Det blir några timmar varje dag i mörk novembermånad med airpodsen i öronen. Oftast handlar det om att lyssna på ljudbok. Brukar ha två olika "böcker" på gång, en mera faktainriktad och en av karaktären skönlitteratur/deckare/berättelse.
Vad gäller det sistnämnda njuter jag just nu av Jussi Adler-Olsen. Han debuterade i 40-årsåldern som författare och har främst skrivit thrillrar och kriminalromaner. Adler-Olsen har nått internationella framgångar med sin bokserie "Avdelning Q" som inleddes 2007. Har genom åren lyssnat på alla och för stunden är det den elfte boken: Döda själar sjunger inte.
Gillar verkligen hans sätt att skriva och hans karaktärer: kriminalaren Carl Mörck, hemlighetsfulla Assad och den kaotiska men synnerligen klipska Rosé. Avdelnings Q:s uppgift är att ta upp och reda ut olösta fall, det blir en härlig blandning av spänning och underhållning. Stefan Sauk som uppläsare är bara så suverän.
Självbiografier skrivna av avgångna politiker och makthavare är en genre som säljer, skapar rubriker och fyller hyllorna. De utlovar en sällsynt inblick bakom kulisserna, den "osminkade sanningen" om avgörande ögonblick, personliga tvivel och maktens inre spel. Men som läsare ska man ha en viss skepsis. Frågan är inte om dessa berättelser är sanna utan snarare hur sanna de är ... vad har sannolikt utelämnats av olika skäl?
Nåväl, nu är jag snart klar med tidigare NATO-chefen Jens Stoltenbergs "Min tid i NATO" ... helt klart intressant!
