Så mycket man har hållit på med ... hittade en forskningsrapport i en pärm som skulle slängas. Det handlade om ett forskningsprojekt vad gäller höghöjdsvistelse för elitorienterare - gör det någon nytta?
Drar mig till minnes att vi ägnade en hel del tid åt projektet. Många var dagarna vi bodde, tränade och gjorde tester på "hög höjd" i italienska Dolomiterna. Utfallet var tydligt, det blev en positiv effekt framförallt vad gäller mjölksyratålighet ... man kunde pressa sig hårdare löpmässigt.
Nu var detta i och för sig inte någon nyhet. Det var ett känt fenomen och toppatleter inom konditionsidrotter förberedde sig inför mästerskapstävlingar med några veckors vistelse på hög höjd.
Nå, hur har det blivit så här några decennier senare ... förbereder sig orienteringslandslag med höghöjdsvistelse? Har lite dålig koll på detta ... vet dock att enskilda löpare från några olika länder använder metoden. Men min känsla är att det inte är något systematiskt och väletablerat. Detta kanske beroende på att skogssporten inte bara handlar om löpförmåga. Man måste i kombination med löpstyrkan också vara orienteringstekniskt skicklig.
Har också dålig koll på vilka orienteringsrelaterade forskningsprojekt som pågår idag. Om jag var förbundskapten idag hade jag nog grottat djupare i det som kan rubriceras under psykologiska/mentala faktorer; varför gör topplöpare emellanåt fatala misstag ... varför ”strular” det i samband med stafetter ... hur träna på att vara "fokuserad"?
