Under den kyliga söndagsmorgonen låg molnen tunga över landskapet när vi rullade iväg. Bilen kändes tom eftersom några handdukar hade kastats in. Kvar blev bara jag och barnbarn #2 som följde med mot dagens mål: Brastad, strax utanför Lysekil och en medeldistanstävling.
 |
Totalt var vi drygt 350 deltagare som gav sig ut i den speciella bohusterrängen som verkligen har sin egen karaktär. Här handlar det om snabblöpta partier över öppna berghällar och tekniska partier i detaljrika områden. Kontrollerna satt tätt, vilket krävde fullt fokus hela vägen. Det var utmanande men också riktigt roligt.
En särskild höjdpunkt var målgången. Att springa in under målskynket inne i en idrottshall gav en nästan oväntad känsla av festlighet. Efter att ha kämpat ute i den kyliga luften möttes man av värme, ljus och publikens sorl.
För egen del blev dock loppet en påminnelse om hur små misstag kan få stora konsekvenser. Redan vid den andra kontrollen gick det snett. Den satt lite skymd, och i ett ögonblick av bristande uppmärksamhet vred jag inte tillräckligt på huvudet för att få syn på kontrollställningen. Ett litet misstag men dyrbart. När jag i efterhand tittade på GPS-spåret blev det tydligt hur mycket tid som rann iväg där.
 |
Tappet landade på ungefär 70–80 sekunder. Där försvann chansen att slåss om tätplatsen.
Men, det är just det som gör orientering så fascinerande och ... frustrerande. Det räcker inte att bara springa på, skärpan måste finnas där hela tiden. Hårda bud men en del av charmen.
