Ruggig ruggning …

Jahopp, då var det dags för den årliga fjäderfesten på Jakoben! Just nu är vår badplats mer som ett fågel-spa. Fjädrar och dun flyter omkring som vita moln på vattnet. Vi badande har fått konkurrens av stora gäng flyttfåglar som har fullt upp med att byta fjäderdräkt, de ruggar. Som tur är tappar de inte alla sina fjädrar samtidigt, vilket nog är tur för både dem och oss. Tänk vilken dunexplosion det skulle bli annars!

Fågelkolonierna har också en egen högljudd konsert på gång som verkligen hörs. Det är ingen vacker sång utan mer en kakofoni av kvackande och kacklande.

En fågelkännare har berättat att alla gässen inte flyttar. Vissa stannar kvar här i Vänersborg och trotsar kommande kyla. De som flyger söderut drar iväg i augusti för att sedan återkomma i februari eller mars.

Det är med blandad förtjusning vi dessa dagar tar ett dopp i Vänerhavet. Graderna är helt OK men det blir äckelkänslor när man ser resterna av fjäderdräkter.

Göteborg nästa …

Det tokregnade igår morse när vi drog från Vänersborg. Vädret var höstfint när vi rattade in på Dammekärr, OK Alehofs klubbanläggning öster om Nödinge. Det bjöds på kul veteranbanor i terrängen som gränsar till två etapper i nästa års O-ringen. Då blir det lite att bita i speciellt med tanke på mängden högväxande och löphindrande undervegetation.

Samtalet i omklädningsrummet kretsade kring den stora utmaningen nästa år. Göteborgarna har nu fullt upp med alla förberedelser. Det handlar mycket om provlöpning av banor och kvalitetssäkring av dessa. Banläggarna har ett tufft jobb som kräver stor noggrannhet. Men ... det är mycket annat som måste fungera så jag förstår att det både känns kul och spännande blandat ned farhågor om vad som kan gå snett.

Under vecka 30 nästa år kommer tusentals orienterare tävla i olika klasser runt om i staden. Tävlingens centrum, O-Ringenstaden kommer att vara på Stora Holm. Där erbjuds en samlad "stad" med lantlig idyll men också korta avstånd till både tävlingsområden och storstadens puls. 

Det blir tredje gången som O-Ringen genomförs i Göteborg, senast var 2004, före det 1990. 

Klippning …

Lagom varmt, soligt och vindstilla. Precis som det ska vara när Trestadsveteranerna drar till skogs. Igår var det jakt efter kontroller i skogarna nordväst om Trollhättan. Något över hundra veteraner masade sig i väg till startlinjen för sedvanlig onsdagsorientering. 

Lunchträffen efteråt är ett stående inslag, då avhandlas livets både mindre och större mysterier. Denna gång var det dags att dissekera gräsklippning. Denna återkommande syssla som fyller de flesta villaägares dagar med en del lidande. Det vittnades om hur livsledan fyllde varje cell i kroppen när det var dags att plocka fram klippredskapet.

När så robotgräsklipparna gjorde sitt intåg, spreds en kort stund av glädje, innan man insåg att man var tvungen att hantera robotarnas egenheter. Dessa maskiner jävlas emellanåt och fastnar i gropar, rymmer från tomten och hittar inte hem till laddstationen.

Men den som lyssnade mest på vittnesmålen var jag som för nästan tio år sedan lyckats frigöra mig från gräsklipparkulten. Sommarstugan såldes och därmed slapp jag att klippa 1000 kvadratmeter gräs med jämna mellanrum.

Tidigare slet jag med betinget när det var villaboende som gällde i närmare 30 år och detta med allt från handjagare till motordrivna varianter. Inget man längtar tillbaka till!

Idag väntar Göteborgarnas torsdagslöp för seniorer som genomförs vid Dammekärr strax öster om Nödinge. 

Gigantisk flytt …

 "Så väntade ett besök i Kirunas kyrka. En mycket vacker och ovanlig byggnad. Vi fick en beskrivning om tillkomsten och inte minst planerna om att 2025 flytta kyrkan till en annan plats  två, tre kilometer från det nuvarande stället. Detta på grund av de sättningar i marken som gruvdriften orsakat. En stor del av den gamla staden håller nu på att utrymmas och ödehusen blir fler och fler".

Ovanstående text skrev jag i bloggen för drygt två år sedan. Det är därför med en speciell känsla jag följer SVT:s sändningar om kyrkflytten i Kiruna. För mig är det mer än bara en nyhet; det är en påminnelse om ett unik yrke. Min svärfar var husflyttare, en syssla som sedan gick i arv till min svåger, som fortfarande är aktiv trots att han nått pensionsålder.

Genom åren har jag haft förmånen att följa några av deras projekt och har alltid blivit djupt imponerad, om inte skrämd, av de enorma utmaningar de ställs inför. Det kräver inte bara precision och teknik, utan också en stor dos mod och kreativitet för att lyckas flytta stora byggnader.

Det kändes extra speciellt att se att en av de verkställande krafterna i flytten är Tommy Nylundh, som en gång introducerades i yrket av min svärfar Tage. Tommy, som bor i Nygård utanför Lödöse, är idag en av de mest skickliga i branschen.

Den första dagen gick enligt rapporter utan problem, vilket är ett gott tecken. Nu håller vi tummarna för att den historiska flytten fortsätter smidigt även idag.

Cykeltramp …

Med reglage och rattar fixas cykeln till, man sätter sig i sadeln, spänner fast skorna och så är man redo för en tur som inte tar en någonstans ... det är spinningens krassa verklighet!

I en halvmörk sal fylld av 32 cyklister och dånande taktfast musik lackar svetten, benen jobbar och vattenflaskorna töms.

Ett spinningpass är som en berg- och dalbana i miniatyr. Coachen är rejält peppad och ropar ut sina kommandon ... och vi som cyklar ... vi trampar på. Trampar på som jagade av något.

Under det knappt timslånga passet svettas man så ymnigt att det bildas stora pölar under cykeln. När den sista låten tystnar och man kliver av cykeln känns det lite skakigt med kroppen fylld av endorfiner.

Passet avslutas med stretching stående bredvid cykeln. Lår- och vadmuskler tänjs och sträcks, nackens muskler får sig en omgång och så avslutas det hela med att axlarna "sätts på plats".

Tycker att spinning är ett perfekt konditionspass. Mina ben springer inte utan en karta i handen och då måste man hitta ett alternativ när ingen orientering står till buds. Man får "lura" benen så att de får lite träning. Detta går så mycket lättare till medryckande musik, tillsammans med andra, och med någon som hetsar på.

Har under sommarmånaderna lyckats få åtminstone ett pass i veckan. När vintern rasar brukar mängden fördubblas. Det behövs lite hälsosam galenskap emellanåt!

Ostintag …

Dag #2 på "Ostlöpet" var den första dagen lik. Samma arena, samma härliga sommarväder och samma terränglåda fast igår gällde det långdistans ... längre bana än medeln och färre kontroller.

Tävlingens namn har en koppling till Falköpings Mejeri, vars historia sträcker sig tillbaka till slutet av 1920-talet. Låga mjölkpriser hade tvingat lantbrukare att själva sälja sin mjölk direkt till kunderna i Falköping. När bilen blev ett vanligt transportmedel ökade utbudet, vilket ledde till ett priskrig som sänkte priserna ytterligare.

Som en reaktion på detta, samlades lantbrukare 1928 för att gå samman i en förening och så bildades Falköpingsortens Andelsmejeri numera känt som Falköpings Mejeri.

Under de första åren transporterades all mjölk i krukor, och det var inte förrän 1967 som gårdstankarna blev standard. Även förpackningarna har moderniserats; 1965 byttes de klassiska glasflaskorna ut mot pure-pak.

Idag är mejeriet mer än bara en produktionsanläggning. Det har vuxit till att inkludera en matservering och en stor delikatessbutik.

På vägen hem från gårdagens lopp stannade vi, som vanligt, till vid mejeriet i Falköping. Deras lunchbuffé är en favorit, inte minst för att rätterna alltid har inslag av ost i olika former. Det blev också ett besök i butiken, som är full av spännande ostsorter. Det är alltid lika kul att upptäcka nya smaker.

De senaste veckorna har vi tillbringat mycket tid i Skaraborg för olika tävlingar. Men nu är det dags att byta färdriktning. En snabbtitt i tävlingsprogrammet visar att nästa månads lopp tar oss sydost mot Alingsås, Göteborg och Sjuhärad.

Tvådagars …

 Två timmar tog resan till den djupa skogen mellan Falköping och Mullsjö. Där avverkas under helgen Ostlöpet, en tvådagarstävling med medeldistans och långdistans. Falköpings AIK arrangerar och det bjöds igår på bitvis kuperad terräng med en hel del pinniga och svårframkomliga marker. 

Men ... det fanns också fina områden med god sikt. Ibland lite för god ... det är lätt hänt att kompassriktningen nonchaleras och det straffar sig naturligtvis.

Det fina sommarvädret hängde i och graderna var typ 21-22 ... härligt löpväder!

Vi checkade in på vårt gamla favoritställe, Mullsjö friluftshotell. Vi har varit där så många gånger att det nästan känns som hemma, ett riktigt mysigt ställe man bara måste komma tillbaka till.

Inga barn eller barnbarn var med ... i Växjö avgjordes samtidigt SM i sprint.