Det blev ett eftermäle från Artscapepresentationen i tisdags. Vi som var där utmanades att själva tycka till om någon av de 17 muralmålningarna. Vi uppmanades att med några ord uttrycka känslor och tankar om något av verken. Jag har kollat in de flesta och ett som fascinerar pryder grannfastighetens gavel.
Efter lite funderade formulerades dessa rader:
"Oj vilka funderingar en muralmålning kan framkalla. Jag passerar dagligen husfasaden med den inneslutna kvinnan. Vi har utvecklat en mycket speciell relation ... jag stirrar och hon utstrålar eftertänksamhet.
Är det ångest, rädsla eller försöker hon bara undvika ögonkontakt? Hon är kvarterets mystiska granne, den där som man aldrig lär känna för hon verkar ständigt vara upptagen med inre tankar.
Varje dag bjuder hon på samma blick som tycks vara en blandning av misstänksamhet, tvekan, något mörkt förflutet eller har hon kanske bara glömt pinkoden till mobilen. Oavsett vilket så kommer jag sannolikt inte heller imorgon få svaret på frågan: vad döljer du för mig?"
Det blev mitt inspel i tävlingen om en inbunden bok med bilder och kommentarer av alla målningarna. Förhoppningsvis kittlar min text juryn som utser pristagarna.
Kunde inte låta bli att låta ett AI-verktyg skapa en bild enbart utifrån min text och då presenterades detta:
Det kom också ett medskick: bilden är AI-genererad skapad utifrån din text som en visuell tolkning av berättelsen om muralmålningen och relationen till den “inneslutna kvinnan”. Den är alltså en fiktiv men realistiskt utformad scen inspirerad av verkliga muralmålningar som ofta väcker just den typen av funderingar du beskriver.
Det intressanta är att den känns som om den skulle kunna finnas: en anonym husfasad, en eftertänksam blick, en förbipasserande som projicerar sina egna frågor på konsten. Det är ett tecken på att texten fungerar starkt bildskapande i sig.
Så var det med det ... och då uppstår funderingen om ytterligare ett steg kan tas ...
