En dag tidigare i veckan låg dimman tät över nejden, som om någon dragit en grå yllefilt över hela landskapet. Det var fuktigt och lite småruggigt på det där sättet som kryper innanför jackan. Termometern visade 4–5 plusgrader, en temperatur som varken kan bestämma sig för om den vill vara vinter eller vår.
Trots dessa förhållanden, eller kanske just därför, styrdes kosan mot norra delen av Hunneberg. Där väntade Veckans orienteringsbana i den flacka vildmarksterrängen som ser snäll ut på kartan men som i verkligheten gärna gömmer både vattenfyllda sankmarker och löphindrande snår.
Vid parkeringsplatsen noterade jag en enda röd bil. I backspegeln hängde dessutom en liten orienteringsskärm. Aha ... alltså ytterligare någon eller några orienterare i området. Man var tydligen inte helt ensam denna förmiddag.
Jag lufsade iväg på banan med sex kontroller. Dimman gjorde skogen tyst och lite mystisk. Jag såg inte en människa bara massor av spår och lämningar efter vildsvin. De verkade ha haft en betydligt mer social tillställning där ute än vi orienterare.
Fullt fokus. Bara jag, kartan och kompassen. Det är något märkligt meditativt i det där ... att springa runt i en dimmig skog och försöka hitta små orangevita skärmar.
Efter drygt en halvtimme var banan avklarad utan några misstag eller kontrollbommar. Just den känslan är så himla skön. Den där stilla triumfen när man inser att hjärnan och benen faktiskt samarbetade.
Tillbaka vid parkeringen satt någon i den röda bilen. Det var Tomas K. från en grannklubb som pustade ut efter sitt lopp. Självklart följde det obligatoriska eftersnacket: vägval hit, tidstapp dit och kartan som bitvis upplevdes som något otydlig.
Vi stod där i våra fuktiga kläder, nickade och pekade på våra kartor. Till slut landade vi i den enda rimliga slutsatsen: vi måste nog vara en smula "crazy" som frivilligt söker upp denna råkalla skog en förmiddag i mars. Men vi log båda två. För sanningen är ju den att få saker får en att känna sig så levande som att ha överlistat både dimman och Hunnebergs vildmark.
