Genom åren har jag läst många böcker om idrott och av idrottare. Vad gäller den senare kategorin har jag med åren blivit allt mer luttrad då de inte varit särskilt intressanta eller djuplodande. Detta gäller speciellt böcker utgivna av unga idrottare som visserligen varit framgångsrika men där berättelserna är ytliga om inte banala. Det är alltså med viss skepsis jag närmar mig nya utgåvor.
Så gick också tankarna när Ludmila Engquist, idag 60 år, lanserade sin biografi för en tid sedan. Är det läsvärt ... är det ett försvarstal ... vill hon nu bara släta över och komma med (bort)förklaringar? Men ... ändå lockade boken, den lästes och omdömet är riktigt bra och intressant.
Alla idrottsinitierade kände det som ett stort svek när hon åkte fast för doping. Denna OS-stjärna som hyllades så till den milda grad och så klantade hon sig. Glorian ramlade pladask ner i tomma intet.
I boken får man följa Ludmila från hennes tidiga ungdom och framåt. Hon utsattes tidigt för systematisk doping i det sovjetiska landslaget. Hon utnyttjades genom det fortsatta idrottslivet på olika sätt och blev fånge i ett system där andra styrde.
Man känner stor ödmjukhet inför hennes öde trots fusket och sveket genom dopingen. En läsvärd bok som ger andra och annorlunda perspektiv på personen och idrottsatleten Ludmila.
