Patrik Hall, professor i statsvetenskap på Malmö högskola, konstaterar i ett debattinlägg:
Alltfler personer ägnar alltmer tid åt att utforma dokument om vad andra ska göra och hur denna verksamhet ska kontrolleras, snarare än att utföra själva verksamheten. Förlorare blir kärnverksamheter som exempelvis utbildning, vård, omsorg och brottsbekämpning.
Detta är i och för sig inget nytt. Som samhällsmedborgare märker man detta i många olika sammanhang. Så också inom idrottsvärlden och då är orienteringssporten inget undantag. Det finns massor av anvisningar, regelsamlingar, styrdokument, PM, handledningar, körscheman och allt vad det heter.
Naturligtvis finns det i grund och botten en god tanke med alla dokument. Avsikten är att kvalitetssäkra och styra upp. Men den goda tanken blir den goda sakens fiende precis som Patrik Hall antyder. Det läggs så mycket kraft, energi och engagemang på att dra upp riktlinjer, formulera, förankra och reglera att man till slut inte orkar med att verkställa och skapa liv i orden. När man väl ska göra blir saker oftast omständiga, komplicerade och tungrodda.
Här finns ett glapp mellan exempelvis centrala orienteringsförbundet (SOFT) och föreningsarbetaren. De förra med anställda medarbetare och funktionärer kan på sin arbetstid ägna en hel del tid åt att tänka, fundera, diskutera inriktningsfrågor, förhållningssätt och så vidare. Man har också tid och en skicklighet att formulera PM, anvisningar och riktlinjer som ”trycks ner” till föreningslivet. Mottagaren, föreningsarbetaren och utföraren, känner oftast en otillräcklighet i att hinna med och så rinner de goda intentionerna ut i sanden.
