Sedan ett dygn tillbaka har vi äntligen återfått en förbindelse mellan väster och öster i Vänersborg. Efter drygt två månader utan den ordinarie bron, två månader som på många sätt har satt både vardagen och tålamodet på prov. Den hastiga avstängningen kom som en chock men det stod snabbt klart att riskerna var betydligt större än någon först anat. Olycksfallsrisken var inte bara påtaglig, den var så allvarlig att det när som helst hade kunnat inträffa något riktigt otäckt.
Därför var gårdagseftermiddagen en lättnadens stund. Då fick både gångtrafikanter och bilister äntligen ta sina första steg och rulla sina första meter över den tillfälliga lösningen. Premiären gick över förväntan, det flöt på stabilt och tryggt. Nu återstår bara att hoppas att allt fortsätter att fungera så smidigt under den tid "bron" kommer att vara i bruk.
Naturligtvis cirkulerar många teorier om hur situationen kunnat bli så här allvarlig från första början. Vad var det som brast? Vilka varningssignaler missades? Och vem bär egentligen ansvaret? Dessa frågor kommer säkert att få sina svar i sinom tid när utredningar och analyser är klara.
Men just nu är en sak viktigare än att peka finger: att bron stängdes i tid. Att någon uppenbarligen såg det som andra inte såg, att någon vågade agera snabbt och resolut. Det beslutet kan mycket väl ha förhindrat en katastrof. Så hatten av för dem som upptäckte svagheterna och hade modet att fatta ett nödvändigt beslut. Tack vare dem kan vi idag fortsätta med att korsa kanalen.
