torsdag 17 augusti 2017

Vart bär det hän ...

Skeptikern i mig slog till i morse. Läste som vanligt lokaltidningen TTELA till morgonkaffet och fastnade för artikeln om Wargön Innovations nya testanläggning.


Vänersborgs kommun satsar 23 miljoner för att bygga en process- och kontorshall på ett gammalt industriområde där det redan har plöjts ner miljoner och åter miljoner.
Vad ska man då göra? Jo, bistå innovatörer och företag som vill utveckla miljömässigt hållbara material från skogsråvara och återvinning av kläder.
Enligt tidningen säger verksamhetsledaren Maria Ström: Utifrån innovatörernas produktidé skapar vi projekt där vi tittar på, vad som behövs för vidare utveckling, vilken utrustning krävs och hur produkten ska komma ut på marknaden. 
Kommunalrådet har förhoppningar och stora sådana: det här ska sätta Vänersborg på kartan, helst på världskartan!

Är alltid skeptisk när kommuner ska in i kommersiella verksamheter och agera som innovatörer och företagare. Det är inte något som ligger i linje med uppdraget och oftast saknas den elementära insikten och kompetensen. 
Man anställer personer med välsmort munläder som utförligt babblar på om alltings förträfflighet typ nytänkande, utveckling, unikitet, innovation och alla andra honnörsord hämtade ur floskelbibeln. Men ... skrapar man på ytan får man oftast skrapa länge innan man hittar någon fruktbar substans.

Är du emot nytänkande och nydanande invänder någon? Inte alls, men däremot övertygelsen om att idéer som bedöms ha potential, möjlighet, livskraft och utvecklingsmöjligheter per automatik lockar till sig investerare, resurser, utvecklare och företagare. Detta speciellt i en högkonjunktur när penningströmmarna är många. 
Genom åren har jag mött och tagit del av allt för många snarlika kommunala projekt som resulterat i avveckling och nedläggning trots mycket "hu och hej och ståhej".

Tids nog får vi se vad alla förhoppningar, förväntningar, önskningar och visioner som nu pumpas upp sedimenterar till. Förhoppningsvis är min skepticism fullständigt felaktig och då ställer jag mig i skamvrån. Men om nu tvivlet visar sig befogat då blir jag en av många "loosers". Förlorare i bemärkelsen att många kommunalskattekronor växlades till luftslott och fantasifoster.