Är man sportälskare behöver man inte precis leta efter något att se på bland alla TV-kanaler. Ständigt finns det något på tablån. Runt och kring alla evenemang finns det också en stor drös av kommentatorer, intervjuare och experter. Har fascinerats av all tid som går åt att analysera, sia och tycka. Oj, vad det vrids och vänds på allt som händer. Ett enda litet tjuvsläpp i skidspårets uppförsbacke kan ge upphov till en långdragen dialog om fortsättningen; är skidorna felvallade, är han eller hon redan sliten osv. Är fascinerad av att man orkar spy ut alla dessa klyschor vecka efter vecka. Och, om jag rannsakar mig själv, att man orkar kolla in och lyssna.
Man kan bara hoppas att alla utövares tränare och rådgivare är mera sansade. Hur ska man annars kunna ta till sig och tillämpa alla inspel, föresatser och goda råd. Jag tror att det inom idrottsvärlden idag finns en risk för "analys-paralys" alltså att man nagelfar och skärskådar allt in i minsta detalj och då skymmer sikten för helheten och att det leder till handlingsförlamning. Alltså, man blir paralyserad av allt analyserande. Tolka inte detta som att man ska avstå analys. Det är synnerligen viktigt att titta på delar och detaljer för att kunna förstå. Men slutsatserna man kommer fram till måste inlemmas i en helhet, ett sammanhang.
Kloka och duktiga tränare men också kloka och duktiga utövare analyserar förmodligen både med helikoptersyn och ur ett grodperspektiv. Som "groda" fokuserar man på detaljer och enskilda pusselbitar och som "helikopter" tänker man på helheten och hur pusselbitarna hänger ihop.
Men så finns det en faktor som man aldrig kommer åt eller kan förutse. Alla idrotter innehåller moment av tur, tillfälligheter och flax. Saker som inte låter sig förklaras även om experter och bisittare försöker göra allt för att hitta en förklaring. Ibland önskar man bara höra analysen; "det var bara tur" eller "kan inte förklaras, bollen gick bara min väg".
