Morgonen bjöd på en dos av lokal kultur. En lugn förmiddagstur i närområdet, där vi stannade till vid små ateljéer och gallerier för att se vad bygdens konstnärer hade skapat. Det är alltid kul att se den kreativitet som bubblar under ytan, även om det sällan resulterar i att något konstverk får följa med hem.
Hemma igen var det raka vägen till paddan för att följa veteran-SM i orientering som avgjordes på Öland. Pulsen steg omedelbart då vi hamnade mitt i den nervkittlande avslutningen i H45-klassen. Och vilken avslutning det blev! Vi ser hur yngste sonen kniper segern med bara sju sekunders marginal.
Segern kändes lite speciell med tanke på hur det lät från honom bara dagarna innan. "Ont i hälsenan, kroppen känns seg och förra helgen fick jag en pinne i ögat," klagade han och avslutade med en suck: "Jag åker dit i alla fall, mest för att coacha klubbkompisarna."
Hans pessimism överraskade mig dock inte det minsta. Jag har hört det förut. Genom åren har hans "dåliga form" och "deppiga känsla" inför tävlingar ofta vänts till något helt annat när startpipet väl har ljudit. Oavsett detta, ett stort grattis till en god prestation!
