassiska och härliga låtar. Det var inte helt lätt att förbli stillasittande i stolarna på Vänersborgs fina teater. Publiken var ålderstigen typ födda för så där 60-70 år sedan.

Läsvärt …

Genom åren har jag läst många böcker om idrott och av idrottare. Vad gäller den senare kategorin har jag med åren blivit allt mer luttrad då de inte varit särskilt intressanta eller djuplodande. Detta gäller speciellt böcker utgivna av unga idrottare som visserligen varit framgångsrika men där berättelserna är ytliga om inte banala. Det är alltså med viss skepsis jag närmar mig nya utgåvor.

Så gick också tankarna när Ludmila Engquist, idag 60 år, lanserade sin biografi för en tid sedan. Är det läsvärt ... är det ett försvarstal ... vill hon nu bara släta över och komma med (bort)förklaringar? Men ... ändå lockade boken, den lästes och omdömet är riktigt bra och intressant.

Alla idrottsinitierade kände det som ett stort svek när hon åkte fast för doping. Denna OS-stjärna som hyllades så till den milda grad och så klantade hon sig. Glorian ramlade pladask ner i tomma intet.

I boken får man följa Ludmila från hennes tidiga ungdom och framåt. Hon utsattes tidigt för systematisk doping i det sovjetiska landslaget. Hon utnyttjades genom det fortsatta idrottslivet på olika sätt och blev fånge i ett system där andra styrde.

Man känner stor ödmjukhet inför hennes öde trots fusket och sveket genom dopingen. En läsvärd bok som ger andra och annorlunda perspektiv på personen och idrottsatleten Ludmila.

Inte så många …

Ett knappt 60-tal veteranlöpare mötte upp idag vid Hjortgården i Alingsås. Vet inte vad som avskräckte de 30-40 andra som brukar vara med på onsdagslöpen. Kanske är avståndet från Götaälvdalens norra delar något långt eller så har man valt att gå i "vinteride". 

Det var minusgrader i tidig morgontimma när vi drog från Vänersborg men framåt lunch var det nästan tvåsiffrigt. Dock sprang jag för första gången denna höst med tunna handskar - gött i bistra tider!

Eftersnackslunchen intogs på Sollebrunns Gästgifveri, ett anrikt ställe. Det blev en lång sittning med inledande soppa, fisk som huvudrätt och en avslutande kaffekopp med kaka. 

Nu återstår bara finallöpet denna höst och den egna klubben står som arrangör. Traditionen påbjuder en avslutning med ärtsoppsbuffé.

Minimalisering …

Kartan är aldrig en exakt återgivning av terrängen utan hur en/flera kartritare uppfattar att terrängen ser ut. Genom åren har orienteringskartan förfinats och förbättrats dels beroende på nya tekniker och hjälpmedel dels utifrån kraven/önskemålen från utövarna. Tendensen har dock varit tydlig; fler och fler terrängdetaljer tas med. Kolla nedanstående tre kartklipp över samma områden. 

För tre decennier sedan var det "OK" med en mindre detaljrik karta och banläggningen anpassades till detta; kontroller placerades vid tydliga och markanta punkter. Idag är kraven på kartan större och banläggningen har anpassats till detta; kontroller placeras vid små terrängdetaljer och kontrollställningar med skärm "göms" mer eller mindre.

Tack vare så kallad laserskanning blir framförallt kurvbilden väldigt exakt. Jämför de två högra kartklippen där den längst till höger utgår från laserskanning. Notera exempelvis hur många fler de riktigt små sänkorna har blivit. Som banläggare lockas man naturligtvis att välja dessa som kontrollpunkter (fråga mig som för några veckor sedan var banläggare med det högra kartklippet som underlag). 

Den reflekterande och grubblande frågar sig naturligtvis hur långt man kan/ska driva denna "minimalisering". Blir det sportsligare? Lockar det nya utövare? Blir det roligare?

Jag "överhör" emellanåt tyckare som vill utveckla orienteringen och göra den allt mera komplex  och komplicerad. Detta dels genom ovan beskriven "minimalisering" men också genom andra åtgärder typ skippa kodsiffror, använda miniskärmar (15x15 cm), slopa reflexer på nattkontroller. Frågan är: Blir det sportsligare? Lockar det nya utövare? Blir det roligare?

Forskning …

Så mycket man har hållit på med ... hittade en forskningsrapport i en pärm som skulle slängas. Det handlade om ett forskningsprojekt vad gäller höghöjdsvistelse för elitorienterare - gör det någon nytta?

Drar mig till minnes att vi ägnade en hel del tid åt projektet. Många var dagarna vi bodde, tränade och gjorde tester på "hög höjd" i italienska Dolomiterna. Utfallet var tydligt, det blev en positiv effekt framförallt vad gäller mjölksyratålighet ... man kunde pressa sig hårdare löpmässigt.

Nu var detta i och för sig inte någon nyhet. Det var ett känt fenomen och toppatleter inom konditionsidrotter förberedde sig inför mästerskapstävlingar med några veckors vistelse på hög höjd.

Nå, hur har det blivit så här några decennier senare ... förbereder sig orienteringslandslag med höghöjdsvistelse? Har lite dålig koll på detta ... vet dock att enskilda löpare från några olika länder använder metoden. Men min känsla är att det inte är något systematiskt och väletablerat. Detta kanske beroende på att skogssporten inte bara handlar om löpförmåga. Man måste i kombination med löpstyrkan också vara orienteringstekniskt skicklig. 

Har också dålig koll på vilka orienteringsrelaterade forskningsprojekt som pågår idag. Om jag var förbundskapten idag hade jag nog grottat djupare i det som kan rubriceras under psykologiska/mentala faktorer; varför gör topplöpare emellanåt fatala misstag ... varför ”strular” det i samband med stafetter ... hur träna på att vara "fokuserad"?

Äppelplock …

Den underbart härliga fredagen ägnades bland annat åt att plocka äpplen. Detta hos svågerns ena dotter där äppleträden bär rikligt med frukter. I år är äpplena ovanligt friska och goda ... ingen mask eller skrovliga skal.

Fick lära mig att det handlade om sorten benämnd Ingrid Marie och som mognar under oktober och november. Sorten har sitt ursprung från ön Fyn i Danmark och är från början en korsning av Cox Orange och Cox Pomona. Ingrid Marie är en av Sveriges mest populära äpplen. Äppelskalet är mörkrött i färgen med ljusbruna prickar och fruktköttet är gulvitt.

Nu väntar tillagning och tillredning förutom att en del balkongförvaras för konsumtion kommande månader. Den närmaste tiden blir förmodligen präglad av äppelpaj, äppelmos, äppelkaka och kanske också äppelchutney.

Men en fundering i all hast; det heter ju äpple och ändå säger man inte äpplepaj utan äppelpaj ... eller? Google ger ett svar: I Götaland äter man äpplemos, i Svealand och Norrland äter man äppelmos. I många butiker kan man se en burk äpplemos bredvid en annan burk med äppelmos. Båda formerna är lika riktiga, även om äppelmos säkert är den vanligaste. Gissningsvis går det två äppelmosätare på varje äpplemosätare ... så är det tydligen.

På hemmaplan …

Det är tävlingsfritt denna helg. Utbudet av tävlingar är klent när 25-manna står på programmet. 25-manna var inte aktuellt, tycker inte att det är en tävling för "gammfolk" även om man skulle platsa i laget. Det är så viktigt att unga får springa, uppleva tävlingen och den speciella atmosfären. Har genom åren varit med så många gånger så det räcker ... och väl det.

Men ... 25-manna är fascinerande. Det lockar många klubbar och lag trots att det oftast blir det rejält utdraget med mycket väntan, gå och stå. Men magin finns där och bredden i klubben manifesteras. Tävlingen är för många klubbar också en form av säsongsavslutning även om tävlingsprogrammet fortfarande är innehållsrikt ytterligare halvannan månad.

Tätlagen löper stabilt år efter år. Det är bara små variationer bland lagen som brukar vara i topp. Så det är lite av karaktären "som vanligt".

Tre av barnbarnen deltar under helgen medan vi tar hand om det yngsta. Nu är den unga damen väldigt självständig men vi kommer att finnas till hands. 

Löp och bad …

Idag arrangerade OK Gipen 3-stads-veteranernas orientering. Detta med start och mål vid klubbtorpet Delsbo. Ett 80-tal deltagare fanns på plats och fick känna på den tuffa terrängen där ekvidistansen verkligen är fem meter!

Höstvädret var gråmulet med 10-12 plusgrader. Vattentemperaturen i närliggande sjön Lille Vektor var ungefär detsamma men det hindrade inte ett antal att svalka sig.

Eftersnackslunchen intogs på ”Bryggeriet” i Lilla Edet. Rejäl husmanskost i form av kålpudding låg på lunchtallriken. Som vanligt avhandlades både stora som små spörsmål och på ”snakketoppen” denna onsdag var det turerna och handläggningen kring Uddevalla kommuns badbryggor. Uppenbarligen har många känslor satts i svall och ilskan har ännu inte lagt sig … fortsättning kanske följer vid en kommande lunchsittning.

Myndig idag …

På dagen för arton år sedan slog han upp sina blå ögon ... vårt första barnbarn! Åren går och tonåringen har blivit myndig ... oj så snabbt det gick!

Vi har haft närkontakt under alla år då äldsta-sonen-familjen bor i Vänersborg. Dessutom delar vi lusten/engagemanget/hängivenheten till orientering. Han är verkligen uppfylld av skogssporten! 

Numera lever han internatliv på idrottsgymnasiet i Eksjö så vi ser honom inte inte under vardagarna men på helger då syns vi.

Vilken ynnest det är att dela ett gemensamt intresse trots att det är mer än femtifem års åldersskillnad. Men det handlar inte bara om orientering utan också om semesterresor, vandringar, cykelturer och mycket annat. En toppenkille blir idag myndig!

Per hörde av sig …

Under sen eftermiddag igår kväll när jag pustade ut efter allt jobb med arrangemanget "Vänersborgsmedeln" hörde mobilen av sig. Det visade sig vara Per som jag inte pratat eller haft kontakt med de senaste tre decennierna. 

Han frågade om jag kom ihåg arbetsboken "Presstopp" som vi tillsammans tog fram för idrottsföreningar och orienteringsklubbar. Jodå ... visst kommer jag ihåg materialet men det var längesedan ... visste inte ens om att jag hade något exemplar kvar. Det blev en tur ner i mörka källaren där jag letade upp kartongen borde-slängas-men-sparas-ett-tag-till. Där hittade jag ett väl tummat och genombläddrat exemplar ... kul!

Per ville ha ett foto av häftet som var i A3-format. Detta för att dokumenteras i någon form av publikation. 

"Presstopp" handlade om hur man kunde ta fram en klubbtidning ... handfasta och enkla tips om att skriva, göra layout och trycka. 

Hittade ett kul exempel under rubriken ”Skriv enkelt - då blir det bäst”:

Det var kul att bläddra igenom och kolla in och samtidigt konstaterades att tiderna förändras. Nu är det helt andra tekniker och distributionssätt som gäller. Dock kul att växla några ord med en samarbetspartner som nu är 85+.

Avklarat …

Klockan är 14.21 på söndagseftermiddagen, gräsytorna utanför Skidstugan ligger öde. Vänersborgsmedeln är avklarad och drygt 600 startande har dragit hemåt. 

Det började i arla morgonstund med iordningställande av många saker: startplats, målupplopp, servering, barnpassning, sportförsäljning mm. Dimman låg tät, det var halvmörkt och höstkyligt.

Någon timma innan start 10.30 trängde solen fram, parkeringsytorna fylldes, gräsmattorna befolkades och tävlingsförberedelserna påböjades.

Sedan var det iväg i den flacka, omväxlande och detaljrika terrängen.

Löpare sprang i mål, elitlöpare intervjuades, de bästa i ungdomsklasserna belönades och många fikade mycket under eftersnacket.

Ett halvårs förberedelser har gått i mål, många är funktionärerna som hjälpt till och många var lovorden från deltagarna. Nu återstår reflektioner och en utvärdering; vad kan förbättras och utvecklas till nästa arrangemang? Viktiga frågor eftersom om man slutar med att bli bättre slutar man att vara bra.

Klappat och klart …

Förberedelserna är klara, allt ska nu vara klappat och klart. Under dagen har många varit engagerade. Man blir så imponerad och ödmjuk inför människors engagemang, deras kunskap och problemlösande attityd.

Nu kommer natten och imorgon vid sjutiden samlas funktionärerna ... då är det skarpt läge. 

Första start är 10.30 och halvannan timma innan lär de första av de över 500 deltagarna komma.

Vi hoppas på bra väder och då framförallt att det inte regnar. Nu smäller det!

Stick med effekt …

Igår fick vi Shingrix mot bältros insprutat i högerarmen. Sjuksyster meddelade: vaccinet är säkert att använda, men något mer reaktogent än många andra vacciner. Många vaccinerade får lokala reaktioner som rodnad och svullnad på armen där sprutan getts. Man kan också få feber, huvudvärk och/eller muskelvärk. 

Det fick vi känna av idag, Gunilla fick sig en rejäl smocka med feber och har tillbringat dagen i sängen. Själv har jag klarat mig med rodnad och svullnad där sticket stack men tar det för säkerhets skull lugnt ... alltså ingen fredagsspinning ... ingen idé att chansa eller riskera något inför helgens tävlingsarrangemang.

Igår färdigställdes inplastning och packning av alla kartor ... mycket koll och ytterligare en koll att allt stämmer. Parallellt jobbade duon Jesper & Carlsson med den digitala tävlingsadministrationen  ... det känns så tryggt och bra att ha rutinerade händer på tangentbordet. Byggänget fixade under sen eftermiddag till startplatsen. Vi börjar bli klara med förberedelserna!

Spruta #1 …

En av tre i Sverige får Bältros under sin livstid. I allmänhet får man bältros bara en gång, även om man kan få sjukdomen flera gånger. Två tredjedelar av de som drabbas är över 50 år och efter 85 års ålder har mer än hälften haft bältros.

Bältros är en infektionssjukdom som drabbar den som tidigare har haft vattkoppor och yttrar sig i form av mer eller mindre smärtsamma hudutslag som orsakas av reaktivering av varicella zosterviruset (samma virus som orsakar vattkoppor).

Några bekanta har råkat ut för sjukdomen och enligt vittnesmål var det ingen höjdare. Dessutom har uppmaningar intensifierats den senaste tiden och detta från flera olika håll; man bör spruta sig!

Så fick det bli och idag fick vi den första sprutan av två. Fick och fick ... vi fick pytsa upp med närmare två laxar per person. Samma tariff gäller om två månader när spruta #2 ska tas.