 |
Det sägs att människan alltid söker den enklaste vägen. Den tesen har uppenbarligen aldrig testats på en orienteringsarrangör.
Inför en av sommarens tävlingar möts man av en liten pärla i inbjudan:
"Familjelottning (närliggande starttider): 100 kr/person
Föräldralottning (separerade starttider): 100 kr/person
Vid familjelottning och föräldralottning ska de personer som ingår i lottningen bocka i familje-/föräldralottning i Eventor. En av deltagarna ska även maila under rubrik ”Familje-/föräldralottning” och ange sitt namn och klass samt motsvarande uppgifter på de personer som man önskas lottas med".
Vill familjen starta ungefär samtidigt? Inga problem! Det kostar bara hundra kronor per person. Kryssa i rätt ruta i Eventor, skicka ett mejl med rätt rubrik, ange namn, klass och vilka personer som ska lottas tillsammans. Föräldrar som vill slippa springa samtidigt får följa ungefär samma procedur. Det är nästan så att man hoppas att det krävs två vittnen och en underskrift med bläckpenna också.
Man börjar ana att någon på allvar har ställt frågan: Hur kan vi göra en enkel önskan till ett administrativt mästerverk?
Det riktigt fascinerande är dock att en av etapperna redan har fri minutstart. Där går man bara fram till starten när det passar och ger sig iväg. Ingen avgift. Inga mejl. Ingen byråkrati. Det brukar fungera alldeles utmärkt.
Där någonstans infinner sig den lilla orienteringsfilosofiska funderingen: Om fri minutstart fungerar på fredagen, varför skulle den vara livsfarlig på lördagen?
Visst kan man förstå att en arrangör vill ha ordning och reda. Men ibland känns det som att vi orienterare har en märklig talang. När det finns en rak stig genom skogen väljer man gärna att ta sig fram genom ett tätt grönområde med vindfällen, sankmark och ett mindre bestånd av hallonsnår.
Den gamla tyska devisen känns därför ovanligt träffande:
“Warum soll man es einfach machen, wenn man es so schön kompliziert machen kann?”
