På gårdagens fjällorientering var den stora utmaningen att konsekvent hålla sig till kompassriktningen genom den detaljfattiga terrängen. När landskapet bjuder på få tydliga hållpunkter gäller det att helt lita på kompassen och ständigt kontrollera att man inte driver iväg från kursen. Det innebär otaliga blickar på kompassnålen och små korrigeringar av riktningen ... om och om igen. Det är förvånansvärt lätt att bli fartblind när terrängen är relativt lättlöpt, sikten är god och stegen flyter på. Plötsligt har man sprungit betydligt längre än man tänkt utan att egentligen veta om man fortfarande håller rätt kurs.
 |
Idre visade sig från sin allra bästa sida och bjöd på ett sagolikt fjällväder under hela dagen. Solen värmde, vinden var behaglig och fjällen bredde ut sig i all sin prakt. Under sådana dagar känns det enkelt att vara fjällturist. Naturen gör sitt för att fylla både kropp och själ med energi.
 |
På boendet är vi tio personer som delar på tillvaron. Det blir ett riktigt storhushåll med allt vad det innebär av liv och rörelse. Juniorerna verkar ha tillgång till en närmast outsinlig energikälla och håller tempot uppe från morgon till kväll. Skratten avlöser varandra och de spontana, ofta träffsäkra kommentarerna, kommer med en sådan självklarhet att de får hela sällskapet att brista ut i skratt. Det är livat, glatt och ibland smått kaotiskt men framför allt är det precis sådana stunder som skapar härliga minnen.
