Idag stötte jag på den klassiska "klurigheten" med tratten och myntet. Frågan var: om man placerar ett mynt stående på högkant och sedan blåser in i en liggande tratt åt vilket håll faller myntet? Jag kände igen gåtan, som jag stötte på för flera decennier sedan under en fysiklektion på gymnasiet. Sedan dess har jag själv använt den som en utmaning och tankeställare för elever och kursdeltagare i olika sammanhang.
Den första, snabba tanken är nästan given: luftströmmen måste trycka bort myntet, så det faller naturligtvis åt höger! Men så gör man ett tankestopp … kanske finns det något lurigt-klurigt med luften, dess rörelse eller dess inverkan.
Många gånger i tillvaron nonchalerar man slentrianmässigt eller väljer av tidsskäl bort det som i själva verket kan vara den avgörande detaljen. Det kan därför vara klokt, mycket klokt, att alltid ägna en stunds eftertanke och reflektion åt att vrida och vända på det som sägs, skrivs, tycks, påstås eller tas för givet. Att ifrågasätta den omedelbara sanningen är kärnan!
Så, vad händer då med myntet? Det faller faktiskt åt vänster, inåt mot trattöppningen! Fenomenet förklaras av Bernoullis princip om strömmande vätskor och gaser.
Trattklurigheten är en utmärkt påminnelse om att inte låta sig slentrianmässigt ta saker och ting för givna.
