Tankeväckande …

Kerstin Ekman skriver i sin bok ”Gör mig levande igen” från 1996; att resonera är djupt nödvändigt, om du inte samtalar kan du hamna i din övertygelses våld.

Det är en tankeväckande mening och man kan reflektera över vad som menas med "övertygelses våld".

Sannolikt är det så att när man undviker samtal och diskussioner med andra slutar ens egna tankar att slipas och utmanas. Man fastnar i ett tillstånd där den egna övertygelsen inte längre är en åsikt utan en giltig sanning. 

Utan "motstånd" är det troligt att åsikter radikaliseras. Alla bevis som stöder ens egen syn förstoras medan motargument avfärdas eller ignoreras.

Vidare blir man tankemässigt stel och oförmögen att anpassa sig. Nya insikter kan upplevas som ett hot mot den etablerade ordningen snarare än som en möjlighet till utveckling.

Förmodligen är det också så att den som styrs av sin egen övertygelse blir svår att nå. Man ser inte längre existerande problem utan endast svagheten och tillkortakommanden hos andra.

Samtal och dialog kan fungera som en livlina. Det är i mötet med andra synpunkter som man tvingas att göra en tankevända: ... kan jag verkligen förklara det här på ett sätt som håller ... finns det motsägelser som jag själv missat ... genom andras perspektiv får jag en djupare förståelse för avvikande ståndpunkter även om jag inte delar dem.

Genom att vara öppen för konstruktiv kritik befriar man sig från den ensidiga och ofta trångsynta kraften i "den egna övertygelsens våld". Det är först när man tillåter tankarna testas mot andras som de kan mogna och bli starkare.

Tänk om världens diktatorer och makthavare (och även alla småpåvar) inte bara läste Kerstin Ekmans rader utan också funderade på innebörden ...