Tänk till …

Politiker i Ljusdal vill bygga en inomhusarena för bandy. Man anser det avgörande för att bevara bandytraditionen och stärka Ljusdal som idrottskommun. Men ... det kostar närmare 240 mille och när väl bygget är på plats beräknas den årliga driftsbudgeten uppgå till i runda slängar 3-4 miljoner. Mycket pengar, väldigt mycket!En rådgivande folkomröstning för några dagar sedan resulterade i ett nej, nej! Men det var bara ett rådgivande inspel, i mitten på december fattas det slutgiltiga beslutet.

För drygt två decennier sedan stod Vänersborgs kommun inför ett liknande projekt. Det drevs snabbt igenom och när väl arenan stod på plats kom räkningen; 333 miljoner! 

Det är pengar som kommunens skattebetalare måste stå för och naturligtvis måste andra angelägna saker stå tillbaka. Så är det bara! Till saken hör att en annan inomhushall byggdes samtidigt i grannkommunen Trollhättan, belägen knappa milen från Vänersborg.

Ett medskick från västra delen av landet: besinna er!

Svart fredag …

Så var dagen inne ... butiker och köpcentra lockar med priser som nästan känns olagliga. Köerna ringlar och man hoppas hitta just det där fyndet som får plånboken att jubla.

Det kan kännas som en höjdpunkt ... adrenalinet, jakten och känslan av att ha ”vunnit” mot prislappen. Men det kan också vara ett kaos man helst ser på från tryggt avstånd. Kanske kan ett "fynd" betraktas som något man egentligen inte behöver till ett pris man inte kan motstå. 

Det är därför klokt denna dag med massor av lockelser att leva efter det gamla ordspråket: den som köper det man inte behöver stjäl från sig själv.

Teaterafton …

Gårdagskvällen tillbringades  i Vara konserthus där vi fick bevittna föreställningen "Kärleksbrev". Verket är en djuplodande skildring av mänsklig kontakt, intimitet och tidens obönhörliga gång förmedlad genom ett livslångt utbyte av brev mellan två karaktärer: Andrew och Melissa. Brevväxlingen blir deras gemensamma livsresa, från tidig ungdoms naivitet till ålderdomens insikter.

Innehållet var en känslomässig resa. Replikerna var kul, emellanåt gripande och berättelserna allmänmänskliga. En vardaglig krönika utan större yttre dramatik.

Det var en föreställning som närmast kan beskrivas som andefattig. Ulla Skoog och Krister Henriksson, två skickliga skådespelare, satt stilla bredvid varandra och läste innantill. Ingen rekvisita som kunde ge karaktärerna djup, inga rörelser som kunde illustrera känslolägen, inga ljusspel och inga scenbyten.

Är man lite elak, eller kanske bara ärlig, konstaterar jag att ett lika stort utbyte kunde man ha fått genom att bara lyssna på en ljudinspelning. Själva teatern som form med visualisering och levandegörande försvann helt. Det är en stor skillnad mellan att berätta en historia och att gestalta den. Här stannade det vid det förstnämnda.

Resultatet blev att trots det känslomässiga materialet förmådde föreställningen aldrig riktigt lyfta. Det var en fin uppläsning men det var inte ett teaterstycke som lyckades göra något bestående avtryck.

Mörkerlöp …

Igår kväll bytte jag spinningcykeln på gymmet mot spänningen i mörker. Det blev nattorientering. Det var ett bra tag sedan jag kände den där karakteristiska tyngden och det vita ljusfokuset från en pannlampa. Detta beroende på att utbudet av tävlingar har varit litet. Dessutom har jag blivit mer kräsen. Jag har ingen längtan till terräng som nästan blir en plåga ... bushigt, pinnigt och risigt. Klivandet och klängandet över vindfällen och avverkningsrester lockar helt enkelt inte ... att slåss mot snår och sly i mörkret är ingen höjdare.

Banan i terrängen runt Skidstugan i Vänersborg var helt okej men framförallt var förhållandena optimala denna novemberkväll. Någon minusgrad, snöfritt, krispigt och vindstilla ... kort sagt, ett gött löpväder. Jag gissar att merparten av de 36 löparna som kom till start instämmer.

På snacketoppen under eftersnacket, efter bastu och en skön dusch, stod frågan om nattorienteringens framtid. Det konstaterades att yngre förmågor och nybörjare lyste med sin frånvaro. Rekryteringen till denna speciella disciplin är närmast obefintlig trots att den är spännande, utmanande och "kittlande".

Att förändra, förbättra eller utveckla rekryteringen handlar om tre logiska former av agerande: göra mer av, göra mindre av eller göra annorlunda. För stunden, och speciellt under de mörka vintermånaderna, tror jag att "göra annorlunda" bör vara ledstjärnan.

Man måste modigt våga skippa och välja bort vildmarksterrängen som saknar stigar, öppen mark och lättframkomliga stråk. Nya utövare ska inte inleda sin nattorienteringskarriär med att brottas i terräng som avskräcker. Välj istället stigrika närområden, urbana partier med inslag av parker och mindre skogspartier. Det är dags att byta ut bansträckningarna från sly till lättframkomliga stråk.

Gårdagens korta bana var ett skolexempel på hur det bör se ut om man nu vill sänka tröskeln och faktiskt locka nya utövare.

Tankeväckande …

I gymmets omklädningsrum kan man överhöra det mesta. Många är åsikterna och upplevelserna som kommuniceras. En medelålders man vittnade under gårdagskvällen om hur han hade svarat sin sambo när hon läxade upp honom för en förseelse: jag tänker inte komma med några "försvar" eller "förklar", det som hänt har hänt och det som är gjort är gjort ... så är det!

Hans replik var egentligen ganska så bra. I tillvarons emellanåt komplexa väv är det egentligen inte någon större mening att foga in en förklaring eller komma med en desperat linje av försvar. Allt som hänt förblir en del av tillvarons ordning.

Genom att acceptera det oföränderligas fakta är det mera fruktbar att skifta fokus från "varför" till "vad nu". 

Klokt tänkt ... och då handlar det inte enbart om man själv klantat till det eller om man får för sig att läxa upp någon annan.

Jul på gång …

Igår var vi på julmarknad i Åsbräcka bygdegård. Det var som att kliva rakt in i ett vykort som doftade pepparkaka, hemmagjort godis och kaffe. Folk gick omkring med en blick som sa ”jag ska bara titta”. Detta samtidigt som händerna var fulla med olika hantverk, hemkokt sylt och brun papperspåse med brödlimpor och mjuk marknadspepparkaka. Vid varje marknadsbord fanns en ivrig försäljare som på något magiskt sätt fått för sig att deras honung, smidesljusstake eller träkniv var svaret på julklappsproblemen. 

Julmarknader är helt enkelt en plats där julstämning finns men det är också en mötesplats. Det dyker alltid upp någon/några som tidigare i livet korsat ens väg. Det är inte alltid man kommer ihåg namn men efter de inledande presentationsvändorna rinner minnena till och kommer-du-ihåg-repliken återkommer med jämna mellanrum. Det brukar bli många aha:n och skratten ligger nära till hands. Precis så är det när det är julmarknad i Åsbräcka söder om Trollhättan.

Tankeväckande …

Kerstin Ekman skriver i sin bok ”Gör mig levande igen” från 1996; att resonera är djupt nödvändigt, om du inte samtalar kan du hamna i din övertygelses våld.

Det är en tankeväckande mening och man kan reflektera över vad som menas med "övertygelses våld".

Sannolikt är det så att när man undviker samtal och diskussioner med andra slutar ens egna tankar att slipas och utmanas. Man fastnar i ett tillstånd där den egna övertygelsen inte längre är en åsikt utan en giltig sanning. 

Utan "motstånd" är det troligt att åsikter radikaliseras. Alla bevis som stöder ens egen syn förstoras medan motargument avfärdas eller ignoreras.

Vidare blir man tankemässigt stel och oförmögen att anpassa sig. Nya insikter kan upplevas som ett hot mot den etablerade ordningen snarare än som en möjlighet till utveckling.

Förmodligen är det också så att den som styrs av sin egen övertygelse blir svår att nå. Man ser inte längre existerande problem utan endast svagheten och tillkortakommanden hos andra.

Samtal och dialog kan fungera som en livlina. Det är i mötet med andra synpunkter som man tvingas att göra en tankevända: ... kan jag verkligen förklara det här på ett sätt som håller ... finns det motsägelser som jag själv missat ... genom andras perspektiv får jag en djupare förståelse för avvikande ståndpunkter även om jag inte delar dem.

Genom att vara öppen för konstruktiv kritik befriar man sig från den ensidiga och ofta trångsynta kraften i "den egna övertygelsens våld". Det är först när man tillåter tankarna testas mot andras som de kan mogna och bli starkare.

Tänk om världens diktatorer och makthavare (och även alla småpåvar) inte bara läste Kerstin Ekmans rader utan också funderade på innebörden ...

Nya insikter …

För ovanlighetens skull slapp vi iVästsverige  de senaste dagarnas snöfall, vilket i mitten av november annars brukar innebära ett par dagar av toksnö. Istället bjöds det på barmark och en frisk, klar luft. Detta utnyttjades igår förmiddag med orientering på Hunneberg.

Det var "veckans bana" som stod på schemat i ett härligt, krispigt väder med två minusgrader. Skogen var som klippt och skuren för löpning; underlaget var fast och känslan var så inbjudande och löphärlig. Varje löpsteg var en njutning i den tysta och kalla naturen. En perfekt start på dagen och en bra uppvärmning inför kvällens begivenhet.

Kvällens "kulturbegivenhet" var en djuplodande inblick i romernas musik och värld. Under en dryg timme fick vi på Vänersborgs bibliotek ta del av romers starka livsöden och lyssna till en palett av sånger. Det var glada och livfulla sådana men också några som bar på djupt vemod. Det var en intressant kväll som vidgade vyerna och bjöd på nya insikter och perspektiv.

Fler nomineringar …

Jerringprisets kandidater nominerades igår. Tretton är aktuella. Svenska folket är jury. Det kan bli överraskningar och snabba vändningar innan pristagaren presenteras som avslutning på Idrottsgalan i januari nästa år. Vem blir det?

Andreas Almgren, löpning

Ebba Andersson, längdskidor

Armand Duplantis, stavhopp

Viktor Gyökeres, fotboll

Isabelle Haak, volleyboll

Frida Karlsson, längdskidor

Mjällby AIF, fotboll

Truls Möregårdh, bordtennis

Jenny Rissveds, mountainbike

Maja Stark, golf

Daniel Ståhl, diskus

Jonna Sundling, längdskidor

Elvira Öberg, skidskytte 

Jag tror att svenska folket har ett särskilt gott öga till Jonna Sundling. Vid VM i Trondheim 2025 inledde hon mästerskapet med att försvara sitt guld från 2023 genom att ta sitt tredje raka och fjärde raka mästerskapsguld i sprint. 

I damernas stafett så åkte Jonna slutsträckan, där hon hämtade upp ett underläge på 37 sekunder mot Norge och förde Sverige till guld. Det fantastiska loppet glömmer man inte i brådrasket.

Undrar förresten om hon inte också kniper Svenska Dagbladets bragdguld. Det kungörs den första tisdagen i december.

Idrottsgalan 2026 …

Nomineringarna till Idrottsgalan 2026 har presenteras. Idrottsåret har bjudit på många fina insatser. Nedan har jag i fet stil för respektive kategori markerat vilka jag tror på som vinnare den 21 januari. Notera att det inte handlar om vad jag tycker. 

"Tro" handlar om övertygelse, tillit eller en gissning om vad som är sannolikt särskilt när man inte har säkra bevis. "Tycka" är en personlig åsikt eller preferens om något. Det är subjektivt och uttrycker vad man anser om något ofta baserat på värderingar och/eller känslor.

Årets kvinnliga idrottare:

Ebba Andersson,Längdskidor

Isabelle Haak, Volleyboll

Jenny Rissveds, MTB cykel

Jonna Sundling, Längdskidor

Årets manlige idrottare:

Andreas Almgren, Friidrott

Dalian Dawody, Thaiboxning

Armand Duplantis, Friidrott

Truls Möregårdh, Bordtennis

Årets nykomling:

Alba Boström,Styrkelyft

Ella Halvarsson, Skidskytte

Jacob Hölting Nilsson & Elmer Andersson, Beachvolleyboll

Engla Nilsson, Friidrott

Årets prestation:

Armand Duplantis, Friidrott

Frida Karlsson, Längdskidor

Maja Stark, Golf

Daniel Ståhl, Friidrott

Årets lag:

Stafettlaget, Orientering

Stafettlandslagen, Längdskidor

Mjällby AIF, Fotboll

Damlandslaget, Cheerleading

Årets ledare:

Håkan Carlsson, Orientering

Greg & Helena Duplantis, Friidrott

Stefan Thomson, Längdskidor

Fredrik Wetterstrand, Golf

Passage möjlig …

Sedan ett dygn tillbaka har vi äntligen återfått en förbindelse mellan väster och öster i Vänersborg. Efter drygt två månader utan den ordinarie bron, två månader som på många sätt har satt både vardagen och tålamodet på prov. Den hastiga avstängningen kom som en chock men det stod snabbt klart att riskerna var betydligt större än någon först anat. Olycksfallsrisken var inte bara påtaglig, den var så allvarlig att det när som helst hade kunnat inträffa något riktigt otäckt.

Därför var gårdagseftermiddagen en lättnadens stund. Då fick både gångtrafikanter och bilister äntligen ta sina första steg och rulla sina första meter över den tillfälliga lösningen. Premiären gick över förväntan, det flöt på stabilt och tryggt. Nu återstår bara att hoppas att allt fortsätter att fungera så smidigt under den tid "bron" kommer att vara i bruk.

Naturligtvis cirkulerar många teorier om hur situationen kunnat bli så här allvarlig från första början. Vad var det som brast? Vilka varningssignaler missades? Och vem bär egentligen ansvaret? Dessa frågor kommer säkert att få sina svar i sinom tid när utredningar och analyser är klara.

Men just nu är en sak viktigare än att peka finger: att bron stängdes i tid. Att någon uppenbarligen såg det som andra inte såg, att någon vågade agera snabbt och resolut. Det beslutet kan mycket väl ha förhindrat en katastrof. Så hatten av för dem som upptäckte svagheterna och hade modet att fatta ett nödvändigt beslut. Tack vare dem kan vi idag fortsätta med att korsa kanalen.

Härligt firande …

Vänersborgs SK har en lång historia och i går var det dags att fira den imponerande 90-åriga resan. Ett sjuttiotal medlemmar i olika åldrar samlades vid klubbanläggningen för att uppmärksamma jubiléet.

Firandet inleddes, som traditionen bjuder, med en orientering. Vädergudarna var på festdeltagarnas sida: solen strålade, temperaturen låg precis under nollstrecket och skogen bjöd in till härlig löpning.

Vi delades in i tremannalag för att söka upp kontroller av varierande svårighetsgrad och därefter knäcka kontrollbeskrivningssymboler. Någon uttryckte: det är ingen nackdel att ha en "orienteringsnörd" som Lasse i laget! Jag lyckades knipa segern tillsammans med juniorerna Max och Jakob.

Efter välförtjänt dusch och bastu välkomnades vi med en drink och ett quiz. Frågesporten, som fokuserade på höjdpunkter under de 90 åren, visade att "gamlingarna" hade bäst koll på klubbens historia.

Kvällen fortsatte med en fantastiskt god buffé. Mellan tuggorna pratades det minnen och visades foton som spände över både gamla och nya tider. En kul visa från jubileumsfirandet för fyrtio år sedan dammades av och blev ett perfekt nostalgiskt inslag.

Alla festdeltagare fick ställa upp sig indelade efter åldersintervall och blev sedan intervjuade. Åldersspannet var brett, från de som var födda efter 2010 till de som såg dagens ljus på 1930-talet. Svaren var underhållande och skratten många.

Kvartetten som arrangerade denna fest förtjänar verkligen ett stort tack och många hurrarop! Det blev en lyckad, rolig och minnesrik tillställning.

Känslosam afton …

Igår kväll fick Vänersborgs mysiga teater besök av en uttrycksfull scenkonstnär. I  föreställningen "PIAF & JAG" gestaltade sångerskan och skådespelerskan Karin Grönberg den legendariska Edith Piaf, en roll hon tolkat i över ett decennium.

Med stor innerlighet och äkthet förmedlade hon inte bara "sparvens" oförglömliga sånger utan bjöd också in oss i publiken till sin personliga relation till den franska ikonen. Hon lyckades fånga både den sårbara människan och den karismatiska världsstjärnan.

Föreställningen målade upp en bild av Piafs komplicerade livsförhållanden, ett liv präglat av tragiska olyckor men också av kampen mot sprit- och drogproblem.

Kvällen bjöd på ett urval av Piafs mest mäktiga och berörande sånger framförda på originalspråket franska. Tre pärlor som stod ut och verkligen vibrerade i salongen var de odödliga klassikerna: "La Vie en rose", "Milord" och "Non, je ne regrette rien".

Det blev en känslosam och uppskattad afton i teatersalongen denna kyliga fredagskväll.

Väntan kvarstår …

Nej, nej det blev ingen tillfällig övergång mellan Vänersborgs västra och östra stadsdelar. Färjan "Linéa" anlände redan i början på veckan men så visade det sig att kanalen var för grund. Återstod inget annat än att muddra. Men detta kräver Länsstyrelsens tillåtelse, det gick som väl var fort att få detta. Nu har det muddrats och under fredagen har förbindelsen testats men ännu har inte någon trafik tillåtits vare sig till fots, på cykel eller bil.

Medborgarna är nu luttrade, det hela har dragit rejält ut på tiden. Man har så smått börja vänja sig med nya transportvägar och nya vanor. Det senare bekymrar köpmännen. Det hävdas att vi konsumenter är lättfotade, vi ändrar köpbeteende efter att under så där tre veckor ha testat exempelvis en annan matvarubutik.

Ett nytt bekymmer närmar sig nu. Under gårdagskvällen kom det snöblandade regnet och under natten minusgraderna. Det var halt på morgontimmarna och därför är sannolikheten stor för att cykelturerna i närtid inte blir av. 

Bilens däck har nu bytts ut till dubbförsedda sådana, nu kan vintern komma.

Fullt ös …

Förra veckan besökte vi Vara Konserthus och igår var vi där igen. Denna gång var det dock ingen djupdykning i svensk dramatik à la Strindberg som lockade utan en medryckande dubbelhyllning till två av musikvärldens absolut största ikoner: Freddie Mercury och Elton John.

Under två intensiva timmar avnjöt vi en kavalkad av välkända covers. Intresset var stort, salongen var fullsatt och att döma av stämningen och gensvaret såg det ut som att varenda en verkligen njöt av föreställningen.

Den första halvleken var helt OK, man kan säga att den utgjorde en helt acceptabel uppvärmning. Men det var i den andra akten som kvällen verkligen lyfte till nya höjder. Då drog det loss på allvar! Med fullt ös, härligt hög volym och ett strålande framförande levererade artisterna en show som fick publiken att nästan koka. Det var definitivt den delen av kvällen som satte standarden och gjorde konserten minnesvärd.

En viss förbättring …

Igår nådde den tillfälliga färjan/broförbindelsen "Linea" Vänersborgs hamn, efter sin drygt veckolånga transport från Vaxholm utanför Stockholm.

Jag passade på att se det gula flytetyget när det väl hade ankrat. Förberedelserna för att skapa fästen på ömse sidor av kanalen var redan i full gång. Förhoppningen var att Linea skulle kunna tas i bruk redan vid lunchtid idag, men det visade sig inte vara möjligt. Tydligen krävdes ytterligare anordningar innan passagen kunde fungera. Kanske kan den öppna imorgon.

Många Vänersborgare andas ut. Lineas ankomst är mycket välkommen efter att den befintliga Dalbobron drastiskt stängdes för en dryg månad sedan. Den abrupta stängningen avbröt passagen mellan stadens västra och östra delar helt. För gång- och cykeltrafikanter förlängdes avståndet plötsligt från bara någon kilometer till över en mil. För biltrafiken blev omvägen ännu längre.

Efter att ha kollat in den kommande tillfälliga förbindelsen idag står det dock klart: den kommer inte på långa vägar att fungera som den nu avstängda bron. Det lär bli rejäla köer och ett långsamt flöde. Cyklister och fotgängare kommer troligen att bli relativt nöjda men biltrafiken har en tuff tid framför sig. Den ordinarie bron beräknas inte kunna användas som tidigare förrän om nio månader.

Mysig tillställning …

Det blev en stämningsfull träff med Skogskarlarna igår eftermiddag och kväll vid Bjursjön i Uddevalla. Det hela inleddes sittande runt eldarna ute i stora mörka skogen. Det grillades, stektes och snackades. Tre nya medlemmar dubbades till skogskarlar.

Under kvällen drog vi inomhus där det serverades god kalops och budapestrulle till efterrätt. Sedvanliga mötesförhandlingar avverkades och avlidna medlemmar hedrades. I klubbens fotoarkiv hittade jag mig själv. I november för 48 år sedan invaldes jag i detta celebra sällskap.

Till skogs …

Det är snart femtio år sedan jag invaldes i Skogskarlarnas Klubb i Bohuslän, distriktet där min moderklubb OK Gipen hör hemma. 

Skogskarlarna är en stödorganisation och kan närmast betraktas som en kamratklubb. Den första klubben bildades i Stockholm 1930 och idag finns det lokala klubbar över hela Sverige men också i Danmark, Finland och Norge. Sammantaget ett 45-tal klubbar med cirka 7 000 medlemmar.

Kravet är goda meriter, både som aktiv orienterare men framförallt som ledare. Invalet sker vid det årliga Höstblotet där de nya genomgår en "prövning" och dubbas till skogskarlar vid en ceremoni.

Verksamheten har en del traditionella och gammalmodiga inslag, vilket kan uppfattas som ett sällskap med "ploj och lek" men med ett seriöst syfte att stötta sporten. Årligen utdelas stipendier huvudsakligen till ungdomsverksamheten i respektive distrikt.

Denna lördag har talmannen i Bohuslän kallat karlarna till höstblot i Uddevalla. Det hela inleds med med några timmar runt eldar i skogen. Sedan drar man inomhus för en gemensam måltid. Det brukar bli rikligt med umgänge, snack, skratt och samtal pepprat med nostalgiska tillbakablickar.

Jag har inte varit med på någon sammankomst under flera år. Andra orienteringsrelaterade aktiviteter har prioriterats. Men i år passar det så bra att dra till skogs för möten med vänner och bekanta.