Valborgsmässoafton bjöd igår på ett ovanligt generöst väder, som om våren själv bestämt sig för att visa sig från sin allra bästa sida. Solen värmde redan tidigt på dagen och himlen var klar och öppen utan den där råa vinden som annars så ofta smyger sig in just denna högtid. Man kunde inte låta bli att tänka tillbaka på tidigare år. Kvällar då man stått och huttrat vid brasan, med stelfrusna fingrar och en envis kyla som letat sig in genom varje lager kläder.
 |
Igår var upplevelsen en annan. Vi slog oss ner på en solvarm berghäll, med Vänerns vidsträckta vatten som en stilla och mäktig fond framför oss. Picknicken kändes nästan som en liten ceremoni i sig med goda rätter, härligt umgänge och en känsla av att tiden saktade ner. Sjön låg spegelblank och reflekterade ljuset på ett sätt som fick hela landskapet att skimra.
Framåt kvällen började folk samlas och förväntan låg i luften inför tändningen av brasan. När elden till slut tog fyr spreds ett varmt sken över de många Vänersborgsbor som samlats. Lågorna dansade och sprakade i en tradition som återkommer år efter år.
Men som så ofta med vårkvällar kom också kylan smygande i takt med att solen sjönk. Ljuset blev mjukare, vinden lite vassare, och vi kände hur värmen från dagen sakta ebbade ut. Då var det skönt att dra sig inomhus, slå sig ner och låta kvällen fortsätta i ett lugnare tempo.
Vi avslutade med att se delar av kungens 80-årsfirande, en tillställning som verkligen bar på en känsla av högtidlighet och tradition. Det var pampigt och stod i fin kontrast till den innehållsrika dag vi själva upplevt. En Valborg att minnas, både för vädret, sällskapet och stämningen.
