Idag fyller Gunilla 73. Sjuttiotre! En ålder som låter som något man borde säga med lite respekt i rösten, ungefär som när man pratar om gamla ekar eller en antik vas. Men problemet är bara att siffran 73 inte riktigt verkar ha nått fram till henne. För när man ser henne är det svårt att tänka: “Ah, där går en 73-åring". Man tänker snarare: “Hur hinner hon med allt?”
Hon är en sådan där person som alltid har massor av projekt igång ... samtidigt. Det finns också en särskild sorts energi hos henne. Den där sorten som gör att folk gärna samlas runt henne. Inte för att hon försöker vara i centrum utan för att centrum råkar hamna där hon är.
Det finns alltid något att göra, något att planera eller någon att hjälpa. Och skulle man föreslå att hon kanske borde ta det lite lugnt, då får man ofta ett svar som ungefär betyder: Varför det?
För 73 tycks inte vara slutet på något. Det är snarare ett ganska bra utsiktstorn. Därifrån kan man se på allt man varit med om och samtidigt blicka framåt mot allt som fortfarande väntar. Så hon kommer säkerligen fortsätta med att skapa aktiviteter, sprida värme och vara engagerad utan att göra någon stor sak av det.
Så denna dag, torsdagen den 12:e mars, firas och hyllas en alldeles speciell 73:a!
