Hösten är här, semestertiderna är över, veteranorienteringar har vaknat upp efter sommaruppehållet och måndagsrutinen har infunnit sig. En morgonrutin som tar två-tre timmar och består i att samla in fakta, bearbeta resultat och formulera text till lokaltidningens orienteringsreportage.
Jag har ojat mig förut. Tyvärr, tyvärr saknas någon/några elitlöpare som levererar. Oj, vad kul det hade varit med en lysande stjärna. Det hade blivit många spaltmeter och stora rubriker.
Tyvärr verkar jordmånen inte så god bland de lokala klubbarna. Visst finns det många talanger men ingen av klubbarna har en tydligt formulerad och uttalad elitambition. Visst antyds det i målformuleringar och liknande men det tar liksom inte fart. Orden blir inte fyllda av liv.
Nu ryktas det dessutom att några av juniortalangerna är på väg till andra klubbar. Om så är fallet tycker jag ändå att dessa gör helt rätt. Ska man utvecklas i sin satsning måste man söka nya utmaningar och finnas i en konkurrensutsatt miljö där man får kämpa, kriga, slita, misslyckas ... och med tiden lyckas!
Radskrivaren i lokaltidningen får kämpa med att försöka "koka soppa på spik" men övertygelsen finns att plötsligt dyker han eller hon upp.
